Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Bipolär X har flyttat nu

Jag tänker att hon känner att du inte gör något för henne, varken stora eller små. Hon blir helt enkelt överkänslig! Hon hade säkert kunnat irritera sig på om du inte sänker tven när hon ber dig eller att du inte svarar henne på något (du kanske inte ens hörde henne säga något). Typ den nivån.

Jag har nog tänkt i hennes banor lite. Jag får ingen uppmärksamhet och då överanalyserar jag allt. “Jag vill göra något men han är trött eller vill det senare. Jaha inte ens det kan han göra för mig följa med mig även fast han är trött. Så lite betyder jag för honom.”

Mja, om det varit så enkelt att förstå att hon menar att jag gjort för lite.
Tror knappast det. Börja tro mer på att det är psykiskt på henne.

Tror hon är arg för något som hon själv inte vet vad det är. Hon bara är det. Ilskan kommer ut på den som bor henne närmast (jag) och då måste hon ju hitta något som är fel. Ja, det räcker med att jag inte svarar tillräckligt fort för hon ska ringa till någon och säga att jag vägrar prata tex. Och fort är för henne några sekunder bara.

En gång, när vi hade diskussion om husvagnen vi ägde så blev det jättekonstigt där med.

jag-vi måste städa o tvätta av husvagnen för att ställa in den till vintern.
hon-det är bara DIN husvagn, Du får göra det själv! Det var DU som ville ha en.
jag-jaså, är det bara jag som måste fixa med det så får jag nog sälja den. Orkar inte med att hålla på med den också.
hon-Är du SÅ ELAK? Så du ska sälja husvagnen. Det enda jag tycker är roligt här. Ska jag inte få ha något roligt kvar eller?

Hur ska man göra i sådana diskussioner?

När hon sa detta i samma diskussion så visste jag att jag inte kunde göra något mer för vårat förhållande. Jag har gått och försökt hålla ihop och ha en bra fasad utåt sett.

Man kan ju också undra…är detta psykisk misshandel?! Har slagit mig många gånger…

Det här med diagnoser är svårt. Men om hon är som hon är pga av den, så är det antagligen något hon inte kan rå för. Till en viss gräns iaf.

NU HAR DET KOMMIT.

Hon sa att hon hade något viktigt och säga så vi skulle vara ensamma utan barnen.

det enda hon sa. “Skulle jag få flytta hit igen för dig?”

hmmm…vad ska man säga? Sa att vänta tills den 8:e augusti då vi ska flyga hela familjen. (bestämdes före julen).

Jag hade mest önskat att hon själv sa något att hon ville bo hos mig igen. men inte det. så jag vet inte riktigt vad hon ville få fram.

Oj! Hur känns det i dig nu? Jag kan tänka mig att det snurrar rätt bra i huvudet efter det samtalet.

Om jag får ge ett råd så är det att ta det jobbiga direkt. Ställ krav på att hon jobbar med sig själv i samtal eller liknande. Och gå i samtal själv också. Oavsett vad ni sen bestämmer er för.
Jag och mitt ex skilde oss 2010 och hittade tillbaka till varandra under 2013 men jag är tillbaka här igen… Jag var för snäll och ställde för lite krav på mitt ex och det gick inte bra för oss. Vi borde ha varit mycket rakare och tydligare med varandra. Jag var så väldigt rädd att förlora honom om jag ställde krav, och så förlorade jag honom ändå till sist.

Hur som helst, kram till dig!

för snäll är lite fel ord tycker jag. Man kan väl inte vara för snäll. men mesig är man nog mer.

Var också rädd för en del saker att ta upp bara för hon hela tiden då hotade med skilsmässa. Så huset, som JAG bor i med barnen, var hennes påhitt för att hon inte skulle lämna mig.

Ja. Jag sa det att jag har inte hittat någon annan och om hon säger att hon vill tillbaka får hon allt jobba för det.

Varför kan hon aldrig säga föråt/ursäkt. De felen hon gör är ju alltid någon annans fel och hon blir som ett offer. låter jättekonstigt.
Nu är hennes jobb heeeelt fel. 2016 var JAG heeeelt fel och jobbet det bästa hon fick åka till. Och hennes föräldrar var heeelt fel 2009. och då skulle jag vara räddaren som kom till henne…

Vad har man för tankar om livet då? när man själv blir offer för allt.

