Då är man där man inte vill vara

Tänker på dig. Ha en fin semester med barnen.

1 gillning

Semestern rullar på fint. Badland, bastu, pool och st Tropez idag.

Dottern gav mig kommentaren. ”Pappa jag vill vara rik. Med dig så äter vi alltid på stranden. Med mamma är det restaurang. Jag vill ha mkt pengar”

Känner att jag kan stå för att äta mina fina baguetter och medhavd iste. I normala fall hade min fru tvingat oss till restaurangen o köpt en entrecôte för 500 spänn o lunch för 2000. Kul i och för sig men jag badar hellre o äter på stranden.

Spelar denna i bilen för fullt.

6 gillningar

När din dotter är äldre kommer hon minnas medhavd matsäck på stranden med värme. Jag växte upp nära havet och min mamma jobbade alltid natt. Ibland körde hon ner med mig och min bror på morgonen när hon kom hem och sen sov hon på stranden. Jag och min bror hade kunnat drunkna hundra gånger om men jisses så gott några enkla ostmackor kan smaka på stranden :star_struck:

6 gillningar

Jag har dykt ett par vändor till i relationens djup. Tankar slår mig hårt efter att ha läst beskrivningar och upplever vad som nu händer när vi är isär.

Kan hon ha haft en variant av medberoende? Utan beroende för utom eventuellt depressioner?

Hon har kontrollerat allt. Velat ändra mycket med mig. Känt sig förminskad och kontrollerad. I princip helt utan min vetskap har hon ändrat sig för att jag ska ”gilla” henne. Blir svårt att säga nåt när jag aldrig tänkt tanken. Har alltid velat kunna ta mitt ansvar i planerna och tyckt att det är viktigt hon gör vad hon vill o tar tid för sitt o kompisarna o hobbys. Ändå har hon gjort tvärtom. Planerar allt kontrollerar allt. Blir nedslagen om nåt missas och tror jag ska klaga.

Otroligt ledsamt att hon lagt massor av måsten på sig själv. Även jag har slutat med en del saker jag förr älskade.

Kan det ha blivit såhär? Inte mycket för mig att lägga mig i hennes huvud nu. Men har jag bidragit till det? Hur bryter man sånt? Hur identifierar man det?

1 gillning

Jag fattar inte vad du menar med ovanstående, även om jag anar?

Din fru är less helt enkelt, det är min lekmannabedömning av det du beskriver…

Medan du är fullt aktiv på (flera) dejtingsajter allaredan… eller betyder ovanstående citat något helt annat?

Ja du kanske har missat att hon vill skiljas?

Vill bo isär och inte tror på nåt nytt. Klart hon är less.
Inte särskilt konstruktivt Noomi.

Försöker bara fatta hur det blev så illa och om vi fastnade i nåt annat än bara relation som dog ut. Är hundra att hon vänt o vridit på hennes tappade attraktion så detta är inget missförstånd. Vi behövde en förändring.

Jag vet att alla relationer har sina problem och så även våran. Utan problem är också problem. Ingen utanför och knappt vi fattade att detta var på kommande. Alla som får höra detta frågar en två och tre gånger. Har setts och uppfattas som väldigt harmoniska. Så även min upplevelse för det mesta. De flesta tror vi ska ”lösa” det. Även hennes vänner. Men jag tror verkligen inte det längre. Verkligen inte i det korta perspektivet helt säkert.

Min snart exfru har säkert efterkonstruerat vissa saker. Men hon har alltid varit väldigt kärleksfull därav min fundering om medberoende.

När det gäller dejtingsajter så ser jag inte nåt märkligt i att man prövar vattnet när papper är påskrivna. Även fast jag hoppas på nåt magiskt annat måste jag gå vidare intalar jag mig.

Jamen, jag tror alla har fattat att din fru vill skiljas, konstruktivt eller inte…

Men vad betydde egentligen det jag citerade in om dejtingsajter som du av någon anledning missade att nämna?

Fast nu ser att du fyller på och att du inte tycker det är nåt konstigt med de där sajterna… men vet du vad, iaf jag skulle se det som konstigt att någon som säger sig vilja så väldigt mycket med en viss person direkt reggar sig på flertalet sajter och söker efter andra… men det är ju jag det :woman_shrugging:

2 gillningar

Efter sex månader av försök och tänker på henne var 5:e minut och gråter dagligen så börjar jag inse att jag måste göra nåt för att få huvudet på annat håll.

