Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Få terapi online | Artiklar

Dags att vända blad

Efter 4 år tillsammans, 3 år som gifta och en dotter tillsammans så har jag äntligen skickat in ansökan för skilsmässa.

Det har gått en vecka nu sedan den lämnades in, det känns bra för framtiden även om en osäkerhet infinner sig, hur ser framtiden ut.

Blickar jag tillbaka så har det varit en jäkla berg och dalbana, det har varit en osund relation som skapat många sår i själen.

Jag har tränat gym över 1 år med fint resultat och ett bra självförtroende och en bättre kropp, dock fanns alltid svartsjukan om vilka andra som fanns på gymmet samtidigt.
Svartsjukan från henne förföljde mig alltid och hon skulle ha stenkoll på mig, har till och med behövt försvara mig varför jag valde att betala i en kassa där det satt en tjej som tog betalt.

Hon skulle alltid ringa och kontrollera, min frihet har blivit strypt och jag umgås inte längre med så många vänner, hon har haft mig runt sitt lillfinger.

Jag slutade gymma, haft depression i 6 månader vilket lett till att när det varit stormigt hemma så har jag flytt till alkoholen och datorn och sitter och spelar. Självklart tar jag hand om min dotter, lämnar henne på dagis varje dag och hämtar nästa varje dag, badar, byter blöja, leker tillsammans, vi delar med att laga mat åt henne, jag hjälper alltid med tvätten, handlar, betalar nästan allt varje månad.

Jag sitter med ganska stora skulder efter dessa år och har känt mig lite utnyttjad med inköp som ska göras men jag har varit så medberoende att jag säger ja fast jag inte vill för att slippa tjatet och att hon blir sur på mig.

Hon accepterar att vi separerar, jag önskar att vi avslutar allt på ett snyggt sett.
Hon kommer från ett annat land och känner sig fast här pga sin dotter, jag har passet och hon tjatar om det. Skulle hon få det kommer hon ta vår dotter och åka hem till sitt land, lämna över vår dotter till sin mormor som de andra i hennes familj gjort och sedan ge sig av så min dotter varken har en mor eller far att växa upp med.

Det är nu det är dags för mig att ta mig upp igen, hitta tillbaka till mig själv och vara stark i denna processen och se till att min underbara dotter får en så bra barndom som möjligt, att hon får växa upp i en trygghet, ett varmt och kärleksfullt hem med möjligheter för henne i framtiden.

Det finns inget som gör mig mer glad än att se leendet på min dotters läppar, höra hennes skratt och finns bredvid henne och hålla hennes hand medans hon ständigt utvecklas.

Jag är så stolt över henne och hon är den som fyller min energi och ger mig orken att vända blad.

3 gillningar

What? Har du tagit hennes pass i beslag? Låter märkligt i mina öron då hon är en myndig person.

Alltså detta med att du har tagit hennes pass är ju inget som man som född i detta landet kan se som en legitim handling… och ändå förstår jag dig för dotterns skull.

Du gör helt rätt i att separera och fokusera till 100% på din dotters välbefinnande (vilket inkluderar att INTE involvera dig i ännu en problematisk relation) och förhoppningsvis försöka få till ett fungerande samarbete med barnets mamma.

Det låter krasst sagt som att även du har en hel del problem i bagaget så allt är sannolikt inte ditt X fel, men se till att komma till rätta med dig själv, din ekonomi, alkoholkonsumtion, datorspelande osv.

Ska du fungera som (ensam?)förälder till ditt barn så är det hög tid att man’up :muscle: :v:

Det är väl ändå dotterns pass han tagit?

Så uppfattade jag det också, att det är dotterns pass som tagits.

Jaha… så kanske det är, jag uppfattade nog inte den distinktionen :woman_shrugging:

Men det gör ju saken lite enklare iaf, på sitt sätt…