Hoppas ni vill lägga fokus på ekonomi och underhåll/standardtillägg vid 50/50 växelvis boende. Inte ens jurister jag pratat med känner till att det finns domar som tilldelat dom om underhåll/standardtillägg vid 50/50 växelvis boende när det är stora överskottsskillnader mellan föräldrarna! Ett tydligt regelverk hade varit att föredra, att på egen hand komma överens i en så laddad situation och ämne är i stort sett omöjligt. Har tom diskuterat med försäkringskassan om vägledning men de vill inte heller göra några egentliga skarpa uträkningar utan hänvisar till att komma överens i första hand, annars är det domstolsprövning som gäller… och DET är ju en process som skulle söndra förhållandet mellan föräldrar ännu mer!
2 gillningar
Skulle vara intressat att veta hur många som faktiskt har ekonomisk resurs betalar mer än minimum som FK rekomenderar. Mitt ex betalar just det trots att han har sambo där bägge tjänar runt 500000 året. Jag har 1/2 pension 3 barn med diagnos. Han säger bara. Jag betalar dig. Vill jag ha rättvisa är det tingsrätten förlorar jsg där blir d3t dyrt… känns som ett orättvist system faktiskt. Exet har umgängesrätt. Jag egen vårdnad.
@Livet1. Har ni gjort uträkningen enligt den mall som finns på Försäkringskassans hemsida? Resultatet visar i och för sig ganska låga levnadsomkostnader per barn, men den ger en rättvisare fördelning om inkomsterna är ojämna. Man kan dessutom lägga till om det finns särskilda kostnader för just det barnet. I ditt fall bör nog inte ditt ex bara betala Försäkringskassans schablonbelopp som är 1523 kr för barn under 15 år och 1723 för barn över utan en hel del mer… Hans andel blir större av omkostnaderna/barn än din andel.
Visade den. Han sa bara-jag har inga pengar. Jag renoverar huset. I helgen beställde de en ny diskmaskin för den de har är ful och en ny laptop.
Vill jag ha mer är det mest troligt att jag får ta det till tingsrätten. Vad jsg förstår är det inte så att det är troligt att jag vinber där. Funderar på advokat iaf.
Jag vet, man är maktlös @Livet1 . Pengar har stor betydelse när man försörjer sina barn. Har själv haft konflikter med mitt ex. Min själ har tagit stor skada av hans missunnsamhet mot barnen. Alla dessa sårande tankar om att våra barns standard betyder så lite för honom i jämförelse med vad han ger sig själv, sin nya och hennes vuxna barn, både i tid och pengar. Jag tror egentligen dock inte han ser det så. Jag tror han har fastnat i att “han ska ge MIG pengar” och jag vet också att han är ganska borta när det gäller matematik och ekonomi. Den delen skötte jag under äktenskapet. Så misstänker att han inte ens fattar de mest logiska resonemang. Tror hans tankegångar går ungefär såhär: Han spenderar en massa pengar och har inte så stora marginaler längre (som han hade när jag skötte ekonomin…). Då måste något vara fel (vilket naturligtvis påhejas av han nya). D v s = jag kräver för mycket pengar i underhåll (för det säger ju t o m hans nya 
). För den utgiften har han ju inte haft förut 
1 gillning
Om man ser till en ”ren” skilsmässa utan bitterhet och att nån har blivit lämnad så har jag svårt att förstå resonemanget om underhåll 2018 i Sverige, om barnen bor 50/50? Jag hade mina barn mer än exet då de valde att bo hos mig. Jag redovisade kostnaderna och han betalade hälften. Både han o jag bodde större än vad vi hade behövt utan barn men nån sån kostnad tog jag aldrig upp. Jag har alltid arbetat heltid och efter separationen bytte jag jobb och fick högre lön, det har jag ju själv igen som pensionär. Är man inte skyldig att se till att man klarar sig på egen hand. Då jag separerade från min förra sambo så tjänade jag betydligt mer än han, men vi hade inga gemensamma barn men aldrig att jag hade betalt underhåll till honom om vi hade haft det. Dela kostnader javisst men inte betala mer om inte den andre gör vad hen kan för att ordna sin försörjning.
