Vi har bestämt oss för att skiljas. Han ska bo kvar i huset och jag kan inte flytta till nytt boende förän om 3 månader. Det börjar bli svårt att hålla det hemligt för barnen och vi är rädda för att dom ska höra det genom rykten. Saken är att det inte är 100 % säkert med mitt boende. Väntar på att få hyra ett hus som är under renovering och ägaren vet inte hur lång tid det tar. Står i kö på lögenhet men det är lång kö. Frågan är när vi ska berätta för barnen. Vi ska fira jul ihop men inte nyår, vet inte riktigt vad vi ska säga till barnen.
Beror lite på åldern men det är bättre att ta det tidigt. Dom ska få höra det före någon annan och ni kan mycket väl förklara att du bor kvar tills nytt boende är ordnat. Det gjorde vi i nästan ett halvår.
Tack för kloka tankar. Barnen är 10 och 11 år.
Barn i den åldern brukar förstå och ha frågor och faktum är att dom även på sikt kan se fördelar med att ha två boenden. Men en period där dom blir ledsna får man nog räkna med. Sen är det nog olika beroende på hur civiliserad man har varit mot varandra som vuxna och hur det har sett ut innan, har det varit stojigt och skrikigt har nog barnen också känt att nåt inte är bra.
Det finns säkert olika lösningar som passar olika familjer men jag tror på att vara öppen och ärlig. Särskilt om någon part är ledsen eller andra känslor finns tror jag det är viktigt att barnen får en chans att förstå varför.
Om det är ett gemensamt beslut utan för mycket stormiga känslor kanske jag skulle överväga att vänta till efter jul, inte annars. Lycka till med allt!
Jag tycker att man ska berätta om det inte finns någon återvändo och om man har någorlunda klart för sig hur man tänker göra. Vi berättade så fort vi fått klart från banken att jag kunde behålla huset. Det tog några veckor till innan x fick tag på lägenhet.
Är ni osäkra tycker jag att ni ska kontakta en familjerådgivare som kam råda just i ert fall.
Jag tycker också att ni ska berätta för barnen så att de har en chans att fråga er saker. Det kommer säkert att bli lite rörigt på flera plan när flytten väl sker. Barnen behöver också tid att bearbeta att deras situation kommer att förändras.
1 gillning
Men det är väldigt FÅ som jag mött genom mitt jobb att barnen tycker om TVÅ boenden.
Fastän de flesta inte säger något till sina föräldrar om det för att inte såra dem och att det inte är precis så jobbigt för dem så vill de flesta att mamma och pappa är sams och en hel familj igen.
Men de finns som säger att det är skönt med dubbelt boende. Just nu är det 1 av 5. Så ibland känns det som att föräldrarna sätter sin egen tro på att det är bättre med skilda föräldrar än tillsammans.
Men har heller inte träffat något barn som INTE tycker om båda föräldrarna lika mycket. Även om de skulle önska sig att bo bara hos en person. Har hört kommentaren “jag vill helst bo hos pappa, men mamma skulle bli jätteledsen över det då så då säger jag inget”.
Och i dessa fall har det inte varit någon misshandel / missbruksproblem.
Mina barn FÅR säga ALLT till mig även om det skulle såra mig så vet de att jag inte blir arg eller nåt, så deras högsta önskan är att mamma och pappa bor tillsammans i huset och den nye killen kan bo i lägenheten själv så de får träffa honom när de vill.
3 gillningar
Samma här, de allra flesta barn jag känner till och hört talas om tycker att kappsäcksboendet där de flyttar varje vecka suger.
När de blir äldre kan föräldrarna kompromissa lättare och kanske ha en lite annan fördelning än v/v, men för egen del så tror jag att i princip enbart barn från extremt destruktiva och otrygga hem med samlevande föräldrar i destruktiv relation som spiller över på allt och alla känner befrielse över att börja flytta mellan två hem. I en familj där barnet/barnen inte märkt av misshälligheterna nämnvärt så är nog v/v ingen höjdare alls iaf vanligtvis.
Därmed inte sagt att det inte går, eller kan bli hyggligt ändå… men man ska inte som vuxen stoppa huvudet i sanden och intala sig själv att allt man väljer för egen del med automatik blir så mkt bättre för barnen.
7 gillningar
Vi är lite i samma sits här. Frun ska flytta. Nu har hon en lägenhet, men är kvar till efter jul. Vi har sagt till barnen att vi inte har det bra, men den lilla detaljen om att det redan finns en lägenhet har vi inte tagit upp. De fattade ändå allt. Barn är inte dumma, det går inte att linda in det eller komma med halvsanningar som vi gjorde. De fattar.
2 gillningar
Jag och exmaken valde att berätta när det var klart att jag kunde bo kvar och exet hittat nytt boende. Barnet är 10 år och har hittills hanterat detta bra, vad jag märker i alla fall. Jag frågar ibland hur det är att bo varannan vecka men hen tycker att det går bra. Jag upplever hen som trygg. Jag och min exmake har en bra kommunikation och det tror jag att barnet märker, det tänker jag skapar trygghet för hen.
Barn känner nog av mer än vad vi vuxna tror så jag tänker att det viktigt att ha en så öppen kommunikation som möjligt. Om det är för svårt kan man vända sig familjerådgivningen för stöd och råd.
1 gillning