En till!

HoH, läst igenom hela din tråd och jag känner igen mig i så mycket av det du skriver. Väldigt lik historia minus otroheten dock. Det skrämmer skiten ur mig att se hur lång tid det har tagit för dig att ta dig hit, det innebär nog att jag får dras med mina känslor ett bra tag tilll.

Tycker att du har skrivit på ett väldigt bra sätt under resans gång och du har förmågan att sätta ord på känslorna. Många gånger har jag tänkt, huvudet på spiken. Du verkar vara en otroligt klok person och trots allt gjort många rätt. Det här forumet med alla deltagare fungerar som en livlina, din tröst på nätet. Jag har också en syster som är guld värld, dock i samma stad och hyfsat jämngammal.

Din tråd har hjälp mig att få perspektiv på olika saker men jag inser också att jag måste göra mina misstag.

Du är fantastisk, tvivla aldrig på det. Du är stark och du pallar att stå emot din x.

Var på jobbet tidigare idag och gick in här och läste under en paus! Tur jag var själv just då, för jag började gråta! Vilka fina varma ord ni skrivit! Tack tack tack! Betyder så mycket!

Lollan; Det är inte säkert att du kommer ha ett lika långt arbete framför dig som vad jag har haft! Förhoppningsvis kommer en vändning och klarhet för dig snabbare än för mig! Jag vet inte hur jag skulle kunna sluppit undan detta långa utdragna när förutsättningarna varit som de varit! För jag är jag också mitt i allt! Men det måste ju inte bli så att din process kommer bli så här utdragen!

Fast visst tar det tid! Mycket längre tid ön man tror! Fast det känns inte likadant och lika djupt hela tiden! Ser jag bakåt är karaktären på känslorna andra! Jag klarar mig igenom nya krisomgångar bättre! De kommer, men de går också över och dämpas mycket fortare! Men det är frustrerande att det inte går att forsera fram känslor som man hellre vill ha!

Jag är väldigt trött på det här nu!

Åh, jag hajar hur jobbigt allt måste kännas för dig. Jag hoppas verkligen att min resa går fortare än din. Känner så mycket med hur mycket du känner och hur jobbiga de känslorna är. Jag vet redan intellektuellt nu att det förmodligen är kört för oss och jag hoppas att känslorna hänger med. Vi har inte helt lika förutsättningar och ikväll känner jag mig stark, det kanske jag inte gör imorgon. Jag inser att man inte så enkelt raderar 20 år och barn. Kan bli frustrerad över att maken inte känner samma sak men det är hans lost. Ja hoppas att det känns lite enklare att andas ikväll och jag tänker på dig:-)

Känner att jag skulle vilja skriva när det känns lite bättre! Haft en riktigt bra dag! En del har landat inuti! Har planerat eftermiddag/kväll på stan med mat, vin och vänner! Och har blivit utbjuden på dejt en kväll nästa vecka! Det senare känns RIKTIGT märkligt! Premiär! :slight_smile:
Lämnade barn och packning hos exet igår! Var (nästan) inte jobbigt! Stannade och drack kaffe och pratade barn! På väg hem var jag helt i harmoni!
Men mitt x mår däremot skit! Tyder sms:en han skickat!
Ska koppla bort honom för i kväll! Sitter och väntar på sällskapet med ett glas vin i baren just för tillfället! :slight_smile:

Gud vad härligt det låter:-) Att börja dejta igen är ju läskigt, inte för att det är aktuellt nu men sen kanske. Låter som bra planer för dig, var ego för en gångs skull och utgå från dig själv. Njut av att du mår bra ett tag, det förtjänar du. Trist att exet mår skit men som man sår får man skörda.

Åh, vad glad jag blir HoH!!! Kväll på stan med vänner är en glädjeboost utan dess like! Och att sen ha en date att se fram emot!!! Förstår att det känns märkligt men så nödvändigt! Att få känna sig speciell en kväll. Kan inte se att jag ska gå på date med någon någonsin igen. Hur skulle det gå till liksom? Förutom att jag nu inte alls vill, men hur ska man träffa någon? Vem skulle vilja bjuda ut mig på date?

