Nu har jag o min fru hamnat i ett dåligt läge efter ett par månader av försök. Min fru berättar vid julhelgen att hon har svårt med attraktion till mig och inte vill ha sex längre egentligen. Hon har såklart grubblat mkt innan.
Vi har varit på 3 parterapi samtal som alla varit väldigt givande och reparerade åtminstone vad vi alla trodde vår relation. Min fru o jag hade fortfarande inte så mycket sex men vi hade det på hennes initiativ. Sista gången hos parterapin kände hon att allt var på väg åt rätt håll o hon ville ha mer närhet o sex. Jag har ryckt upp mig själv och tagit hand om mig o hem samt varit mer närvarande och kommit ur en depression. Min fru var överlycklig. Men som de flesta vet funkar inte känslor så enkelt.
Det inträffade dock inte mer än nåt tillfälle. Sen några veckor senare märkte jag att nåt var fel. Jag hade förväntat mig bakslag men att mer (några månader till) tid kanske skulle kunna få det att landa.
Hon tog upp det igen o säger att det inte fungerar. Hon har försökt men känner att det är fel och att hon är olycklig med oss.
Hon försöker prata lite om skilsmässa eller separation men jag undvek det lite och frågade om hon känner stress att agera. Men det gjorde hon inte sa hon.
Nu tog jag en vecka senare beslutet att vi behöver komma ifrån lite för att jag tror vi behöver tänka utan att ses hela tiden. Hon är nu o bor hos en bekants hus som är tomt. Men jag uppfattar det som att hon i princip vill gå vidare. Upplever det som att hon kanske tillochmed vill börja dejta andra. (Bara en känsla) Men får en tydlig känsla av att hon bestämt sig att hon är olycklig och att vi inte någonsin kommer kunna fungera ihop.
Tuffa budskap såklart. Men vad kan man egentligen anse är rimliga gränser när man är så tidigt i det hela? Jag känner att det är respektlöst om hon börjat nätdejting nu. Hon ser det som rimligt att vi åker på semester ihop som planerat och att vi umgås hemma o gör saker med barnen som innan. Jag kan ställa upp på det eventuellt. Men aldrig om jag vet att hon aktivt söker nya partners under denna tid.
Är det galet att uttrycka en sån önskan?
Inser att jag nog borde ställa in semestern men jag är inte där ännu o vi kan fungera ganska normalt ihop med barn osv. Jag fattar inte hur man ska få detta att avlöpa juste. Hon vill relativt tydligt inte jobba på relationen. Men vill heller inte ta mer tid att fundera eller gå mer i terapi för att diskutera det åtminstone.
Är det klokt att försöka gå till terapeut för att bena ut en väg här?
Tack alla som skrivit på mina inlägg. Men detta gick inte vägen denna gång 
Jag försöker hålla humöret okay men det är oerhört ledsamt och ensamt just nu.
