Beslut om ny bostad

Tar bort inlägget - raderat

Usch så svårt, lider med dig. Lyckades själv köpa ut maken ut huset men det är också ett stort ekonomiskt beslut att ta. Jag tror absolut att det är möjligt att fatta genomtänkta beslut i denna sits. Räkna noggrant, tänk efter, sov på saken. Låt hjärnan styra med lite hjälp av magkänslan. Jag förstår att du inte vill flytta fler gånger än nödvändigt men det är trots allt möjligt att byta bostad igen om du om några år upptäcker att det inte kändes rätt.
Om du vänder på det-har du något alternativ till att fatta beslut nu? Isåfall kan du ju vänta. Om inte så måste du ju ändå fatta beslutet. Bäst då att vara så förberedd som möjligt. För mig blev det en form av krishantering att skaffa mig koll på ekonomin, lånemarknaden etc. Och rent ekonomiskt har jag klarat mig bättre än jag trott, tycker också jag läst om fler som berättar samma sak. Lycka till!

1 gillning

Hej! Du kan inte bo kvar, säger du. Släpp det gamla av både sentimentala och ekonomiska anledningar. När det gäller att ta beslut, stora som små, måste man alltid utgå ifrån den situation man är just nu. Går aldrig att förutse hur fastighetsmarknaden kommer att gå. Om du är långsiktig, ta beslut ifrån att det du behöver köpa kommer att funka för dig och barnen. Behöver inte vara drömhuset men du måste naturligtvis tro att Ni kommer att trivas och att det uppfyller Era praktiska behov. Någonstans måste Ni ju bo, men för den skull inte första bästa. Välj något som känns rätt i magen. Kram Kalle

Absolut kan du köpa hus nu. Räkna noga först. Har ni värdering på det gemensamma huset, ligger det ute än?

Ta hjälp av din bank, se till att du har lån förberett. Glöm inte pantbrev och lagfart, det kostar en slant.

Ta med barnen och titta på många hus. Bestäm område först, titta på statistik så du får koll på prisbilden. Tänk på läget, väderstreck, trafik. Var har du kommunikationer, skolor, affär.

Man kan inte ta in alla tänkbara följder. Saker ändras, det får man hantera när det händer. Ett tillräckligt bra hus kan vara helt rätt nu.

När jag hade separerat så skulle x:et ta över våran gård med sin nya. Vi struntade i att skriva papper på själva “kontraktet”, tänkte nöja oss med köpebrevet. Jag frågade dem båda om det var helt säkra på att de skulle ta över, det var de. Då köpte jag ett hus åt mig och barnen inne i samhället. Jag flyttade dit på utsatt datum men när det var dags för x:et att ta över gården så drog han sig ur istället. Han sa att han inte hade råd, men jag är säker på att det var den nya som inte ville bo i ett hus där jag hade bott.
I stället skulle gården säljas och vi började fixa med den inför försäljning.
Under tiden kände jag mer och mer att jag ville inte sälja gården. För att göra en lång historia kort så blev det så att jag tog över gården istället och flyttade tillbaka 6 månader efter att jag flyttat ut. Att flytta 2 gånger på ett år är inget jag rekommenderar. Det var oerhört slitigt.

Jag kan inte förlåta x:et att han backade ur utan att ersätta mig för de extrakostnader det gav, att han ville ha mer i mellan på gården en jag erbjudit dem, för det kommer han alltid att vara en skitstövel - men så här i efterhand är jag ändå nöjd med resultatet.

Tar bort inlägget - raderat

1 gillning

@mittilivet det låter som du tänkt på det mesta!