Delade kostnader för barnen - hur gör ni ?

Hej,

Är nyskild. Vi har skapat ett eget konto för barnens(2 barn) kostnader typ “gemensamma barn kostnader”. Där vi tänker dra försäkringar, dagisavgift, en del kläder, träningar osv. Sånt som verkligen är gemensamt.

Min fråga är nu. Jag får ut ca 3000 kr mer än henne netto per månad.

Vi har väl en plan på att lägga barnbidragen där och sedan ca 1500 var som skall täcka en del annat.

Jag vill ju fortfarande att barnen såklart skall ha det bra i båda boenden. Dom kommer bo ca 50/50
Jag vill självklart fortfarande att dom skall kunna åka tex skidor på vintern . Men det kan bli väldigt tajt då.

Tycker ni jag ska betala mer till det gemensamma kontot eftersom jag tjänar mer?

1 gillning

Vet inte om det finns en lag som säger det,men jag personligen tycker att det är mest rättvist den som tjänar mer får betala mer.

Nej, det finns ingen “lag” på att du skall lägga mer än henne.
Jag tycker att det är en bra idé med det gemensamma kontot men tycker inte att du skall lägga mer än henne. 3000 mer (netto) än henne är absolut inga fantasisummor och de pengarna kan snabbt ätas upp av annat när det gäller din egen ekonomi, hade det handlat om 10 000 så hade jag tyckt att du kunde betala mer men inte nu.
Om du börjar betala mer så kan du vara ganska säker på att få fortsätta med det…
Märker du att pengarna tryter på kontot så kan du köpa “gemensamma” saker utanför kontot för att underlätta.

Min åsikt gäller oavsett vem som lämnar vem eller vilket kön den som tjänar 3000 kronor mer har.

Kram!

3 gillningar

Jag tycker inte heller att du ska betala mer till kontot, däremot anser jag att du bör vara beredd att praktisera generositet om det kommer något läge där det är något som barnen behöver och där hon kanske inte riktigt har råd att bidra. Se då till att barnen får det som de behöver, oavsett var de behöver det.

Tumregeln tycker jag är enkel, “allt för dina barns skull, inte för ditt x’s skull”. Då blir det lättare att vara generös, eller rättare sagt att inte bli sniken och börja räkna på korvören :thumbsup:

Men jag måste tillägga att hade det varit så att du tjänat betydligt mer netto, säg 10’ eller 15’ mer än henne, ska du enligt mig tveklöst betala mer till kontot. 3’ är i mitt tycke ingen betydande summa och det går inte att få millimeterrättvisa vid en separation. För plötsligt blir man ensam om enbart sin egen inkomst och det ingår i “allmänbildningen” att inse när man skiljer sig.

2 gillningar

Tack för bra svar. Ser gärna att fler skriver och berättar!

Jag betalar gärna mer till barnen, men jag vill inte lägga dom pengarna på hennes boende och hennes dyra andra kostnader. Jag vill att det skall gå till barnen.

Det viktiga för mig är att det inte finns någon “lag” eller skyldighet att jag måste göra detta?

1 gillning

Jag förmodar att ni har räknat på hur mycket saker kostar, så att det inte ackumuleras pengar på hög. Så att det blir ett diskussions underlag hur det skall nyttjas.

Jag tycker heller inte att du skall lägga en högre summa när det är så lite netto det rör sig om.

Vi gör så som så att jag tar hela barnbidraget, detta nyttjas sedan till fritidsavgift samt tryggaBarn försäkringen, detta går jämt upp med barnbidraget.
Vi har inte satt upp ett gemensamt konto ännu för utgifter, vi har ett gemensamt fondsparkonto till sonen som vi sätter in samma summa på, vill vi ha ett sparande utöver det till sonen så gör vi detta enskilt.

När det gäller större saker tar vi detta i samråd och samordnar det ex klippning varannan gång. Större köp som jackor, skor, bärbar dator etc splittar vi på efter att vi har diskuterat.

Vi har skrivit ner ett dokument med förhållningsregler både gällande:
Ekonomi
Mtrl vid delning, viss har vi gemensamt fortfarande. (Ex stort camping tält med tillbehör mm.
Samt förhållningsregler gällande son, bytes dagar, högtider etc.

Detta ligget sedan som grund, dock skall allt genomsyras av samordning och kommunikation.

Detta funkar än så länge för oss.
För hur gör man om den ena får löneförhöjning genomföra det en årsrevidering varje år på hur mkt som skall sättas in av var och en?

Mina barns far (som initierade skilsmässan) tjänar minst 20’ mer än jag plus förmåner som tjänstebil. Men han lägger inte ett öre mer. I flera år bidrog han inte ens till deras fritidsaktiviteter för de tyckte han tilldrog sig på mina veckor (eftersom han själv inte hade något intresse av dessa). Jag tror att detta grundar sig i att han anser att jag fick fördelar i bodelningen (vi följde lagen) där han fick dela med sig av tillgångar som han ansåg vara personliga. Håller med ovan skribent; tänk barnen och inte exet!

