Hur länge kände ni er bittra och sårade,lurade inklusive alla andra känslor som finns i kroppen?
Jag såg förut att hans nya hade skrivit att hon va ledsen😥 för att de kanske inte hann ses idag.
Håller på och packar som en galning så huset kan komma ut till försäljning snarast,gör så ont i mig att han träffar en ny under den här tiden.Känns som hjärtat går sönder på nytt varje gång han åker dit.
Någon som mått jätteroligt vid separation en som sedan fått det bättre själv?
Förmodligen alla som ställs inför en ofrivillig separation. På samma sätt så tror iaf jag att de allra, allra flesta har fått det bra med tidens hjälp och ofta till och med mycket bättre
Innan han träffa henne lova han att följa med mig till läkaren,för att kolla om jag ska opereras.
Men vi har tjafsar en hel del i och med den nya,och att han lovat att inte träffa ngn tills vi bodde isär.Inte så konstigt att jag blivit bitter och har svårt för att avsluta det hela som vänner.
Så nu vill han inte köra och följa med dit,innan lova han att stötta mig.Men nu är hans gräns nådd.Min gräns då,det förstår han inte.Som han tror att jag skulle glädjas åt honom.Jag är intill och får se eländet väldigt nära.
Jag tror att det vore mkt bättre för dig om du försökte få någon annan än han att följa med och vara ditt stöd, en familjemedlem, vän eller arbetskamrat. Någon du vet kommer att finnas kvar
Han har gått vidare och inget du varken gör, önskar, vill eller försöker pressa fram nu kommer att ändra på det faktumet.
För din egen skulle så vore det bättre om du kunde anförtro dig och söka stöd hos någon annan än honom. För han vill inte längre på något sätt, så för din egen skull så borde du sluta förminska dig själv genom att fortsätta böna och be och försöka få “löften” om allt möjligt. Han kommer i bästa fall att säga det du vill höra i stunden för att det ska bli tyst och sen gör han tvärtom iaf.
Han riktigt hånar mig, att jag tyvärr fortfarande älskar honom😭.
Eller hur vet man om det bara är gammal vana,att han ska finnas där. Alltid varit vi, och så blir man utbytt bara så där,efter allt vi haft.Nu har han duschat och gjort sig i ordning för att åka till henne.
Eftersom han träffat henne så håller vi på för fullt att göra iordning det sista på huset så att det kommer ut till försäljning snarast.
Det tar tid att sortera,rensa och städa. Men hoppas att det ska gå fort. Det gör alldeles för ont att se att han redan fortsatt,att jag och vi inget betyder längre för honom.
Det har varit det svåraste under hela separationen för min del @Benita
Det är så lätt att hamna i just de där tankarna som sedan blir både ilska, sorg och ångest.
Jag var livrädd att det skulle sluta i bitterhet. Ganska snabbt insåg jag att jag är den enda som kan förhindra det. Tar också stöd av en psykolog för att kunna släppa och komma vidare.
Nu har jag landat lite och tycker nästan synd om dem båda, deras val får stora konsekvenser för dem som de inte inser förrän längre fram.
Jag hamnar tillbaka i det där bittra mörka nästan varje dag. Funderar på vad de gör, närheten mm. Men stunderna blir kortare och jag försöker tänka på vilken person jag vill vara. Vad får mig att må bra. Det är definitivt inte att tänk på mitt ex alls
Förstår att det känns outhärdligt när ni fortfarande bor tillsammans. Det enda jag kan säga är att det blir bättre och att det finns samtalsstöd för att hitta verktyg som underlättar. Fokus på dig!
Men vilken dålig stil av honom! Något ansvar har man väl även för varandra under själva separationen. Men det är tyvärr allt för många som bara släpper allt när de träffat någon ny.
Tyckte mitt x var otroligt obetänksam också, förvånande obetänksam och tog inte mycket hänsyn till att jag var helt förstörd över otrohet och att han direkt rusade in i en relation med kvinnan han bedrog mig med…
Det kommer bli så mycket lättare när du slipper vara under samma tak som honom! Hoppas ni får huset sålt snabbt så du kan komma loss och vidare.
Hoppas du har familj och vänner som stöd annars kan jag utöver det också rekommendera samtalsstöd!
Har varit ovärderligt för mig!
Kram till dig!
Usch vad jag lider med dig som behöver bo under samma tak under dessa omständigheter.
Försök orka, försök att tro att det blir bra en dag, även om du inte känner det.
Kan fortfarande känna mig lite bitter såhär 1 1/2 år senare. Det har såklart blivit mycket bättre. Mitt ex gick vidare direkt och träffade någon annan under hela vår separationsprocess. Det var tortyr rent ut sagt. Ville bara ha ut honom ur huset ASAP (jag behöll huset och han flyttade) men vi bodde tillsammans under 1 1/2 månad. Tortyr varje gång han gick och jag visste han skulle träffa henne. Halva december-20/början av 2021 var fruktansavärt, kände mig förnedrad, gick ner i vikt mm. Låååångsamt blev det bättre. Kan dock fortfarande känns mig bitter och lite avtrubbad känslomässigt.
Det ironiska är att nu är det ombytta roller. Jag börjar hitta mig själv och få en bra tillvaro och han mår skit (han och hans nya gjorde slut i vintras). Nu vill han ha tillbaka mig vilket jag inte kan se hända, inte när han fick mig genomlida allt när vi fortfarande bodde ihop.
Använd det emot honom!
Ni lär stå kvar med huset om en månad. Då flyttar du och betalar inte en spänn till honom!
Låt hans egna ord bita honom i r*ven!
Du tänker fel.
Men du är inte ensam.
Det är det många som gör.
I min grönaste ungdom berikade jag mig med ett citat tillskrivet Konfucius.
Det berodde inte på att jag ägnade tid åt att studera livsåskådningar utan serier.
Det var i ett Lucky Luke album, “Bröderna Dalton jagar ett arv”. Där säger den vördnadsvärde Laj Jong Liu med hänvisning till Konfucius: “Speglosan vanärar endast sin upphovsman”. På svenska säger vi “Den som sa det, han var det”.
Eller som J K Rawling låter gamle Dumbledore säga i “Den flammande bägaren” ungfär: Ska du bedöma någons karaktär ska du inte se på hur den behandlar sina jämlikar utan sina underlydande.
Hur någon väljer att agera, säga, är aldrig någon annans fel. Det är aldrig offrets fel hur och vad förövaren väljer att göra. Så hur andra behandlar mig säger mer om dem än om mig. Hur jag väljer att behandla andra säger allt om mig och inget om dem. Jag kan aldrig lägga ansvaret på mina val och handlingar på någon annan.