Hej!
Ligger i skilsmässa.
Undrar om någon vill byta lite erfarenheter kring första mötet med svärmor o svärfar och övrig släkt under en skilsmässa. (I vilka forum har ni träffat dem?, hur ska man bemöta dem på bästa sätt osv)?
Undrar också ifall någon har erfarenhet att ens partner har drag av EIPS
(Emotionellt instabilt personlighetssyndrom) tidigare kallad (borderline personlighetssyndrom).
Har som sagt levt i förhållandet i 10 år.
Sista 2-3 år en har varit jättejobbiga. Har genom resonemang försökt prata om lika villkor i förhållandet, begrepp som redovisningsplikt (dvs. att man inte alltid ska behöva ha det) och förtroende/tillits brist+ mycket mer… men har misslyckats med den dialogen kapitalt.
Tar som sagt tacksamt emot andras erfarenheter om ovanstående.
Hej! Det låter jättejobbigt och jag har nog inget direkt råd att ge. Mitt ex hade barn sedan tidigare förhållande (som levt med oss 100%) och ena barnet inledde efter många kämpiga år ett stödprogram för EIPS men avbröt rätt så snart, innan fullständig diagnos ställts. Utifrån min erfarenhet så har jag en ganska dyster syn på detta, jag ser det som mycket svårt eller omöjligt att hitta en stabil och sund relation med djup. Det blev en slags skilsmässa mellan styvdottern och familjen i övrigt, och efter en tid läkte i alla fall jag. Jag släppte taget när hon var något över 18. Hon höll inte kontakten med oss, och jag slutade se det som mitt ansvar att upprätthålla något. När hon senare tagit kontakt så har jag inte engagerat mig känslomässigt alls, och kontakten har varit kortvarig. Din fru är inte ditt barn och inte ditt ansvar, liksom min styvdotter faktiskt inte heller är mitt ansvar. Nu när ni skiljs åt så kan du släppa ansvaret, alla försök att få samspelet att funka.
Min exman har inte borderline, men han är inte riktigt som han ska. Rätt störd och skadlig för omgivningen.
Jag har inga svärföräldrar, men jag träffade min ene svåger en vecka efter att exet flyttat ut. Han var lika snäll och trevlig som vanligt, men efter en stund började jag förstå att han inte visste något om att vi separerat. Jag berättade för honom att hans bror flyttat till en ny kvinna, och min svåger såg ut som att han skulle svimma. Det var en ordentlig chock för honom, delvis kanske för att mitt ex inte sagt något.
Båda mina svågrar verkade tycka att deras bror betedde sig illa, så det första året försökte de hålla kontakten med mig och barnen. Det blev att tassa på tå runt det där ingen ville prata om, och så pratade vi bara om barnen och om vad som hände i svågrarnas liv. Vi har fortfarande kontakt men väldigt sällan.
Resten av exets släkt klippte all kontakt. För min del gjorde det inte så mycket, men barnen är ledsna för det. De tyckte om alla släktkalas och träffar.