Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Få terapi online | Artiklar

Då är man där man inte vill vara

Nu har jag o min fru hamnat i ett dåligt läge efter ett par månader av försök. Min fru berättar vid julhelgen att hon har svårt med attraktion till mig och inte vill ha sex längre egentligen. Hon har såklart grubblat mkt innan.

Vi har varit på 3 parterapi samtal som alla varit väldigt givande och reparerade åtminstone vad vi alla trodde vår relation. Min fru o jag hade fortfarande inte så mycket sex men vi hade det på hennes initiativ. Sista gången hos parterapin kände hon att allt var på väg åt rätt håll o hon ville ha mer närhet o sex. Jag har ryckt upp mig själv och tagit hand om mig o hem samt varit mer närvarande och kommit ur en depression. Min fru var överlycklig. Men som de flesta vet funkar inte känslor så enkelt.

Det inträffade dock inte mer än nåt tillfälle. Sen några veckor senare märkte jag att nåt var fel. Jag hade förväntat mig bakslag men att mer (några månader till) tid kanske skulle kunna få det att landa.

Hon tog upp det igen o säger att det inte fungerar. Hon har försökt men känner att det är fel och att hon är olycklig med oss.

Hon försöker prata lite om skilsmässa eller separation men jag undvek det lite och frågade om hon känner stress att agera. Men det gjorde hon inte sa hon.

Nu tog jag en vecka senare beslutet att vi behöver komma ifrån lite för att jag tror vi behöver tänka utan att ses hela tiden. Hon är nu o bor hos en bekants hus som är tomt. Men jag uppfattar det som att hon i princip vill gå vidare. Upplever det som att hon kanske tillochmed vill börja dejta andra. (Bara en känsla) Men får en tydlig känsla av att hon bestämt sig att hon är olycklig och att vi inte någonsin kommer kunna fungera ihop.

Tuffa budskap såklart. Men vad kan man egentligen anse är rimliga gränser när man är så tidigt i det hela? Jag känner att det är respektlöst om hon börjat nätdejting nu. Hon ser det som rimligt att vi åker på semester ihop som planerat och att vi umgås hemma o gör saker med barnen som innan. Jag kan ställa upp på det eventuellt. Men aldrig om jag vet att hon aktivt söker nya partners under denna tid.

Är det galet att uttrycka en sån önskan?
Inser att jag nog borde ställa in semestern men jag är inte där ännu o vi kan fungera ganska normalt ihop med barn osv. Jag fattar inte hur man ska få detta att avlöpa juste. Hon vill relativt tydligt inte jobba på relationen. Men vill heller inte ta mer tid att fundera eller gå mer i terapi för att diskutera det åtminstone.

Är det klokt att försöka gå till terapeut för att bena ut en väg här?

Tack alla som skrivit på mina inlägg. Men detta gick inte vägen denna gång :frowning:

Jag försöker hålla humöret okay men det är oerhört ledsamt och ensamt just nu.

2 gillningar

Först så tycker jag absolut det inte är mycket begärt att hon åtminstone väntar med att börja dejta andra. Det är en sak om hon bestämt sig för att hon inte vill försöka mer, men mer respektfullt är väl att ändå vänta tills ni då har skilt er helt innan man letar nytt?

Kan bara relatera till mig själv, hans initiativ till skilsmässa och det jag bett om är att under de 6 mån det tar innan det går igenom så dejtar vi inte nya. Av respekt för varandra. Hittills är han med på det, men tiden får visa om det håller i sig. Det tycker jag iaf är det minsta man kan göra för varandra när det är en part som tagit beslutet och inte tillsammans.

Sen tänker jag att det kanske kan vara bra att ta pratet om separation i parterapin? Är också något jag önskar av min man. Bara så man får reda ut hur båda känner kring det och få stöd i att gå vidare.

2 gillningar

Tycker inte alls att det är orimligt att avstå från att dejta under perioden som ni faktiskt separerar. Låter ju jättebra ta upp det (och annat kring separationen) i terapin för att få det formulerat på ett snyggt sätt för i det här läget är att det lätt att saker förstoras och tolkas vilket ibland gör att det kan bli lite fel.

1 gillning

@Tailor hon är mao numer ditt X.

Låt det sjunka in några dagar.
Fundera sedan på vad du har läst och anser är rimligt att kräva av ett x som gått vidare?
Minns vad många med mig här inne har träffat för uppgörelser som x sedan fullkomligen skiter i.

Med det sagt, försök få ditt mindset att landa i att det är slut, över och finito.

