När min man bad om skilsmässa i våras så hade jag redan innan gjort klart för honom, att ifall vi kom till det, så ville jag försöka ha kvar huset. Detta för att han beklagat sig ordentligt över huset trots alla renoveringar och att han inte ser nån framtid i huset.
Dock gissade jag att jag inte skulle bli beviljad av banken att ta över lånen själv och isf skulle han fortsätta stå kvar på lånen tills jag blev det.
Nu har vår betänketid löpt ut och jag fick idag besked av banken att jag kan bli beviljad att ta över lånen, räknat på vad vi har kvar av lånen och husets värde och vad vi köpte det för (eller hur de nu räknar jag fattar inte så mycket).
Då vill min blivande exman skriva avtal i bodelningen att han ska ha halva vinsten, beaserat på dagens värdering, om jag säljer i framtiden…för att inte hela vinsten ska gå rakt ner i min ficka- som han uttryckte det.
Jag har hört om andra som gjort det och att de då satt upp en tidsram.
T ex om jag säljer inom 4 år…
Det kan ju inte vara för all framtid? Eller? Ska man inte då också värdera att jag sköter huset och håller det i gott skick osv…
Eller hur ska man tänka?
Nån juridik-kunnig eller vänlig själ med erfarenhet som vill kommentera med info i saken?
Tror det inte är så det tolkas. Utan jag tror det är så här.
Anta att ni tillsammans köpte huset för 2 mkr inkl all renovering och sådant och nu säljs liknande hus bland grannarna för 4 mkr. Då vill han redan nu eftersom du ska ta över huset bli utlöst på 2 mk minus skulder och skatt. Som jag har sagt till andra så ska man även räkna på vad halva mäklarkostnaden är på. Ni ska jämföra med effekten på hur det skulle bli om ni sålde idag och delade på vinsten. Han vill inte vänta 4 år på att få ut sin vinstandel får man väl anta
Jo, så är det ju, fast det skulle innebära nya lån för min del isf vilket banken (swedbank) inte beviljar och det är i det läget han vill skriva ett avtal… Jag förstår att han vill det, men funderar på hur man ska utforma ett så rättvist avtal som möjligt
Förstår, men kan ni inte skriva avtal då att han lånar till dig och du får en skuld på halva vinsten för marknadsvärdet idag. Stiger priset så är det bara du som vinner på det. I så fall kan man lösa det att han får lite extra av vinsten i framtiden så han har någon anledning att vänta. Skulle det vara så att han vill göra sig fri från lånet så får han inte lika mycket. En liten extrasumma per år och senare kanske du kan lösa ut honom.
men se till så att han måste förvarna dig minst 6-12 månader innan han vill ha sina pengar om han vil bli fri från lånet i fall han själv behöver låna för att köpa bostad. Allt detta är bra att ha på papper så du inte behöver oroa dig varje månad i så fall.
Det viktiga att du ger honom någon slags morot/argument att vilja gå med på en sådan lösning som rimlig kompensation för att han går med på att stå för ett lån.
Fast personligen så undrar jag om du inte i långa loppet skulle tycka det var skönt att vara helt oberoende av honom och hans goda vilja.
Ja, alltså, jag får ta över lånen, och köpa ny lagfart, så huset blir mitt och han står inte kvar på lånen. Därför går ju han om miste av vinsten än om vi skulle sålt det nu och delat vinsten rakt av. Därav ett avtal om att han har rätt till halva vinsten baserat på dagens värdering om jag säljer i framtiden. Jag tänker mer på hur lång tid man ska sätta och vilket sätt i det som är rimligt att tänka på.
