Då jag letar efter ett lämpligt boende för mig och barnen vid separation har jag suttit och gjort nätkalkyler på vad jag kan få för bolån. I dessa kalkyler gör det jättestor skillnad om man anger att man har en bil eller inte, ca 400 000 mindre får jag låna om jag har en bil. Det handlar alltså inte om billån, det är en separat kolumn, bilen är kontantköpt och driftsnål. Finns det någon som vet mer om sådant här som kan säga om ägande av bil eller inte verkligen ger utfall på nästan en halv miljon när man faktiskt får lånelöfte?
I nuläget står jag inte på någon bil, men den ena bilen som står på sambon är min egentligen, och jag förmodar att vi vid en bodelning “ger” den till mig. Kan man förhala överlämningen (om han är med på det givetvis) tills jag redan köpt mitt boende? Annars får jag försöka ställa bilen på mina föräldrar eller någon vän. Det känns lite absurt bara, när jag söker lån i en kommun där de allra flesta realistiskt måste ha bil för att transportera sig och det kostar minst lika mycket att ta tåget (SJ) till jobbet.
Ja, det kanske är lika bra att höra om någon kan tänka sig att ställa upp, skulle givetvis inte medföra vare sig kostnader eller ngt besvär, jag står såklart för allt och bilen är ju inte belånad.
Men det framstår som konstigt tycker jag. Visst, även en kontantköpt och driftsnål bil kommer ju med vissa månadskostnader. Men det måste väl ingå i baskonceptet för en yrkesarbetande vuxen att man har någon sorts transportkostnad? Annars är man väl knappast en yrkesarbetande vuxen och får inget lån av den anledningen istället. Min bil kostar betydligt mindre i månaden än ett månadskort till kollektivtrafiken.
Bilen kan väl stå kvar på din sambo tills du har fått ett lån beviljat sen kan du registrera över bilen på dig själv. Vad ska banken göra, dra tillbaka lånet?
Ja det var lite det jag undrade. Om vi skriver ett bodelningsavtal för att han ska köpa ut mig ur huset, kommer jag då liksom inte undan att åka på bilen direkt i samma veva jag får pengarna för huset? Eller kan man i praktiken ratta runt lite som man vill med det där så länge ingen går till myndigheterna med saken?
Men jag skulle ju förstå honom om han vill bli av med bilen för att själv få låna mer. Men det beror ju på, om vi skriver ett bodelningsavtal att jag ska ha bilen så kan han, antar jag, påstå till sin bank att den kommer ju inte stå på honom utan på mig, även fast den fortfarande vid det tillfället när han köper loss mig står på honom?
Det borde ju gå att lösa så som du skriver. Jag har läst hur ofta som helst att folk skriver bodelningsavtal och baserat på det får lån hos banken. Så varför skulle det inte fungera nu?
Ja vi får väl försöka helt enkelt, annars får jag ställa den på ngn annan eller helt enkelt sälja den för att sen köpa en ny bil. Det gör mig väl lite nervös att luras, helst hade jag bara varit ärlig då jag tycker jag har så alldeles snövitt mjöl på påsen vad gäller min privatekonomi. Känns liksom så sjukt att en kontantköpt, bra och driftsnål bil är en supermegakreditbelastning som sänker min kreditvärdighet mer än om jag haft ett par hundra tusen i konsumtionslån. Men jag behöver ju inte visa banken något bodelningsavtal där det står att jag ska ha bilen, för jag kommer ju ha pengarna på kontot och vara skuldfri, så det skulle ju kunna funka så ja, håller tummarna.