Skulle alls inte förvåna mig om det finns någon i hennes tankar. Men det är egentligen egalt.

Ni kan och bör komma överens vad som gäller fördelning av tillgångar och skulder.
Hur ni ska hantera delgivandet till barnen etc.

I övrigt: Lägg inte mer tid på att försöka påverka henne.
Det går inte.

Du kan från och med nu bara påverka dig själv och din relation till barnen.

Låt valborgseldens flammor förtära dina tidigare förhoppningar och res dig som fågel Fenix ur askan redo för resten av ditt liv!

10 gillningar

Du har nog rätt, men jag kommer löpa detta linan ut ett tag till utan att kompromissa på mig själv. Satsar på mig och barnen och har trevlig ton mot henne samtidigt som vi förbereder. Hon har precis som du säger gått vidare i huvudet. Om hon kommer överväga det kan jag inte svara på och kommer inte göra skit för att driva de sakerna med henne. Vi är mer inne på ett stadie där vi ska bestämma hur länge till vi ens ska låta tankarna landa. Det kommer sättas ett slutdatum gemensamt snart. Ingen av oss verkar jättestressade, men skenet kan bedra såklart. Jag ser framför mig 4-5 månader till eventuellt. Händer inget då så ska vi vara klara att gå isär.

Det visar sig… Jag försöker inte påverka henne. Jag försöker bara skapa förutsättningar för henne att fundera och att vi inte sårar varandra onödigt. Det är det enda jag kan göra och hon är normalt vettig, men allt kan hända såklart. Ekonomin är väldigt enkel o tydlig så inte mkt snack där… separat ekonomi. Meddela barnen kommer gå enkelt när vi är där.

1 gillning

Kommentar ala @Skipper Så vackert! Du är en fena på detta :blush:

3 gillningar

Om du ställer villkor att hon inte ska dejta andra för att ni t.ex. ska göra saker med barnen så kommer det att antingen få effekten att hon:

  • gör som hon vill ändå och ljuger för dig
  • väljer bort att göra något med dig och barnen.

Om hon känner sig tvingad göra enligt ditt ultimatum så kommer era framtida relationer att bli sämre, du har just bekräftat en bild av dig själv som diktatorisk och svartsjuk. Det kommer inte att bli bra!

Har inte ställt nåt krav. Sa det bara som ett önskemål för att inte bli så osams. Men vad vet jag Rulle. Du kan ha rätt. Men isåfall ljuger hon mig rätt i ansiktet och väldigt skickligt

? Vem? Jag? Vad har jag skrivit nu då? I den här tråden har jag inte skrivit så mycket som ett kommatecken förrän nu.

3 gillningar

Nej @Restenavlivet. Du har så rätt. Inser att den personen jag levt med nu helt checkat ut och söker redan nya dejter. Så nu är frågan ska man nämna det eller inte? Vi har hitintills haft en icke konfliktfylld period. Men hon vill göra saker som familj. Men allt pekar på att hon är vidare och vill inte slösa mer tid. Kände ett tag att göra saker ihop kanske var bra men nu ser jag åtminstone ingen poäng. Hon har tagit sitt beslut men hon säger att vi jobbar på det till mig.

Inser långsamt att hon tänker oavsett vill hon bryta så kan lika gärna göra såhär. Om hon säger att det är skilsmässa redan då riskerar hon satt jag blir arg o ledsen. Säger hon inget riskerar hon bli påkommen men resultatet är detsamma.

1 gillning

Nu har vi deklarerat mer tydligt att vi ska förbereda separation. Hon känner inte för att försöka nu och det accepterar jag.

Hon vill dock inte stressa och jag vet inte alls hur jag ska tänka eller känna. Har sagt att om hon vill dejta då är det bråttom. Vill hon inte det så kan vi göra det ordnat och lugnt.

Men vi har en del planer för sommaren och resor o bröllop inplanerade. Vet inte alls hur jag vill göra med det. Är inte arg så men är väldigt ledsen. Men kan absolut hålla god ton och vara glad när vi gör saker.

Har sagt att jag inte tror jag vill göra sakerna. Men måste känna om jag kan få nåt ut av det som vän. Vi sover i separata sängar nu.

Jag svajar fram o tillbaka hur jag ska göra. Har starka misstankar om att hon har varit otrogen men vill inte dra upp detta nu.

2 gillningar

Jobbig situation såklart. Men en liten tanke slår mig när jag läser dina beskrivningar och det är att du (kanske hon med) verkar tassa som katten kring het gröt… finns det någon speciell anledning till att ni förefaller välja att vara otydliga med och inför varandra, med hur ni känner, vad ni tänker/tycker/anar/vill osv?

