Börjar landa så smått efter skilsmässan och man funderar ju lite… ena stunden vill jag vara själv resten av livet, nästa sekund vill jag ha någon att krypa ihop nära i soffan med… Saknar ibland närhet och ömhet även om jag för det mesta trivs med min tillvaro.
Dejtingvärlden verkar hård och sexfixerad, inte min grej… men samtidigt vill jag kanske träffa någon… eller så vill jag kanske inte det 
Är det någon mer som är så här ambivalent kring att träffa någon ny?
Tjena!
Nä.
Exakt så är det.
Vill man verkligen, klart man vill eller vadå vill?
Håller inte med om att det bara är sex i dejtingvärden.
Inte min åtm.
Nu har jag rätt klen erfarenhet men alla(4) jag har fikat med har varit jättetrevliga som jag har pratat med efteråt utan komplikationer.
Jag är inte alls där ännu, eftersom att jag inte ens lämnat min nuvarande ännu.
Men jag kan säga att jag inte har någon glorifierad bild av singel- eller dejtinglivet. Känns oerhört läskigt.
Jag längtar mest efter att vara själv, ev med någon form av flört/sex/bekräftelse på att man fortfarande är en person som kan uppskattas av någon annan.
Hej ! Jag blev lämnad för drygt 2 år sedan efter 37 år tillsammans. Känns ännu tuffare när man går sämre än andra. Har kollat lite som ej medlem och dom flesta var ute efter sex.
Mina åsikter: dejting ska man inte ägna sig åt innan man är beredd att ha en djupare relation med en annan människa. Hela syftet med dejting är ju att få till relationer; inte att ligga, skaffa KK eller bara få nån slags bekräftelse - även om det säkert går att spela på den fiolen ett tag. Och jag ser egentligen inget fel i det - om man är redo för det och även motparten är det. Men som sagt: syftet med dejting brukar ju vara att få till nåt djupare och mera seriöst och tyvärr har dejtingsidorna blivit ett slags desperat sexsökande för dom mest tragiska individerna. Undvik dem och dom brukar också vara rätt enkla att genomskåda.
Dejting på nätet är ett minfält men påminner faktiskt en del om hur det kan se ut även i krogvärlden; det glider runt en del snackpåsar som tror dom kan prata omkull kvinnor och har egentligen inget annat syfte än att få ligga. Denna stereotyp har vi sett sedan Adam var länsman men i olika konstellationer. Dom måste man lära sig att undvika och det gör man med tiden; dejting kräver lite tid och erfarenhet innan man förstår koderna och språket.
Men lär man sig uppträdandet så är dejtingsidor ett alldeles utmärkt verktyg att hitta intressanta kontakter - som kanske kan leda till nåt mera seriöst.
Jag tänker mig en skala som sträcker sig från att “bara” vara kompis till att gifta sig - vad är man redo för och vad vill man uppnå?
Dejting kan vara rätt kul; man träffar nya människor och alltid lär man sig nåt och alla har en unik levnadshistoria som tål att höras. Om det sen “klickar” eller leder nån vart - so let it be. Tidsfördriv, bekräftelseinsupande eller enbart intressant: kalla det vad du vill. “Plötsligt händer det”. Och det gör det inte om du sitter och trycker hemma i soffan ensam och lite bitter!
Kul att läsa era svar! Tinder som är det enda jag tittat på hade väldigt många som öppet sökte bara sex. I alla fall män 50-55 som jag kollade på.
En del av mina bekanta dejtar mest för att det är kul, för att de gillar lite snabba, korta sexförbindelser. Det är inte riktigt min grej, gillar inte det alls.
Själv är jag väldigt nöjd just nu med att vara solo. Har mina fritidsintressen, vänner och huset… man blir lite bekväm i det bekymmersfria singellivet. Ingen att ta hänsyn till och det är så skönt.
Sen funderar jag ibland på vad jag faktiskt vill på sikt… just nu känns det som solo. Att behöva dela vardag med någon känns verkligen inte lockande. Men som sagt kan jag ibland sakna närhet och ömhet.
Jag reggade mig på Happy Pancake, stötte på några trevliga personer som kändes ärliga och seriösa. Jag insåg dock att jag inte var redo för en ny relation och att de flesta ville träffas ganska omgående, vilket inte jag var redo för. Ingen som blev arg utan förstod och önskade mig lycka till 
.
Sedan dess har jag inte varit inne på sidan, utan har pausat mitt konto.
Jag vill vara redo för en ny relation och den jag ev träffar ska vilja samma sak, är väl rätt grundläggande och schysst att vara öppen med det. Skulle inte använda en dejtingsida för att få uppmärksamhet eller bekräftelse, inte okej för mig i alla fall.
