Hej!
Kommer ni ihåg att jag blev dumpad höggravid?! Var så fina människor som skrev här inne till mig. Efter 13 år tillsammans. Gifta 6 år. 3 barnet tillsammans dumpar han mig. Som kniven rakt i hjärtat. Fick veta att han varit otrogen sen jag blev gravid. Han ville inte ha barnet först men ändrade sig. Han var som vanlig emot mig…
Idag ska han flytta ihop med sin älskarinna.
Varav hon har 3 barn.
Jag har ifrågasatt. Varför har du inte sagt något tidigare?! Jag sa även att jag förlåter dig aldrig. Detta får du ta med dig ner i graven din mnshoa.
Men han är trots allt barnens pappa och vi samarbetar kring dom. I alla fall dom stora barnen.
Familjeeätten vill att vi gör ett juridiskt avtal då han är så oförutsägbar. Ändrar tider mm. Han har gått med på det.
Idag är de stora barnen hos honom på sina föräldrars landställe. Även hon med sina 3 barn.
Det känns så i hjärtat. Han är en stor skit, ljuger om precis allt, behandlat mig som skit.
Jag har fått professionell hjälp på alla sätt. Bsrnmorskan, familjerådgivning, kuratorn och läkare. Jag medicineras för depression och panikångest.
Jag har varit så stark för mina barns skull. Men nu kommer allt… Jag är så deprimerad, känslorna är arg, sviken och så kränkt…
Trots allt saknaden efter min man. Som han en gång var är borta… gråter varje kväll… känns som han hsr dött på något sätt… är det nornalt att sakna när han har behabdlat mig som trash?
Jag har världens finaste barn, familj och vänner som stöttar mig. Jag har fått en lägenhet en 4. Är jätteglad!! Flyttar om en månad… men dessa känslor. Sakanden efter min man, ilskan, sveket, sorgen…
Jag vet att det är ljus i tunneln… men kommer jag komma över detta??! Alla säger… träffa en ny. Men det går inte nu. Herregud. Någon mer som känner igen sig?.. panikångest… orkar knappt träffa folk eller gå till centrum… långt det blev. Kramar
Jag vet de där känslorna, på ett sätt är man jätteglad men ändå är man det inte för det var inte så man planerade sitt liv.
De där känslorna, ilskan mm, som du skriver om kan vara nog så jobbig, men jag kände att det var ändå ett steg framåt mot mitt egna mål jag hade.
Har också fått svar emellanåt att jag skulle ut och träffa någon ny, men nej tack. Stannar nog här istället bland forumvänner. Det jag saknar skrev jag tidigare och det var tex ett “godnatt” när man lägger sig, annars så rullar livet vidare och man får nya saker som blir rutiner/traditioner.
önskar dig lycka!
Hej.
Skönt att höra att du fått mycket hjälp av folk runt omkring för det behöver man.
Jag tror inte du saknar honom utan det som vart, det förgångna som var bra och ilskan är bara ett till av stegen som du behöver komma igenom.
Jag tror att när du flyttat till din lägenhet och vardagen flyter på igen ”normalt” så kommer en del känslor släppa inombords.
Så gjorde det för mig, vaknade en morgon efter funderat och tänkt att det är ingen som tycker synd om mig.
Hon är lycklig med sin nya så varför ska jag vara nere på botten.
Otrohet är jättesvårt att komma över om det ens går.
Jag kan samarbeta med mitt ex för dotterns skull men jag kommer aldrig förlåta henne och jag kommer alltid avsky henne.
Du verkar ändå vara en väldigt stark kvinna så tänk på barnen men glöm inte att priotera dig själv också, för det är du värd efter allt som hänt.
Åå jag kommer ihåg dig.
Usch vad han är hemsk mot dig.
Och varför ska han introducera barnen redan för den nya?
Fast du saknar ju den man han var inte den man han blivit.
Jag tänker ofta på dig. Du är stark!