Jag skulle kunna påminna honom om förlorad inkomst under två föräldraledigheter, samt pension i samband med det, han ville själv inte ha lika föräldraledighet för han tyckte vi förlorade för mkt pengar på det… Han har också dragit ut på vår seperation i nästan 4 år, om man ska se tillbaka till när han hade fuffens för sig på snapchat med en före detta kollega och velat fram och tillbaka efter det men jag har väntat kvar på honom. Dessutom bott växelvis varannan vecka i en etta under 6 månader som en “provseperation”, initierad av honom och betalat halva den hyran i hopp om att han skulle arbeta på sig själv och hitta tillbaka, men där han mest låg och pillade navelludd och hoppades bli slagen i huvudet av träpåk så han skulle komma till sans, vilket ju inte hände ( no shit Sherlock) utan han kom fram till beslutet skilsmässa…men han ville gärna att barnen skulle få bo kvar i huset- som han själv inte såg nån framtid i… Ja, du hör ju min frustration
Men sådant ‘får man’ ju inte räkna in i en bodelning, det är väl mer att jag tycker han får ta fram sin ‘goda vilja’ nu då…
Ja, jag vet inte hur vi ska lösa det, tänkte om nån annan hamnat i samma sits och kunde skänka lite ljus i den här mörka tunneln
Ett par bekanta gjorde så, hon stod kvar på huset i 1 år till han blev beviljad att ta över lånen och då skrev de ett avtal att hon hade rätt till halva vinsten om han sålde inom 4 år, vilket nu har gått och hon har då efterskänkt sin del för hon ville aldrig bråka om pengar…hon tyckte det viktigaste var att han fick ta över huset för barnens och hans skull när hon valde att gå.
Gör en riktig bodelning, det borde vara så banken har räknat. Du kan inte ta över alla lån om han står kvar som ägare till halva huset, då blir du blåst.
Din bankkontakt kan hjälpa dig med hela affären så länge du och ditt ex är överens om värdering. I princip gör man en fiktiv försäljning drar av alla kostnader, drar av vinstskatt och delar på det som blir över.
Finns det något låneutrymme för dig förutom att ta över lånen?
Skiftar ni huset i bodelningen så behöver du bara betala den adm avgiften för lagfarten, tror jag betalade runt 825 kr.
Mitt ex gick med på att jag löste ut honom med det jag fick låna men ville att vi skulle skriva att han skulle få resten av sin halva om jag flyttade innan barnen fyller 18, förmodligen efter att pratat med sin nya fått en massa ideer.
Om du ska skriva något sådant var då säker på att han kommer med en massa pikar eller krav på att du ska sälja när/om han behöver pengar.
Vår jurist sa att man inte kan skriva avtal om en framtida försäljning, men kolla det.
Vi skulle då behöva skriva ett skuldebrev, men det är rätt komplicerat som måste verkligen göras korrekt så han inte kan sälja det vidare och någon annan kommer och kräver pengar.
Alltså, min bankkontakt säger ok till att ta över lånen och jag får betala för ny lagfart som då står på bara mig, han står alltså inte kvar som ägare. Det fungerar ju om han inte kräver ut sin del av vinsten nu. Jag blir inte beviljad lån för att kunna ‘lösa ut’ honom… Därför vill han skriva ett avtal om sin del av vinsten utifall jag säljer. Det verkar ju funka att göra så då våra bekanta gjorde det.
Dock var inte vinsten särskilt stor för dem, blir betydligt mer för oss, så jag förstår om han vill göra ett sådant avtal för att låta mig ta över lånen.
Att han ska ha sin del ifall jag säljer innan barnen blir 18, om 6 år för minstingen, lät ju ändå ganska resonligt tycker jag… han vill ju att de ska kunna bo kvar.
Vår jurist sa att denna typ av avtal inte är juridiskt bindande, men visst kan man väl skriva ett sånt avtal ändå.
Det måste nog vara väldigt tydligt så att det inte kan misstolkas senare.
Nu menar jag inte att lösa ut hela hans del utan del av den.
Jag löste ut mitt ex med det jag fick låna utöver de befintliga lånen. Han var nöjd med det ända till hans nya tyckte att de skulle köpa en ny lägenhet efter och insåg att han inte fick hälften av vårt hus som hon räknat med. Han var tydligen “dum i huvudet” som bara “gett mig huset”. Då började det tjafsas en del, Så även om du inte tror att han kommer att bråka om det, så vet du aldrig vad en ny person i hans liv påverkar honom till.
