Tiden tickar på! Det har varit en blandning av riktigt tuffa dagar som jag knappt kunnat förstå hur man ska ta sig igenom och riktigt roliga stunder med mycket socialt umgänge, allt om vartannat!
Mitt x (jag har så svårt att börja säga det…tänker fortfarande min man) har växlat hit och dit i sitt sätt att vara och känna också tror jag! För ett par veckor sedan hade han fått veta att jag hade en knöl i mitt bröst som behövde kollas upp! Han hade haft djup ångest under en natt, vilket också märktes genom att han hör av sig med ett innehåll som är väldigt upp och ner, men var också något han sa!
Han uttrycker att han ångrar allt som han gjort och som har hänt, men att det finns så många om och men i detta. Och det har han rätt i. Fast omen och menen står han ju helt och hållet själv för! Jag tycker han är så feeeeeeg! För det är hans rädsla att kanske bli själv som gjort att han inte vågade chansa och kämpa för oss. Han kunde inte få garantier från mig, samtidigt som hon den andra fanns att ramla tillbaka på! Jag kämpar mot impulsen att be honom komma! Men i det långa loppet hoppas jag han håller sig undan!
Jag tröstar mig med att hon verkar känna en osäkerhet i deras förhållande! Hon är svartsjuk på mig har jag både fått höra (från bl a mitt x) och förstått (lär ju bli lite jobbigt för henne). Det jag vet att han känner för mig gör ju att den svartsjukan är befogad! Dessutom har jag förstått att hon ställer en hel del krav och mitt x (!!!) verkar ha svårt att hantera det. Vilken tid man är var, mattider osv verkar vara väldigt viktigt…är ju inte riktigt hans melodi egentligen, men ingår nog i hans husliga matlagar-image som han lagt fram för henne! Han är duktig på att laga mat, men hallå! Haha! Kan han gött ha!
Dessutom verkar hon vilja ta nästa steg vad gäller inblandning och ihopblandning av barnen! Inte lika roligt kan jag känna! 
Och mina barn ville gärna träffa henne, mycket av nyfikenhet, men de var nog inte lika sugna på att behöva bo och sova i samma hus däremot! Mitt x hade frågat på ett väldigt bra sätt om det var ok att de träffade henne några timmar en vardagskväll, vilket det hade varit. Båda barnen var nyfikna, så det ville! Men bara några kvällar senare var hon där igen och sov över! Det kom min son och pratade om att han inte tyckte känts så bra! Berättade för sonen att sådant måste han våga ta upp med sin pappa själv, att det är viktigt att han tar tag i att säga vad han vill och känner. Det kan ju inte jag göra! Bara några dagar senare hade frågan kommit från x:et om det var ok om den nya och hennes son kom några timmar! Båda mina barn hade direkt sagt NEJ i kör!
Mitt x säger att han inte riktigt vill driva på dessa händelser, men verkar inte kunna värja sig när hon vill. Att han vill vara en sån toffel förvånar mig! Eller vill? Det har nog bara blivit så! För vad ska han säga när hon föreslår? “Nej, det var helt ok att bo hos dig när jag var utan bostad och träffa din son, men mina barn ska vi inte blanda in!” Men varför ha så bråttom?
Generellt så har ju även vissa vänner, men också hans familj vänt sig ifrån honom pga att de är så osmidigt snabba med allt och dessutom visar upp det helt öppet! Min (x)svärmor har reagerat STARKT på detta! På ett sätt som fått droppen att rinna över bägaren. Hon har försökt att vädja till sin son att han ska bete sig mer ansvarsfullt och vuxet, men det har snarare fått motsatt effekt! När mitt x nya la ut en helt öppen statusuppdatering på facebook om att hennes älskling lagat mat till henne med min man taggad i inlägget strax innan han flyttade från mig och när status “är i ett förhållande med” ändrades på samma forum i samma veva i kombination med bilder på hans flytt, gick svärmor i taket. Hon har försökt prata med sin son om att det är en sak att detta hänt, en sak att han träffat en ny, det är illa nog, men måste man bete sig som 13 också?
Mitt x nya har inte gjort det enkelt för sig! Mitt x har inte gjort det enkelt för henne! Och av någon underlig anledning verkar mitt x få det till att det är mitt fel??? Att det är för att jag har så bra kontakt med hans familj, att det är anledningen till att de är emot honom och henne! Han vill få det till att jag baktalar honom! Hallå! Det sköter han så bra på egen hand! Om de blaffar ut hela sin otrohetshistoria helt öppet på sociala forum (folk är inte dumma…förhållandeststus, flyttbilder och gulligull med ny älskling gör väl att de flesta fattar hur gången varit i denna historia) så får de skylla sig själva och också stå för det! Inte komma och skylla på mig!?!
Och mitt i det här sörjer och saknar jag!
Har innan haft svårt att hantera mina barns känslor för mitt x! Till skillnad från många andra här så har barnen en fin relation till sin pappa idag! Han är en bra och omtänksam pappa! Jag är mycket glad för det, men aj vad ont det också kan göra! Har ibland känt en avundsjuka till dem av er som har barn som starkt visar att de är arga på den lämnande föräldern. Vet att det är dumma känslor! Men härom dagen pratade jag med sonen som tog upp just saker om detta. Han säger att hans pappa burit sig åt som ett as och att pappa är skulden till att allt detta händer, men att han tycker jättemycket om sin pappa och då mår bäst när jag uppmuntrar och bejakar det fina de har. Dottern har varit mycket arg och avig mot mig senaste tiden, men efter att jag vid ett tillfälle i ett sms skrev att jag tyckte att hennes pappa varit jätteomtänksam som ställt upp med en grej för henne samt att det kändes att han verkligen bryr sig, så mjuknade hon markant!
Jag tror att båda mina barn vill att jag släpper avoghet eller tendens till det mot mitt x inför barnen! När jag bröt ihop senast…när han “lämnade mig igen” sista gången för ca 2 månader så har det varit mycket svårt att resa sig igen! Såååå fruktansvärt smärtsamt, parallellt med att mitt x nya inte vetat något och vill ta förhållandet till nästa steg…i kombination med ett fegt x. Min kris har inte undgått barnen! Och de är trötta på detta nu! De vill att jag tänker mig för från nu! Men de vill även att mitt x ska skärpa sig! Jag tycker de har rätt i det de känner!
Oj, vad långt det blev! Tankarna börjar i ena ändan och slutar i en annan!
