Bedragen

Åh vad fint! Är det så? Oavsett hur sviken man känner sig?
En vän påminde mig också om i nöd och lust… Men det är så väldigt svårt att acceptera ett sådant extremt snedsteg!

Tack snälla! Är så glad att jag registrerade mig här, så många fina och kloka människor som inte dömer i första hand…
Jag har försökt fråga varför, men han säger att han verkligen inte vet och inte kan hitta på något svar. Men tids nog så kanske det kommer fram, han är ju också väldigt ledsen och nedstämd just nu.

2 gillningar

Ser att det ramlat in många kloka inlägg redan.

Jag vet inte hur man resonerar när man har en affär men att bli förkrossad och jätteledsen osv är ju en reaktion som kommer oftast först när partnern är medveten om situationen. Då är det dags att ångra sig, då är det dags att ta tag i relationen, då är det dags att vara jätteledsen. Är man verklig ledsen för att man bedragit eller är man ledsen för att man blivit påkommen? Är man ledsen för att man plötsligt är rädd för att bli lämnad? Att man inte längre kontrollera relationens utgång?

Jag dömmer ingen som stannar kvar som bedragen men jag hade tagit en paus. Flyttat ut ett tag, inte spenderat lika mycket tid i hemmet ett tag. Få distans, distans för att tänka på MIG själv. Inte på barnen, ekonomin eller partnern. Vad vill jag ha? Förtjänar jag detta? Kan jag komma över det? Kan jag må bra i detta igen? Osv. Det behöver inte tas beslut varken igår, idag eller imorgon. Dock skulle jag sätta mig själv och mina behov i fokus.

10 gillningar

Finns väl inget äktenskap där man inte har kriser. Den som säger att allting bara är bra , ljuger.
En skilsmässa är från rumpan, inget jag rekommenderar. Kämpa på så länge ni bara har en ” kris”

2 gillningar

Tack! Det finns ändå olika nivåer av kriser… Det här är ju extremt på alla sätt, men en skilsmässa är inte enkelt heller. Så mycket att ta hänsyn till. Barnen, ekonomi osv. Ett helt liv som raseras!

@Lli Svaret på vad hon ”erbjöd”. Det kan ta ett tag att förstå det. Man måste som få lite distans till det och kanske våga säga ”att när jag var med henne så:
Kände jag mig attraktiv och jag behövde det eller
Kände jag mig fri för att jag slapp tänka på tvätten
Kände jag mig tillfredsställd för jag fick ligga
Etc etc

Och sen se hela situationen. Hur har han det på jobbet, ekonomin, socialt, vänner etc. För hade han mått tiptop så hade han inte varit öppen för det. Går han och är orolig för nåt annat så måste det också upp på bordet. Vad ledde fram till att det hände?

Hur gick det till när han bröt? Så att du inte går omkring och är orolig för det. Hur fick du reda på det? Kan också spela in i hur ni ska reda ut detta.

Svaret kommer när det är lugn och ro i hans skalle. Han måste också läka och i den processen så brukar det bli intressanta och faktiskt rogivande samtal. Såna samtal som gör att man kommer närmare varandra.

Han visste vad han hade hemma men han tänkte ju inte. Hade han tänkt så hade det inte hänt. Och nu är det faktiskt världens chans att tänka till. När känner han sig älskad av dig? När känner du dig älskad och uppskattad? Har du saknat nåt? Vad har ni för drömmar?

Han klarade iaf av att bryta till slut. Även om man tror att det är det enklaste så är livet aldrig enkelt.

Och det är klart att man kan vara orolig för att det händer igen. Men ska man verkligen gå omkring och oroa sig för allt som kan hända? Nej man ska kasta sig ut och leva. Vågar man inte så vinner man inget.

@mamma_mu Min farmor hade en bonad i sitt kök: Lär dig livets stora gåta: älska, glömma och förlåta.

Skulle inte rekommendera att ta en paus. Men alla är olika. Tänker att det är nu ni behöver varandra som mest. I nöd och lust.

3 gillningar

Han har inte haft det så bra med hälsan, ett flertal proppar och andra bekymmer som lett till många sjukhusbesök det senaste året. Dessutom misstänkte de en tumör på vår yngsta son och det tog liksom musten ur oss alla. (Det gick bra!)
Men på jobbet har han det bra och är väldigt omtyckt, han har blivit erbjuden vidareutbildning och att kliva upp ett snäpp, trivs väldigt bra med sina kollegor osv.