Är så glad för din skull! Hoppas kvällen blir underbar och daten härlig!
Kram

Tack hör ni!
Är glad att få må bra! Men kampen ur är inte färdig! Eftermiddagen/kvällen känns värre! Jag påverkas massor av mitt x val! Och av mina val också helt ärligt!

Har ju inte lyckas hålla den distans jag förstått att jag behöver hålla! Och jag får ju också plikta nu efteråt!

Nog för att jag förstått att det nog haft kontakt! Men idag var hon hemma hos honom när barnen var där! Första gången på länge!

Tycker det är så himla illa när barnen dras in! De är för smarta för att inte se och förstå hur mitt x känner och håller på med mig, och så tvingas de samtidigt bevittna dubbelspelet! Det går ju ut över dem! Det är inte ok!

Fast smärtan är inte så intensiv och långvarig för just mig! Det är bra, för jag behöver samla ihop mig igen för barnens skull!

Usch, det är illa när barnen blir lidande…De lider nog som det är. Jag fattar ju att min man kommer att träffa någon, flytta ihop med någon och säkert gifta om sig (för honom är det allt eller inget, ingen tristess, ingen svacka…), men jag hoppas verkligen inte att det är med vännen. Jag hoppas det blir någon annan… Dina barn måste ju bli alldeles förvirrade när han kommer hem till er och visar att han vill ha dig, samtidigt som han har henne. Visst känns det skönt ändå när man tar sig ur svackorna snabbare? Varje dag utan tårar eller ångest är ett plus.
Kram

“Smärtan är inte så intensiv och ihållande…”, sa jag, och vaknade 7 i morse och grät mig igenom hela förmiddagen. Sån ångest! Suck!
Ja ja!
Hoppas de blir olyckliga! Det förutsätter jag nästan!

De förtjänar inte att bli lyckliga när man “spelar” på andras känslor på det sättet. Hemskt att blanda in barnen, du kommer att få ta smällen. I det långa loppet kommer du att vinna på det men icke desto mindre skadar det dig och barnen just nu. Kramar!

Blä! Hoppas de blir olyckliga…Eller man ska väl inte önska andra olycka, men ibland är det befogat. Hoppas iaf att du blir vansinnigt lycklig!!! Min man sa till mig när jag skickat mailet till vännen, att han inte trodde att jag var en sådan som ville att någon annan skulle bli ledsen, att få någon annan att må dåligt! Vilket skämt!!! Sådan är jag inte heller men någonstans finns en gräns för hur hon och han kan få göra illa mig, utan att jag vill ge igen. (och ett hyfsat lugnt mail är inte i närheten av deras svek).

Kram och hoppas tårarna slutat rinna…

Jag är en sån som tror på karma o jag tror dessa personer kommer att få tillbaka vad det lider… Någon sa att man ska passa sig för att bli lycklig på någon annans olycka det kan aldrig gå väl. Bra sagt tycker jag.

Hej_och_hå
Du kanske blir tvungen att markera (igen) för honom att han inte kan dra in barnen i detta mer nu, det är klart att det inte är bra för dem att se hans dubbelspel. Dels är det bara förvirrande för dem och dels så kan det leda i förlängningen till att de tar parti emot honom. Försök att tala om den risken för honom nu. En annan risk som kan slå emot dig sen är annars att, sen när det händer, så kommer det att heta att DU har vänt barnen emot honom.

Kram!

Har äntligen hunnit läsa din historia och det finns så mycket likheter. Vad är det som händer med männen? Fattar det bara inte. Jag har kämpat för mitt äktenskap sen midsommar men mannen bestämde sig på dagen att lämna oss. Utan förvarning. På sin födelsedag som han valde att fira med häxan…Vi blev lämnade den 6 november förra året.