Absolut, helt införstådd i det… Han tror själv att sånt ‘aldrig skulle hända’… Dock verkar ju många faktiskt göra så när man hör sig för, ‘ge ifrån sig huset’, och det är oftast den ‘nya’ som inte har nån emotionell relation till uppbrottet som då tycker hens nye partner varit en idiot.
Men jag anser samtidigt att det finns en mängd andra värden och brutna löften som kan vägas in i ett sådant beslut, hur blåögt det än må låta, särskilt för den som blivit lämnad
Men jag vill ändå göra det så rättvist som möjligt för att själv slippa dåligt samvete i efterhand.
Jag ska höra med banken igen vad de är villiga att låna upp till…
Det rimliga är väl att ni skriver ett skuldbrev på den summan som han skulle ha haft men som du inte kan ge honom. Du kan inte stå på hela lånet men bara äga halva huset, det tror jag inte ens banken går med på.
Jag tror inte det blir bra för någon av er om han släpper en jättestor summa till dig utan förbehåll, såvida han inte själv är en Krösus som det inte är några pengar för. Känns som en grogrund för konflikt och problem i framtiden, säkert lättare att känna i stunden att man “släpper det och gå vidare” men sen kommer tankarna ifatt en på hur mycket pengar man gav till sitt ex och vad man kunde ha behövt dem till.
Är det ett familjegods?
Ditt barndomshem?
Är det en tuff bostadsmarknad där ni bor?
Har ni barn?
Har du inte ekonomiskt underlag för att lösa ut honom och du ska ta över huset och det ska renoveras, pannan lägger av, vitvaror behöver bytas, taket läcker o s v i all oändlighet amen och så är det utegörat med snöklippning och grässkottning…det är mycket jobb och mycket kostnader med att ha hus. Jag tror det bästa om det är praktiskt möjligt är att sälja det och skaffa annat boende som passar din plånbok bättre.
Det är ett småhus, inte mitt barndomshem. Inte svårsålt heller skulle jag tro (om inte pandemin försvårar).
Vi har 2 barn varav 1 fortf går i skolan i vårt område, exet vill själv att de ska få bo kvar. Det är inga kritiska renovetingar som behöver göras, luftvärmepumpen bytt för 2 år sen, varmvattenberedaren några år efter vi köpte, kke -05, badrummet renoverat -07, köket -18, -tvättstugan -19… Taket är 5 år gammalt, ny papp på garagetaket för typ 6 år sen kke … Fönster bytta på övervåningen och omglasade på nedervåningen för 7 år sen tror jag…
För mig är det verkligen ‘hemma’, men kke inte för alltid. Barnen vill verkligen inte flytta än så jag kan tänka mig att om jag orkar och klarar blir det inte aktuellt att sälja inom de närmaste åren. MEN…
Man vet aldrig vad som händer…
Barnen kommer förr eller senare att flytta ut i a f.
Mycket är det vanans makt, välkända rutiner o s v.
Finns det något annat i närheten till överkomligt pris som skulle passa era behov och din ekonomi bättre? Kommer du att flytta i a f förr eller senare?
Understundom tänker man att offra sig själv för någon/ några andra. Utan att veta om det sänder man signaler till omgivningen att något inte är bra. Man strävar och ävles på för andras skull och slår knut på sig själv.
Så går det inte längre. man tar sin mats ur skolan och gör som man känner att man har ork och råd till och dem man har kämpat för säger “det där borde du ha gjort för länge sedan”.
Så här på gamla dar tycker jag det är synd att jag satte mitt ego före min moder. Hon var hemmafru och tog hand om familjen. Pappa var lärare så vi hade långa, härliga lov. Det skulle ta slut med att resa till sommarstugan och tillbringa loven där om mamma tog ett jobb så jag motsatte mig det fast familjen skulle fått det ekonomiskt bättre. Så här i efterhand beklagar jag min själviska inställning och önskar att hon hade fått pröva sina vingar, försöka förverkliga sina yrkesmässiga drömmar.
