Hem | Så här skiljer du dig | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Detta kan ju inte hända mig/oss,

Detta kan ju inte hända mig/oss,
Förhållande i 15 år och nästan 7 år gifta.
Detta känns därför fortfarande väldigt orealistiskt.

I slutet på oktober flyttade jag och frugan till ett nytt hus.
För vinstpengarna från förra försäljningen köpte vi mycket nya möbler för det huset.
Under november fyllde jag år och det var mycket jobb med att packa upp allt från flytten och vi hade mycket folk över.
I mitten på december åker hon och en gemensam vän till New York (för er som tolkar det som att hon skulle vara otrogen med den vännen så är jag trots att som jag berättar om nedan säker på att så inte var fallet).
Hon kommer hem strax innan nyår.
På nyår kommer det fram att hon tycker att vi har stora problem i vårt förhållande.
Självklart är jag medveten om att det inte är perfekt eller smekmånad efter så många år.
Hon tog upp några punkter som hon tyckte att jag behövde jobba på.
Vi börjar jobba på de punkter som tag upp.
Vi hade någon vecka senare vår 15 årsdag och åkte till ett spa.
Det märktes att hon inte var bekväm men stundtals var det trevligt.
Under hela januari “försökte” vi men vardagen var fylld av diskussioner som gjorde vardagen väldigt infekterad.
Men även under den tiden hade vi stundtals trevligt när vi inte hade några jobbiga diskussioner och vårt sexliv var så gott som vanligt.
Den 5/2 skulle vi på en konsert tillsammans, samma stund som jag slutar får jag ett meddelande om att hon mår dåligt och att hon åker hem till sina föräldrar för att hon ska ändå hem till dom dagen efter för att vår hund var där och han skulle till veterinären dagen efter.
Innan dess att jag kommit hem har hon blockat mig på alla möjliga sätt.
När jag kommer hem lägger jag mig bara i soffan och sover så gott som inget till morgonen därefter.
Självklart försöker jag nå henne under kvällen men slutar dagen efter.
På morgonen när jag går ut i köket ser jag att hon har skrivit ett brev till mig där det inte är tydligt vad hon vill. Det skulle kunna tolkas som en paus och skulle kunna tolkas som slutet.
Mycket i brevet handlar om att hon behöver fokusera sig på sin hälsa för att hon ska må bättre. Det kan hon inte göra hemma.
Åker chockad in till jobbet och försöker jobba men går ju inte så bra. När jag väl kommer hem på kvällen ser jag att hon har tömt huset på 95% av allt som var hennes i huset och vissa saker som var bådas.
Sover ännu mindre till fredagen och jobbar inte den dagen.
Fram till gårdagen undviker jag att kontakta henne för att jag ville tolka det som att detta var en paus. Ville ge henne den space och tid hon visade på att hon behöver/behövde.
Under en dryg vecka analyserar jag sönder mig själv och hur den senaste tiden har varit u förhållandet och hur man skulle kunna göra det bättre. Analyserar även det lilla jag har att jag gå på från henne.
Igår fick jag nog och ringde tingsrätten och fick redan på att hon ansökt om skilsmässa i tisdags.
Hon har fortfarande blockat mig.
Så många frågor men så lite svar.

Det konstiga var att när jag fick reda på att hon ansökt så släppte allt på en gång. Istället för att lida som jag gjort fram till dess så kände jag att jag nu kunde gå vidare.
Dock har vi fortfarande en troligtvis jobbig bodelning framför oss. Både sälja av de möbler vi inredde det nya huset med samt själva huset i sig behövs säljas.

Det jobbigaste just nu för mig är att jag inte vet vart man ska börja igen. Alla intressen som jag har, har gjorts med henne så när jag nu gör dom utan henne känns mina intressen “tomma” och meningslösa.
Sen gillar jag inte vara själv heller, hur ska man göra nu. Träffa nya flyktiga mest för bekräftelse och känna att man inte är värdelös.
Känns som att jag aldrig skulle vilja gå längre i ett förhållande än särbo.