Kan lägga till att det är bättre nu med utgifterna för fritidsaktiviteterna. Sedan reser han med barnen. Ganska mycket. Något jag inte har ekonomiskt utrymme för i samma utsträckning. Gissar att han tycker att det är ett extra bidrag från honom. Jag skulle önska att vi delade mer efter förmåga så att inte ena föräldern får sponsra fritidsaktiviteter och den andra resa.

1 gillning

@Esther Blir inte den andre föräldern skyldig att betala underhåll trots delat umgänge om inkomstskillnaden är stor? Har för mig att jag läst det på FK eller liknande. Vet dock inte hur stor skillnaden ska vara.

Det finns ett fåtal domar där detta fastslagits. Ingen lag. Det ska vara enorma skillnader typ läkare vs undersköterska. Man kan få tillägg hos fk men då ska man ha väldigt låg lön och det har jag inte även om han har minst 20 papp mer. Man kan ju tycka att en sund människa kunde agera annorlunda. Ännu ny sida hos den man jag levde med som förr sa “pengar är inget problem”.

Brorsan tjänade 4 gånger mer än sitt x och de bad försäkringskassan räkna ut vad som vad skäligt underhåll (barnen bodde hos mamma men var hos honom varannan helg - inte för att han inte ville utan pga fritidsaktiviteter o vad de ville).
Han betalade drygt 5000:-/barn/månad.
Han hade inga som helst problem med det - han ville att barnen skulle ha det bra hos sin mamma oxå och hans pengar räckte ju liksom ändå :smile:

1 gillning

Bra bror! Men vid växelvis boende är det ju som bekant inget krav på underhåll. Det förväntas att föräldrarna själv ska samarbeta utifrån barnens bästa. Århundradets sämsta regel med tanke på hur verkligheten ser ut i många fall.

1 gillning

Han är en superbra bror! OCH en superbra pappa. Barnen är nu vuxna och han har en väldigt bra relation med alla tre. Och det tror jag mycket beror på att han aldrig var ogin mot deras mamma på nåt sätt.

Det var hon som lämnade o hon skaffade en ny sambo väldigt fort så jag har väl svårt att tro att hon behövde lägga några pengar på barnen förutom barnbidrag o de 15000:-/månad hon fick…

Men det har brorsan aldrig sagt ett ord om.

2 gillningar

Fast jag tror ändå att man kan gå in på försäkringskassans hemsida och kolla vad det är som gäller. Regler har ändrats lite det sista. När underhåll ska betalas behöver inte inkomstskillnaden vara enorm för att det ska göra en hel del skillnad vad den ene eller andra ska betala.

Om inte annat kan man få riktlinjer vad som ska betalas av båda och det är inte semesterresor t ex, utan det handlar om barnförsäkring, kläder, mat, mobiler, blöjor, fritidsaktiviteter (men har inte båda råd så är det inte bara att fläska på). Och dessa kostnader ska fördelas procentuellt utifrån inkomst.

Kolla upp en gång till är mitt råd! Jag undrar jag om man ”har rätt” att hävda 50/50. Som sagt, reglerna är rätt nya. Däremot kan man komma överens om att det ska fördelas lika.

Jag tycker inte heller du ska betala mer. Håller med övriga om att det kanske skulle vara rimligt om du tjänade väldigt mycket mer. Men förstår inte hur en sådan ekonomisk uppgörelse som inte är 50/50 ska hålla i längden, så jag är ändå tveksam. Ska man ha en årlig avstämning över hur varandras ekonomi ser ut? Vad gör man när någon får sambo (och därigenom mycket lägre egna kostnader)? Vad blir rättvist då?

Om du sedan vill köpa extra saker till dina barn från egna kontot som en slags kompensation så är det ju bara att göra. (Kom bara ihåg att det barnen får är deras saker, inte dina. De bör alltså få ta med sina saker mellan er som de vill.)

Jag har också funderat på vad som är rättvist eftersom jag tjänar mer än x. (Vi sätter in lika mycket på ett gemensamt barnkonto.) Det är lätt att få ett slags dåligt samvete över att ha bättre ekonomiska förutsättningar (särskilt om xet spelar på de känslorna för att vinna fördelar). Men det är så mycket som väger in i helhetsbilden. Nu bor jag kvar i huset och har därför högre kostnader än x, som skaffat ett billigare boende. X hade inte haft råd att köpa ut mig och hade inte jag gjort det då hade inte barnen fått ha kvar den tryggheten. Var det ett fritt val för mig att som ensamstående köpa ett stort hus? Tveksamt. X har däremot valt den ekonomiska situation han befinner sig i nu (absolut inte dålig). Allt eftersom tiden går kommer situationen att förändras och då är det kanske läge för oss att se över hur vi delar på kostnaderna.