Det är så mycket att ta hänsyn till, våra fina barn som jag inte vill ha delad tid med. Ekonomin som påverkas drastiskt… Men så klart är det viktigast att vara lycklig!

Jobbar du med sådant här för du är så väldigt klok i dina tankar?! Stort tack!!

1 gillning

Jag delar inte den bilden. Att Han ska ha “få” så mycket uppmärksamhet, ingen offerkofta där. Låter jättehårt men lite mera får man stå för sitt agerande. Visst han kanske inte mått bra men vi pratar inte engångsligg på fyllan. Vi pratar om ett varaktigt vänsterprasslande.

“Man ska inte kasta bort allt”, “satsa på kärleken” “förlåt” osv varför är det offret i handlingen som alltid ska ha så stor förståelse? Jag tror det i grunden handlar mycket om en personlighetsfråga. Jag skulle komma över en otrohetsaffär men är inte heller långsint. Dock behöver ju partnern förändra saker som ledde till affären,
sågs ni på jobbet? - byt jobb.
Träffades ni på krogen? - det blirnhemma kvällar framöver.
Osv

Framförallt i början av “förlåtandet”.

6 gillningar

Hear hear! :clap:

@Jaget

1 gillning

Det finns många med erfarenhet här inne. Läs gärna signaturen Stark1 om hur man kan hitta tillbaka till varandra efter otrohet

1 gillning

De träffades via sonens fritidsintresse. Han har tagit bort allt som har med henne att göra. Han har plockat bort sociala medier och han låter mig ha full insyn. Men ja, jag vet inte…

Tack snälla! Kan man söka på signaturen?

Det jag menar är att i min värld är ett säg ONS ute på krogen en mer försumbar händelse. Att ses återkommande, flirta, byta nummer, börja ses, ligga, fortsätta ses. Det är en process, sker inte över en dag. Jag anser det vara ett värre svek än ett engångsligg. Därför kan man bemöta agerandet mycket mera hårt och mindre hänsynsfullt.

Jag skulle därför behöva fokusera på MIG. Jag är själv relativt nyseparerad och står ganska stadigt på jorden idag. Jag har försummat mig själv länge, jag vill verkligen lobba för självrespekt och egenvärde. Man kan få livskvalitet som separerad också, livet tar inte slut för att relationen gör det.

Därför skulle jag behöva distans i din situation och utforska vad JAG vill.

5 gillningar

Jobbar med HR egentligen. Men fungerar väl som driftschef för 50 gubbar. Så jag har hört det mesta. Helst efter coronan då det var mycket privata problem som tyngde dom.

Har även en egen idiot till man som är helt underbar. Och 3 bröder som även dom klivit över staketet.

Länkar

Fru’s tråd:

Stark1’s tråd:

AII’s tråd:

Hoppas länkarna funkar. Annars är det bara att du söker längst upp.

1 gillning

Tror du att man kan älska någon och ändå vara otrogen? För i min värld funkar det inte så. Har man det bra så vårdar man det och är rädd för att förlora det… Man sätter inte sitt äktenskap på spel liksom!

Det tror jag. Otrohet handlar ofta bara om den otrogne. Det slår slint.

Det är en bra fråga. Hur kan man riskera allt? Men dom resonerar inte så. Generellt. Dom ser inte risken i stunden dom är otrogna första tillfället. För många blir det nog en typ av ventil för dom orkar inte ta tag i det som skaver. En impulsiv grej i början. Som sen eskalerar. Och väl inne i det så är det nog svårt att bryta för nånting ger det ju. En stunds lättnad. För att väga upp mot skuldkänslorna. Och så får dom mera ågren. Och så träffar dom henne igen. Som en typ av snuttefilt.

2 gillningar

Vi pratade en stund ikväll och han försökte hjälpa mig att hitta orsaker. Han nämnde att han tappade bort sig själv, att det blev för mycket med allt helt enkelt. Det låter rimligt ändå.
Han försöker göra allt rätt men tycker att det är svårt då jag sänder ut mixade signaler. Jag förstår det för ena stunden skriver jag all ilska på ett flertal sms och i nästa så vill jag att han ska hålla om mig.
Det är inte helt lätt det där med känslor…
Tack fina du för att du tar dig tid att svara och att jag får ventilera :tulip:

1 gillning

Kolla den där basic-listan jag skickade i meddelande till dig. Ett första steg.

Och läs de 3 trådarna som ger framtidshopp.

1 gillning

Det kommer svänga fram och tillbaka! Se till att hitta någon utomstående för samtalsterapi, enskilt och tillsammans.

