Nu slog jag näven i bordet. Så less på allt gnäll och tjat om alla fel jag gör enligt henne (som kommer kallas X i texten nedan)
X vill skiljas. Jag har gått med på allt och skrivit på alla papper som behövs för skilsmässan.
Jag skickade ett sms till X med texten ”i morgon dras huslånen. Ser du till att föra över din del e du snäll”
Varav X svarar. Tycker du vi ska ha delad ekonomi nu?
Det svarade jag inte på.
I morse när jag satte mig vid köksbordet för frukost så frågade jag X ”Hur mycket pengar ska du ha av mig för våra gemensamma utgifter” X brann av och blev helt tokig. Men fick till slut fram summan X skulle ha för att kunna betala våra gemensamma utgifter.
Efter så jag gick ut och klippte gräsmattan och gick ett varv med trimmern.
När jag kommer in 2 timmar senare ser jag att X gråtit. Med ljuv stämma säger X ”Är det inte det bästa för barnen att vi har gemensam ekonomi medans vi bor under samma tak”
Mitt svar på det var. ”Vi kan diskutera det sen!”
Nu mina vänner. En fråga till er. Är jag för hård? Anledningen till att jag vill ha delad ekonomi är att det ger mig en möjlighet att lägga undan pengar till mig själv och mina barn inför framtiden.
Under hela vår relation har jag alltid satt in 10 000 kr mer än X på vårt huskonto för att alla räkningar ska kunna betalas.
Kommer ni inte överens om annat är det delad ekonomi f o m det datum er ansökan om äktenskapsskillnad registreras hos Tingsrätten och nej du är inte för hård.
Först vill jag bara bekräfta att du har rätt i sak, ni har i juridisk mening separata ekonomier sen dagen tingsrätten tog emot ansökan om skilsmässa.
Detta ämne skapade stor frustration hos mitt X den första tiden i vår separation.
Som jag förstår det du skriver så har du tagit ett större ekonomiskt ansvar för familjen under tiden tillsammans? Inget konstig med det alls, så är det nog i de flesta familjer. Men vad har ditt X för inkomst? Har hon ingen alls, eller väldigt låg? Så låg att hon inte klarar av att försörja sig själv? Är det sjukdom med i bilden? Arbetslöshet? Små barn o föräldraledighet?
Inte för att det spelar roll i juridisk mening egentligen, men om du vill att folk här ska uttrycka sin åsikt så tror jag det hjälper om sån info finns tillgänglig.
Jag var den av oss som tog det största ekonomiska ansvaret i familjen, frun var hemma o gick på föräldrapenning större delen av äktenskapet, vi körde 2 barn rätt tätt inpå. Så när skiten rasade så hade hon varit hemma nästan 2,5år med väldigt låg inkomst. Hon blev även arbetslös i början av den första graviditeten. Så vi la upp det som en plan inom familjen att hon skötte barnen o hushållet o jag fick kavla upp ärmarna o knega lite mer övertid i ett par år tills barnen blivit så stora att de kunde gå till förskolan…
När det sen blev klart att vi skulle gå isär så satte jag in första lönen som kom efter brytdatum på gemensamt konto, den summan som fanns där då räckte gott o väl till alla vardagsinköp hela betänketiden. Utöver detta så tog jag själv hand om alla driftskostnader för vårt gemensamma hus, samt driftskostnaderna för våra 2 bilar.
Fullt medveten om att jag egentligen inte alls på något sätt var tvungen att göra detta, men det kändes som det rätta att göra eftersom frun fortfarande var hemma med 2 rätt små barn o var arbetslös. Jag tänkte att det säkerställer att barnen o hon har mat i magen o tak över huvudet under denna övergångsperiod. Jag gjorde också klart med min arbetsgivare att jag ev behövde gå hem o vara föräldraledig en längre period med kort varsel, eftersom jag ville erbjuda min fru denna möjlighet, så att hon kunde sätta igång o söka jobb o hoppa på något om hon fick napp…
Självklart fick man under denna tid nästintill dagligen istället nått spydligt/drygt sms eller samtal som gick ut på att “jag var det snålaste helvete på denna jord” eller att “jag skulle skämmas” eller att “du kommer få förklara dig för barnen när de blir äldre” o mysigheter i den stilen.
Nu blev det långt…
Men om jag ska ge ett rakt råd: Gör det du själv känner är rätt, agera på ett sånt sätt att du kan gå rakryggad därifrån o se dig själv i spegeln efteråt utan att skäms.
Finns det barn med i bilden så se till att du kan stå för ditt agerande o se dom i ögonen.