För er som orkar läsa allt detta. Tack på förhand och för eventuella tips.

4 Likes

Något hände uppenbarligen när hon var i New York. Hur kan du vara säker på att hon inte var otrogen? Hur kan du veta att hon inte förälskade sig i någon på sin resa?

Man kunde ju tänka sig, att på sin resa hade hon tid att fundera i genom vad hon ville göra av sitt liv, och att hon kom fram till att hon ville lämna dig. Det skulle kunna vara så enkelt, men då hade hon inte betett sig så här. Att från ingenstans bara säga lite vagt att “njaaa … jag vet inte …”, ha sex som vanligt och så bara sticka och klippa kontakten - det brukar tyda på att det finns någon annan som väntar henne på andra sidan skilsmässan.

1 Like

Det hände absolut något i NY.
Hon insåg hur stora problemen i vårt förhållande var.
Anledningen till varför jag är så säker på att hon inte var otrogen är för att hon är en väldigt blyg tjej som finner sex som bara hör hemma i ett seriöst förhållande.

Det hon sa till flera. när hon kom hem, tom till mina föräldrar att hon tycker det är så jobbigt att jag skickade mycket meddelanden och att hon tyckte att jag förstörde hennes resa för sig.
Detta bottnar i sig i ett av dom sakerna som hon tog upp som ett problem jag skulle jobba på. Att känna glädje för henne när hon var iväg. Det har ibland blivit så att jag har fått henne att må dåligt när hon kommer hem efter att hon har haft trevligt med andra.

Hmmm… Det där sista du skrev, med att du kontaktat henne för mkt när hon är borta, tillsammans med sättet hon lämnat dig, får mig att undra hur ert förhållande egentligen varit.

Det är inte ”normalt” sätt att lämna någon. Att tömma huset när den andra inte är hemma… det känns som det måste finnas en anledning till att hon inte klarar/vill att ha denna diskussion med dig.

1 Like

Hej @Chockadosarad, jag tror att tiden i NY blev islossningen för en otrohet. Det måste ha startats långt innan här hemma, alla dina sms kan inte stjälpa henne över kanten och ge dig skulden för ert förhållande. Så frågan från @Sokande är oxå betydelse full, hur funkade ni ?

Som jag svarade förra gången.
Jag är väldigt säker på att hon inte var otrogen med den personen.
Självklart kan jag ha fel men det skulle gå emot allt hur hon är som person.
Samt att jag fortfarande pratar med den vännen och den enda kontakten han har fått från henne var att hon har flyttat ut.
I slutändan handlar det om tillit. Men om jag skulle be er att bortse från NY och då försöka se vad som kan ha skett.

De sakerna som hon tog upp vid nyår är saker som hon kände var problem sedan tidigare och har tagit upp men som jag inte tog på samma allvar som hon gjorde,
Det var först vid nyår som hon tog upp just hur seriöst det var.
Innan togs det upp som förslag men absolut inte som den krisen som det var.

Det har så klart också satt huvud på spinn också.
Hon växte upp med en fader som misshandla henne och var därför extremt konflikträdd.
I början av vårt förhållande kunde vi inte ha diskussionen alls utan att var rädd för att min stil som jag växte upp med är att man höjer rösten mot varandra.
Dock under alla år kämpade vi tillsammans med att hon skulle bli starkare och säkrare.
När en diskussion gick för långt kunde jag behöva utagera frustrationen genom att slå handen i en vägg eller yta och det vet jag skrämde henne oavsett hur stark hon blev. Men det här vill jag vara tydlig med, jag slog eller rörde henne aldrig så, men det jag gjorde räckte.
En annan förändring som skedde hos henne var under en lång tid så kunde hon sitta bredvid mig när vi gjorde separata saker och hon kände då att hon saknande min närhet. (nu känner jag verkligen igen det, tro mig).
Det planades så klart ut de sista åren men dum som man är så tolkade jag det som att förhållandet utvecklades så helt enkelt. Man är inte lika kär bla bla. Det är så vardagen ser ut.
Men absolut @Sokande jag är övertygad om att hon kände att hon inte kunde ta det med mig.
Det var därför jag ville ta det som att hon ville ha en paus och att hon skulle bli starkare igen och sen kunde vi gå tillbaka.

