Hej!
Mina barn har hamnat i en svår sits efter skilsmässa mellan mig och deras pappa. Skilsmässan var en följd av hans otrohet. Han är fortfarande tillsammans med denna kvinna och vill skapa en familj med henne och barnen. Problemet är det att barnen vill inte veta av henne. Så fort hon kommer så går dem. Det har eskalerat sedan efter nyår och det blir bara värre och värre. Barnen förklarar det med att för varje gång de träffat henne under de senaste halvåret har det bara känts sämre och sämre. De förstår att det börjar närma sig samboskap mellan pappan och flickvännen och då säger båda barnen att de kommer flytta hem till mig på direkten. De är så pass stora att de får vara med och bestämma detta.
Det ligger väldigt mycket annat bakom deras avsky mot flickvännen, bland annat känslan av att bli bortvald av pappan då han sköter samvaron barn/flickvän extremt dåligt. De vet om att hon är anledningen till skilsmässan. Jag och deras pappa har varit lite väl vänliga mot varandra. Så pass mycket att enligt barnpsykologer så har barnen inte påbörjat sin sorgperiod efter skilsmässan än.
Anledningen till denna tråd är att jag undrar om det är någon som börjat sin bonusfamilj på detta sätt? Och om det har slutat väl? Jag kan tillägga att flickvännen ska flytta in om 6 veckor och barnen har inte ens fått reda på det än.
Jag är så klart extremt orolig för mina barns mentala hälsa och deras relation till deras pappa. Så vad tror ni? Kommer detta sluta bra?
Ett steg i taget. Skönt att barnen är så stora att de får bestämma.
Kan du och barnens pappa resonera kring detta, eller blir det dålig stämning då? Eller säger barnen själva till sin pappa att de inte tänker bo där om bonusdamen flyttar in? Om de flyttar till dig på heltid kommer ni ju att behöva göra en ekonomisk uppgörelse kring det, och någon form av umgänge bör ju också styras upp? Han behöver ju veta det, tänker jag. Sen är det inte säkert att han bryr sig för det, hans nya relation verkar ju vara viktigast. Sen tycker jag ju att pappan har sig själv att skylla en hel del, han är ju helt ansvarig för de förutsättningar som gäller. Bonusdamen har fått en rejält otacksam roll!
Jag har pratat med honom. Han bryr sig inte. Hans inställning är att barnen kommer att vänja sig. Jag har påtalat att en flytt inom 6 veckor inte är lyckat eftersom barnen vägrar att ens hälsa på henne. Till svar fick jag att flickvännen sagt upp sin lägenhet och att de inte kan vänta. Dessutom tycker han illa om drama så jag tror att det är skönt att barnen bor här för då får inte han och flickvännen dramat hemma hos sig.
Bonusdamen kan skylla sig själv tycker jag. Hon bryr inte sig om barnen utan har allt fokus på pappan. Hon tycker att de ska bara anpassa sig. Det finns otaliga situationer där hon kunde agerat bättre och på så sätt gynnat relationen med barnen, men hon sätter alltid sig själv främst.
Jag har inte pratat med honom om den ekonomiska aspekten med att de ska bo hos mig. Tror han då säger att det har inte han råd med så de ska bo hos honom på halvtid.
Mitt x tvingar vårt barn krama om pappas nya tjej ( och nej barnet vet inte att hon är andledningen till seperation ) men barnet har sagt att hon är snäll men inte vill krama henne eller ligga brevid henne . Men att pappa blir arg då om barnet inte gör det .
Jag har sagt att barnet ska vara snäll men inte göra det hen inte vill göra .
Vet ej . Vet bara vad mitt barn sagt . Vill inte fråga ut.
X presentera sin ”nya ” på vårt barns födelsedag.
Allt mitt x gör är uträknat och hämndaktion, mot mig .
Tycker det är tråkigt att vårt barn används i det spelet
Vill du uppriktigt att detta ihop-flyttande ska sluta bra… och vad innebär egentligen “bra” i det här sammanhanget för dig?
Vill du att barnen ska få en välfungerande relation med den kvinna som din examen haft en relation med i tre (eller var det fem, minns inte riktigt) år redan och nu till sist ska flytta ihop med? Vore en sådan välfungerande relation mellan era barn och deras pappa och hans nya detsamma som att det skulle sluta bra?
Ditt ex bär sig åt som en idiot! Den han har ett förhållande med är i allra högsta grad osmidig!
