Exakt ett år efter att ha skilt mig vaknar jag i mitt hus med mina barn i varsitt rum. Mår överlag bra.
Lite gnag i magen. Igår var nya killen här med sina barn. Vi åt mat med släktingar till mig. Yngsta barnet hade varit på aktivitet med sin pappa (mitt ex). Mitt under bonus-släkt-mys dök exet och mitt yngsta barn upp i dörren. Exet tvävände och ville inte komma in och hälsa. Han har inte träffat nya killen men känt till vår relation många månader. Exet har en ny tjej som väntade på honom hemma men jag tror inte att det hjälper honom. Han har varit djupt deprimerad efter skilsmässan men lyckats hålla fast en ny relation ändå. Det är så svårt för mig att förhålla mig till min exmans emotionella sida. Jag vet helt enkelt inte hur mycket jag ska anpassa mig till honom. Borde jag ha förvarnat honom om att jag hade besök? Vilket ansvar har jag? Jag har sagt till honom att jag inte vill behöva redogöra för mina göranden för exmannen och att jag inte heller kräver att han gör det. Skulle jag stöta ihop med hans nya är det inte ett problem för mig. Men jag vet att jag tänker annorlunda än honom. Gissar att jag får äta upp detta…
Jag tänker att det beror lite på hur det kommer sig att yngsta var iväg med pappa på din vecka. Var det du som bett honom att hjälpa dig med att köra till aktiviteten kunde det nog varit schysst att berätta att din nya skulle vara där då. Var det pappan som bett om att få “låna” barnet för en aktivitet bör han väl mer vara tacksam att ha fått det
Pappan tränar den yngsta i idrott. Det var inte självklart att han skulle lämna honom hos mig, det är sällan han går in när han lämnar. Yngsta är 13 år så han tar sig själv mellan oss föräldrar, vi bor nära varandra.
Vi hör alltid av oss innan om vi ska lämna/hämta eller följer med in av någon anledning. Mest av respekt mot varandra. Nu lever vi olika liv och precis som när jag besöker någon annan hade jag meddelat mig först.
Sen svarar vi alltid tillbaka om vi inte är själva eller om det inte passar just nu och det respekteras alltid. Tycker det funkar bra att fråga en gång för mycket än för lite för att undvika att göra någon obekväm. Inte minst när barnen ser och hör allt.
Jag fick nyligen reda på, via mina barn att mitt ex har sin nya man med sig på en tävling där vårt gemensamma barn ska deltaga.
Egentligen inget konstigt…men. Jag har inte träffat personen (den nya) efter vi separerat. Jag vill gärna veta om att jag ska se mitt barn i sällskap med den person mitt ex varit otrogen med. Inte för att jag kan bestämma hur mitt ex ska gå tillväga. Men för att jag vill vara beredd, speciellt inför mina barn. Jag vet inte hur jag kommer reagera. Kanske sänker jag personen med en dansk skalle. Kanske bryter jag ihop. Kanske bryr jag mig inte. Jag vet inte…
Mitt ex tyckte att det ändå gått 12 månader så vadå…Men känslor slutar inte på ett speciellt klockslag. Eller efter en speciell tid.
Jag tycker mitt ex skulle berättat hur det låg till. Hon får göra som hon vill men jag vill veta om jag plötsligt ska stå bredvid den man som gick från att vara kompis till att vara ett svin. Det har jag rätt till, åtminstone när det handlar om att vara runt barnen.
Ja, jag inser att jag måste tänka mer än en gång framöver. Hade han vetat, skulle han inte ha gått in. Men samtidigt - hade han sagt att han tänkte gå in, skulle jag ha förvarnat honom. Så det kanske är viktigt att vara supertransparent även om man vill gå vidare och leva sitt liv. För förälderreationens skull. Den är ju livslång då det finns barn med i bilden…
Jag tycker att du kunde informerat eftersom han skulle lämna. Jag talar från den lämnades sida. Alldeles oavsett hur läget är nu måste ditt X själv få välja om och när han ska introduceras. Jag hade blivit väldigt illa berörd om mitt X hade sin nya hos sig när jag lämnar vårt barn. Men eftersom han vet det så kommer det inte ske. Inte heller han vill ju ha ett drama alla bara far alla av. Men jag vill verkligen inte träffa X nya, varken nu eller sen och det beror på deras lögner och det spelar ingen roll att åren gått. Han väljer henne, jag väljer att stå vid sidan av. Vi är inte en enda stor familj som bara växer med alla nya relationer som kommit, är och kommer.
Så ja, jag tycker att ni bör informera varann så nu slipper pinsamheter.
