Samma här, jag har varit riktigt elak emellanåt de här dagarna. Men han har tagit det, tagit ansvar för att det är han som gjort fel. Han har bekräftat mig och bedyrat sin kärlek till mig. Men det är ÄNDÅ så svårt att ta in och förstå.
Förstår verkligen inte hur han tänkte och att han kunde utsätta mig för det här, när han nu säger att det är mig han älskar…
Blir så glad över att ni funnit varandra igen!
Tack fina! Ja jag är inte lätt nu, skriker att han ska dra och när han går undan så skäller jag för att han lämnar mig i sticket med min ångest…
Tusen tack för sina ord, du är klok!
Tack snälla fina du!
Nej man orkar inte leva i negativitet hela tiden. Men det är svårt… Det svänger onekligen fort i känsloregistret. Från ilska, till skratt, till paniktårar…
Så svårt att ta in och acceptera. Att han inte avslutade utan lät det pågå i flera månader bakom min rygg. Och ändå säger han att det aldrig fanns några känslor där!
Hos honom fanns det känslor och tankar på
Att lämna mig…. Men vet du han kan aldrig få
Nån bättre än mig. Hon har bara sina tuttar att komma med. …
Helt rätt tänkt! Det är hans förlust och han kommer vakna ut sin bubbla och ångra sig och förstå vad han har ställt till med…
Det är egentligen oväsentligt om det fanns känslor eller inte. Han har sagt klart och tydligt att han vill ha dig. Att det är dig han älskar. Och du litar inte på honom nu så skriv upp det. Så du kommer ihåg det. Och nu i början fungerar du inte alls, du kommer knappt ihåg vad du gjorde för 20 minuter sen.
Och om det skulle ha funnits känslor så ska du ta det med en nypa salt. Man hinner inte utveckla några riktiga känslor på så kort tid, det är bara hormoner. Dopaminkick. Bekräftelsekick. Det har varit en fantasi utan vardag och om man inte levt med en person så känner man ju inte den.
Varför avslutade han inte då? Det kommer du förstå när du förstår varför.
Så försök att leva lite också de få stunder du orkar nu i början. En promenad, hålla handen, middag ute. Bara ni två. Och om 1, 2 eller 3 år kommer ni sitta på samma restaurang och skratta åt hur dåligt ni mådde och att ni insåg inte att man kunde ha det så bra. För många får det faktiskt bättre. Låter otroligt nu.
Och om det finns några sms eller liknande: läs dom INTE. För det som eventuellt står i dom är rent strunt. Det är en fantasivärld som dom levt i ett tag av nån anledning. Det enda som är viktigt för dig just nu är hur han beter sig nu.
Finns inte så många solskenshistorier att läsa på detta forum men gemensamt för de som finns är att dom försöker bygga nåt nytt, nånting bättre.
Alltså tack, du känns som min livlina! Jag är så tacksam över dina kloka ord!
Vi pratade faktiskt om att gå ut och äta på fredag, dejta och avsätta tid för varandra. Det kändes bra då, men nu är jag i allt det mörka igen!
Jag har fått printar på deras konversationer och plågar mig då och då med att läsa dem. Jag förstår att jag inte borde, men ändå… Det har ju hänt! Ofattbart!!
Vilken fin människa du är som tar dig tid att stötta en främling, tack!!
Ja då har du läst. Men försök inse att det var inte på riktigt. På sätt och vis kanske det är bra att du plågar dig med det så då går det fortare. Du skriver ”det har ju hänt”. Ja det har det. Men jag fortsätter hävda att det var inte på ”riktigt”. Det var nån typ av fantasivärld som han levde i ett tag. Och anledningen till varför han behövde göra det kommer du förstå till slut.
Det kommer att vara mörkt större delen av tiden i början. Sen som jag skrev tidigare så upptäcker du en dag att det är bara solsken. Och så är det med många saker. Ibland måste man må riktigt skit för att nå den där riktiga lyckan.
Okej ni har barn. Det är lycka. Men det är så viktigt att vara det ni var i början: man och kvinna. Är man bara mamma och pappa så tappar man grunden till att man skaffade barn.
