Efternamn vid skilsmässa?

Som jag berättat i en annan tråd har jag flyttat ifrån min man och nu är vi på väg mot skilsmässa. Då börjar tankarna kring namn komma, hur ska man tänka?!

Till saken hör att jag varit gift en gång innan (väldigt kort), tog då hans efternamn och vid skilsmässa bytte jag tillbaka till det jag hade innan. Sedan har jag ju då gift om mig och tagit min mans namn, men vill inte ha kvar det namnet efter skilsmässan. Men det känns som ett evigt bytande av efternamn hit och dit och jag fastnar vid vad folk ska tänka/tycka. Har varit på samma jobb i 15 år och därför hunnit gifta mig och skilja mig bägge gångerna på samma jobb. En del kollegor brukar därför skämta om att man inte håller rätt på vad jag heter. Har dock haft samma efternamn nu i 7-8 år.

Och som grädde på moset vill jag egentligen ta min mammas flicknamn nu vid skilsmässa, alltså ett helt annat efternamn än det jag haft innan. Det namnet har jag velat ha flera år och tänkte ta det redan vid min förra skilsmässa för 11 år sedan, men fegade ur då…

3 gillningar

Du ska göra precis som du själv vill, och inte bry dig om vad andra tycker om ditt bytande av namn. Det är deras problem om de har åsikter om sådant de inte har med att göra.

Det låter som en utmärkt idé att byta till mammas flicknamn för att markera en ny period av ditt liv!

9 gillningar

Gör så, ta mammas efternamn… behåll det livet ut även om du skulle hitta en annan karl.

Har efternamnet kvar, för barnets skull. Väldigt unikt namn via X:s föräldrars påhitt.
Får se hur jag gör i framtiden.

Så har jag också valt att göra. Behålla efternamnet för barnens skull, annars hade jag troligtvis bytt tillbaka.

För mig är det lite mer än bara ett namn, för mig är det en släkt man är född eller gift med och byter inte hur som helst.

Fast, @Fredriksson det känns som det sägs lite på skoj med arbetskamraterna när de säger att du byter ofta.

Jag har två barn, ett med varje man jag varit gift med, och de har sina pappors efternamn då vi varit gifta när barnen fötts. Så för min del skulle jag bara ha samma namn som mitt yngre barn om jag behöll nuvarande namn.

Vet många som tycker det är det absolut viktigaste, att ha samma namn som sina barn. Bland annat min mans exfru som behållit efternamnet för barnens skull, så jag delar dessutom efternamn med exfrun också.
För egen del sitter mitt moderskap inte i efternamnet och just den biten har ingen betydelse.

Jag funderar också på detta med namn. Jag bytte inte efternamn vid giftermålet men tog hans namn som mellannamn för att barnen skulle få möjlighet att själva välja vilket de vill använda som vuxna utan att krångla med Skatteverket (den perioden fick man inte ha dubbla efternamn).
Då hans familj är betydligt mer närvarande i barnens och mitt liv än min egen släkt känner jag inte att det är givet att ta bort det som mellannamn för egen del bara för att markera. Jag heter nu precis som mina barn, men de använder ofta bara pappans efternamn - vilket jag fullt ut förstår med tanke på de nära relationerna. Själv använder jag inte mellannamnet och har aldrig gjort, men det står i alla officiella papper.

Funderade också på att byta i början, då i ren ilska att jag minsann inte tänker heta likadant som honom. Varför skulle jag på något sätt vilja visa att jag “tillhört” honom. Men jag har haft namnet i över 18 år nu, det känns tudelat, samtidigt som det är mitt så är det inte det längre för anledningen till att jag har det finns inte längre.

Sen funderade jag på vad som skulle störa honom mest. Att jag behåller hans namn eller byter. Hans första fru bytte tillbaka och jag undrar om fru nr tre i februari tar hans namn. Tvi vale att jag vill heta som henne.

Jag har alla papper klara och pratat med barnen så det känns ok för dem. Så får vi se om jag skickar in dem. Blir isf det jag hette innan mina föräldrar gifte sig. Så mammas flicknamn. Är bara min släkt som heter det.

1 gillning

Du går då alltså inte tillbaka till ditt namn som ogift utan till ett annat namn?!
Det är i så fall så som jag funderar, för min del är det min mammas flicknamn, det namn jag hade fram till ca tre års ålder.

Min man var också gift tidigare och hans exfru har kvar efternamnet, så jag har delat det mer henne i 8 år. Jag själv känner bara att det känns fel att ha ett namn som inte är ”mitt”, en släkt som jag inte längre är en del av.

Det blir samma här isf min mammas namn som ogift, hade det tills jag var 6 år. Har även kollat med skatteverket och det ska inte vara några problem att ta det. Är bara mina kusiner med familjer som heter det nu.

Nej, ett sånt namnbyte är enkelt och till och med gratis. Inte alla byten är ju det…

Du funderar förresten vad som stör ditt ex mest, byta eller behålla :relaxed:. I mitt fall är det jag som lämnat och jag tror det kommer uppfattas som den sista avgörande spiken när jag meddelar att jag byter namn. Han kommer troligen bli väldigt ledsen.

1 gillning

Skulle inte ha något emot att x bytte bort mitt namn. Långt ifrån värd att ha det nu. Men man kan inte tvinga nån till det så :man_shrugging:t2:

1 gillning

I mitt fall blev jag lämnad, i februari med en dag till godo från två år och två månader precis som mitt ex satt här i soffan och fick ur sig att han inte ville leva med mig, gifter han om sig med flickan han lämnade mig för. Han vill inte ha nån kontakt med mig alls så tror inte att han blir speciellt ledsen om jag byter efternamn.