Jag har frågat henne vid två tillfällen och hon nekar. Min magkänsla säger att det hände nått i somras som har ätit upp henne nu. Fick ju en sådan känsla i augusti vid ett tillfälle men jag förträngde ju den. Skulle vara helt galet om det var så. Hon säger att hon var olycklig och vill bli lycklig. Någon 30 års kris typ.
Nej, inga barn.
När hon flyttade ut så bodde hon hos en tjejkompis. Hon har få vänner.
Det sjuka är ju att jag nu inte vet vem hon var typ. Hon agerade så utan för karaktär och jag har svårt att minas hur det var att leva med henne nu typ.
Min spontana tanke är att elva år inte tog slut på en månad. Men du fick inget veta förrän allt var klart.
Delvis var det så för mig också, tio år tog slut på ett dygn…typ.
Men med eftertankens kranka blekhet så inser jag väl att jag, med facit i handen, fattar att det tog slut betydligt tidigare… men han låtsades lika effektivt som jag sååå desperat gärna ville tro på honom.
Jag prata lite med henne så och hon sa att hon hade tänkt på det länge. Jag skulle tro 3-4 månader minst. Sedan är det väll en resa just till insikten att tänka skilsmässa. Hon menar att vi inte möts och att jag inte kan älska henne på ett naturligt sätt. Hur veta man vad någon vill när hon inte pratar?
Funderar nästan på att hon tappade känslorna resan för ett årsedan och att hon bearbetade sista året. Jag frågade henne om just det och hon menade att det kommer ta år att komma över detta och att hon vill ses om nått år och prata igenom allt då.
Det sjuka är att jag inte riktigt saknar henne för jag idag inte vet vem hon är. Hon var så okarakteristisk. Hon förstörde för mig de finaste egenskaperna hos henne på de sättet hon agerade. Det jag känner är mer en typ av svek, sorg och ensamhet.
Jag har ingen kontakt med henne nu för de leder ingen vart. Hon kan inte svara på ett vettigt sätt. Bara små korta meningar.
Hej!
Jag beklagar det som hänt men tror att du misstar dig lite när det gäller vad hon pysslat med.
I korthet tror jag att hon levt ett dubbelliv med en annan man sedan 2017. Detta baserat på vad du skriver.
Om du vill kan jag utveckla mer men min mening är inte att strö salt i såren.
Jag tycker du gör helt rätt i att klippa all kontakt med henne och rekommenderar dessutom att du lovar dig själv att inte ta henne tillbaka när hon kommer krypandes om ett år. Du är värd bättre.
Minns det som varit trevligt med henne och se resten som hennes förlust.
Låt inte ilska, bitterhet och hämndaktioner förstöra ditt eget liv.
En man ökar i marknadsvärde och behåller även sin fertilitet efter 30.
Dubbelliv, du får mer än gärna utveckla. Jag har läs en del här på forumet och det finns många mönster som passar i min historia tyvärr. De man vill ha, som många andra här, är hela bilden på vad det var som hände. Nu har man bara hypoteser.
Har inte mkt bitterhet eller hämnd, mer sorg för en förlorad framtid och ett brutalt uppväckande till en ny situation.
OK.
Jag ska svara mer utförligt men hinner inte skriva ihop hela analysen just nu. Förhoppningsvis under morgondagen.
Jag vill hjälpa dig att förstå vad som hänt, när det hänt, och kanske varför det hänt.
Jag vet att just frågan “varför” är otroligt viktig att gräva i för att kunna komma vidare i livet.
Du är redan medveten om att det kan göra rejält ont att bli sviken. Att gräva fram nya lager av lögner kan göra ännu mer ont. Något säger mig att du ändå vill veta mer.
Självklart har jag inget facit att ge dig. Men jag kan resonera baserat på det du skriver.
Det vi har att gå på är den information du sammanfattat här, elva års ett äktenskap komprimerat till en dryg A4-sida text, samt våra egna erfarenheter och vår analysförmåga.
Se om du känner igen några av dessa tecken (nedan) från ert gemensamma liv.
Listan kan få dig inse sådant du tidigare missat eller varit för godtrogen för att kunna tänka.
Av intresse är framför allt förändringar hos henne som du sett under senaste 3-4 åren:
Plötsliga nya intressen som aldrig setts till tidigare.
Ändrade arbetstider (oklart om det verkligen är krav från arbetsgivaren som styr).
Minskat intresse att hjäpa till/umgås/mysa hemma.
Tappar intresse för “gemensammma aktiviteter” även utanför hemmet.
Tröttnar mitt under pågående samtal med dig. Tappar fokus.
Hon tar dig för given (känsla som du har haft ibland).
