Min dotter på 8år har börjat skylla att vi gick isär på mig.
”Hade inte du bråkat med mamma så hade vi fortfarande bott ihop” men jag kan ju inte säga sanningen till henne att hennes mamma hade träffat någon annan bakom ryggen på mig under en tid tillbaka.
Sen vill jag inte säga massa skit om hennes mamma heller så hon tappar respekten för henne.
Har försökt förklara för henne att ibland så går man isär för man inte har dom känslorna för varandra längre men det fungerar inte utan det är mitt fel.
Hur har ni löst det?
Jag hade tveklöst sagt som det var. “Mamma har träffat någon annan som hon tycker bättre om än mig.” Man behöver inte lägga skuld i det, bara konstatera fakta.
2 gillningar
Sedan undrar ja var hon har fått det ifrån? Är det månne vad hennes mamma säger? För att rättfärdiga sina egna val?
1 gillning
Jag försöker att alltid ha barnens bästa i sikte. Att aldrig skylla på eller smutskasta pappan inför barnen. Jag har inte berättat hur det gick (han lämnade för en annan) men jag tror inte att barnen mår bättre om jag berättar. Jag/vi har sagt att känslorna kan ändras med åren och att vi vill olika saker. Ibland vill jag bara skrika men biter alltid ihop och försöker vara mitt bästa jag. Barnen skyller nog på båda föräldrarna i olika sammanhang/tider för att se reaktioner.
Säg sanningen!!! Fattar inte mig på folk som bara sväljer? Det är inte att smutskasta! Berätta och gå vidare ärligheten varar längst!
3 gillningar
Hvorfor lyve? De får jo vite sannheten etter hvert allikevel, og når de finner ut at du løy kan reaksjonen bli sterkere og mer negativ enn du tror. Sannheten er best, uten tvil!
1 gillning
Jag sade att pappa inte var kär i mig längre, utan att han blivit kär i en annan. Att ingen kan bestämma vem man ska bli kär i, utan i bland bara blir det så. Eftersom han var kär i henne, så ville han bo med henne och inte med mig.
Då accepterade dottern den förklaringen och lade ingen skuld på någon av oss. Sedan gick det ett år eller två, och då började hon själv fundera över rätt och fel, och vad som egentligen hade hänt.
2 gillningar
Det är det att dottern har aldrig träffat den nya, det tog slut rätt så snabbt efter vi flyttade isär och jag och exet har rätt så bra relation nu så vi kan samarbeta iallafall.
Skulle jag berätta för dottern som säger till exet så kanske det blir sämre igen.
Jag tänker att det går över och när hon blir äldre kan man prata om det.
Om det tog slut rätt snabbt så var den ju bara ett stödben för att kunna genomföra separationen. Då kan jag se poängen att inte säja något om det.
Hoppas du inom dig på ett nytt försök med ditt ex?
Absolut inte.
Jag förlät henne första gången hon var otrogen då hon dyrt och heligt lovade att aldrig göra om det men sen har det hänt igen så denna gången är det kört.
Det är lite så jag tänker.
Jag funderar mycket på det och tror att det på ett sätt hindrar mig från att gå vidare. Känns så orättvist. När X berättade för barnen om skithögen, sa hon att de träffats efter skilsmässan. När sedan barnen sa det till mig, försökte jag kort berätta att så inte va fallet. Att deras affär varit en bidragande orsak till skilsmässan - att det var därför jag varit så ledsen och nere. Då kallade dottern mig lögnare och blev ledsen. Barnen är lojala, mot den som hinner först verkar det som. Men det resulterar i att jag känner mig förfördelad och känner mer agg mot X än jag kanske borde. Vad ska man göra? Har tänkt att de kommer väl och frågar när de blir äldre. Men det är ju nu det ställer till problem för mig.
1 gillning
Når barna blir eldre er det ofte at de bærer nag til den forelderen som løy til dem. Det skjer så ofte. Sannheten er alltid best i det lange løp. Ikke lyv til barna.
2 gillningar
Altdå jag hade inte lagt så stor vikt vid det, utan bara sett det som att hon försöker få ordning på dina tankar om had det som hänt. Barn manipulerar inte, inte på samma sätt som vuxna iaf.
Jag tror att detta är din dotters sätt att försöka lista ut vad som hänt och hon liksom kommer med antaganden för att se din reaktion.
Som så många här sagt är nog det det rätta att försöka belysa att relationer ibland inte håller. Men att sånt gör ont…
Om dottern ihärdar kan man ju undra var hon har fått det ifrån.
Flyttar hon mellan er varannan vecka så det på något sätt är jobbigt för hennes del,
eller har hon fått det från exet för att hon ångrar sig kanske?
Jag tror inte du behöver tänka på dotterns relation till sin mamma, så du kan nog berätta
att mamma träffat en annan. Sedan får dottern själv reda ut det med sin mamma.
Ta inte ansvar för deras relation.
I vilket fall som helst vill du inte ha någon som svikit dig, så prioritera din och dotterns relation.
Kan det vara så som dottern har upplevt det? Att du har bråkat med mamman, kanske hon höll igen om hon visste att dottern lyssnade? Vilket har gett dottern uppfattningen att du var arg och bråkade med mamman och sen blev det skilsmässa. Otroheten har hon självklart inte bevittnat eller förstått.
1 gillning
Det kan ju vara så fast jag Försöker förklara för henne sakligt hur det fungerar och hon har inte sagt nått på ett tag nu.