Ett barn vet inte alltid vad som på sikt är bäst för helheten, det ser till sig och sitt behov i första hand. En förälder måste också tänka in vad som är rimligt praktiskt och ekonomiskt. Du måste orka ta hand om och må bra själv för att kunna orka med och ta hand om andra.
Kan inte din make stå för huset och du betala “hyra” till honom?
Men det är väl inte så konstigt att man inte kan köpa ut en partner på en fet vinst som gjort av att bostaden gått upp i värde? Det måste ju inte betyda att den inte passar ens plånbok. Därmot kan jag ju vara med på att det är knepigt att förhålla sig till skulden. Men det blir väl knappast en bättre sits att ha sitt ex som hyresvärd?!
Jag vill nog försöka klara mig så självständigt som möjligt, alltså ‘bli av’ med maken och att känna att jag så lite som möjligt står under ‘hans beskydd’… Jag vill verkligen bli min egen och testa att klara av det hela själv, med insikten om att jag kke ger upp så småningom eller känner att jag helt enkelt inte kommer framåt om jag blir kvar i ‘det gamla’… För detta har jag ‘gett’ mig själv minst 2 år…
Jag ska tala med min bankkontakt igen och även med exet så får vi se var vi landar.
Det är så bra att få lite inspel från andra bara, innan man går vidare…
Om ditt x inte har en ytterst god inkomst och ni har ett gott kapital i övrigt så tror jag att det kan bli problem om han bara låter dig ta över huset utan att få ta del av vinsten som du ändå skriver är hyfsat betydande.
Jag lät mitt x behålla huset och lösa ut mig till en lägre summa än om vi hade sålt. Men att efterskänka hela huset hade både gjort så att jag själv inte kunnat ha en grundplåt in i mitt nya boende och på sikt kanske också en bitterhet i att vara alltför givmild. Ett hus är ändå något som man har byggt upp tillsammans och lag ner energi på.
Och ja, i det här var det mitt x som bröt löftena. Dock hade jag ändå inte tyckt att han skulle ge mig huset om jag hade valt att bo kvar.
Nä, det har du rätt i. Tänkte lite tokigt där. Bättre som sagt att ts står för alla utgifter för huset och den dag huset säljs får hennes x sin del s a s retroaktivt. Fast frågan är om värdet kommer att gå upp eller ner. Jag tror det bästa är att sälja och hitta annat boende men det kan vara lättare sagt än gjort.
Rimligt är väl att man skriver ett skuldbrev på den summan halva vinsten skulle varit idag, istället för att han får ut hälften vad det än är om X antal år. Alltså om det finns 1 miljon övervärde i kåken idag så skriver TS ett skuldbrev på att hon är skyldig honom 500 000. Men sen är det förstås frågan hur man gör med ränta på den summan och om han har möjlighet att komma och kräva in den när som. I slutändan har han ju dock möjlighet att kräva in den NU så egentligen är det väl kanske inte sämre att han kan komma om två år och säga att han vill ha pengarna (då kanske TS också har möjlighet att få låna dem)
Skuldebrevet i sig tycker jag inte är så konstigt. Det kan dock komma en situation (inte så troligt kanske men ändå inget man ska bortse från) att, om TS har kvar huset länge, så kan det ha tappat i värde och då är TS “skyldig” mer pengar än hon själv kommer få ut av vinsten när hon säger.
Funkar såklart bara man är medveten om risken.
Han tror själv att sånt ‘aldrig skulle hända’… Dock verkar ju många faktiskt göra så när man hör sig för, ‘ge ifrån sig huset’, och det är oftast den ‘nya’ som inte har nån emotionell relation till uppbrottet som då tycker hens nye partner varit en idiot.