Mitt ex tyckte det var konstigt för det hade ju ändå gått 12 månader. Känns skönt ändå att du skriver så för jag fick nästan skuldkänslor för mina tankar. Då är jag inte ensam om att känna så.
Håller med, för respekt / hänsyn för varandra oavsett vem som lämnade att säga till innan.
I mitt blev det bara värre när x inte sa till o smög omkring på vår gård.
Även på nån aktivitet m barnet bör man ändå säga till att ens nya är med.
Så länge man inte har träffats…
Kloka svar och resonemang. Alla historier är olika varann. I min har jag inte varit otrogen och jag påbörjade den nya relationen efter att separationen skett. Jag visste inte om den nyas existens under skilsmässotiden. Min exman startade en ny relation samtidigt som mig.
Eftersom vi bor nära varandra för barnens skull, är risken att vi stöter på varann med nya partners, stor. Och vi kan ju inte låsa in oss i våra hus eller hålla de nya borta från affärer och vänner. Det vore enligt mig, absurt. De nya har funnits i våra liv snart ett år. Och båda verkar ha avslappnade förhållanden till sina ex.
I min drömvärld kommer vi att kunna hantera att vi båda går vidare. Det som förvirrar mig är att exet har så svårt med att Jag går vidare, trots att Han gör det. Men jag ska bli bättre på att informera honom ifall exet träffar barnen eller dyker upp hemma hos mig. Ni har rätt i det.
Vi alla har olika historia och då är det olika hantering. I ditt fall säger jag Nej Nej Nejjjj, jag tycker inte att du behöver förvarna din ex-man när du har besök (din ny kille). Du har lite till inget ansvar hur han hanterar sig. Så klart vi alla har situationen vi vill gärna undvika, men samtidigt det gå inte att planera allt så det passar alla hela tiden. Vi är vuxna människa, vi får hantera var egna emotion.
Ibland när vi blev utsatt för situationer vi har undvik så ser vi att det var inte så farligt, så bli det lättare varje gång det händer. Man behöver inte var bästisar eller har par middag eller något sådant, ni har väl gått vidare. Göra som passar dig bäst och han får väl göra detsamma. Ingen ska behöva anpassar sig efter ett ex i absurdum.
Så klart det är en fördel att har en varm samarbetes relation mellan föräldrar.
Min exman envisas med att duktigt informera mig när hans nya är i samhället vi bor, kan tänkas gå till affären, träffar mina barn. Och jag tycker inte det är relevant. Han är fri att göra vad han vill oavsett om det är barnveckor eller ej. Vissa avtalar kring detta med nya relationer. Bestämmer gemensamt hur vi ska hantera dem och våra barn mm. Jag o han har inga sådana avtal. Men det är klart att det kan vara bra för mig att veta sånt som rör barnen, i efterhand.
Fullt rimligt att var och en sköter sitt, och inte ständigt uppdaterar vem som kan komma att röra sig i området. Dels så ligger det något egocentriskt i detta, att han tror att han och den nya är så viktiga/känslomässigt laddade. Så tänker vi nog alla lite då och då. Att alla ser var jag gör, glor på mig på badstranden eller vad det kan vara. Sanningen är att de flesta bryr sig inte utan har fullt upp med sitt. Precis som du, du bryr dig inte.
Dels så undrar jag om det verkligen är så sunt att ge honom den tillfälliga lindring som en varning skulle ge. Visst kan det vara jobbigt att se den nya, men det går att vänja sig och ta sig igenom. Om han inte gjort det än, trots ny relation, så är det hög tid. Det är orimligt att göra tillrättalägganden av omvärlden på det sättet för att han ska slippa ta itu med sina känslor. I det här skedet, alltså. Självklart ör det fint att visa viss hänsyn till en början, men inte när båda har nya relationer.
Jag tror att han tycker mycket, mycket om henne. Men efter att ha läst här och sett alla krossade och alla kränkta, ledsna, besvikna, svartsjuka, avundsjuka, bittra lämnade människor beskriva sina känslor. Så inser jag att vi kommer ha svårt att innerligt lita på varandra igen vi lämnare och lämnade.
Som lämnad har man inte kontroll över lämnandet. Men nåt kan man kontrollera - det är hur man vill framstå inför sitt ex. Och en sak då är ju att sätta upp regler kring sig själv, i relation till exet. Jag tror han gör det. Berättar kontinuerligt hur han vill ha det. Och ställer jag inte upp på hans regler kan han ju alltid bli tjurig och berätta hur hänsynslös jag är.
Detta beteende främjar inte vår relation och jag tror heller inte att han är stolt över sitt agerande. Men på nåt vis kan han inte hejda sig utan måste ge mig statements hela tiden.
Är jag värd all denna bitterhet? Tror inte det. Släpp mig och gå vidare❤️