Hur vet man om man är på väg att bli deprimerad eller om det är en reaktion på den kris man faktiskt är i? Hur skiljer man dom åt. Vet att en del här på forumet blivit deprimerad efter skilsmässan och kanske vet, vad som är krisreaktion och vad som är depression. Är livrädd för att bli deprimerad. Har varit det en gång tidigare i livet och risken är förhöjd att bli det igen.
Jag har inte svaret. Känner mig orolig, kan inte sova har ångest just nu…när jag mår bättre är jag nedstämd och apatisk. Sambon är på väg att lämna mig så det är en reaktion på det. Hon har varit på väg att lämna i 2 år…det är nog en depression trots allt då det hållit på så länge. Psykisk tortyr. Självmordstankar. Sedan kommer en lycklig vecka här o där och jag känner en falsk lycka då hoppet om fortsatt relation kommer, och energin kommer tillbaka. Men nånstans fattar jag att det är kört.
@Ledsen84 Gå till en läkare så kan du få svar. Testerna de gör kanske inte funkar på alla, men på mig var det jättetydligt, noll depression och lätt ångest, men mest ren och skär ilska. För min del hjälpte KBT.
Ja kanske det, men vad ska man söka för då Vill inte bli sjukskriven eller nått. Funkar testet verkligen när man precis blivit lämnad, brukar ju vara hur har du känt senaste 14 dagarna. Har inte ens gått 14 dagar sen han flyttade…
1 gillning
Har du haft depressioner tidigare så kanske du känner igen om det är detsamma igen?
Rent allmänt så kan man väl säga att en helt naturlig krisreaktion efter att ha blivit lämnad kan te sig på ett liknande sätt, i varierande grad såklart.
Men tror du själv att det du upplever inte handlar om en naturlig sorg/krisreaktion så sök hjälp 
Kände mig deprimerad igår men mer uppåt idag. Misstänker att det inte är depression ändå, utan krisen. Pendlar upp och ner i måendet. Har satt mig i kö till en kurator på vc i allafall
1 gillning
Det låter rimligt, ge det lite tid och se hur det utvecklas för sådana här livstrauman sätter, helt självklart och naturligt, verkligen djupa spår. Och de här ständiga pendlingarna i måendet är du ju verkligen inte ensam om som du märker när du läser runt här på forumet
Starkt jobbat av Dig med kuratorskontakten, du ska se att det känns skönt när du fått komma igång med det 
Nej exakt, det vore väll konstigare om man bara kunde rycka på axlarna och gå vidare hur enkelt som helst. Tack, jag hoppas verkligen på tid där, är långa långa köer på vc tyvärr. 
1 gillning