Igår läste jag en text! Som gick rakt in i mitt hjärta! Som är så på pricken!

En vän i mitt fb-flöde hade delat eller gillat en bildtext som Agneta Sjödin skrivit! Jag följer inte henne och i vanliga fall är något så visuellt som en bild och kanske ännu mindre en text sådant som hjälper mig, men ett fotoklipp av denna text har flera flera gånger fått mig att avstå från att kontakta mitt x! Och känna hopp!

[QUOTE]Våga stänga dörrar!
De där dörrarna som står på glänt och inte leder till ett endaste dugg!
Stäng dem!
Våga stå upp för dig själv!
Stolt som en krigare!
Öppna nya dörrar!
Bryt gamla vanor och låt nya friska vindar fånga dig![/QUOTE]

  • Agneta Sjödin

Jag ska börja samla dörrar! Bilder på vackra dörrar ska samlas på en vägg! Jag vill tala om detta för mig själv varje dag! Första dörren ska jag leta upp imorgon!

Mitt x har tagit väldigt mycket kontakt! Jag har också tagit kontakt! Jag har blundat för verkligheten! Velat strunta i att kontakten inte leder till ett endaste gott! I min framtid finns han inte med! Och ju längre jag blundar för framtiden och bara vill suga ur nuet så mycket det går, ju längre dröjer det till min framtid!

Jag har fått en spark framåt av texten i inlägget innan!

Idag började jag dessutom undersöka möjligheterna till ytterligare samtalshjälp med den kontakt jag haft! Vet inget än, men har äntligen tagit steget att undersöka saken! Jag behöver lite redskap! Praktiska redskap att bryta mig ur den virvel jag hela tiden sugs tillbaka in! För detta är svårt att klara utan professionell hjälp!

Bra! Öppna nya dörrar! Bra att du tar hjälp! Jag gick på KBT i somras, och det hjälpte, men samtidigt förstördes min utveckling där av att min man och hon umgicks så mycket då… Nu ska jag ta hjälp för min skull, för att komma ur de negativa tankarna och ältandet. Som du skriver, praktiska redskap för att ta sig ur, för hur gör man? Det är så lätt att sugas med. I natt messade min man när han inte kunde sova. Skrev att han kände sig halv…Och jag kan inte heller sova, känner mig också halv, tom, ensam…Men vet att det ändå inte blir vi, så jag kan inte öppna den dörren. Måste, som du skriver, öppna nya dörrar.
Lycka till!

Det är precis den sortens kontakt som gör så illa! Utryck för kärlek, uttryck för saknad, omsorg över lite av varje. En stulen kram, kyss, smekning, …men sedan finns det andra kvar! Hon är med i bilden! Varför hon är det är helt omöjligt att förstå!

Varför är det så jobbigt nu? Har allt kommit ikapp? Eller är hon med i bilden igen?
Kram till dig!

Hej och tack så mycket för att du frågar! Såg även att du frågade om jag har någon att prata med i den andra tråden!

Det är en kombination! Allt kommer ikapp och jag får klart för mig att hon är och har varit inblandad ett tag! Han har gjort allt för att dölja det faktumet för mig! Hon är nog dessutom helt omedveten om hur jag varit inblandad! Det har också varit mycket annat som inte har med x att göra! Mycket hopade sig med jobb, bostaden, bil, ekonomi, plugg…ja allt! Det började kännas för mycket! Och vart söker jag mig då? När jag inte mäktar med och vill känna mig trygg? Ja, ni fattar!

Och jag drogs in…igen! Den eviga virveln som jag inte kommer ur! Och vad händer när jag dras in? Jo, han “dumpar mig” och låter mig kravla upp själv! Samma mönster! Är såååå trött på mig själv! Jag vet ju! Men jag mäktar inte med att bryta mig ur på egen hand! Jag behöver proffesionell hjälp!!!