Hon jämför dig med någon/något (känsla som du fått ibland).
Ändrat tonläge/röstläge. Formulerar sig ibland annorlunda än tidigare.
Kroppsvård viktigt. Hela tiden. Rakhyveln används ofta. Nya krämer, nya lukter, ny frisyrer.
Träning. Omotiverat och överdrivet jämfört med tidigare.
Kläder, nytt och fint. Underkläder.
Smussel med telefonen (eller annan telefon på jobbet?).
Borta från hemmet utan att vara någonstans (kan ange platsen “ute” som svar på frågan var hon varit).
“Trött” vid konstiga tidpunkter. Gärna när ni ska träffa dina vänner eller om ni ska mysa.
Beter sig olika när ni är ensamma jämfört med när ni träffar andra (svärföräldrar t.ex.).
Nya skills i sängen (var kom dom ifrån?).
Oplanerade/spontana utekvällar med “vänner”.
Hon kan sova utanför hemmet (vara borta över natten). Hur ofta sover du själv borta?
Kan inte redogöra för detaljer vid direkta frågor om gårdagen. Minns inte riktigt vad/var.
Standard-förklaringar. Samma namn eller platser dyker påfallande ofta upp (säkra lögner).
Pratar ovanligt mycket om “jobbet” eller någon person (som lika gärna kan vara en omskrivning).
Agerar saningsvittne åt sig själv. (“Jag skulle aldrig ljuga för dig”).
Gråter som på kommando för att avbryta dig om du ställer jobbiga frågor.
Gråter omotiverat jämfört med vad som anges som anledning (“jobbet”).
Motanklagelser som försvar mot dina frågor eller dina krav på öppenhet.
Omotiverat kraftiga reaktioner ibland. T.ex. på dina frågor men även på till synes triviala saker och förslag.
Känner sig t.o.m. lite rädd för dig och din “svartsjuka”. Du inbillar dig så mycket, nu får du sluta!
Ökad mängd känsloargument som riktar udden mot dig och ditt “dåliga” beteende.
Du har faktiskt inte rätt att kontrollera vem hon umgås med eller när.
Omotiverade vägtullspassager (om ni bor i storstad) och ökad bränsleförbrukning om ni har bil.
Genom att tänka på punkterna ovan och samtidigt ha inställningen att du varit ärlig i relationen, kan du komma fram till att sveket är från hennes sida och därför lika gärna kan ha pågått länge.
Det har hänt saker som du omöjligt kunnat påverka. Du fick aldrig chansen.
Jag försöker beskriva ett förhållningssätt där du inte blandar in din egen skuld av gammal vana utan istället försöker se vad som faktiskt kan ha inträffat - hur otroligt det än verkar.
Du kan också fundera över vilka lögner som du omedvetet hjälpt henne att skapa eller upprätthålla.
Ett sätt att ljuga är att låta dig förstå svaret på din egen fråga utan att egentligen tillföra någon ny information.
“Är träningen viktig för att du vill hålla dig i form?” - svar ja.
Jag återkommer med lite mer konkreta resonemang baserat på det du redan skrivit.
Bra lista där man1967. Några saker som verkligen stämmer in är,
-Ökad mängd känsloargument som riktar udden mot dig och ditt “dåliga” beteende.
-Kroppsvård viktigt. Hela tiden. Rakhyveln används ofta. Nya krämer, nya lukter, ny frisyrer. ( En gång i höstas fixade hon verkligen till sig när hon skulle gå på krogen en onsdag! Första gången hon kläddes sig utmanande och brazilian wax i oktober?)
-Träning. Omotiverat och överdrivet jämfört med tidigare
-Hon jämför dig med någon/något (eller jämför mig med hur jag var när vi träffades)
Minskat intresse att hjäpa till/umgås/mysa hemma (Hon började ställa disk på diskbänken och inte i diskmaskinen som jag alltid tömmer, som är ca 30 cm från diskbänken. Hon började även sluta laga mat.)
Verkligen tappat blygsamheten och vågar ta plats i sociala sammanhang.
Tror totalt 75% stämmer in på henne. Dock kollade jag igenom hennes telefon och FB precis efter bomben. Hon bytte sedan lösenord. Det fanns några nummer som inte var inlagda och Snapchat kan man ju inte riktig kolla heller. Hittade inget. Frågat två gånger och hon nekar. Känns som hon tar upp olika anledningar till slutet längs med vägen på nått sätt. Hon använder formuleringar som hon har fått från andra.
Det som talar mot att det finns någon annan är främst att hon var så nergången när jag såg hennes sist. Hon var helt blek, mager och kunde inte ha ögon kontakt.