Det blev ett långt inlägg, men det jag ville ha sagt är att det är fler aspekter än exakt vilken lön man har som påverkar känslan av rättvishet.

En fundering. Var det inte så att ni åkte skidor på vintern hela familjen förut när ni lade ihop era inkomster? Då är det kanske så att barnen något år även vill åka med sin mamma? Eftersom hon har 3000 mindre netto än dig och du oroar dig för att inte kunna åka om du bidrar mer till barnens kostnader innebär det att det är uteslutet för henne att åka så som det ser ut nu? (jag kan ha fel)

Jag tycker att man ska bidra efter förmåga och inse att man kanske inte längre kan göra samma saker lika ofta när man ska betala för två boenden etc på samma inkomster. Den förälder som har högst överskott (inkomst minus kostnader) behöver inte vara den som har högst nettolön. Men den som har ett överskott bör bidra mer. Att föräldern med överskottet då väljer att resa med barnen för att kompensera är ganska egoistiskt.

Återigen, det beror på situationen. Att den som lämnar lever loppan med sin nya “lyckliga familj” och kan erbjuda barnen roliga grejer och resor, ja väldigt orättvist. Men om det är det omvända är det fortfarande egoistiskt då?
Som jag ser på saken så har x valt att inte vara med oss varje gång jag och barnen är tillsammans. Skulle vi tex. åka på en resa så har han alltså själv valt att inte följa med. Jag och barnen vill ju att han ska vara med.

1 gillning

Det är lika egoistiskt oavsett om det är lämnare eller lämnad. Barnet bryr sig inte om vem av föräldrarna som lämnat. Det vill ha möjlighet att göra kul saker med båda sina föräldrar även om de inte gör det tillsammans i kärnfamiljen.

1 gillning

Men någonstans handlar det väl om att tillse att barnet inte råkar illa ut pga av ekonomin men där har ju båda föräldrarna ett ansvar.
En grund och hjälp är ju att använda sig av konsumentverkets hemsida i deras beräkningar för en rimlig levnadsnivå oberoende på ett hushålls inkomster.

Tror att kan man samla sig runt den och förhålla delning efter den så har man en bra grund.
Det som man kan göra utöver det är just utöver.

Det är svårt att ta med alla parametrar och faktorer sedan.
Om den ena parten väljer efter att man skilt sig att börja plugga med ett “inkomst tapp” skall den andra parten procentuellt i löneskillnad stå för den kostnaden?
Om den ena parten byter jobb med en högre lön som resultat, skall det då omberäknas så att den personen betalar ytterligare mer?

Men som @Lejonet skriver och om jag tolkar rätt, att när man splittrar familjen innebär det konsekvenser bland annat den ekonomiska konsekvensen. Där de möjligheter som man hade i en familj med två inkomster, kommer förändras markant, när man sedan står med enbart en inkomst på två håll.
Där följdkonsekvensen kanske snarare handlar om att hitta andra uttryck och andra saker som även det skapar glädje och minnen för barnen, än det man förr kunde göra.

Jag tjänar mer än min fru, inga stora summor men får ut mer i netto varje månad. Samtidigt står jag med en lägenhet med en betydligt högre hyra än vad min fru (snart X fru) har. I mitt fall fanns det inget annat boende att få tag i då jag var trängd i ett hörn och tvungen att ta första bästa boende som dök upp.

Jag tror att omständigheterna och situationerna vid respektive fall kommer bli avgörande i hur kostnadsfördelningen ser ut.

Men ett är säkert båda föräldrarna bör (läs skall) bidra med den delen som de kan. Livet är som vi alla tyvärr är bekanta med inte rättvist. Då hade vi inte suttit här. Det viktigaste i allt är att barnet inte far illa.

1 gillning

Vi har barnbidragen i den omfattning som barnen är hos respektive förälder. I övrigt betalar den som vill stödja barnet. T.ex. betalade jag moped och körkort för sonen medan pappan tyckte att han skulle jobba ihop pengarna själv… Inte lätt som 15-åring.

Hej alla!

Jag jobbar som reporter på Plånboken i P1 och tycker att det här är en jätteintressant tråd. Tror att många separerade föräldrar brottas med den här frågan. Är på väg att göra ett inslag om ekonomin kring barnen efter skilsmässan och undrar om du som startat tråden, eller någon annan här, kan tänka er att vara med i ett reportage?

Med vänlig hälsning,
Micha Arlt, reporter på Plånboken i P1
070-491 47 41, micha.arlt@gmail.com

2 gillningar