En 48-årig kvinna här med behov av att skriva av sig. Min man sedan drygt 8 år tillbaka meddelade för ett par veckor sedan att han vill skiljas. Vi har inga gemensamma barn. Det kom inte helt överraskande då vi haft problem under lång tid. Han har till exempel svikit mig och gått bakom min rygg flera gånger under vår relation som bland annat handlat om sexuella kontakter med andra. Vårt sexliv dog i stort sett för flera år sedan. Jag inser ju att vår relation i stort sett varit dömd att misslyckas och jag tänker att jag inte skulle ha kunnat leva med en man som behandlat mig så. Ändå gråter jag floder och sörjer att han inte kommer vara en del av mitt liv. Till mångt och mycket har mitt liv kretsat kring honom och mitt arbete så när han nu lämnar mig blir mitt liv väldigt tomt på människor. Vi har inte flyttat isär ännu och jag letar lägenhet för fullt, han med. Vårt hus ska säljas.
Det jag just nu har så svårt att hantera är hur han förhåller sig till mig och tillvaron sedan han meddelat mig att han vill skiljas. Denna helg är han borta helt då han jobbar i grannkommunen, går ut och roar sig med sin 23 år yngre kollega och sover över där. I mina ögon har han redan gett sig in i ungkarlslivet och här är jag sjukt ledsen och känner mig fruktansvärt ensam. Han säger att han behöver åka iväg och träna och allt han nu gör utanför hemmet för att han inte står ut med att se mig ledsen. Samtidigt som han lämnar mig i sticket här hemma uttrycker han sig att han bryr sig så mycket om mig och vill att vi skiljer oss som vänner. Hur får jag ihop detta? Att han bryr sig så mycket och samtidigt gör det han vet att jag mår sämst av? Att bli lämnad ensam.
Hur gör man för att skaffa nya vänner som vuxen? Har någon något bra tips och råd? Jag behöver hitta nya människor som jag kanske kan utveckla en vänskap med. Jag vill inte leva mitt liv med denna känsla av ensamhet.
Det kommer göra ont ett bra tag, även om själva beslutet att skiljas är förståndigt. Det brukar kallas fantomsmärtor här på forumet när man saknar en partner trots att denne inte har varit en partner i ordets rätta bemärkelse, utan tvärtom har svikit en grovt.
Jag är säker på att du kommer få ett bättre liv utan honom, men det går inte i en grisblink. Det är en jobbig tid att ta sig igenom, och det bästa man kan göra är att använda den till att ta reda på vad man själv tycker om att göra när man inte längre är en del av ett par. Du skriver att ditt liv har kretsat mycket kring honom, så du behöver förmodligen lära känna dig själv igen.
För mig har det bästa sättet varit när jag har pluggat som vuxen.
För några år sedan läste jag en utbildning på avancerad nivå på universitetet, vilket innebar att alla andra som gick den också hade både tidigare grundutbildning och arbetslivserfarenhet i bagaget. Det betydde att många av deltagarna var i ungefär samma livssituation som jag, och jag hittade flera vänner som jag har tät kontakt med fortfarande.
Men man behöver knappast byta inriktning i yrkeslivet för att hitta roliga kurser och utbildningar där det finns likasinnade. En sommarkurs kanske, inom något område som du är intresserad av? Det kan fortfarande finnas platser som är öppna för sen anmälan. Eller en kurs hos något studieförbund?
Utöver detta är det via mitt fritidsintresse som jag har fått massor av vänner och bekanta. Och det här hänger ju ihop med ovanstående, att du kanske behöver lära känna dig själv på nytt och ta reda på vad som får dig att ticka.
Vem är du som singel? Hur vill du ha ditt boende, vilken mat vill du laga, vem vill du umgås med, vad vill du göra när du är ledig? Det är inte säkert att man vet det efter en längre relation. Men att bli singel är ett perfekt tillfälle att utforska det.
Börja där! Och tillåt dig även att må eländigt och sörja. Små steg är grejen.
Ord är billiga. Han säger att han bryr sig för att du inte ska ställa till bråk, men han visar att han faktiskt inte bryr sig.
Många här på sajten har fått lära oss att allt inte behöver vara sant bara för att någon säger det. Jag var övertygad om att min man alltid älskat mig högt. Hur kunde jag veta det? Jo, för att han sagt det många gånger. När jag insåg att han bara sagt det men aldrig visat det, då var det tungt. Jag har fått acceptera att han aldrig älskat mig på riktigt utan att jag mer var en användbar och praktisk assistent till honom.