En alternativ förklaring är att hon är i en depression och har sökt bekräftelse utanför förhållandet. Hon sa det själv, att hon kände sig ensam och sökt bekräftelse i träning och dansen. Men de sjuka är ju att det låter som en efterhandskonstruktion.
Jag skrev ett brev till henne innan sista gången vi sågs. Hon svarade inte på brevet men hon sa vid sista mötet att hon skulle det men att hon inte nu kan samla sig till det.
Min första tolkning redan när jag läste ditt första inlägg var att det förhållande hon lämnade dig för avslutats nu och det var därför hon var under isen. Har du funderat på att fråga hennes vän om det hela. Ställer du rätt fråga på rätt sätt till den vännen så kan du få en bra känsla för huruvida det var otrohet eller något annat.
Att söka bekräftelse utanför förhållandet har inte med depression att göra. Det är ett mänskligt behov att bli bekräftad.
Jag känner igen många av punkterna, tar mer plats socialt och ointresse för att städa verkar vara vanligt?
Det som verkligen borde fått en att fatta och höja både röd och dubbel röd flagg att en affär pågår är
Telefonen blir som en del av deras kropp!
(otroligt att man inte fattade när man tänker efter i efterhand)
Ändrad musiksmak!
Mitt X började lyssna på folkmusik och annat konstigt vi aldrig lyssnat på tidigare.
Fixering vid utseende/träning!
Att man inte fattade att en människa som kunde sova bort halva söndagen i 20 år helt plötsligt sa att hon skulle på träningspass kl 10 och klev upp tidigt och fixade sig för det!! — jösses vilken åsna man är!! Vad svarar man på “Är det inte bra att jag kommer igång och tränar?”
Plötsligt är man inte ett dugg uppskattad hemma.
Är väl också rätt vanligt antar jag? Man hämtar ungar, fixar middag efter jobbet osv och dom kommer inte ens hem i tid! Värmer maten i micron och försvinner med telefonen eller åker iväg och “tränar”.
Magkänslan att något är galet men du kan inte sätta fingret på det!
Helt plötsligt känner du att det inte är “ni” längre. H*n kan få glädjeutrbrott och vara jätteglad för att helt plötsligt bara försvinna och ligga och stirra i telefonen. Saker som ni tidigare planerat att göra är inte viktigt längre. Det som dom nu planerar ingår inte du i.
Bara nån vecka innan hon släppte bomben till mig så tyckte hon på helt allvar att det var OK att hon och dottern skulle åka ensam med hennes syster och hyra en stuga i fjällen och åka slalom i 5 dagar en vecka senare över påsken.
“Tjejmys”
Jag tror faktiskt nästan att dom t om bokat redan! Då blev jag helt vansinnig! Det skulle kosta 10 000 - 15 000 kr men då lät det minsann att “jag betalar själv”!
Vi har alltid haft gemensam ekonomi!
Ursäkta inhoppet i tråden men det där var nästan lite skrämmande att läsa. Nästan allt stämde in på min exfru. Även om jag nu vet att hon hade en annan så hajade man inte till på alla dom där punkterna när man var mitt i det.
Till största delen nu finns bara sorg. Min samtalskontakt frågande mig vad jag sörjer mest, hon eller den framtid vi skulle ha…
Jag skulle nog säga framtiden till 90%.
Hon har inte visat någon omtanke eller empati mot mig. Hon har även sagt så elaka saker till mig förra året och jag stod inte upp för mig själv alls, varför gjorde jag inte det?
Jag hade en stor milstolpe i mitt jobb igår. Men allt blev konstigt, då jag förr alltid hörde av mig till henne, nu gjorde jag inte det. Blev nedstämd istället, det som skulle vara en bra dag fylldes med sorg.
Hur pallar man ensamheten? En tom lägenhet som väntar eller söndag förmiddagar som blir som en prövning?
Jag sysselsätter mig mycket, med jobb, vänner och träning. För att få tiden och gå men inser att man måste vårda sin ensamhet på nått vis, att det finns gåvor i den som gör att jag kan gå vidare.
Ensamheten är vidrig, jag gör som du-tränar, träffar vänner, sover länge, jobbar. Har alltid tyckt om att vara själv men det är en jäkla skillnad på själv och ensam. Kram
Jag hatar att komma hem till ett tyst, tomt, kallt och mörkt hus. Inga ljud förutom fläktarna till värmen som låter lite.
Jag har aldrig gillat att vara ensam, så detta är verkligen en prövning i livet…
Jag jobbar, ser på serier och lägger mig. Min familj kommer ofta hit och är hos mig, men det är inte så roligt att känna att man alltid är det 5:e hjulet.