Vill fortfarande massor men med så tydligt avvisande kan jag inte bara låtsas som hon hittar på. Jag måste börja acceptera att hon trots alla mina förändringar nog ändå inte vill försöka mera. Detta är för mig ett sätt jag undersöker om det kan få tankar på annat håll.

Är det så märkligt? Kan inte avgöra det själv riktigt. Men måste börja må bättre och ta tag i mitt.

4 gillningar

Ditt sätt att agera är nog mer vanligt än ovanligt tror jag man kan säga.

Känns väl bara lite så där att inse att massor av folk på dessa dejtingsajter inte på minsta sätt är över och förbi sina tidigare relationer utan använder andra människor och deras uppmärksamhet som tidsfördriv och förströelse osv. medan de egentligen har både tankar och känslor på annat håll. Men jag antar att det är vad man får räkna med om man väljer att vara delaktig på sådana ställen…

4 gillningar

Jag kan verkligen relatera till er båda här Tailor och Noomi. Gått igenom en liknande resa som Tailor och ett par månader efter utdraget beslut om skiljsmässa blev det Tinder och hela baletten för att “gå vidare” och börja acceptera faktum.

Men jag upptäckte fort det inte var för mig just då :relieved:. Kändes mest oärligt mot migsjälv och folk jag träffade, som att jag var ute efter någon snabb placebo effekt. Samtidigt tror jag det var en viktig del i processen att förstå migsjälv lite bättre.

Jag landade i fullt fokus på migsjälv och mina barn, att göra vardagen 100% stabil och njutbar. Du kommer hitta din väg med Tailor, oavsett vad som passar dig bäst :muscle:

Men idag när jag lite mera redo är detta något som ligger i bakhuvet, om jag gjorde det finns det definitivt andra som gör samma sak :face_with_hand_over_mouth:.

5 gillningar

Kloka tankat Viktor. Du har rätt i att jag inte heller är redo. Planerar inte träffa nån nu. Men om nån verkar trevlig så kommer jag behålla kontakten till senare.

Vill inte få nån att kära ner sig. Det är det jobbiga. Slösa lite tid tror jag man går bjuda på :slight_smile:

Jag har ju inte försökt dejta den här gången. Senast jag hängde på nätdejtingsidor var runt 2015. Men om det är en fråga som jag idag ångrar att jag inte ställde till någon, så är det “Hur länge var du singel innan du reggade dig på den här sidan?”

Shit vad mycket tid, ork, energi och nyfikenhet jag hade kunnat spara! Det är extremt många som hoppar rakt in i dejtingvärlden som en sorts självterapi. Jag kan förstå det. Det uppmanas ju till och med till det, av välmenande vänner och andra.

Men vi som hade varit singel ett halvår, ett år sådär och kommit längre i läkningen - vi hade ju väldigt gärna velat slippa springa på alla dessa “nyskadade” som skapat en panikprofil.

Apparna är dock fria, så jag kan inte säga något om det. Mer än att jag själv undviker dem. :grin:

6 gillningar

Mmm men det är många som är lämnare som rätt snabbt kan hoppa in i nytt så tror inte det ska vara nåt säkert tecken på att sortera bort. Dock är jag och lämnade nog en man kanske borde sortera bort då risken är hög att man inte är redo

3 gillningar

Kanske inte generellt, nej.

Men personligen känner jag att jag inte vill ha en relation med någon som har förmåga att snabbt hoppa in i nästa förhållande.

Det är så annolunda mot hur jag själv fungerar, och det skulle öka risken väldigt mycket att den personen var lika snabb att lämna mig. Samtidigt som jag själv helt och hållet saknar den förmågan, och därför kommer bli fast i ett flerårigt sorgearbete ännu en gång. Det skulle innebära en automatisk obalans i relationen redan från start.

Det känns som att de som har lätt att gå vidare, lätt att glömma och lätt att engagera sig i en ny partner borde välja varandra i första hand…

Jag önskar att det funnes en mätare av något slag som kunde ge en pålitlig hint om hur folk funkar i sina relationer. I verkligheten. Inte vad de själva vill tro, alltså. :smirk:

6 gillningar

Ja jag kan bara tala för mig själv. Brukar bli enklare så om jag inte har nån tydlig forskning på området.

