Ha ha, nej jag försvarar honom inte som han är NU och jag försvarar inte de handlingar han utsatt/utsätter mig för. I stort har du uppfattat min historia rätt, men livet är inte så svart-vitt. Sanningen är att vi båda har brister som föräldrar, men jag står kvar för mina nu stora barn och kämpar oavsett mina egna tillkortakommanden, skuld eller skam. Men jag valde bort exet, han ville ha mig kvar som vän när det passade honom. Han hade aldrig tänkt att mista mig. Det var därför jag som tvingades välja bort honom och till 100% genomföra allt som tillhörde skilsmässan, inklusive fullföljandet till Tingsrätten. Fast jag bad honom på mina bara knän att han skulle göra det, så att jag slapp det i alla fall. Men när han vägrade, så visste jag ju vad jag ville. Och det var inte att vara gift med en karl som redan flyttat ihop med en annan kvinna.
Exet valde bort sin nuvarande sambo då för länge sedan (och jag visste ju ingenting), och vi hade ett bra äktenskap i mitt tycke efter det. Mycket vänskap, respekt och samvaro i det VARDAGLIGA livet. Men under allt låg ju ett stort svek och en stor lögn fick jag ju därefter erfara. Idag ser jag mycket i annat ljus, men hur jag än ser på det så tyckte jag under alla dessa år att jag levde ett gott liv och att jag mådde bra i mitt äktenskap. Hans beslut att lämna kvinnan första gången innebar också att han gjorde sitt yttersta för att vara lojal med mig och barnen alla åren som följde. Andra otroheten med samma kvinna startade på hennes initiativ (har läst sms, ja jag vet…) och det var som att skjuta på öppet mål. Han var ju snart 50 år fyllda och fick en ny chans med sin stora passion i livet… Och de hade ju lyckats dölja allt för mig och hennes man första gången, så varför skulle det inte gå igen? Och när det senare upptäcktes så såg han en chans att smita från det ansvarstyngda vuxenlivet och bli tonåring igen. Inte ovanligt i den åldern vad jag förstår.
Nej, mitt ex fungerar idag inte som förälder enligt mig, men lyckats dupera professionella så att han missar de insikter om sin egen förmåga han skulle kunna få. Du får såga mitt ex hur mycket du vill. Jag har själv ett ursinne mot honom när det gäller det som jag ser som ett ständigt pågående svek. Är det inte du som har nämnt “traumatisk bindning”, Noomi? Tror det är dessa processer som är i gång i mitt ex och hans sambos förhållande (med kvinnan som dramaskapare). Leder inte sällan till att barn far illa och kapade relationer. Själv försöker jag jobba mer på likgiltigheten inför exet och ta hand om min kärlek för den totalt avvisande sonen…
Om man har lugn skilsmässa så kan man lösa dessa kostnader utan advokathjälp. Men vid en skilsmässa är det många känslor som stormar.
Jag lämnade mitt ex pga raseriutbrott, kränkande behandling och efter tre år så behandlas jag likadant.
Valde att gå till advokat då vi inte kunde komma överens om kostnaderna och hur det skulle läggas upp. Mitt ex har en väldigt mycket högre lön och han förstod inte att han skulle betala mer än mig. Jag gick inte med på hans förslag och då var det kört. Vill aldrig mer sätta mig i den position där jag är kontrollerad och har ingen möjlighet att påverka något.
Tog han till tingsrätten efter ett års diskussioner genom advokat. I tingsrätten blev det förlikning med att han skulle betala underhåll till mig baserat på att barnen har rätt till samma standard hos mig. Summan skulle betalas in på mitt konto. Efter tre månader började han dra av kostnader han haft från den summan han skulle sätta in till mig.
Denna person har ett sådant förakt att han ske ge pengar till mig. Tillägga att jag sköter mycket av barnens kostnader gällande träningskläder och ytterkläder som går mellan hemmen. Barnbidraget har satts in på mitt konto då mitt ex ej tillhör svenska försäkringskassan. Det har varit min räddning många månader sen vi separerade.
Nu har mitt ex slutat betala så det har gått vidare till kronofogden.
Om man söker via försäkringskassan är det alltid frivilligt att betala. Har man fått en dom i tingsrätten tar inte försäkringskassan ärendet vid uteblivna betalningar.