Helgerna och längre ledigheter är värst, det är då som tankarna mal som mest. Jag bävar för semestern och vad jag ska hitta på. Jag hatar som sagt att vara själv, men på nåt sätt måste jag klara av detta, för det är ju så det är nu….
inser att man måste vårda sin ensamhet på nått vis, att det finns gåvor i den
Här har du verkligen hittat något som är viktigt!
Många människor är idag nästan livrädda för ensamhet. Att vara själv, i sin egen kropp liksom är något som ofta i media framställs som ”udda” eller avvikande. Att ständigt vara i rörelse, ständigt aktiv, ständigt uppkopplad, ”många bollar i luften”, omgiven av andra ”lyckade, aktiva, eftersökta,” har liksom blivit nån sorts märklig standard.
Och sen undrar alla varflr vi är så stressade…
Du är på rätt väg.
Men jag håller med dig. Övergivenheten får dock inte förväxlas med ensamheten.
Jeg koser meg som oftest alene hjemme, har tatt et valg helt bevisst på å nyte at ikke x er der med drittslenging, alkohol og generelt bedriten oppførsel. Han tok helt av de siste 6 månedene vi bodde sammen, helt for jævlig tid.
Bare det å sette seg seg i sofaen og ha både sofaen og fjernkontrollen helt selv hele kvelden, juuhuuu!!
Jeg prøver å se på det å være alene som noe positivt, jeg kan ta meg av meg selv så jeg blir et bedre menneske sammen med andre. Jeg gjør ting for meg, som jeg har godt av. Ikke sikkert jeg ønsker å ha det sånn resten av livet, men nå er det deilig. Jeg har mine ting hvor jeg vil, og gjør ting i mitt tempo.
Jeg har heller aldri vært redd for å være alene, jeg har alltid hatt en ro i meg. Håper alle finner den! Blir så lei meg når jeg leser om andre som sliter med å være alene, min beste venninne er sånn. Det er det å sove og våkne alene hun frykter.
Ønsker dere alle en strålende dag!
Det var ett tag sedan jag skrev men det är väll läge för det.
Vad har hänt då?
Jo,
Inte haft någon kontakt med X. Vet ingenting om henne.
I mars träffa jag en så himla bra tjej. Hon vände upp och ner på typ allt jag trodde. Allt! Dock bodde hon i en annan stad. Hon kunde prata känslor, glad, uppmuntrande, var stabil osv. Men vi träffades i nästan tre månader.
Men nått hände i mig, på nått vis. Så svårt att förklara. Det var liksom som en kortslutning mellan hjärnan och hjärtat. Jag kunde liksom inte nå mina känslor på nått vis. Jag hade direkt ingen längtan utan insåg att jag hade skapat en kalender fylld av aktiviteter. Jag hade aktiviteter varje kväll hela veckan. Gick bara på.
Jag insåg på nått märkligt sätt att jag saknade klister. Jag fastnar inte på de känslomässiga planet. Jag fastnar inte för någon på djupet. Det var liksom stängt. Hjärtat bara slöt sig. Jag fick ingen kontakt. Jag kunde inte svara på vad jag känner men vad jag tyckte rationellt hade jag full koll på.
Till detta hör till att jag fick reda på att jag inte kunde jobba vidare på grund av organisations förändring. Det beskedet var inte kul men jag fick rekomenationsbrev osv.
Jag berättade hur jag kände och jag sa att jag inte visste vilka känslor jag har och att jag inte på ett stabilt sätt kan då de. Det var jättejobbigt å jag grät hela kvällen för jag sårade henne. Gjorde ont att såra någon som har varit så snäll och omtänksam mot mig.
Jag har väll insett att jag inte är redo för ett förhållande.
Jag får reda på att x är ihop med sin kollega. Det till och med lagt ut familjebilder på Facebook!? De han inte ens gå 5 månader. Hur x familj lägga ut detta så fort?!
Jag visste detta men på nått sätt hoppades på nått annat. Det har nästan exakt gått sex månader sedan skilsmässan blev gick igenom.
Alla sa de, ”vänta sex månader så vet du”. Folk sa även ”Ingen gör som hon gör utan en som ger henne energi”
Hon träffa någon på jobbet. De har jobbar ihop på samma arbetsplats i alla fall ett år, dvs 2018.
Det finns alltid en push och en pull effekt. Nått som pressar en ur förhållandet och nått som drar en ut ur det. Ingen lämnar utan en plan…
Trots detta, att man på nått sätt visste, å man inte vill tillbaka till henne, kommer känslorna på ett brutalt sätt. Sista pusselbiten föll på plats och men ser över pusslet för att få en bättre överblick.
@man1967 Hur ser du på detta och vad har du för analyser?
.