Massa kramar
@bellalella Kommer också ihåg dig. All kärlek och styrka till dig nu när allt kommer ikapp. I o m att du fött barn är du redan i ett oerhört känslomässigt upp- och nervänt tillstånd. Och så allt detta om du måste ta hand om. Jag skulle vilja säga att du reagerar helt normalt på oerhört påfrestande situation, hade varit mer oroad om du inte reagerat alls… Och ja, din f d och barnens far är en skitstövel som inte har en aning om vad du går igenom. Men det utesluter inte att du saknar honom, att du saknar det stöd som en nybliven pappa normalt ska kunna ge och den kärlek som du längtat efter för dig, dina barn och din familj tillsammans med honom. Det är hjärtskärande och jag lider med dig. Även om du inte orkar, försök träffa människor som behandlar dig väl. Det ger resultat på ditt mående i längden 
Vet inte om det är någon tröst för dig, men eftersom det kanske ger dig en lite annan syn på det som hänt väljer jag att berätta ändå: Mina barns far var otrogen när jag både blev och var gravid med mitt andra barn. Flera år senare är han otrogen med samma kvinna igen och det är då allt uppdagas för mig. Han har varit vän med kvinnan under mina barns uppväxt (men troligen har de inte haft en affär under alla år, finns mycket som talar för att de faktiskt talar sanning om det). Jag känner mig så utnyttjad och lurad på mitt familjeliv. Förstår idag varför han inte riktigt, riktigt varit närvarande i familjen. Förstod inte under alla år att det var just den känslan som jag saknade, inte förrän nu efteråt. Det jag vill säga till dig är att det kanske, kanske är bättre för dig såhär även om det gör så ont. Dina barns pappa kunde dolt allting och låtit dig leva med honom. Men det är inte säkert att det varit ett bättre alternativ i längden… Kram.
Nej men hej @bellalella 
har tänkt på dig!
Klart du saknar! Du saknar den man du en gång hade och minnena som ni har ihop. Du saknar det som han nu inte kan/vill ge dig. Du saknar det liv du en gång hade med honom. Och livet blir aldrig mer detsamma. Och det inser du. Instämmer med vad som skrivits tidigare och du har verkligen haft mycket i livet sedan han lämnade dig! Inte konstigt att allt kommer ikapp. Jag tar fasta på att du ändå gläder dig för lägenheten. Det är bra att du kan det! Det kommer säkerligen bli hårt att flytta ut (shit vad jag grät! Alla minnen…). Men sedan kommer livet gå vidare. Du kommer vara fylld av sorg. Men vissa stunder kommer det att lätta! Tänk på de stunderna när det är nattsvart. Förtvivlan går över efter ett tag. Igår var jag ensam med barnen på stranden och vi hade det så mysigt! Så jag bara tänkte på att jag faktiskt inte behöver honom! Jag behöver ingen! Vi klarar oss superbra( sen blev livet inte som jag ville och det sörjer jag, såklart). Försök SLÄPPA exet och exets nya!! Svårt jag vet. Men den enda som är ledsen av er tre är ju du. De mår varken bättre eller sämre av hur du mår. Förjävligt, jag vet. Men inget du kan göra ngt åt.
Träffa ingen annan just nu. Du behöver inte ens tänka tanken i nuläget om du mår dåligt av den. Jag hade ganska tidigt en liten flirt med en annan man (lika skild som jag). Jag blev stormande förälskad i några veckor och vi hade det underbart. Jag insåg att jag KAN känna. Just nu är såklart för tidigt för mig med… men just att bara få uppleva den här attraktionen igen, wow! Det var faktiskt både samtalen vi hade och det rent fysiska som var bra. Lever fortfarande på den känslan (och saknar exet mindre tror jag, iaf rent fysiskt).
Kram på dig!
Hej
Vi har skrivit förr. Precis min tanke att såhär skulle det inte bli. Vi skulle njuta av våra barn…
Den mentala biten får jag jobba med. Nä många säger det av all välmening. Att träffa en ny… det vill jag. Men inte just nu…
Du saknar inte honom tror jag! Du saknar att vara en familj och att ha någon vuxen vid din sida.
Din X verkar vara en riktig skitstövel!
Det har du nog rätt i. När jag är på plats i nya lägenheten så kommer jag sakta men säkert läka…
Säkert känna att vad var det för skit jag vsr ihop med. Värsta är att när jag fick veta så ville han att jag skulle ljuga för omgivningen och låtsas som att allt var bra… jag har berättat för min kurator bla om hans.beteende. de tror han hsr någon form av personlighetsstörning. Du vet inte vem du träffar nästa dag…
Ilskan kommer väl nu… olika faser förstår jag…
Jag skäms så otroligt för hans beteende…
Nä otrohet förlåter jag aldrig…
De jag kan se fram.emot är ju att träffa en ny fin kille…
Hej Dalkulla! Hur mår du? Vad gulligt av dig. Jag har haft fullt upp med barnen.