De senaste 2 månaderna har han gjort allt…allt allt för att få komma nära mig, bekräfta mig, hjälpa mig, vänskapligt komma överens med mig, förföra mig! Ja allt! Tro sjutton att jag har svårt att ta mig liss! Jag har ju dessutom försvagats efter alla rundor! Och så har jag kanske stärkts också? Jag har känt att det har funnits en relation, ett band, om än MYCKET komplicerad sådan, för jag har ju också “vetat” att detta inte leder vidare! Det har jag ju faktiskt äntligen blivit säker på!

Det som hänt bakom min rygg verkar ha varit att hon trott att det nu gått så lång tid, där skilsmässa gick igenom i slutet på året, så nu är det “äntligen” dags att börja bygga på dom! Och det är vad hon strävat mot! Och vad han som ett jävla mähä låtit sig styras in i! Samtidigt som han sagt till mig att jag är hans livs kärlek och att han inte älskar henne!

Grattis till att ha lyckats fånga in världens absolut största mes till man, skulle jag vilja säga till henne! Jag har ju lärt mig att det är ooooerhört svårt att säkert veta att han är med på resan, trots det han signalerar! Det får man vackert äta upp senare om man inte hör efter mycket noga! Och hon verkar inte lyssna så mycket åt det hållet! Vilken smäll som väntar!!! Jag har hela tiden trott att hon antingen varit avstyrd eller på väg att ha varit det! Men nu har det just gått upp för mig att så har det nog inte varit! Herre Gud, vad han har fört både henne och mig bakom ljuset!

Jag känner mig oerhört utnyttjad! Jag har behövt trygghet och tröst när mycket annat rasat! Och han har passat på att förföra!

Vad han sagt till henne kan jag bara gissa! Herre Gud! Vilken jäkla tur att man inte är hon! Och han verkar skämmas över hur det hela utvecklat sig! Istället för att ta tjuren vid hornen så försvann han plötsligt! Slutade höra av sig till mig (det gjorde han flera gånger om dagen innan). Har banne mig till och med gjort så att hans mamma inte längre kan se gans inlägg på fb! Sin mamma som han hörde av sig till jämt! Med foton på mms, meddelanden och delade i princip allt med henne! Precis som han gjort med mig! Nu har han liksom gömt sig och går inte att finna! Mysigt ljusskyggt förhållande, låter det inte?!

Idag har jag varit arg bitvis (förutom förtvivlat ledsen)! ÄNTLIGEN!!! Jag önskar känslan kunder vara här för att stanna ett tag! Jag behöver verkligen få kraften från ilskan! Ta sats från den språngbrädan!

Grät hela kvällen och halva natten till idag! Sjukskrev mig! Det var skönt! Bestämde mig redan på kvällen för att börja söka allt stöd jag kan under dagen idag! Ringde till vårdcentralen och grät! Fick läkartid samt vetskap om att man kan få korttidsterapi genom dem! Vill helst ha långtids! Tror jag behöver det! Behöver rensa runt i mitt övriga bagage som nog är en stor bov i att jag suttit fast så länge! Men jag fick en läkartid i alla fall! Ringde dessutom företagshälsovården där jag träffat psykolog innan. Det visade dig att jag får börja om på ny kula ned 5 samtal som inte ens chefen behöver veta samt 5 till efter det genom chefen om jag nu skulle vilja det! Det är nytt år! Hurra!!! Jag var så lättad så jag var tvungen att gråta lite till! Det dröjer ca 3 veckor innan jag får komma första gången, men det gör ingenting! Detta ger ett fantastiskt hopp! Att få träffa “min” psykolog/terapeut (hon är både och) igen!

Det är lite skönt när vidden av vilken jäkla skit han är blir synligt för mig! Det blir lättare att bli arg på honom då! Och det behöver jag få bli!

Hjälp vad detta blev långt! Men behovet är uppdämt!