Hjälp. Gärna med länkar. “Fakta” om det finns.
Tips, råd?
För snart är det dags för domstol.
Vad jag kan hitta på nätet så är varannan vecka inte alltid lämpligt för små barn (3år) för att det blir väldigt lång tid för dom att vara från ena föräldern. Detta i en tid då anknytning skall byggas, och risken att barnet skall känna sig övergivet stor.
Men det är svårt att få klara besked. Alla med barn som jag pratat med säger att varannan vecka för en 3åring är för tidigt. Men mitt ex vill ha det så nu. För privata intressen.
På nätet står det ofta “luddigt” eftersom man måste utgå från barnets bästa. Naturligtvis.
(Till saken också en skilsmässa där 3åringen haft en förvirrande tid, hans mor bytt lägenhet tre gånger på ett år, enda konstanta har varit mitt hem. Hon har, haft med honom upprepade tillfällen till andra män, vilket jag misstänker är orsaken till att han under en lång period under våren och sommaren 2020 grät, skrek och slogs när han skulle lämnas till henne.)
Det är 2-3-2 vi har nu. Sedan ett år. Det var exxet som bestämde det.
De har jag pratat med och de står på min sida till 100%. Två läkare och en barnpsykolog.
Men de kommer bara kallas om jag och ex frun inte kan komma överens så det måste avgöras av domstol.
Det verkar ju som om det blir tingsrätten av det hela.
Kan du inte ha med skriftliga uttalanden av de som stöder dig till samarbetssamtalen.
Fråga henne på vad sätt det är bättre för barnet med varannan vecka. Hon måste förklara varför det är bättre.
Det jag kan tänka rent spontant är att såklart ett barn behöver tillgång till båda sina föräldrar. Men sen är det klart att det beror lite på hur boende situationen såg ut innan och som denna psykolog nämner Svarsbanken - Fråga psykologen - Frågor och svar? om barnet är van vid bägge föräldrar borde hen troligen behöva träffa båda, men om ena föräldern tagit mesta ansvaret för barnet och därför också är barnets huvudsakliga anknytningsperson kanske det är rimligare att denna har barnet flest dagar?
(Inte så nya artiklar men ändå…)
Vad du än gör, låt inte dina egna känslor styra över ditt omdöme över ditt barn eller dennes boende osv.
Hade också föräldrar som skildes när jag var ett, dock bodde jag enbart hos ena föräldern pga att det ”bestämdes så” var jag ville eller min rätt till båda mina föräldrar tillgodosågs dock inte. Kanske förklarar en del av min problematik idag, vad vet jag
Ibland måste man dock tänka vad som är de vuxnas syn på vad som är barnets bästa och vad som faktiskt ÄR barnets bästa.
Hoppas allt ordnar sig för er och ert barns skull.
Han är van oss båda och rutinen vi har sedan ett år så det talar för att fortsätta med det.
Men svårt att få exakta svar som sagt, då det beror på barnet.
Jag separerade när min minsta var ganska exact 1år…
De mycket illa fungerande samarbetssamtalen resulterade i att barnen bodde ungefär 1/3 av tiden med mig, aldrig mer än 3 dar i sträck, under året som vårdnadstvisten varade.
De på familjerätten som försökte hjälpa oss genom samarbetssamtal rekommenderade växelvist boende med korta intervaller, typ det 2-2-3 system ni kör nu.
När det var dags för huvudförhandling i tingsrätten så hade lillan hunnit bli lite över 2år. Familerättens utredning rekommenderade då upptrappning mot veckovist växelvist boende, vilket det dömdes också till. Hon var ganska exact 2,5år när upptrappningen var klar och hon och storasyster började bo varannan vecka.
Som jag förstått det så förekommer det en outtalad praxis där folket inom familjerätten rekommenderar kortare byten fram tills 3år, därefter veckovist, i normalfallen.
Känner du att du kan argumentera på ett övertygande sätt för att det är bättre ur ett barnperspektiv att fortsätta med kortare intervaller så är det bara att stämma om boendet, så ligger slutligen beslutet hos tingsrätten.
Men räkna med att det är minst 13-14månader innan klubban slås i bordet, då är barnet över 4…
Om det inte föreligger särskilda skäl i just ert fall så tror jag att du kommer få svårt att få med dig utredarna på familjerätten och domaren i ditt resonemang.
Nått som jag själv ansåg positivt med längre intrevaller är att det automatiskt blir färre överlämingar, något som i mitt fall var källa till mycket krångel.
Just överlämningar är fortfarande inget barnen ser fram emot, de uttrycker sig oftast att de inte vill åka till den andra, men skon klämmer egentligen i att de inte vill åka ifrån den de är hos… Detta inser jag, exet ser det ur en annan synvinkel och väljer istället att skicka in orosanmälningar…
Utan att veta något alls om din situation eller ditt barn så tror jag veckovist boende kommer fungera bra för barnet. Kanske stötta med telefon/facetime lite i början?
Jo jag håller med, det är möjligt att i TS fall kanske barnet verkligen inte vill till mamman. Men mina ungar gnäller och vill inte till skola/förskola på morgonen, när man ska hämta dem vill de inte åka hem, ska de ha barnvakt eller åka till kompis vill de inte åka dit och när man hämtar dem vill de inte åka hem. Att överlämningar kan vara knepiga måste nog inte nödvändigtvis betyda att barnet inte vill vara hos den föräldern det ska överlämnas till, utan handlar nog som du säger mer om separationsångest för att man inte vill lämna den andra.
Det är ju dock tråkigt att TS ex mer verkar utgå ifrån sina egna behov än barnets när hon vill ändra upplägg i hur boendet ska se ut. Men det är ändå frågan om det är så pass illa att vilja ha en treåring varannan vecka istället att det kommer leda till något särskilt.