Nä jag saknar nog inte hsn som person. Det hoppas jah inte. Jag har varit jättestark. Fått bra med hjälp. Men nu börjar det komma på mig…ilskan!
Han är inget att sörja…ljuger som en häst travar.
Gör du npgot kul i sommar?
Jag flyttar snart …längtar sååå!!kramar
Jag mår faktiskt bra just nu. Äntligen lite medvind känns det som
Men det är inte konstigt att allt kommer ikapp dig. Du har varit med om otroligt mycket och på det varit höggravid och sen fått ett barn. Bara då har man otroligt mycket känslor.
Så glad att du fått en lägenhet! Du ska se att det kommer blir lättare och lättare när du får något som bara är ditt och barnens.
I sommar är jag med mina underbara små barn. Har även fått ett nytt jobb på 50% som jag älskar.
Det är ändå skönt att höra ifrån dig. Jag hoppas der snart vänder och att du kan börja må bra igen!
Kramar
Tack för att du dela med dig sv din historia <3
Fy vilken skitstövel…
Du har nog en poäng där. Det är väl det som vi hade men ändå inte hade som jag saknsr…
Allt börjar falla på plats. Han ljuger enormt mycket. Nästan om allt. Han är som två ansikten. Folk ser hans positiva glada ansikte utåt. Medan jag har sett den där schizofrena, svaga människan. Han säger själv att han sätter upp en fasad. Jag har pratat med familjerätten om detta. De vill att vi gör ett juridiskt avtal…trygghet för mig.
Jag är ensam med mina barn då känner jag. Oj vad bra jag mår.
Nu är det nog sveket och ilskan som kommer ikapp… han har lämnat mig ensam i huset. Inte ens är han en man och frågar. Vill du ha hjälp med.någoy?
Jag har med en nyfödd packat inför en flytt för mig och mina barn…
Mina väninnors karlar är så chockade… säger att de skäms att vara män. Varav jsg säger. Nej men bra.män finns det gott om…
Blir nog bra när jag hsr flyttat…
Han är en otrolig skitstövel!!! Kan inte kalla honom föt en man direkt…
Mitt ex var precis likadan.
Ljög till alla och sa att hon träffat den nya efter vi skickat in papperna för skilsmässan och sen börja säga att jag är en jättedålig pappa till alla fastern vår dotter hellre vill vara hos mig för att det är lugnare och tryggare.
Så det verkar vara en försvarsmekanism hos dom som är otrogna att ljuga ihop nått för att dom själva ska må bra eller nått.
Du ska inte skämmas för hans beteende utan tillslut kommer det att slå tillbaka på honom.
Jag körde så att jag håller mig neutral så kan hon gorma, skrika och bråka men då vet jag att jag skött det snyggt och inte behöver ha dåligt samvete för det.
Sen när du har läkt och hittat dig själv igen så är jag helt säker på att du kommer hitta en jätte fin kille som finns där ute och väntar på dig.
Det där sammanfattar rätt bra för oss som blivit lämnad för en annan kvinna/man. Det är en kränkning som är svår att förlåta och man känner sig bränd. Gäller bara att själv kunna hantera skadan mentalt så man kan gå vidare. Min fd fru saknar jag som hon var då, men inte som hon har blivit. Blir lite som att sörja över någon som har dött.
Tror det handlar om att visa fin fasad utåt och rättfärdiga sin handling så de slipper bli kritiserade. Det ska låta som att det var en självklarhet att lämna. De är nog rätt känsliga för kritik och vill inte att andra ska göra dem osäkra på de val de gjort.
Jag känner som du och jag förstår dina känslostormar! Att genomgå en graviditet ensam är helt fruktansvärt. Det som ska vara den lyckligaste tiden i ens liv blir plötsligt den mörkaste och mest ensamma. Jag önskar precis som du att jag kunde gå vidare från sveket av mitt ex, men det går verkligen inte. Alla känslorna rullar över mig som en våg som hela tiden kommer tillbaka. Så fort jag tror att jag börjar må lite bättre eller når en insikt eller börjar bry mig mindre om honom, så kommer nästa tsunami och dränker mig på nytt. Jag äts upp inifrån av sveket, sorgen, vetskapen att jag är ensam om allt, ilskan mot honom som bara bryr sig om sina egna behov och nu mår bättre än någonsin eftersom han är fri. Det är så fruktansvärt orättvist! Ena sekunden saknar jag honom, nästa sekund önskar jag att han inte fanns, sen är jag bara ledsen, andra gånger fruktansvärt arg. Känslorna bottnar någonstans i att jag inte kan förstå. Hur kan någon jag gav mitt hjärta till såra mig så här?
