Man 40+ som ibland känner sig psykiskt misshandlad. Offast börjar bråken med att tex min sambo säger något som jag inte håller med om alls. Kan vara typ att hon säger att - det är ju du som tyckte nåt om nån person och då blev det ju att vi inte umgås med dom. Men det var mer min sambo som störde sig på denna person även om jag inte älskade den personen heller. Frågade då vad hon menade och då säger hon som vanligt, sluta nu jag orkar inte prata om det. Jobbigt som fan att bli anklagad för nåt som jag inte riktigt vet vad hon pratar om, för det kan säkert vara så som hon upplever det. Så här är det i 90 % i fallen när vi bråkar. Jag blir som vanligt vansinnig och hon suckar och säger - sluta nu jag orkar inte. Det värsta jag vet är när någon bara säger något och sen bara låter det ligga i luften utan att vilja förklara sig. Jag tror inte att hon vill vara dum, men vet heller inte varför hon gör på detta sätt. Fattar ju att det säkert är så hon har lärt sig att hantera konflikter. Utomstående tycker säkert att jag är tjatig och, men jag hatar att inte kunna få till en diskussion så att jag kan fatta vad hon menar. Hon tycker att jag är så jävla jobbig och suckar och blir förbannad på mig, säger typ att snälla sluta jag orkar inte mer. Har funderat på att ge tillbaka för då kanske hon fattar, men då hade hon bara blivit vansinnig och då hade jag varit idioten då också
Tyvärr har du nog rätt i att det inte går att få henne att förstå genom att ge tillbaka på samma sätt.
Ett lugnt samtal och förklara hur du känner, vid ett tillfälle då ni inte är upprörda. Har du prova det?
Tror att det är svårt annars. Få hjälp av någon utomstående, parterapi tex. Att få hjälp att förklara brukar vara hjälpsamt.
Det där är ett helt hopplöst passivt aggressivt sätt att attackera andra personer och sedan be dem sluta när de vill veta vad som menas och sedan inte “orka med mer”… sådant gör människor bara så länge det funkar för dem själva.
Jag är helt säker på att du SKA utmana henne genom att bemöta henne på samma sätt… och sedan INTE backa en millimeter om hon (troligtvis) blir helt vansinnig av att bemötas med samma medicin. Bara låtsas oberörd och lite uttråkad/utmatttad och scrolla på mobilen, gå iväg, eller gå och lägg dig eller gör what ewer hon brukar göra 
Men börjar du direkt ängslas för att det blir nog så jobbigt när hon blir vansinnig etc. och backar eller viker ner dig, då är det ju meningslöst… och då får du ha det som du har det krasst sagt.
Hej!
Känner igen mig när jag och sambon började att bråka om precis allting . Han hade svårt att komma överens med mig och jag kunde inte låta bli att försvara mig och till slut tappade vi respekt för varandra och när tiden gick blev det svårare att släppa det här . Mitt råd är att söka hjälp men om hon inte vill ta emot hjälp behöver du fundera över ditt eget liv och hur du vill leva .
Jag är 53 år och för mig har tagit 20 år att fatta ett beslut , vänta inte för mycket , livet är för kort för att fastna i destruktiva relationer och jag vet väl att det är svårt 
, lycka till !
Ska jag då fråga vid nåt tillfälle hur hon kände när jag inte ville fortsätta konversationen. Ska jag säga då att det är just så du gör i många av våra bråk. En sak som jag undrar är om man nu älskar nån varför gör hon då på detta vis. Ibland undrar jag om det är för att hon är irriterad och bara vill göra mig irriterad. För när det väl blir bråk så mår hon så dåligt och tycker att jag är helt jävla galen som inte slutar. Har sagt till henne att du kan inte bara starta nåt och sen bara bestämma att nä nu har jag sagt vad jag vill och nu räcker det.
Mitt råd är att du ska avsluta en relation där du öht varken kan förstå eller kan leva dig in i varför hela Er gemensamma cirkus är som den är. Ni ter er inkompatibla och varken kan eller vill förstå varandra.
Är allt detta helt obegripligt för dig så är det (snudd på) hjälplöst, iaf som jag ser det. Men ni kan ju pröva gemensam familjerådgivning eller liknande, det är väl den väg som finns tillgänglig…
Jag kommer att tänka på två saker som kanske kan ge vägledning:
Ta det inte personligt. Låter väl dumt för hon gör det ju till en personlig grej, men det jag menar är att det kanske handlar mer om henne än om dig eller relationen. Försök att tänka bort dig själv ur den här ekvationen och se på vad du har framför dig.
Och det andra är att på något sätt så är hennes beteende funktionellt i hennes värld. Att få igång ett bråk med dig och sen sucka över DITT beteende eller din reaktion hjälper henne på något sätt. Kanske mår hon gott av att sätta fokus på dig istället för att vända blicken inåt mot sig själv. Kanske känner hon sig större, överlägsen. Det behöver inte vara logiskt för dig eller mig, men man gör oftast bara saker som ”funkar”, som ger något tillbaka, fyller ett tomrum eller brist som man har, håller borta negativa känslor eller väcker positiva känslor.
Ja, det var bara ett par perspektiv…
Hej @olle1!
Förslaget som gavs här ovan att försöka ta upp detta när ni inte är i affekt till att börja med är bra tycker jag. En viktig sak att tänka på dock är att utgå ifrån dig själv.
T.ex, -jag känner mig stressad när det blir såhär… osv. -jag blir orolig/nere osv, när vi hamnar i dessa situationer…
Sannolikheten är annars väldigt stor att hon känner sig anklagad om du börjar med att tala om för henne allt du tycker hon gör fel att hon då kommer låsa sig och stänga av, bli arg, sluta lyssna.
Hennes beteende handlar om att bibehålla makt och kontroll i en situation och som @Uppochner skrev, handlar hennes beteende mer om henne själv. Och inte så mycket om dig egentligen. Men du är den som blir mottagaren vilket är tungt och svårt.
Har levt med en man som agerat på liknande sätt som din i konflikter, först brusar upp och blivit arg, sedan när jag velat prata ut och förstå varför han blivit arg har han slutit sig, inte svarat alls, gått ut, stängt in sig.
Detta är otroligt energikrävande, jobbigt och frustrerande.
Att prata med en utomstående part kan vara av väldigt stort värde, förutsatt att båda vill komma till rätta med problemet/problemen.
Men börja med att försöka prata när ni inte är mitt i ett gräl och se hur hon reagerar först.
Om man ska komma vidare måste båda vara villiga till förändring. Att en är villig att jobba för båda, det räcker tyvärr inte.
Vill hon inte se förstå eller förändra sitt beteende då blir det svårt…
Hoppas det ordnar sig!
Hej Olle1!
Du ger en ganska begränsad beskrivning av er situation och historik så jag blir intresserad av att få höra lite mer. Svara bara på det du vill och lämna inte ut mer än du är bekväm med. Berätta hellre fritt om det är enklare.
Hur länge har detta pågått enligt din uppfattning?
Har det någonsin varit på ett annat sätt? Kanske så att ni någon gång tidigare kunde hantera situationer likt de du beskriver utan passiv aggresivt gensvar från henne - eller att det kanske var så att situationerna inte alls uppstod förut.
Finns det något som hon faktiskt “orkar” när det gäller dig?
Hur är hennes energi, engagemang och glädje när du inte är med?
Har det skett några förändringar i erat gemensamma, eller hennes, liv de senaste åren? Exempelvis dödsfall i bekantskapskretsen, depression, missbruk, nytt jobb, förändrad hälsostatus eller att ni flyttat till nytt boende? Har pandemin påverkat er relation?