Har fått ett dilemma jag hoppas få tips på.
Min exfru som lämnade mig för snart 2 år sedan vill nu byta vecka. Jag har nyligt träffat en tjej som har samma veckor som jag. Vet ju såklart inte vad det blir av det, så om vi tar bort det ur ekvationen.
Krysset vill byta så att det ska passa hennes jobb och syrra. Jag måste alltid anpassa mig till hennes behov, annars blir hon sur. Är så trött på att aldrig kunna säga nej och alltid vara till lags.
Hur tänker ni vid dessa problem, står ni på er eller ger med er för husfriden som inte längre existerar då exet dragit med en ny.
Hade det fungerat för mig, så visst. Då hade jag inte brytt mig. Då hade jag kunnat byta.
Däremot om det inte fungerade för min del, då hade jag inte gått med på det.
Men då är det inte för att jävlas utan för att jag anser att mitt liv är minst lika viktigt som hennes.
För husfridens skull, så hade jag nog inte tänkt särskilt när hon valde att lämna.
Hade jag träffat ngn som har samma veckor så hade jag faktiskt tagit in det som en faktor. Sedan är det kanske inte det mest avgörande men likväl en faktor.
Jag tror att mycket kan lösas i konsensus, men jag kommer aldrig mer lägga mig platt för X om jag har saker jag anser vara viktiga.
Att jag lät hennes vilja få ta över mkt i relationen var ett val jag många gånger gjorde. Absolut en del kopplat till husfriden då hon och jag hade lite olika nivåer av prestige i oss.
Men nu när hon valde att göra som hon gjorde avser jag inte att alltid ställa in mig i ledet för att det passar henne. Min familj nu och min prioritet ligger hos mig och min son.
Det kommer många fler saker och konflikter där ni tycker olika. Om du vill ha dina veckor och ser en chans med den nya, stå på dig. Det kommer att bli lättare om du vågar säga vad du tycker och när du väljer dina strider. Allt är inte värt att kämpa för, men du måste också kunna känna att du får igenom det som betyder mycket för dig.
Fundera och ta ett beslut, därefter håll dig till din ståndpunkt. Allt gott!!
Jag tror att det bästa du kan göra i nuläget är att byta veckor om det inte förstör för dig och barnen. Om hon faktiskt har behov av att byta pga sitt jobb skulle jag vara tillmötesgående för att det gynnar barnen och det måste alltid vara prio ett. Jag jobbar inom vården och blev tvungen att ändra mitt schema vilket genererade i att jag även ville justera mina veckor med barnen. Barnens pappa vägrade trots att det inte på något sätt skulle påverka hans tider med barnen då han har mån-fre jobb. Mina barn är vuxna idag men än idag kommer de ihåg hur många helger de förlorade med mig pga att deras pappa vägrade anpassa efter mina förändrade förhållanden. Det har lett till att de än idag är besvikna och arga på honom…
Så mitt vänliga och välmenta råd är påverkar det inte din och barnens tid tillsammans var så tillmötesgående du kan det kommer du alltid att ha igen i din relation med dina barn.
Lycka till och hoppas det blir en bra lösning för dig / Viccan
Beror väl mycket på om det är som i Viccans fall om det verkligen blir toksvårt för henne att få till en bra lösning med jobbet om ni inte byter. Är det mest för att hon känner för det eller för att hon hellre börjar med att bråka med dig än att försöka bråka och ställa krav på jobbet så tycker inte jag du ska behöva byta, för min del hade det faktiskt varit en stor grej att kunna träffas med en ny kärlek eller inte. Men är det så att det blir katastrof för barnen på hennes veckor om du inte går med på det så är det nog svårt att säga nej ändå.
Egentligen enda anledningen var att ha samma veckor som systern så att hon ibland kan vara barnvakt åt våra barn på hennes lediga helger.
Ja det drabbar ju mig, hur ska jag kunna komma och säga åt nån jag nyligt träffat att jag valt mitt ex. önskemål före mitt och vårat.
Då tycker jag du ska säga nej till veckobyte men öppna för att ni kan vara flexibla med att byta helgdagar ibland om hon måste jobba och du ändå är ledig. Låter som att du förlorar mer än hon vinner på ett byte.
Kom att tänka på en sak, ditt X nya. Har han barn så att det sker ett veckobrev där? Så att jobbet kanske egentligen är sekundär anledning.
Men som @Nimue, skriver. Jag skulle säga nej, och har ni någorlunda kommunikation så kan man ju faktiskt hjälpas åt att ta barnen även om det inte är ”rätt veckor”.