Sist tog det fem år att hitta en ny. Vägrar att det ska ta lika lång tid igen… Visserligen lärorika år. Men singel vid 43 känns inte lika lätt som vid 30.

Idag kom exet ner till orten där vi är. Ska ta en vecka till här med barnen. Är lite skavigt men ändå okay. Bad o häng. Jag åker imorgon. Orkar inte ta några seriösa samtal. Tror kanske hon bara kommer slå ifrån ändå. Får bli senare om någonsin.

Hennes attityd är tveksam. Men jag ger mig inte ner i hennes humör. Ska bli ännu bättre på att vara säga. ”Ser att du verkar vara x. Det låter jobbigt kan jag göra när.

Nu är det lite som kafka. Vi ses o hon pratar på som inget hänt. Men vi bor olika rum.

Kände för att ge en komplimang men håller mig till vänligt o glatt.

Hon ger komplimanger hela tiden om allt. Barnen, maten, etc etc. Lite förvånad att hon inte inser vad det kan leda till för signaler

2 gillningar

Även om den påklistrade vänligheten kan upplevas som falsk eller tvetydig så är den ändå ett bra tecken på att ni kommer att kunna ha fungerande samarbete kring barnen. Ibland funkar “fake it till you make it”

4 gillningar

Det enda jag bävar inför är om jag stannar olyckligt kär eller om hon börjar förakta mig

Men nog är det bättre om det får ta fem år, om det är vad som krävs för att det ska bli rätt?

Hellre det än att hitta nån sämre matchning på kortare tid, kan jag tycka.

Ja nu är veckan över. Tog inga samtal alls om oss. Bara lite resonemang om relationer i allmänhet.

Har försökt pränta in i huvudet nu att hon sagt ”det är över och jag är klar. Behöver inte prata mer om det men kan göra det för din skull”

Veckan har varit väldigt bra. Barnen o jag har kommit varandra mycket mycket närmare. De beter sig exemplariskt med mig.

Min fru kom ner o märker hur harmoniskt allt är. Vi har gjort massor av roliga saker. Hon tackar mig. Då fattar jag en smula hur fan hon ser sin roll i familjen. Hon behöver och kan inte tacka för nåt jag gjort av egen fri vilja och enbart för mig o barnen.

Hon försökte tagga igång nåt bråk om att de varit i solen för mycket och att de gått o lagt sig sent. Jag tog det med ro. Berättade att vi smort med hög solskyddsfaktor och haft kläder o mössor på. Men att jag ser att hon är orolig.

Samma med säng rutinen. De ville sova i hennes säng. Fick en läxa om det. Men de har sovit själva hela semestern förutom dagen innan hon kom ner. Sa även det i lugn ton att jag ser hennes frustration.

Igår åt vi middag till sent med grill. Idag var vi på vattenland alla igen. Nu flyger jag hem o barnen var såklart ledsna. Men märkte att även hon var tagen.

Tänkte säga nåt om att jag fattat var vi är nu. Samt att jag inte kan försöka med någon som inte vill försöka längre trots alla mina förändringar som även adresserat saker hon klagat på. Om hon inte vill göra några nya försök efter det så är det rätt att vi skiljer oss. Även fast jag absolut tror på relationen och att vi kan läka. Men det kan jag inte lösa på egen hand.

Men om hon kan acceptera mig och kan våga tro på oss så litar jag på att hon berättar det. Vi får då hoppas att jag inte har gått vidare helt.

Sa nu inget av detta. Känns som jag kanske redan sagt det förut

8 gillningar

Nu sa jag det… hon lyssnade intresserat. Sa att det var skönt att höra att jag vill gå vidare om hon inte är beredd att kämpa för oss. Det är vad jag tror hon menar. Hon sa att det var skönt att höra hela min nya insikt.

Hade inte förväntat mig nån reaktion direkt efter. Men hon sa också “jag har märkt att du har fått upp förhoppningen igen” Men det har jag faktiskt inte. Men hon agerar precis som om det inte skulle kunna finnas en sån risk.

Men nu när hon drog iväg så tänker jag dra ner på kontakten till liten/ingen ett tag. Men då helt plötsligt slutar hon att messa. Är skönt men också lite läskigt.