I början av jan när vi började hantera allt det hon tog upp så tolkade jag något som att hon hade gett upp och om hon vilje skiljas och då sa hon nej, det därför vi jobbar på det nu.
Samt att dagarna innan hon stack så sa hon att det kan vara så att vi behöver en paus.
Min reaktion på det var att jag inte ville det för att det skulle knäcka mig, och det gjorde det också.
Den veckan efter att hon åkte har verkligen varit den värsta jag någonsin gått igenom i hela mitt liv.

Att någon höjer rösten och slår handflatan i väggen för att markera sin frustration/ilska är nog för att jag ska lämna en relation också.
Sjukt obehagligt och används som en maktdemonstration för att kuva den andre och få sin vilja igenom.

2 Likes

Där är man olika, jag var uppväxt med det. Det var på det sättet man diskuterade. Det handlar inte om att kuva, det handlar om att visa frustration.
Frugan höjde också sin röst senare i relationen när hon blev mer självsäker och stod upp för sina åsikter.Inget jag anklagar henne för.
Är det ett bra sätt nej men man är olika och man diskuterar på olika sätt.

Jag förstår att det låter hårt, men uppenbarligen ville hon ju avsluta och nu har hon gjort det. Hon gjorde det på det viset som hon klarade för hon ville inte kuva och stanna med dig för att hon inte klarade att stå upp för sig.

I ärlighetens namn så vill väl inte du det heller? Att hon stannar för att hon är konflikträdd?

1 Like

Jag har självklart kommit till den insikten.
Nej jag ville inte att vi skulle leva tillsammans om hon mådde så.
Men jag ville att vi skulle jobba på det och försöka lösa det och inte ljuga för mig att hon ville försöka, ville inte skiljas.
Sen fly helt plötsligt utan att säga ett pip.
Hade hon velat ta en paus så hade jag absolut fått inse att det är det som behövs för att rädda förhållandet.
Jag ville inte kasta iväg 15 år utan att ge det ett ärligt försökt.

Jag förstår dig fullt ut. Få saker provocerar mig så mycket som konflikträdda människor. Det är svårt at veta vart man har sådana personer när de sällan säger vad de egentligen tänker och känner. Framförallt så blir man väldigt sårad när man inser att de inte varit ärliga.

Och jag tycker absolut inte att du låter överdrivet aggressiv eller liknande nu när jag läst lite mer i dina svar. Det jag däremot ifrågasatte var att du själv sa att hon tycker du fått henne må dåligt när hon haft kul andra. Hur kommer det sig? På vilket sätt har du gjort det enligt henne? Känner hon sig kontrollerad?

Jag stod också upp för mig själv i slutet av vår relation. Och jag avskydde det. Det handlade inte om att jag blev ”mer självsäker”. Jag blev en person jag inte ville vara, använde en attityd jag aldrig ville använda.
Jag lämnade honom till stor del för att jag höll på att bli en sämre version av mig själv. Jag förlorade den här attityden som jag var uppväxt med, att man diskuterar saker lugnt och sakligt istället för att höja rösten eller smälla i dörrar.

Jag förstår att man är uppfostrad och uppväxt på olika sätt. Jag kan inte säga om ett sätt är mer rätt än ett annat. Men jag kan säga att jag inte kan leva ihop med en person som är så långt ifrån mig själv i sättet.

2 Likes

Bra skrivet! När man blir någon man inte själv gillar eller stämmer överens med den man trodde man var med en partner, så är det ett tecken på att man är i fel relation.