X har arbete. Jobbar som egen företagare.
X har valt att jobba mindre då x tycker det e bekvämt.
Om X skulle jobba mer skulle det innebära mer pengar i plånboken för X.
De utgifter jag vill komma ifrån nu är
Försäkring för x djur
mat till x djur
X studielån
X kreditkorts utgifter.
Jag känner inte att jag lämnar X i sticket.
För mig känns denna lösning bra. Då det ger mig möjlighet till ett sparande.
Jag jobbar 80% (är föräldraledig 1 dag i veckan utan ersättning) vilket påverkar min lön något. Då vi inte velat ha yngsta på förskolan alla dagar i veckan.
X är hemma torsdagar. Men kan jobba igen torsdagen X missar under hela veckan.
X kan själv styra sina arbetstider och få ut mer pengar.
inga sjukdomar (förutom lathet) är inblandade i detta.
Klart du har rätt till delad ekonomi när ni ska skiljas. Dessutom på hennes initiativ. Om det inte faller sig naturligt för er när ni börjar med delat är det en god idé att luta sig mot lagen dvs datumet när skilsmässoansökan registreras.
Klart att du inte har någon skyldighet att försörja henne under skilsmässan, hon har väl räknat på att hon ska klara sig själv får man förmoda?
Men om det nu finns några tydliga och påtagliga negativa effekter för barnen får du väl överväga dem, vad det nu kan vara? Är det så att ditt ex stått för vissa utgifter för dem som intressen eller ytterkläder som hon nu får svårt att bekosta så kanske du ska överväga att själv köpa sådant till dem, åtminstone tills hon kunnat ordna sin ekonomi efter sina egna inkomster, nu står hon väl med hälften av alla utgifter för en ekonomi utformad efter din högre inkomst?
Så kan det absolut vara. Jag vill inte sätta någon på pottan. Det är jag inte ute efter och jag betalar mer än gärna kläder till våra barn. Även deras mat. Jag har inget emot det.
Men vad gäller x intresse och fritid så har jag ingen lust att betala denna.
Jag hoppas X gjort en ekonomisk koll på sin ekonomi inför framtiden.
Okej ja, är det hennes egna intressen och hobbyn hon inte kan finansiera själv kanske hon borde ha funderat på hur hon ska lösa det tidigare.
Men är det väldigt stora skillnader i inkomst och bägge parter med öppna ögon gemensamt skaffat sig utgifter den ena parten aldrig skulle klara att betala 50% av så blir det väl lite taskigt ändå att direkt avkräva 50% utan att ge personen någon chans att rätta mun efter matsäck så att säga. Men det låter väl inte riktigt som att er situation/inkomstskillnad är så pass stor.
I och med att jag vill dela gemensamma kostnader 50/50 så blev det billigare för oss båda i månaden.
Inte mycket men lite grann.
Nu under skilsmässan har x berättat för mig mer än 1 gång ”Du som tjänar så jävla bra kommer väl inte att ha några problem med ekonomin i framtiden”
Jag har helt ärligt ingen aning om vad X kan plocka ut i lön men vet vad som levererats på det gemensamma kontot och om 10 000kr är en stor eller liten skillnad låter jag vara osagt.
Fixa bodelning så löser det sig, då får ju X och du egen ekonomi.
I mitt fall, vi har tyvärr inte bodelat än. Vi hade gemensam ekonomi undertiden vi bodde ihop och allt funkade ”som vanligt”, men jag har köpt eget boende och flyttat nu och vi började med delad ekonomi ganska direkt efter min flytt. Så jag sätter in pengar på ett gemensamt konto än så länge.
Väljer man skilsmässa så väljer man ju separat ekonomi, vilken märklig inställning hos ditt ex.
Du får nog ändå vara lite försiktig med att sätta hårt mot hårt, är det inte du som är borgenär för ett billån? Har hon dessutom studieskulder så ska de med i bodelningen. Man kan förstås välja att var och en själv tar ansvar för sina eventuella skulder men rent juridiskt ska de tas med.
Då sitter du fast i borgensåtagandet vilket kommer ligga dig i fatet när du ska ha nytt bostadslån.
Personligen har jag svårt att förstå varför man väljer att ha en så svindyr hobby som häst om man inte ens kan betala en bil. Men det är ju hennes val.
Vad du ska göra eller inte göra är svårt att ge råd om. Det ligger ett stort värde i att ha en god relation till sitt ex när man har barn tillsammans. Samtidigt behöver man värna om sin ekonomi om man som ensamstående ska ha råd med något vettigt att bo i.