Min man beter sig som ditt x. Om jag beter mig likadant så blir han skogstokig. Egoist är favoritordet och elak och kärringjävel. Jag säger ingenting. Bara väntar på lgh nu. Trodde på atr det kunde lagas, men det är kört.
Jag vet inte om allt är pga mig? Jag kanske har ett sätt som triggar igång honom till att bli dum? Säger aldrig vad jag tycker tänker eller vill. Ingen idé.
Skulle gärna i framtiden ha en partner som anser att jag har samma rätt som han att vara mig själv.
:butterfly:

3 gillningar

Tänk inte ens tanken @Alltarikras :heart:

2 gillningar

Tack stillstanding. Men ibland undrar jag…

Tips om separation.se. skriver en hel del om narcissistiska personligheter.

1 gillning

Tack Elin :butterfly:

Oj. jag har känt på det sättet MÅNGA gånger. att det är mig det är fel på för att hon säger att jag är egoistisk mm. och inte går att diskutera med.

Har lite svårt att skriva, för jag vet inte var du är i din sorgearbete. Men var hos min kurator för ett tagsen och tog upp detta. Man måste nog gå en 5-6 gånger och först få ut all sin ilska/maktlöshet innan man kan ta åt sig för vad JAG kan göra. Och detta som jag nu skriver lite kort tog oss 2 timmar att prata igenom.

I bibeln står det Jesus säger.
Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom.

Ungefär: när han säger EGOIST till dig. nedsättande. (där har DU inget som du gjort fel) så finns två vägar att gå. Antingen (öga för öga) att ge tillbaka. “Du är värre när du säger så”. Då har ju han fått rätt att, i sig själv, känna sig som ett offer.
Om man däremot inte skriker tillbaka och lugnt säger tex “Det får stå för dig. Men andra tycker inte så om mig, så jag tar inte emot detta”. blir det att han inte är offer för sitt egna handlande.

hoppas du förstår lite…och hoppas du går till någon psykolog eller så också.

kram.

2 gillningar

Tack skildkille81. Jag går inte till nån. Men jag har gjort det. Det här beteendet har eskalerat under ett tag. Jag gör vad jag kan för att bara vara tyst. Det är rätt svårt för han blir som en annan person och jag är inte alls bekväm runt den personen som han ändras till. Det är inga spärrar verbalt alls och jag säger oftast ingenting. Mest ser på honom och säger javisst och absolut och såklart. Allt för att utbrottet ska lägga sig.
Det är otroligt hur han kan skifta så i personlighet. Läskigt faktiskt.
jag tror jag drar till mig psykiskt svaga makttokiga män som ansväder fula ord, sin röstvolym, sin fysiska styrka och hot om skilsmässa och otrohet som medel. Plus att de maler ner mig med att rabbla allt med min fysiska person och utseende. Plus att de alla har klankat och hånat mig för hur jag vill ha sex (alldeles för vanligt och det är tydligen inget bra).
Inser väl att jag måste jobba med vad jag dras till och lära mig att dessa personer är inte bra för mig.
Hur är det själv? Har du fler relationer bakom dig med samma sorts personligheter?
:butterfly::butterfly::butterfly:

Hej.
Jag har bara varit ihop med en person innan, och då gick hon i gymnasiet så det var inte riktigt lika dant. Tror vi var tillsammans i 3 år, och hon var faktiskt rätt olik i det sättet att hon kunde prata för sig på riktigt sätt. Hon sa att hon aldrig skyllde på något som mens men ändå så sa hon att hon ibland hade svårt för att hålla känslor inne under den tiden.

Nu med mitt x som jag haft i 15 år gifta 13 är det annorlunda då hon skyller hennes beteende på massa saker och aldrig tar tag i dem själv. Psykisk instabil och makttokig kan jag nog säga med. Och tyvärr är det ju sådana jag fallit för. så att säga att alla är sådana är fel, bara det att alla jag möter är sådana, är mer rätt.