Ibland är det en tröst att veta att man inte är ensam och det är du verkligen inte. Tyvärr är vi relativt många som blivit dumpade under graviditeten.
Känner mig träffad. Mitt ex var inte närvarande, ansträngde sig inte, såg mig inte sedan vi fick tredje barnet. Och nu visar det sig att han som så många andra blåljugit om att han träffat en ny. Som han inte kunde hålla sig borta från medan jag kämpade med att överleva sista tiden när jag var tvingad att leva under samma tak. Ja, jag är ju fortfarande fast, fram till söndag.
Inte för att jag är i din sits, men i mitt eget helvete. Känner så väl igen de känslor som du beskriver. Hade ingen aning om att livet kunde kännas såhär. Du förtjänar att träffa någon som behandlar dig med respekt, med kärlek. Som ser dig, uppskattar dig, är ärlig mot dig och kämpar för att behålla dig. Både ditt och mitt ex har visat att de inte förtjänar oss. Rent teoretiskt kanske det bör bli bättre utan sådana män som ens närmsta person. Men det känns så överjävligt just nu. Skickar massor av styrkekramar och kärlek från mitt håll till dig 
Hear ya!
Kallar mig själv nyseparerad, fastän jag flyttade ut i Juli. Har 5månadersbebis också ( jo, hon var 2 veckor när jag flyttade) och jag har ännu inte accepterat att min man, min bästa vän, kunde göra så mot mig. Otrogen typ veckorna innan jag blev gravid. Berättade när jag var gravid i 6e månaden. Och faktiskt - han har inte kämpat för oss en dag. Det gör mest ont. Att vara den som kämpar, när han inte gör det.
och ikväll är jag så ledsen. Spenderat dagen med min äldre dotter, 3 år gammal för att han skulle på bio med sin äldsta dotter. . Min älskade 3åring fick ha en hel familj i 2, 5 år…exakt så gammal som hans äldsta dotter var när han separerade från hennes mamma. Mönster?
och jag saknar. jag saknar så jag skäms. gått på familjerådgivningen ( meningslöst, bara jag som pratade) gått på psykiatrin och nu på kbt. Ingenting hjälper. Och föräldraledigheten ensam är vidrig. ekonomin är vidrig. att uppleva allt med lilla dottern själv? vidrigt.
Vet inte om jag kan hjälpa dig, men du är inte ensam iaf… <3
Hej Malin! Tack för att du delade med dig av din historia. <3 Det sjuka är att man är nog inte ensam…
Nej men fy vilket svin. Jag förstår inte allvarligt med handen på hjärtat att man kan göra såhär mot en människa man lever ihop med, har familj. Min son är nu 7 månader, har mina stora barn varannan vecka. Förstår dig… jag saknar också så jag skäms… så in i norden. Mannen man borde hata saknar man. Min x make sitter där nu med sin nya älskarinna i mitt gamla hus. Jag är föräldrarledig till april, han har inte ägnat min son någon tid. Ekonomin är vidrig. Går runt precis… snålar med maten själv när dom är hos sin pappa…
Jo da du hjälper mig <3 Känns skönt att veta att man inte är själv. Trots situationen. Det värsta är att man bär på en sorts skam. Jag äter anti depprisiva tabletter, går i terapi… ibland vill jag stoppa huvudet i sanden. Blir så ledsen… jag borde hata honom… men denna saknad av min andra hälft. Så som vi hade det innan… vi hade de jätte jätte bra. Men nu faller pusselbitar på plats… han är rent ut sagt en stor skit. Det är många som tycker… Hur mår jag idag? detta hände i april, skilsmässan är klar, jag fick världens finaste pojke, nu är det dec, sitter med egen lgh mm. Vissa dagar deppar jag totalt. Gråter och gråter… Men det är nog mest för hur han har behandlat mig. Nu är jag deprimerad ibland för barnen har mått totalt skit. Det är som en kniv i hjärtat… Men du behöver va stark för dig och dina barns skull. Han är inte värd att du säckar ihop. Mina tips är att kolla runt om hjälp, nära vänner, familj mm. Vart bor du någonstanns? du får gärna höra av dig om du känner för det… kraaaaam <3