Hem | Så här skiljer du dig | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Bottenlös sorg - hur överlever jag

Åh kära @Besviken… Du har så rätt! Och du verkar ha varit med på samma resa som jag; att bli lämnad av sin man efter ett helt liv ihop för att han har blivit kär i en annan… Då var familj och 24 år tillsammans plötsligt inte värt att kämpa för…
Den besvikelsen… att han inte ens ville försöka arbeta för att kunna rädda vår relation, den är det största såret… tillsammans med insikten att han inte bara tar sig själv, min framtid och vårt liv tillsammans ifrån mig, utan att han även tar min rättighet som mamma att ha mina barn hos mig hela tiden… Det är så sinnesjukt orättvist att jag inte ska få vara ens med mina barn, för att han inte vill kämpa för oss.
Tanken på att hon, den andra, någon gång kommer att träffa min barn (fast han har lovat att det ska dröja länge…) och därmed få tillbringa tid med dem som borde varit min tid… Det är inte okej! Jag vill inte att hon ever ska träffa eller umgås med mina barn! Det var inte för hennes skull jag födde dem! För att hon som förstört hela mitt liv, skulle få njuta av mina fina fina barns sällskap…:cry:
Jag hör att mitt resonemang inte låter särskilt moget, men det är verkligen precis så jag känner! Och jag lovar att jag kommer att fortsätta känna så inför henne…Hon ska inte ha någonting med mina barn att göra. Punkt.

Jag tror att jag skulle behöva göra precis det du förespråkar och det som min dotter var inne på; att bryta helt, så långt det går… för att få distans… för att få perspektiv… för att kanske få lugn…
Hur mycket jag än förödmjukar mig inför honom, hur mycket jag än ber om att få hans kärlek, att han ska försöka igen, så kommer det inte att hända… Han har lämnat… mig… barnen… det som var vår familj och vårt liv… För att starta ett nytt… Med henne… Det gör så ont… :broken_heart::black_heart::broken_heart:

Men vi är inte färdiga med varandra… det finns tusen saker han lovat ordna i huset… bland annat ett badrum som ska renoveras… mycket småfix och saker som blivit eftersatta under åren vi bott här… Huset är 30 år och det börjar synas… Och förutom den praktiska hjälp jag behöver och han har lovat mig, så är vi inte klara med alla papper, inte med banken, inte med räkningar , försäkringar mm och administration kring det… Han har heller inte flyttat ut på “riktigt” eftersom han får tillgång till sin lägenhet den 3/2… Sen fyller sonen år i februari, dottern i mars, dottern tar studenten i juni och i sommar konfirmeras sonen…
Det går inte att bara bryta helt… Jag vill det inte heller… Men jag tror att jag skulle behöva det… så själen fick ro, så den fick läka…

Vi får väl se hur det blir med den läkningen… Nu har vi inte haft kontakt sedan i onsdags… I går var första dagen på flera veckor som jag inte hade en panikattack…
Ångesten kryper omkring i magen och bröstet och slår sina lovar kring mitt hjärta… Men igår fick den inte fritt spelrum… Den ligger och pyser och flämtar och vill ut… När som helst… Utan förvarning… Omöjlig att hålla i schack…
Jävla ångest! Den har tagit makten över mitt liv och jag måste hitta ett sätt att få tillbaka den makten… Annars kommer jag aldrig att komma igenom detta eller komma framåt…

Äter medicin och väntar på samtalsstöd…
Väntar på att hitta orken att leta efter det liv som måste bli…
Så småningom… kanske…

Kram till alla som kämpar :sparkling_heart:
Ni krigar för oss som just nu inte orkar, men som får förebilder genom Er :revolving_hearts:

4 Likes

Det är inte så lätt att bryta efter ett långt liv tillsammans o speciellt inte när man har barn ihop.
Man kommer att träffas men jag kommer då att minimera antalet tillfällen jag riskerar att träffa den andra kvinnan. Hon som förstört vår familj.
Kämpa på
Styrkekramar

1 Like

Jag känner så med dig @Molallena! För drygt fem år sedan blev jag lämnad av min exman som jag varit tillsammans med i 34 år. Han blev förälskad i en kollega. Det var förstås fullkomlig panik och jag förstod inte hur jag någonsin skulle kunna bli glad igen.