Ofta är det väl så Skildkille81, att man dras till ngt hos en person. Så är det för mig med. Men det är kanske så att man måste lära sig tänka annorlunda. Jag har ff känslor som inte är rimliga eg för min man, med tank på hur han betett sig menar jag. Men jag vet inte riktigt hur det kan vara så. När jsg ser på honom så känner jag att hur ska jag klara av att gå? Sen har han ett utbrott över nån skitsak och då inser jag varför jag måste gå.
Känslor är besvärliga saker egentligen.
:butterfly::butterfly:

2 gillningar

Längesedan jag skrev här.

Hon är uppe i det blå. och ska göra så mycket saker, därför hinner hon inte med någonting.

Så känns det nu igen. Vad konstigt det är när jag läser tillbaka på historian här som jag skrivit. Är det jag som är instabil i mitt mående eller? I början var jag ledsen och rädd för henne. i somras var hon underbar. för hon var ju det. Och hon frågade om hon skulle få flytta tillbaka till mig. Sa inget särskilt då, utan att hon själv skulle se om henens mående berodde på mig. Nu så har hon träffat en kille och jag är så hatisk mot henne att jag får skuldkänslor mot mig själv.
Första gången jag hatar så mycket att det skulle vara skönt att ta en slägga och slå sönder hennes bil. Ja inte att jag gör det, det är mer som en metafor, men känslan av hat är så stor.

I våras ringde hon tom till min mamma och berättade att jag minsann hade glömt en mössa på skolan. Hon var rasande över det och att jag inte kunde ta hand om barnens kläder bättre. NU så är hon rasande på mig för att jag sätter krav på henne att hon inte ska glömma bort gympapåsar, skridskor, kläder, badkläder, regnjackor mm. som ska skickas med till skolan. Som hon säger NU: “Alla kan väl glömma bort en sak”.

Hatar att jag hatar och hatar att jag älskar. Eller är det kärlek jag har?
När de små sakerna är bra. Tex en vecka i somras så minns man det och jobbar för att få tillbaka det. MEN är väl knappast sunt att slita ett år bara för en vecka.

3 gillningar

Du får sluta göra dig själv illa och skydda dig själv. Hon tar inte ansvar för den biten och verkar leka med dina känslor och endast sätta hennes egna i första hand. Den enda som kan skydda dig är du själv.

Jag vet inte vad du hoppas på? Ni två igen? Om du vill det, bestäm dig för dina spelregler. Är det okej att hon dejtar, skaffar förhållanden och sen kommer tillbaks till dig? Om det känns okej, så kör på det! Men om du inte vill vänta och hon uppenbarligen försöker gå vidare, vad ska du göra? Vad bestämmer du dig för? Vissa dagar kommer du antagligen vara superstark i ditt beslut och andra dagar svagare men håll dig så gott du kan till vad du har bestämt dig för. Och återigen ta hand om dig själv, dina känslor.

Tack. Har den senaste tiden alltid tänkt i de banorna. Om mig själv och barnen. Vad är det som gör oss lyckliga. Innan har jag alltid tänkt familjen, men eftersom hon inte vill vara med längre blir det konstigt.

Var/blev så hemskt arg idag. Och är det fortfarande. Hon tjatar om pengar nu! Fast hon även tjatar på MIG att jag är snål mm. och att hon är snäll och inte bryr sig om pengar. Det är DUBBELT SPEL FRÅN HENNE! :rage:

Tja. Kanske ska skriva hela historien om pengar.

Vi gick in i förhållandet med ca 100 000:- vadera på kontonen, så där var vi rätt lika. detta var för 15 år sedan.

Hon har fått 20 000:- av sin pappa i julklapp förra året innan vi började med skilsmässan. Hon var jättearg om de pengarna skulle delas på eftersom det var HENNES!

Jag har fått 150 000:- av min bror för han löst ut mig ur föräldrargården. DE pengarna är hennes också.

Hon vägrar förstå att huset är värt 650 000:- Men att det kommer en skatt på vinsten + mäklararvodet så därför blir det “bara” 300 000:- för mig att lösa ut henne med.

Vägrar lyssna på detta, skulle jag lägga in kommentarer om hur hon ska räkna rätt är jag elak som bara tänker på pengar hela tiden. MEN det är ändå HON som hela tiden måste tjata om det.

:rage:

Jag tycker hon låter borderline, som min sambos x

1 gillning

Känner igen mig själv i din situation . Då betyder det att det finns fler än jag som varit i ett sådant förhållande.