Ärendet är inne på två månader nu och är fortfarande inte löst då mitt ex har betalt till kronofogden men invänt mot det så nu ligger det hos juristen.
Jag är en ansvarstagande människa och lider när när barnen går i samma sneakers året om så då handlar jag trots att min ekonomiska situation är körd i botten snart pga att mitt ex förhalar och försvårar.
Kostnader som ska delas;
Försäkringar
Telefonkostnader
Aktiviteter- årsavgiften
Träningskläder som klubboveraller och skor
Ytterkläder
Skor
Vilka tror ni jag betalar?
Måste påpeka att alltid när jag visar att jag har rätt vänds detta alltid emot mig. Var tvungen att bifoga en bild från ett mail från försäkringsbolaget där det står att jag ej behöver betala hans hemförsäkring för våra minsta. Allt eftersom hans hemförsäkring kostar mer sen jag flyttade ur.
Familjerätten och försäkringskassan har inga mandat till att ta beslut och dessa fall med skilsmässor med svåra samarbetsproblem ökar drastiskt för vart år…
Min exman tjänar mer än 160.000kr mer än mig per år vilket blir ca 13.500kr mer per månad innan skatt. Han är omgift och delar sina kostnader med frun. Jag är enastående.
Han och jag delar 50% på våra barns utgifter för sådant som åker mellan oss såsom ytterkläder, skor, väskor, fritidsaktiviteter mm. Hade jag tjänat så pass mycket mer än han så hade min moraliska kompass sagt att alla gemensamma utgifter skulle inkomstbaseras, alltså betala procentuellt efter inkomst.
Men 3000kr är inte så mycket att orda om kan jag tycka
Det är nog tveksamt. Du kan alltid kolla på försäkringskassans hemsida. Det förekommer att man kan få ett extra bidrag utdömt om ena personen tjänar mycket mer, men det verkar ganska ovanligt i Sverige och jag tror inte inkomstskillnaden mellan er är tillräckligt stor eller hans inkomst tillräckligt hög för det. Ni kommer nog i så fall mest få en rekommendation att han kan ta större del av andra utgifter kring barnen, ex betala för deras fritidsaktiviteter själv. Jag har för mig att det är fram till 40/60 det räknas som ett växelvist boende så om du skulle ha barnen 20 dagar i månaden skulle nog något underhåll kunna bli aktuellt. Men det blir ju betydligt mindre än om du haft dem på heltid, och ser du frågan strikt ekonomiskt betyder det ju också att du kommer stå för matkostnader och andra förbrukingsvaror i högre utsträckning då. (Jag tvivlar på att det är en ekonomisk vinst med två tonåringar helt enkelt)
Men jag kan ha fel så den som vet bättre får gärna skriva.
Tänker att det är så att det är något man får förhandla fram själv men det kommer aldrig gå. Han har ändå 19.000kr mer än mig och då borde han ju bidra med mer… Han har ju haft möjlighet att avancera i karriären då jag skött allt annat det är ju det som känns surt och tror att det är en del av den så kallade kvinnofällan.
Tonåringar är inte billiga… Vi lägger typ 12.000 +/- i månaden på bara mat…
Så kan man förstås tycka och du kan ju försöka förhandla fram något med honom om det.
Men (återigen med tillägg att jag inte är någon expert på detta och någon annan kanske vet bättre) jag uppfattar det som att detta att “han ska bidra mer” inte i första hand betyder att han ska ge dig pengar i underhåll, utan att han i så fall ska stå för fler kostnader kring barnen. Till exempel fritidsaktiviteter, sportutrustning, mobiltelefon etc. Som ni då alltså inte skulle dela på utan han skulle betala själv. Men jag vet inte om försäkringskassan verkligen kan tvinga honom att göra det, jag tror att det är mer av en rekommendation att han ska “bidra mer” på det sättet.
Samma sak gäller väl förmögna föräldrar överlag, i teorin har man en uppfattning att de ska försörja sina barn till en liknande levnadsstandard som de själva har och utefter sin betalningsförmåga. I praktiken tror jag inte det finns några samhällsinstanser som kan tvinga rika föräldrar att skicka sina barn på seglarläger och köpa märkeskläder till dem.