Eftersom våra barn var utflugna behövde jag inte gå miste om tid med dem och jag behövde heller inte ha kontakt med min exman på samma sätt som du måste ha med din. Efter att i två månader böna och be, gråta, argumentera och diskutera med honom bestämde jag mig för att så snabbt som möjligt försöka att slänga ut honom ur min ”intimzon” och behandla honom som en affärskontakt. Det var plågsamt men min stolthet krävde det och jag ville inte bli något offer eller någon som alla tyckte synd om. Det blev också som en slags hämnd på honom eftersom jag helt och hållet stängde honom ute från mitt liv. Jag bad släkt och vänner att inte tala med mig om honom och vice versa. Du kan ju inte göra så men du kan försöka att börja markera avstånd mot honom.

Du har en jobbig tid framför dig men du verkar stark! Att du har ångest och tappar taget om vardagen är inte ett dugg konstigt eftersom du har fått en chock. Men du uttrycker dig på ett sätt som ger hopp om att du kommer att fixa detta.

Man kan leva på olika sätt. Jag kommer nog aldrig att komma över min skilsmässa helt och hållet. Trots att jag har en ny kärlek i mitt liv och ett liv fyllt av liv så blir jag lite ledsen ibland. Inte konstigt tänker jag eftersom min exman och jag i princip växte upp ihop. Min exman och jag har träffats två-tre gånger sedan skilsmässan. Vid jämna födelsedagar, dop, bröllop och begravningar kommer vi att kunna träffas men inte annars. Han vet att jag ställer upp för honom om så krävs och jag vet att han finns för mig om något skulle hända, men det får räcka med det.

Jag hoppas att det vänder för dig snart nu! Det kommer att ta tid men det blir bättre.

1 Like

Läser vad du skriver om hans nya. Jag känner EXAKT likadant. Hon som förstört vår familj ska alltså ha MIN tid med barnen. Det är verkligen helt groteskt. Jag skaffade inte barn för att missa halva deras uppväxt. Det har nu som sagt gått drygt två år sen separationen, de är fortfarande ihop men har inte träffat varandras barn. Jag och hennes ex kämpar emot. Jag kommer fortsätta med det. Och jag skäms noll.

1 Like

Dessa vidriga ”home-wreckers”. Jag önskar dem inget gott. Hoppas att karma tar dem så småningom. :imp:

1 Like

@Angst78 det där är min mardröm… att mitt ex nuvarande (hon som var med och förstörde allt) ska flytta till vår stad och att det inte ska gå att komma undan. Hur har du gjort för att inte få barnen indragna i det hela? Det verkar omöjligt. Den här sjuka människan hade skickat en bok till mitt barn medan de hade en hemlig otrohetsaffär och mitt barn fick också följa med och träffa henne på en fikadejt medan han var otrogen i hemlighet. Tycker att det är helt sunt att inte låta en sådan person komma nära ens barn (även ego så klart, men i hela den här soppan kan man väl knappast själv vinna tävlingen över mest ego :roll_eyes:)

Jag önskar att jag hade nåt ”recept” för hur man gör. :pensive: I mitt fall är jag ganska säker på att det handlar om att hon (som hade barn på 1 och 3 år när hon inledde med min man) är mån om relationen till sitt ex. Enligt honom har de kommit överens om att mitt ex inte ska få träffa hennes barn förrän hennes ex känner sig redo, och det har han uppenbarligen inte varit än. I det läget har det varit lättare för mitt ex att inte kräva att de ska ses, även om han har tagit upp frågan flera gånger. Jag fick iaf igenom att mina barn inte ska dras in i det här före hennes så nu är nog allt upp till hennes ex. Jag känner nämligen mitt ex så väl att jag vet att han hade presenterat barnen dag ett om hon hade velat det. Han följer allt hon gör och har som största fokus att göra henne nöjd. Hon och hennes ex har tex fått bestämma sitt schema och sen har han kommit till mig med ett redan färdigt schema och krävt att få igenom det. Vidrig situation och hon verkar sannerligen vara en vidrig person.

En annan grej är också att jag har berättat för mitt ex hur jävla dåligt jag mår och att jag inte pallar om hon också ska in i barnens liv. Jag vet att han inte bryr sig om mig men tror han har blivit lite skrämd över att eventuellt bli pappa på heltid om jag kraschar.

Kan som sagt inte ge dig något knep utan det beror nog på situationen. Ditt ex verkar ju extremt hänsynslös som tagit med ert barn redan INNAN han lämnat dig. Sjukt. Sjukt också att hon tyckt att det är en bra idé. S.U.B.B.A.

