Kommit till vägs ände med äktenskapet. Efter 15 år och ett stormigt förhållande så har mina känslor dött.
Det som gör att jag drar mig för att uttala orden och faktiskt lämna är såklart barnen. Jag är tyvärr övertygad om att de också skulle må bättre av ett vv boende än att gå i det vi har nu.
Men rent praktiskt hur gör man när väl uttalat att man vill separera?
Jag ser det som extremt svårt att vara kvar i bostaden (psykisk misshandel/narcissistisk personlighet hos partnern är påtaglig mot mig) för jag kommer öppna helvetets portar.
Partner är dock en bra förälder och barnen far inte illa med denne.
Kan man lämna barnen hemma och själv bo hos en vän tills jag hittar eget boende eller är det bara att ställa sig mitt i elden och hoppas att man inte brinner upp innan man hittar eget?
Hur har ni andra gjort?
Vi bodde tillsammans i 4 månader innan jag flyttade. Hemskt! Vi levde som vanligt men undvek varandra.
Samtidigt ville jag ta vara på det där sista som “familj”, knäppt. Var inte beredd att sova hos min syster eller hos ngn kompis även om det säkert hade varit mindre smärtsamt sammantaget.
En narcissistisk personlighet som ägnar sig åt psykisk misshandel, är inte en bra förälder. Därför bör du tänka dig för noga, innan du lämnar barnen och flyttar. Vad tror du han säger till barnen när du inte bor där längre?
Några exempel som jag vet att mitt ex sagt till barnen:
Tråkigt för dem att de måste gå i kläder som luktar illa, bara för att jag inte duger till att tvätta ordentligt.
Jag vill inte bo med barnen eftersom jag tycker att de är lata och dåliga på att städa sina rum.
Stackars dem som måste äta plättar varje dag, bara för att jag inte kan laga riktig mat (varpå han mutar dem med att beställa pizza, eftersom han är mycket snällare än jag).
Beroende på barnens ålder, så kan det gå fort för honom att göra barnen misstänksamma mot dig och få dem att tro allt möjligt hemskt om dig. Annars finns också en annan variant, nämligen att han hämnas på dig genom att vara elak mot barnen.
Jag lämnade för snart ett år sedan en narcissistisk man som under lång tid hade utsatt mig för psykisk misshandel. En dag bara bestämde jag mig och ställde mig i eldhavet och meddelade mitt beslut.
Bodde kvar i huset i nästan 5 månader innan jag lyckades flytta ut. Det tog extra tid då han efter hot och manipulation fick mig att avskriva mig alla tillgångar så jag hade noll kapital att röra mig med. Så se till att ha en plan för allt praktiskt och ta hjälp av jurist!
Nu när jag landat har tankarna om hur vårt gemensamma barn har det på sina pappaveckor. Mitt ex har äldre barn från ett tidigare förhållande som det är konstant bråk med hårda ord och hot som jag bevittnade i 7 års tid.
Sonen säger inget än och verkar inte få höra elaka saker om mig. Men tror man måste vara extremt lyhörd.
Inte tänkt så men du har såklart rätt och det förekommer ju redan nu skitsnack om mig till barnen när partnern är arg.
Barnen är omkring 7års åldern så de förstår ju en hel del och är också såklart väldigt sårbara när föräldrar ställs emot varandra.
Skiljsmässa och separation har varit på tal och då har det deklarerats klart och tydligt att jag inte skulle vara vuxen och ansvarsfull nog att ta hand om barnen och att det skulle bli ett helvete för mig…
Samtidigt så är barnen såklart vårt allt och jag anser att vi båda tar stor ansvar för deras välbefinnande i övrigt. Det är dock den där delen om hur man behandlar en partner och den känslomässiga delen som jag ser brister…
Ber om ursäkt för att jag verkar förvirrad men vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur detta och har bara landat i att jag inte vill leva så här mer…
Psykisk misshandel har den inverkan. Man blir förvirrad. Själv visste jag knappt vad jag hette när det var som värst.
Men det är tyvärr så, att den som psykiskt misshandlar sin partner inte är en bra människa. Om du lämnar huset, så ger han sig på någon annan. Det är inget du kan göra något åt, utan du kan bara försöka se till att det inte blir barnen han ger sig på.
Mitt råd är att du kontaktar Kvinnojouren. De har erfarenhet även av psykisk misshandel och kan kanske hjälpa dig med bostad. Även om din man kräver 50/50 med barnen, så kan du åtminstone ha dem halva tiden och försöka lindra effekten han får på dem. Så länge du inte har någon bostad, så kan du ju inte ha barnen hos dig, och då kan det bli riktigt illa för både dig och barnen.
Tills du kan lämna honom, så googla på Grey Rock. Se Youtube-klipp med beskrivningar och läs om det. Grey Rock är en metod för att överleva psykisk misshandel åtminstone på kort sikt.
Det första du ska göra är att prata med en jurist och en bankman. Se till så att du vet dina rättigheter och att du har ekonomi och trygghet ordnad.
Ha sedan detta i bakhuvudet, så att han inte får chansen att med lögner och hot sätta dig på var backe.
Att ordna med lägenhet tidigt är också jättebra
Det är mycket möjligt att han kommer att försöka ge sig på barnen eller försöka vända dem emot dig.
Och den tråkiga sanningen är nog att det inte är mycket du kan göra åt det, eftersom du inte kommer kunna ta ta barnen ifrån honom eller säkerställa att han aldrig är ensam med dem.
Men därmed inte sagt att han kommer att lyckas med det, och det är inget som jag tycker att du ska låta dig skrämmas av. Fokusera bara på din egen relation med barnen, så kommer hans makt över dem att vara begränsad