Förmodlungen har du rätt:wink:
hjärnan fungerar sämre liksom empati och omtanke.
Håller på och funderar… ska nog ta kpntakt med advokat. Har jag tur blir stackaren rädd:wink:
Grundtanken är att man utgår från barnen. Det är barnen som ska kunna ha ungefär lika standard hos båda sina föräldrar. Håller med dig om att man som förälder ska göra det man kan för att ordna sin försörjning som ensamstående. Det är ju inte man själv som ska bli försörjd av sin f d… Men gör man det så anser jag nog att den med störst ekonomiska resurser ska stå för större del av barnens försörjning. I många fall så har man inte de stora ekonomiska marginaler som du pratar om att du haft.
Mina tidigare resonemang i tråden utgick ifrån att man frivilligt eller ofrivilligt har barnen på heltid. Såg också att Livet1 har barn med diagnoser och troligen inte heller KAN arbeta så mycket mer eftersom hon har sjukersättning på halvtid. Vårdbidrag täcker knappast inkomstförluster, likväl behöver en förälder ofta vara hemma mer än om man har barn utan diagnoser. Ser nu att tråden handlade om när man delar 50/50, vilket jag inte tror ä varken Livet1 eller min situation…
Man kan ju enkelt tänka sig att om han är erkänt svag när det gäller både logik, matematik och förmodligen även abstrakt tänkande så är det antagligen någon annan som sköter den delen åt honom, även nu… och då blir det såklart som det blir för er.
Så mycket odugligt och dysfunktionellt (men trots det fertilt) “föräldramateriel” som det vandrar omkring out there 
2 gillningar
Nä. Han har ett barn varannan helg. En av barnen har ADHD och diabetes 1 , en ADHD och ibs och sista dyslexi.hade jag kunnat jobba hade jag gjort det. En av barben blev deprimerad och hemnasittate. Exet har ALDRIG varit på skolmöte, socmöte elker möte på bup eller läkare. Man ska göra rätt mot barnen. Glasögon och hålfotsinlägg betalar jag. Skrev bara över barnen vid skilsmässan. Något är allvarligt fel när man vare sig tar ekonomiskt eller känslomäsdigt ansvar. Jag fick en helg ensam vid skilsmässan. Det var allt…
Nej @Noomi , jag är övertygad om att han sköter det själv. Hans omdöme om sin nya är att “hon och hennes fd man alltid levt ur hand ur mun”, vilket innebar att hon inte kom med så mycket kapital från sin skilsmässa, trots att både hon och hennes dåvarande make tillsammans hade mer i inkomster än vi. Till min före dettas försvar så kompenserade han sina oförmågor med annat (där jag har mina brister) under vårt äktenskap, men det är tyvärr inget jag får ta del av idag… Han var inte oduglig som förälder i kombination med mig, men det är efter vårt mycket hastiga uppbrott som det tog sig en mycket skrämmande vändning tyvärr.
Hoppsan, tror jag kom lite utanför ämnet. Är en sådan dag idag. Ursäkta…
@Livet1. Känner med dig. Mitt yngsta har Asperger, ADD, depression, ångest och fastnar i suicidtankar. Pappan träffar honom några timmar varannan vecka och har inte skapat utrymme för tonåringen i sitt nya hem. Vi separerade när barnet var 15 år. Tror jag förstår lite hur du har det, men jag har bättre förutsättningar än du har. Har helt okej lön och kan åtminstone arbeta ungefär 80%. Har försökt heltid, men tonåringen försämrades.
Nu lovar jag att jag inte ska skriva mer utanför ämnet i tråden. Kram alla som kämpar därute.