Men stå på dig. Säg att det varken är bra för barnen eller för dig att hon dras in i det här just nu. Kanske kan du vinna lite tid iaf. Vet hur du känner. Vet så väl. Kram!

:joy: mkt ex hit och dit, hoppas det går att förstå vem som är vem i det jag har skrivit.

Jag fattar inte detta med att dra in en ny så fort. Min man lämnade mig i mellandagarna och flyttade direkt in till sin nya. Han säger att han bodde hos en kompis första veckan men vet inte om jag litar på honom så värst mycket.
De tyckte att det var en bra ide att vår dotter skulle sova hos dem i hennes hus redan två veckor efter han flyttat ut.

Antagligen så är den som lämnar en bra bit längre i processen att ‘frigöra’ sig. Jag vet att jag var det då jag och min första fru skilde oss, visserligen hade jag ingen ny då, men jag råkade träffa min senaste ganska snart efter separationen. Jag vet att med den senaste nu, så var hon ute ganska snabbt och hade kontakt med någon ny efter hon hade droppat bomben. Visserligen hade nog både hon och jag insett att scenariot med separation var en trolig utgång med tanke på vad hon gjorde mot mig tidigare på året.

Själv känner jag att jag kanske inte är redo för någon ny riktigt än, mest för att det inte skulle vara rättvist mot den personen, men det ska inte hindra mig att stifta nya bekantskaper. Bekantskaper som jag tänker vara helt öppen emot då det gäller läget. Sen får tiden utvisa om det blir mer av bekantskapen.

Jag ska minsann inte låta detta hindra min framtida lycka eller på något sätta mitt liv på någon slags paus.

Personligen så tycker jag det är brist på omdöme, respekt och empati av den som lämnar som vill dra in barnen och presentera sin nya efter bara två veckor efter hen meddelat att hen vill flytta isär, och tänkt börja direkt med att barnen ska sova i hennes hus.
Både genetmot barnen och medförälder utan att ta någon som helst hänsyn till att de inte är lika långt fram in sin process.

Håller helt med då det gäller barnen, dom ska man inte dra in i det hela. Jag väntade länge, länge innan mina barn träffade den nya och då var det inte i hemmet utan i någon park eller så flertalet gånger.
Barnen har nog med att processa som det är när föräldrarna delar på sig.

1 Like

Hej!
Åh, jag känner igen mig i allt du beskriver…det är som om du skriver om mitt liv för tre år sedan. Tänk att det är tre år sedan mitt liv helt raserades på ett fullkomligt chockartat sätt. När man är mitt i chocken är man fullkomligt förlamad, utan någon livslust eller energi, man bara gråter… Jag kan riktigt känna smärtan du beskriver.
Nu har det som sagt var gått tre år och mitt liv är riktigt bra nu, men helt annorlunda än det var innan han hittade en annan och ville skiljas. Jag mår bra och har äntligen hittat en fungerande vardag i allt det nya, även om sorgen efter skilsmässan och sveket efter otroheten alltid kommer finnas kvar… Har hittat en fantastisk man att älska (trodde jag väl aldrig). Mina råd till dig just nu är:

  • Tillåt dig att vara ledsen, arg och svag. Det behöver man i början, men bestäm dig för att inte låta det förgöra ditt liv i flera år.
  • Ta hjälp av vården (mediciner iaf i början och samtalsstöd) för att kunna sova och äta.
  • Prata, prata, prata om allt. Hitta några trofasta personer som du kan delge situationen för. Det hjälper att sätta ord på det som sker.
  • Försök att bibehålla en god kontakt med barnens pappa, det mår barnen bäst av och man behöver den andra föräldern för att klara av vardagen. Var däremot noga med att tala om för ditt ex att det bara är för barnens skull.
  • Prata aldrig illa om ditt ex inför barnen, hur gärna man än vill det. Det är fortfarande deras pappa.
  • Försök att göra något för dig själv även om du inte har någon lust.
  • Hitta kraft i barnen och ha tydliga rutiner för att vardagen ska fungera. Laga enkel mat och skit i att städa etc.
  • Titta på serier för att fly en stund.
  • Ordna upp allt praktiskt så fort som möjligt, även om det tar emot väääldigt mycket.
  • När du känner dig mogen (ingen stress) prova dejta igen.
  • Tänk att du är värd ett bra liv, även om det aldrig kommer bli på samma sätt.

Ta hand om dig och skriv av dig här. Jag har läst här hela tiden och det har hjälpt mig mycket. Kramar!

4 Likes