Jag är starkt förundrad över nätdejting. Jag har 2 fd arbetskompisar som har skilt sig med ett par års mellanrum, den ena 55 och den andre ca 10 år yngre. Den äldre är inte så fager precis, även om det givetvis ligger i betraktarens öga och att skönhet kommer inifrån etc floskler men sjuttsingen vad båda har fått ligga. En fika och sen är det klart, ny dam varje vecka och pling pling i mobilen. Han blev helt beroende, gick knappt att umgås med, han kunde ju missa nån! Han blev så trött kraken så då frun ville ha tillbaka honom så gick han gladeligen tillbaks! Det var hon som hade tagit initiativet till skilsmässa och det var ingen otrohet inblandad.
Nu är det den yngres tur på samma premisser och damerna står i kö!!! Jag är bara förundrad över att det är så ”lätt” allra helst som ingen kvinna säger sig vara ute efter sex så går inte ekvationen ihop!
Vad jag har förstått så kan kvinnor vara väl så pang på rödbetan. Det låter som om det var ett hårt liv för de två herrarna. En bra anekdot var det i alla fall. 
Eftersom jag är/känner mig som precis tvärt emot, så har jag faktiskt fått kommentaren “vill du knulla?” av tjejer. Kanske för att jag varit lite för dålig på att visa vad jag menade när de skulle “läsa mellan raderna”.
Fast, har faktiskt aldrig velat och kanske därför man inte får frågan så ofta. Likaså har jag bara haft en enda.
Nämen kvinnor är väl precis som män 
, de vill väl inget annat än att kn*lla som kaniner, med allt och alla på två ben från att de (äntligen) “peakar” vid 45 till dess de dör (45-ish år senare)… eller?! 
För min personliga del skulle jag föredra att finna en en kvinna med vilken jag kan utbyta metafysisk stimulans. Skulle sedan den fysiska följa med på köpet sitter det inte ivägen. En läxa som jag lärt mig är att det inte ligger för mig att använda andra som objekt för min personliga tillfredställelse. Säkert finns det många kvinns jag skulle kunna få i säng men jag föredrar att hitta någon jag vill vakna med, kan dela vardagen, intressen och utbyta tankar och drömmar med.
Tidsfördriv och för att tillfredsställa behov. Men inte enbart sex utan samtal och annat.
Mest tidsfördriv, men vad som helst kan hända. Det svåra är att hitta någon som jag själv är genuint intresserad av. Det tar rätt mycket tid i anspråk så jag förstår att @Skyldigs kompisar blev stressade. Jag blir det utan att ligga med alla. Måste logga ut och stålsätta mig för jag har inte tid och är så jäkla nyfiken. Så tidsfördriv, absolut! Men jag känner folk som träffats seriöst på dejtingappar så det ska väl funka om man har tålamod.
Blev singel i höstas efter 28 år som sambo. Jag lämnade honom, men vi var ändå överens. Har försökt landa, bygga nytt bo och hitta mig själv sedan dess. Nu kommer känslan av ensamhet över mig. Att vara ensam på helgen, på semestern osv… Trots vänner och vuxna barn så vill man ändå ha någon att hänga med. Har börjat fundera på dejtingsidor, för att se vad det är och hur de fungerar. Men vågar man? Finns det någon sida ni rekommenderar för en som fyllt 50?
Ourtime.
Rekommenderar att prova Happy pancake. Den är kostnadsfri och inte sämre än betalsidor.
Jag blev lämnad nov-17 efter 30 år tillsammans. Jag mår dåligt än medans han gått vidare med ny kärlek och förlovning.
Periodvis orkar jag inte hänga på glada pannkakan eftersom jag inte mår bra, men samtidigt är jag så ensam och det känns så meningslöst att vara ensam.
De få vänner jag har har fullt upp med sina egna liv 
och jag är sjukpensionär och barnen vuxna och bor långt bort.
Måste nog ändå varna lite. En sak man måste inse är att på gratissidorna hittar man bottensatsen av alla som försöker dejta, dom som av olika anledningar aldrig får till nåt seriöst så jag skulle nog säga att betalsidorna är något bättre av den anledningen.
En annan sak man kan bli varse om är att folk kan bete sig väldigt klumpigt på dejtingsidor när man kontaktar dem - utan att för den skull passera gränsen till vad som är tillåtet.
Kan hålla med!
Samtidigt är jag ju själv på HP som är en gratissida och jag är då allt annat än bottenskrap 
Tilltufsad och illa behandlad av min fd man som lämnat mej efter 30 år tillsammans, men jag ser absolut inte illa ut för att snart vara 50 år och trevlig är jag också och väldigt kramvänlig ( menar inte att jag är tjock ).
Detta håller jag verkligen inte med om. Får bra utdelning på Tinder och Badoo utan att betala - och det är inga ruggugglor kan jag säga 