Usch, bilen (”bättre, begagnad”) inlämnad med oviss prognos. Hoppas förstås på inte alltför dyr reparation och att kunna köra den länge än.
Men har börjat titta på alternativ… så svårt.
Riktigt begagnad, relativt ny begagnad, inbyte, köpa ny, privatleasa?? Har inte ett jobb där jag kan få tjänstebil. Bensin, hybrid, el??
Bilpendlar ca 3 mil/ dag. Kör barn till diverse aktiviteter. Har trädgård, så kan behöva köra lite otympliga saker, men inte längre någon barnvagn. Lastutrymme är vid närmare eftertanke nog inte jätteviktigt; kan nog klara mig med en mindre ”pendlarbil” och beställa hemkörning enstaka gånger. Behöver plats för helst 4 passagerare. Behöver funktionen, men är egentligen inte intresserad av bilar. Skulle aldrig betala extra för viss färg, fälgar etc och behöver ingen väldigt motorstark racerbil (även om den förstås är rolig att köra).
Hur tänker ni? Tar tacksam emot råd, tips och gärna konkreta förslag på bilmodeller!
Liten men klart bästa och smidigaste bilen jag ägt ingen kamrem som måste bytas dyrt, den har kamkedja. 0,6L milen. Drygt 300 helförsäkring månad och skatt på 500 per år. Fått höga betyg i säkerhet för småbilsklassen. Den är söt och lättparkerad ,snabb att tvätta, billigare däck
Har kört både Q5 och A4 kombi innan i alla år men denna är klart bäst
Det låter onekligen som ett bra och trevligt alternativ med god ekonomi.
Än så länge har jag stora familjebilen (men inte längre stora familjen) och har funderat på hur mycket lastutrymme jag egentligen behöver… storhandling ett måste, men kanske inte alla besök på brädgården…
En bil jag gillar är Skoda Fabia kombi, med 1,2 liters motor. Billig och enkel. Liten men ändå kombikänsla.
En nackdel är väl att ljudnivån är relativt hög, så längre resor över 10 mil kan vara sega, men kör man privat så går det ju stanna emellanåt
Hur systemet är uppbyggt. Berör endast nya bilar och de tre första skatteåren.
Mer att gränsen minskar vad som räknas som miljövänligare.
Äldre bilar kan ju också få förhöjd skatt, då det beror på utsläpp från bilarna, således de som drar mindre får även lägre skatt, men har inget med bonus/malus att göra.
Mitt råd är att köpa en så ny som möjligt, men INTE en fabriksny. Låt någon av alla de andra som prompt vill byta vartannat år ta den initiala värdeminskningen
Så en två-fyra år gammal bil med få (helst bara en) ägare, få mil, servad enligt rekommendation på märkesverkstad infört i serviceboken.
Inga dyrmärken (tyska) är mitt råd, hellre asiatiska med bra/långa garantier, bra andrahandsvärde och inte en för liten bil med tanke på pendling, trafiksäkerhet och barnforsling.
Diesel är väl inget att rekommendera i dagens läge, men el är dyrt och jag skulle iaf vänta med en sådan investering till man vet mer om hela batterifrågan och de konsekvenser det kommer att få på priser, laddningar, andrahandsvärde etc.
Så idag skulle jag valt en bensinbil, själv har jag en diesel som köptes 2013 då det var statligt uppmuntrat (vilket såklart sket sig snart efter) och den kommer jag att köra till den ger upp. Men när det gäller drivmedel svänger det så kraftigt att man inte vet ett smack om vad som kommer att gälla nästa halvår och det är val i år och då kanske det där jäkla miljöpartiet är ute ur bilden med allt sitt krångel…
Jag har alltid kört tyskt, om man bara servar och håller efter så är dom inte dyrare utan snarare tvärt om pga bra kvalitet . Men iof är väl bilintresse och märken lite som religion
Önskar det fanns en enda som är klockren på alla punkter som man vill ha men tyvärr önsketänk då alla har sina små barnsjukdomar och brister. Dyrt så in i Norden också huvva
Jag är ensamstående med medelinkomst och upplever iaf min lilla pärla som billig. Jag lägger alltså inga stora pengar på varken reparationer el bränsle och skatt. Den är även säker i väghållning trots ringa storlek
Nåja… man får såklart tycka/prioritera vad man vill Men lyxmärken för randomkonsumenter typ Audi, BMW och Mercedes är ju orimligt dyra i inköp och både service och reservdelar kostar skjortan.