Kalkylerar ni kanske båda två, på var sitt håll, vad och hur ni bäst ska få ut det ni själva vill ha och låter det styra hur pass uppriktiga ni båda kan, vill och väljer att vara med varandra…

3 gillningar

Mmm kanske stämmer… ska fundera. Jag skiter i om hon varit otrogen egentligen. Det var nog rätt beslut… eftersom jag varit så svår att leva med.

1 gillning

Otroligt tuff tid nu. Jag vill inte ge upp detta helt. Men går såklart med på att planera detta hur vi går isär.

Ska resa bort lite över helgen men det är otroligt ledsamt nu. Har förklarat att jag inte är arg men ledsen. Ledsen att vi inte kan få till det livet som
vi så länge trott att vi har kunnat skapa för varandra.

Hon verkar ha bestämt sig för jag antar att det gör för ont att vela fram o tillbaka. Jag får acceptera det.

Hon berättar att hon gärna behåller planerna för sommaren. Dvs semester ihop som är bokad och nåt bröllop. Jag velar fram o tillbaka hela tiden. Vi är inte osams. Vi är vänner, men samtidigt vill jag ju inte bara vara vänner. Vill ge barnen en kanske sista semester ihop på ett ställe vi besökt varje år hela deras uppväxt i södra europa.

4 gillningar

Igår var dagen D. Vi berättade för barnen om att vi ska flytta isär.

Min fru är beslutsam, men jag jobbar ändå på vår kommunikation. Jag märker att hon öppnar upp sig. Märker att hon upplever detta som annorlunda. Men hon står fast i sitt beslut och jag har inte förväntat mig annat.

Hon pratar mer öppet. Men tror hon har fått upp ögonen för nån annan framtid samtidigt som hon också gärna behållit familjen. Jag har läst bok efter bok och insett att boken ”du förstör vår relation” har många bra insikter för mig och för oss. Inget försvar på nåt vis. Men visar varför vi hamnade där vi hamnade. Jag är fast besluten att ändra ett par av dessa egenskaper oavsett vad som händer.

Min fru ville skriva kontrakt på att detta. Emellanåt planerar hon flera år framåt hur vi lever skilda. Men sen säger hon att separationen är ett prov. Men tror just nu att hon är färdig. Om det varar för evigt vet jag inte. Men nu när vi ses på morgonen är hon glad kramar mig och borrar in huvudet mot min nacke.

Vi pratar om saker som vi inte orkat prata om tidigare i vår relation. Bizzart avslut på detta just nu men jag gillade det ändå. Har varit helt avslappnad och vi grillade igår och drack champagne och skålade o sen sen myskväll med barnen framför tvn.

Sov sedan med barnen. Men bestämde ihop att hon får sova själv. Kanske okonventionella men jag är bekväm i detta tror jag. Klart sorgligt men har tillförsikt för vad som än händer

8 gillningar

Tycker det låter farligt jag. Tror du kommer få ett bryskt uppvaknande för ditt hopp lever minst sagt. Hoppas dock att detta funkar för dig när du blir varse.

2 gillningar

Farligt… ja farligt är det såklart vad gäller känslomässigt lidande för mig som blir förlängt. Jag har redan legat i fosterställning hos vänner många nätter. Har kommit till acceptans. Finns ett hopp, men inser också att det är väldigt liten chans. Men tänker inte checka ut totalt och bete mig på annat sätt ändå. Detta för att leva i linje med mina värderingar och för mina barn. Gör inga närmanden mer än samtal.

Men absolut finns det emotionella risker med detta. Det är jag beredd att ta en gång till.

Dels för barnen men även för den mikroskopiska chansen att vi kan hitta nåt längre fram.

4 gillningar

Jag tycker att du agerar modigt och värdigt. På något sätt borde det betala sig i ditt framtida liv tänker jag, oavsett om det bli ni igen eller inte.

3 gillningar

Åh vad jag kan känna igen den känslan. Man vet, man förstår precis vad det kan kosta, men man varken vill eller förmår att agera annorlunda. Det är på ett sätt att vara sann mot dig själv, tänker jag.
Styrka till dig !

1 gillning

Förstår din känsla men nån dag ger du upp, precis som jag gjort. Och det kommer kännas, det kommer göra ont. Men våra x är inte värda detta om dem inte vill kämpa för oss. Vi förtjänar så mkt bättre än detta.

:heart:

3 gillningar