Men jag tänker så här! Man kan inte göra så mycket åt att ens ex bär sig åt som en idiot. Du har gjort vad du kan för dina barns skull genom att försöka berätta för honom vilka konsekvenser detta har för dem.
Nu finns inte så mycket annat för dig att göra än att försöka hitta ett sätt att hantera dina egna känslor när detta händer. Du kan och ska inte ta ansvar för det han gör. Du kan inte hålla undan för konsekvenserna, tyvärr. Och dess värre kan en viss skugga komma att falla tillbaka på dig i framtiden om du nu har svårt att backa undan och låta honom genomföra det han vill. Även det för barnens skull! Utan att hålla med eller på något som helst sätt tycka att de han gör eller den hon är är något du accepterar, så kan dina barn behöva få känna att det ändå är ok att de är med sin pappa och på sikt kanske till och med kommer kunna börja gilla hans nya. Det gör ont att tänka så, förstår det, men man har MASSOR att tjäna på att försöka ha den hållningen. Och vill de bara bo med dig så kan du stötta dem i det, men samtidigt uppmuntra att de får vara med sin pappa.
O nu säger barnet efter tre veckor hos sin pappa att pappa hatar mig , han bryr sig bara om xxxxx .
Så jäkla sjukt . Att hans pappa inte engagerar sig mer när hans barn är hos hnm utan låter bara den nya tantens behov existerar
Jävla idioter som prompt ska tuta ihop sina barn med nya partners… Jag kräks!!
Vet ni - JAG lämnade min man men jag tänker INTE acceptera någon NY mamma i mina barns liv.
Jag har varit übertydlig mot min exman: jag kommer att kräva namn, telefon, m.m. Sen kommer jag att bjuda in henne och förklara att MINA barn har en mamma och en pappa. Hon är INTE någon jävla BONUSMAMMA för mina barn utan “pappans nya”.
Barnens ord kommer att väga så tunga och skulle någon börja tjafsa om roller hit och dit så är det bye, bye som gäller.
Idioter. Hörde på Skilsmässopodden i helgen om en kvinna som blev SUR för att hon inte fick komma på nya mannens sons student - efter 5 månader!! Sur?! Back-off, säger jag…
“Bonusmorsan” är den nya svärmodern - en kvinna som inte vet sin plats och ska inse att hon INTE är mamma till någon annans barn.
Min exmake var så betuttad - eller vad det nu handlade om - i sin “nya tjej” att han fullständigt tappade sans och balans i våras.
Bråkade med mig, prioriterade bort SINA barn för henne och hennes barn, for och flängde hem till henne men “orkade” inte skjutsa sina egna någonstans. Plus att han slösade pengar på dem och nu är han “pank”…
Jag blev så äcklad av hans beteende (trots att jag inte vill ta i honom med tång…) och reagerade väldigt starkt. Så vansinnigt omoraliskt beteende.
Ja dessa män .
Dock finns det bra män som engagerar sig i sina barn . Men blir så ledsen när jag hör hur vårt barn haft det under sina veckor hos sin far.
Tyvärr får man bete sig hur man vill . Finns inget skydd mot barnen . Vårt barn vill inte vara hos sin far då han bara känner sig utanför och inte alls prioriterad . Det enda man kan göra är ta emot sina barn med öppna armar . Låta dem själv se , döma och inte döma åt dem . Mitt andra x gjorde så med , och min store son har idag valt att bo med mig . Då han sj ser hur oengagerad hans far är . Han åker bara till sin pappa varannan helg . Han avskydde varannan vecka . Att behöva vara luft i en hel vecka , det känns .
De tänker inte dessa män , finns även kvinnor som gör så, men de får själva äta upp det senare i livet när barnet/ barnen blir större .
Men så arg man blir . De är barn en gång i livet .
Så sjukt att man kan vara så egoistisk!
Vårt barn är i åtta års åldern , tagit denna seperation otroligt hårt , svårt att sova sj . Har alltid sovit hos oss ( ja jag vet … ) men att helt plötsligt ryckas från all form av trygghet , som att sova i pappas säng ( endast när hans nya inte är där - dvs väldigt sällan , och då för pappas egen skull) inte tid att natta vårt barn ( barnet känner frustrationen - sov nu unge) eller när de sover hos hans nya och vårt barn får sova på en madrass på golvet i hennes sovrum.
Att mitt x är ett svin är sin sak , men hon som tre barnsmor ( också skilsmässo barn ) borde för för fan använda hjärnan lite . Säger mycket om henne .