Passat (VW) är väl iof hyggligare i pris, men talar man random “tyskt” så är det väl vanligtvis de tre förstnämnda man menar och man får såklart betala dyrt för märket/statusen. Om de sedan är så mkt bättre än andra märken rent tekniskt vet jag inte… men att statusen varit skyhög är ju välbekant
Även om jag faktiskt misstänker att även statusvärderingen håller på att svänga, i synnerhet bland de som värderar dyr nybils-status högt och har råd att betala för det varje eller vartannat år.
Men jag säger inget om man vill lägga alla sina pengar på bilar, själv tycker jag det är en extremt dålig ekonomisk affär men då är jag inte särskilt intresserad mer än att den ska vara säker, bekväm, pålitlig och hållbar och inte kosta skjortan i vare sig service eller reparationer.
Hade Skoda Felicia för många år sedan och var nöjd med den. Kikade på Fabia. Combin verkar inte tillverkas mer? Å andra sidan är.nog en något år gammal bil att föredra. I en av sökträffarna jag fick upp tog de roligt nog upp nya Fabian som ersättare även för volkswagen Polo, som @Dragonfly tipsade om!
Får man fråga vad för sorts elbil? Ren elbil eller hybrid, och varför det blev just det det blev?
Har tänkt minus på båda är förstås det höga priset och för hybriderna att de har ”dubbla system” som han gå sönder/ måste servas och minus rena elbilar begränsad räckvidd och att batteriet kan försämras.
Plus förstås lägre rörlig driftskostnad, förhoppningsvis bättre för miljö, roligt att köra nytt etc
Kikade på privatleasing av Kia Ceed plug in hybrid, som framstår som ett relativt prisvärt och bekymmersfritt alternativ och en fullstor ”familjebil”.
Å andra sidan: efter 3 års privatleasing lämnas bilen tillbaka och man har ingenting kvar.
För motsvarande ”slant” hade man tex kunnat köpa en fabriksny Kia Picanto bensin (pytteliten och knappt något bagageutrymme), men fullt betalad efter motsvarande 3 års billig leasingbil, man har kört den själv hela tiden och har ytterligare 4 år att köra med nybilsgaranti.
Toyota, Mazda, Mitschubishi och Hyundai har bra renommé och har haft genom åren… och säkert flera till som jag inte känner till.
Min syster har en Kia Ceed och är supernöjd, den har ett lastutrymme som ledigt rymmer två golfbagar, samt väskor så det är inget att klaga på för den storleken på bil
Jag har en rätt opraktisk bil, men gillar den, en pytteliten minicooper cab -07. Långmilare och får i princip bara plats med dotterns ridsaker i bakluckan. Givetvis ingen dragkrok eller annat praktiskt. När sonen på sina 193 cm åker med så måste han ha sätet så långt bak att ingen kan sitta bakom.
Har också funderat på en mer praktisk bil men… den är ju så söt
Ja du @Trott härmed bekräftar du all förförståelse som finns rörande kvinnor och bilar… färg?!?
Visst är det roligt om bilen inte har en urful färg, men att välja bil efter lackfärg är ju urdumt för att tala klarspråk (som blivit mitt signum här, på gott men kanske mest ont)… men visst kan bilar vara söta och gulliga oxå
Oj… Skriver jag med kvinnor.
Nu börjar jag tänka på min första tjej jag hade, för över 20 år sedan, när jag hade min gamla Jetta. En gång tappade jag avgasröret när vi skulle åka till dans på folkets park, så jag fick knyta fast det med massa soppåsar. Sen så när man väl fick i en växel så åkte man. En gång fick jag i både backen och 5:an samtidigt. Och bilen mer hoppade framåt än rullade.
I slutet så fungerade inte backen, så då hände det att man fick köra framåt och putta den bakåt. Då fungerade bara 3:ans och 5:ans växel.
Så för mig har alla bilar varit bra efter den tiden.
Skojade om färgen, det var inte därför jag valde den . Den må inte vara praktiskt men den är rolig att köra. Sen så använder jag inte bilen så mycket. Det enda jag behövt fixa sen jag köpte den för 6 år sen är en lampa och bytt stötdämpare. Så den får vara kvar.
Att den är manuell är en fördel nu när sonen övningskör.
Har jobbat i mansdominerade team i flera år så vi har haft den där diskussionen ang färg och kvinnor ett flertal gånger.