Och jag förstår helt att alla inte är okej med den typen av bråk/tjafs att det inte känns bra. (Jag vet inte riktigt vem av dessa två personligheter jag är ärligt talat än.) Det finns ju egentligen bara två lösningar i en relation där ena är mer “passionerad” i tjafsen och den andra inte är bekväm med den dialogen: en av personerna förändras avsevärt, eller så går man isär :frowning: För det mesta kan man inte förändras så fundamentalt och då är ju separation enda alternativet kvar (eller att relationen bara fortsätter mot den enas inre vilja) Det är såklart aldrig lätt. vilket instället leder till att man drar ut på det. I detta fall tror jag det är jobbigare för den “lugna” personen eftersom deras personlighetstyp innebär att de inte kan hantera konflikter på samma sätt… och därmed är sätta ner foten och/eller lämna extremt mycket svårare för denna. Det viktiga med konflikträdda personer är att inte nödvändigtvis ta deras svar som sanning omedelbart, bara för att man råkar gilla svaret de ger. Man måste fråga många ggr, och visa att man vill att personens åsikt/känsla ska komma fram.

Det som gjorde att jag kände mig frustrerad i de diskussionerna var inte hennes konflikträdsla.
Jag har alltid stöttat henne för jag vet att hon har haft det jobbigt i sin uppväxt.
Men den rädslan försvann mer och mer med åren i takt med att hon blev starkare.
Men försvann aldrig helt.
Fram till hela denna episoden har jag tvekat på att tro vad hon säger.

Anledningen till varför jag hade svårt att glädjas åt henne när hon var ute med andra var för att jag kände självklart att hon inte hade så kul tillsammans med mig. Alltså när vi var hemma eller så fann inte glädjen eller “spark” där,
Detta skedde successivt under åren och svårt så här i efterhand att komma fram till när det började men något man kan se nu med lite distans.
Hade hon känt en glädje över att komma hem till mig och komma med förslag om vad man skulle göra om dagarna, (kan inte garantera) är jag ganska säker på att jag hade haft lättare att känna glädje för när hon var ute med andra.
Hon kände sig kontrollerad över att jag skickade mycket sms när hon var borta. Detta var oftast för att jag var orolig för henne, (mest tydligt vid tillfället i NY). men även för att jag skulle kunna planera dagen ville jag ofta veta när hon kom hem och så.
Det är för att jag skulle veta om man ska äta tillsammans eller vad man ska göra under resten av dagen.

Det kan jag absolut förstå och jag säger heller att där finns ett rätt sätt.
Men däremot säger jag man kan inte vara tillsammans med sin kopia.
Vissa saker får man acceptera är annorlunda för den andra.
Men vissa saker är ju dealbreakers och för dig var det det.
Men med tanke på hur länge som vår relation varade kan jag inte tänka mig att det var hennes dealbreaker.

Hmmm… Jag uppskattar så mycket när min partner är glad att jag hade kul, och vill veta (i efterhand) vad vi gjorde. Det visar en nivå på osjälviskhet som i sig gör att jag respekterar och uppskattar den personen. Den missunnsamheten skulle kunna ta kål på min relation av många olika anledningar. Om det dessutom är en person som är väldigt passionerad i sitt sätt att uttrycka sig, så skulle ja känna att man försöker kontrollera mig. Det känns inte bra och är en avgörande sak som kommer göra att jag inte har kul med min partner.

Man kan bara påverka eller förändra sig själv. Det var dock ytterst ovanligt att jag blev frustrerad till den graden att jag inte kunde kontrollera mina actions.
Men ja, ofta var det ju att när man hade jobbiga diskussioner att man tillfället höjde rösten och sen sänktes det.
Men sättet vi diskuterade på var inte något av det som hon tog upp som jag/vi skulle jobba på under januari för att förbättra förhållandet. Jag sa oftast till henne att ge mig sanningen, jag föredrar den även om det svider. Det var inte i de tillfällen som jag höjde rösten.

Absolut, och det är ju en insikt som jag kom underfund med för sent.
Jag kan förstå hur det kan röra sig själviskhet, men för mig kände jag att varför ska jag bara glad för att min fru har kul med andra när hon visar på initiativ till att ha kul med mig.
Då kände jag att jag ska leva med att hon endast har kul med andra men inte mig.
Hade jag känt att vi hade fungerande hemma, med initiativ och glädje hade jag självklart inte känt problem med att vara glad för henne när hon var iväg själv.