1 gillning
Mhmmmm…det krävs iaf inte överdrivet mycket logik och slutledningsförmåga för att lägga ihop ett och ett och få det till två där 
För en funktionell och välfungerande människa/förälder med alla hästar i stallet skiljer sig aldrig från sina egna barn för att istället flytta ihop med någon ny och ta emot hennes barn som sina egna och börja leka house med nya plastbarn, medan de egna behandlas som Askungen 
Han gjorde en riktig felkalkylering som valde bort dig kan man väl lugnt konstatera… men konstigt nog så finns det visst alltid någon som är beredd att plocka upp handsken
2 gillningar
Hon visste inte vad gmhon gav sig in på. De höll på bakom ryggen halva vårt äktenskap. Jag var klart medberoende till hans psykiska ohälsa. Men jag ser tydligt hur hon lever… som jag… och han lever likadant. På ett sätt är jag glad. Barnen mår bättre. Jag med. Backen har planat ut. Önskar bara att han gjorde rätt för sig ekonomiskt iaf
Suicid?grabben hade det. Man är rätt liten som mamma då. Tur din son har dig. Ibland blir det ju mindre stressigt när barnet har en fast punkt. Speciellt vid diagnoser.
Tänk bara… av flera miljarder spermier vad som vinner ibland:speak_no_evil:
3 gillningar
Trodde inte heller det skulle sluta så här. För det mesta undrar jag-vem är han? Vi var ändå ett par i 16 år. Han förändrades helt. Tydligen vanligt men hur känns det innerst inne?
1 gillning
@Noomi, Nu kan jag ju inte låta bli att fortsätta utanför ämnet…
Jag var tyvärr också en bättre förälder i kombination med min f d. Jag har områden där jag har stora brister som mitt ex kompenserade och som kom våra barn tillgodo. Men föräldraskapet var inte hans dröm, den var min. Han valde aldrig bort mig ur sitt liv. Det var jag som var tvungen att välja bort honom för att överleva.
@Livet1. Mitt ex förändrades egentligen inte helt. Alla de sidor han visar så mycket av idag och som jag föraktar hade han även under vårt äktenskap. I kombination med mig tonades de ner och många fina sidor förstärktes, eftersom jag troligen uppmuntrade det som jag tyckte om hos honom. Tillsammans med en annan fullblodsegoist, svartsjuk och oansvarig partner blir dessa drag bara så mycket mer framträdande, eftersom det är det som uppmuntras. Kanske är det även så för er om du tänker efter?
Har inte sett det så men det är sant. Det var nog mer så. Hoppades väl att han skulle vara MER om du förstår? Men jag tror inte han kan prestera mer eller bättre än vad han gör. Sorgligt-fick plötsligt bilden att han var sönder och bara blivit mer trasig
Jag förstår nog inte riktigt hur du menar här då du försvarar ditt X. Jag har uppfattat det som att din man hade en affär med samma kvinna redan för många år sedan och att det var henne som han (som jag kanske felaktigt uppfattat det) lämnade dig för femton år senare då ännu en av hans otroheter kom till din kännedom. Men kanske har jag fattat allt helt fel då…
I vilket fall som helst så verkar han på dina beskrivningar inte ha kapacitet att fungera som funktionell förälder öht. oavsett om barn och familj var hans dröm eller inte. Nu finns ju hans barn och han bidrog i högsta grad till deras tillblivelse och att därifrån inte kunna förmå sig att man up och ta sitt föräldraansvar är ju lägst av lågt. Jag har svårt att fördra många saker i det gebit som avhandlas här… men det lägsta av dem alla, att överge sina egna barn, prioritera bort dem, vara sniken mot sitt eget kött och blod men ösa pengar och energi över ny partners barn, vara undflyende och oengagerad, inte klara av sitt föräldraansvar, sakna engagemang, comittment och vilja för sina egna barn är något som jag öht inte kan fördra på en enda fläck. Jag personligen kan inte se några som helst förmildrande omständigheter för den sortens dysfunktionalitet.
Sorry för min kanske oresonliga inställning men när det gäller prioriteringsordningen där egna barn existerar så är jag kompromisslös. Det är då en Guds tur för barnen när det, som i ditt fall, iaf finns någon av föräldrarna som klarar av att stå kvar och fortsätta att aktivt välja barnen, varje dag även om det tar emot och är tungt.
1 gillning