Tack snälla för din input och för alla värdefulla idéer och tankar! Ja jag måste hitta mig själv här bland spillrorna och så småningom vänja mig med livet på egen hand. Just nu känner jag mig bara kraschad och min största mardröm är just det att behöva bo själv. Men det kommer nog vara nyttigt för mig som inte gjort det särskilt mycket i mitt liv hittills.
Tråkig erfarenhet du blivit tvungen att uppleva och som du inte valt själv.
Börja att gå på t.ex. Friskis och Svettis där finns det många bra människor som kan skapa nya kontaktytor, om inte annat så slipper du gå runt hemma i ensamheten.
Hur tror du att du kommer reagera när 23 år yngre kvinnan dumpat honom och han kommer tillbaka till dig och vill reparera?
Jag ser ingen återvändo nu. Våran relation var så trasig innan han berättade att han vill skiljas. Det går inte att reparera och gå tillbaka så skulle han mot förmodan vilja ha mig tillbaka ser jag inte det som ett alternativ. Kollegan han var hos var en vän sägs det. Just idag orkar jag inte bry mig om han nu har någon ny eller inte. Gör mitt bästa för att distansera mig från honom känslomässigt. Det går upp och ner med det. Ser inte fram mot den dagen vi flyttar isär heller. Vet att jag måste skapa mig ett liv som inte är ensamt och tomt. Just nu har jag bara inte ork och lust med någonting.
Har en fruktansvärd dag idag. Mycket tjafs här hemma och min blivande exman tycker att jag drar ut på det hela då jag inte flyttat ännu. Det är mindre än en månad sedan och någon på hans jobb hade tydligen undrat hur vi kunde bo ihop ännu och tyckt det varit konstigt. Ja herregud! Får nästan panik när jag tänker på hur ensam jag kommer bli sen efter att vi faktiskt flyttat isär. Jag känner mig väldigt ensam nu med. Jag vet inte hur jag ska kunna bygga upp något socialt liv heller med mitt låga självförtroende och tankar om att ingen vill vara med mig. Jag känner mig så besviken över livet, över människor generellt. Förstår inte hur jag ska orka gå vidare med mitt liv och om jag någonsin kommer hitta någon livsglädje, lycka.
Jag vet det är lätt att skriva men ta hand om dig själv. Bry dig inte om vad andra tror och tycker om dig. Bygg upp dig själv. Ta kontakt med en terapeut. Börja träna. Du måste börja med att älska dig själv och trivas i ditt eget sällskap först.
Mitt tips till dig är att du ska söka reda på en bra samtalskontakt/psykoterapeut som kan guida dig till vetskapen att DU kan blir ditt eget bästa sällskap. Bara för att DU är en bra person och för att DU trivs så bra med dig själv som sällskap.
När du nått dit då kommer omvärlden att komma till dig
Min man har också valt att lämna mig och barnen och vi flyttade till en ny stad för 4 månader sedan. Jag känner mig också väldigt ensam då jag inte har några vänner att umgås med. Jag har dock mina 3 barn. Vart bor du någonstans? Jag gick med i några grupper idag på FB där man kan söka efter vänner. Förmodligen är det ödet som vill oss bättre!
Jag bor i Dalarna. Själv har jag en vuxen son som är utflyttad så jag blir ensam med katten sen. Jag skulle verkligen behöva utöka mitt sociala nätverk men vet inte riktigt hur. Tar gärna emot konkreta tips och råd.
Det du skall göra är att ringa någon av de bra kvinnojourer som finns, där kan du berätta din historia ohämmat och tala om hur du känner och rädslor inför framtiden.
De har hört och varit med om det mesta och där kan du även få värdefulla råd med dina frågeställningar. Dom är bara glada att du ringer och du kommer känna en lättnad efter du har fått prata om hur du känner.
Mitt tips är att gå igenom de vänner du har i Facebook för att se vilka av de har du tyckt om och trivts med men av kanske någon anledning inte träffat på länge. Jag blev själv väldigt glad när en vän återupptog kontakten.
Vad har du för intressen? Har förstått att det finns många FB-grupper inom natur- och friluftsliv. Om du bor i en större stad finns det ibland sommarkurser, annars finns det ett stort utbud av olika kurser till hösten, det hade jag satsat på!
Det är en lång historia men relationen som nu tagit slut har varit kantad av svek, redan från ett tidigt skede i relationen. Jag har valt att bortse från det, av kärlek. Egentligen borde jag satt stopp tidigare men det är ju lätt att vara efterklok.