1 gillning

Jag har bara skummat genom din tråd för jag är på jobb men känner att jag vill svara dig.

Som jag känner igen mig i din smärta!!! Jag beklagar verkligen att du behöver gå genom den.

För att svara på dina viktigaste frågor så ja det går att ta sig genom men det tar tid och det kräver engagemang från båda två och 200000% ärlighet från den som har varit otrogen och svikit samt att den som har blivit sviken kan tänka sig att vara med och göra det jobb som krävs för att återuppbygga förhållandet.

Jag såg att du har varit inne och läst min tråd. Då vet du att min man sa att han skulle göra vad som helst och faktiskt gjorde det. Han gav mig löften dag ett som jag var skeptisk till men som han gång och på gång bevisade att han skulle hålla.

Jag ältade en hel del men min hjärna processade allt väldigt snyggt (det förstår jag i efterhand men där och då var jag sjukt frustrerad). Min man berättade allt dag ett. Men jag var i sån chock att jag kunde inte ta in det. VI pratade jättemycket de följande dagarna, veckorna, månaderna. Efter 4-5 månader upptäckte jag att min hjärna hade “kategoriserat” informationen som jag hade fått och selektivt lät mig ha tillgång till det. Jag kom ihåg en bit i taget. Vi pratade om det och när jag var färdig bearbetad fick jag tillgång till nästa bit osv. Blev det förmycket stängde hjärnan av en del som jag fått tillgång till och jag fick gå tillbaka och “bearbeta om” det som redan var ältat.
Jag hoppas att du förstår hur jag menar för jag själv behövde hjälp att bena ut hur det hade fungerat för mig. Diakonen som jag och min man pratade med hjälpte mig att förstå vad som hade hänt mig. Jag var som sagt frustrerad för ibland när jag och min man pratade så sa han “men det där har vi redan pratat om”. Han sa inte så för att stänga dörren till ämnet utan för att påminna mig om att vissa saker hade han redan sagt och mer än en gång.
Det komiska i det hela är att när jag kände mig färdig med ältandet då var det som att en spärr släppte i min hjärna och jag fick tillgång till all info som den hade.
Jag är övertygad om att dessa spärrar som min hjärna satte upp och att jag sov som en stock räddade mig från att gå in i väggen.

Hitta dina sätt att hantera situationen på. Gör det som DU känner är bäst för DIG. Hur jobbigt det än låter så ska du inte fokusera på barnen eller vad han behöver utan vara den största egoisten och fokusera på dina behov.
De första månaderna var jag inte ute i köket alls. Min man lagade all mat och tog hand om ungarna för jag mäktade inte med.

En annan sak: sök hjälp! Olika instanser har olika lång väntetid. Jag valde att vända mig till svenska kyrkan av olika anledningar. Jag mailade diakonen samma dag som jag hade konfronterat min man och dagen efter satt jag i en fåtölj i hennes rum. Sen var vi där tillsammans.

Min man sa upp all kontakt med den andra kvinnan. Han var väldigt tydlig att han aldrig ville träffa henne igen. Jag såg när han skickade det och jag fick läsa svaret också. Jag blev förbannad att hon svarade faktiskt.

Vi spenderade timmar med att prata varje dag. När det hade gått några månader bestämde vi oss för att vårt sovrum skulle vara en frizon från tunga samtal för vi behövde känna att vi kunde släppa det tunga och bara va. Det var vissa kvällar då vi släpade ut varandra i soffan för att prata för att inte bryta det löfte vi hade gett varandra om frizon.

Vi hade ett enormt behov av fysisk när het från dag ett. Vi sov på varandra det första halvåret.

Så ja, det går att ta sig vidare och rädda ett äktenskap men båda måste vilja det. Båda måste göra jobbet och den som har svikit har ett tyngre lass att dra och får gilla det läget.

Jag har också fått löftet att det aldrig ska hända igen.Löfte om trohet gav han mig för 20 något år sedan när vi träffades. Han var så tydlig vad han ansåg om otrohet. Det svek han. Jag hade bestämda åsikter om otrohet också och det var att jag aldrig skulle förlåta. Det var ett helvete att bryta mina egna löften till mig själv, för så kändes det i början. Men jag har hittat ro och jag har gett mig själv nya löften. Skulle han svika mig igen kommer han att åka ut med huvudet före.

Fundera på vad du behöver här och nu för att kunna fungera. Och försök att inte älta detta själv. Sök hjälp.

4 gillningar