Precis så uttrycker han det. Tomma ord i en låtsasvärld. Men då borde han inte fortsatt, inte uppmuntrat och hittat tillfällen att ses. Tid och engagemang som han kunde ha lagt på mig och barnen. Jag har investerat allt i det här och trodde att han gjorde detsamma. Folk lyfter alltid vår relation som ett ”ideal”. Och nu slocknade allt! Jag trodde vi var lyckliga, det är ett stort fall att inse att allt varit en lögn och att han slitit ut mitt hjärta och stampat på det! 
Jo det var på riktigt, TS man valde att gå bakom ryggen, valde att svika henne så jo det var på riktigt och det är vidrigt att utsättas för det av en person som man litar på. Låtsas som att det inte var på riktigt är ju att förminska både handlingarna och mannen, som en litet lustig grej som ”råkade” hända liksom.
Det är en vuxen människa som har familj som faktiskt valde, tog ett beslut att att knulla bakom ryggen på sin fru, inte en gång utan flera. Man kan linda in och paketera händelsen lite förmildrande men faktum kvarstår och lägg skulden och ansvaret till otroheten där den hör hemma!
Jag har också blivit bedragen. Vi ska skilja oss. Men till skillnad från din man så sa mitt ex att han ”inte visste varför” och så visste han inte riktigt ” hur mycket han var beredd att satsa på oss”. Han pendlar (något jag tror är största orsaken till att det kunde hända) och är inte beredd att ge upp pendlingen. En av sakerna han sagt är att han blir en sämre version av sig själv när han är med mig och att han inte kan lova att han inte sviker igen. Men han var beredd att gå i parterapi… Han ville ha tid sa han. Det hade han kanske fått, om han bedyrat att han ville. Det här är andra gången han kraschar vårt förhållande. Men jag har bestämt mig för att lämna en gång för alla. För min och barnens skull. Jag tror att han kommer falla djupt om några månader. 2/4 barn vill inte bo med honom. En vill inte ens prata med honom.
När jag läser vad du skriver tänker jag att det finns hopp. Alla människor kan göra fel. Han visar ånger, och jag tror också att alla de där SMS:en bara är en låtsasvärld. Jag tror att du måste ge det tid, lång tid. Som flera varit inne på. Gå i parterapi och lär känna varandra på nytt. Så får tiden visa om det går att reparera ert äktenskap. Du behöver inte ge honom några garantier.
Så ledsen för din skull. Det gör verkligen ont! Som att någon sliter ut ens hjärta och stampar på det…
Jag vet varken ut eller in, allt känns bara så sjukt!
Ta hand om dig och barnen!
@ menar inte alls att förmildra det. Eller att ta bort nån skuld.
Då jag skriver att det inte var på riktigt så jämför jag med det dom har tillsammans. Dom är på riktigt, dom bor ihop, dom kämpar i vardagen för att få det att gå ihop. Med älskarinnan så blir det som att dom träder in i en låtsasvärld där det inte finns några krav.
Och du har helt rätt i att han valde detta. Och då blir ju frågan varför man väljer att gå bakom ryggen. Varför kan man inte leva i den ”riktiga” världen och gå hem till sin fru och säga att man träffat en ny om det är en ny tjej man vill ha? Man kanske flyr från nåt? Man flyr i många fall från sig själv. Och så blir det bara kaos.
Skulden och ansvaret ligger hos den otrogne alla gånger. Har aldrig påstått nåt annat. Och TS man har tagit på sig det. Men perioden före hela spektaklet har bägge ansvar för. Men bara en valde en dålig lösning på ett problem som hade varit enkelt att lösa om man bara hade kunnat kommunicera.
Bland alla historier man läser här så är det väldigt sällan man får läsa om en man som faktiskt vaknar upp och visar ånger. Så jag håller alla tummar.
Tack! Dina ord värmer och jag anser att du tänker klokt och rationellt i detta. Betydligt mer än vad jag gör!
Han ångrar sig verkligen, han har precis skickat flera sms med samma budskap om att han var en idiot och inte vet vad han tänkte på. Att han älskar mig och skulle göra det ogjort om han bara kunde. Jag har pressat honom på svar, men han säger att han inte kan hitta på svar bara för att… Kanske kommer det med tiden som du skriver.
Jag inser att han är ångerfull och han är så fin mot mig och nedvärderande mot sig själv, men jag kan inte bli av med min bitterhet och mitt ältande. Det äter upp mig! HUR kunde hans ens ta det steget från början. Han förstod ju att jag skulle bli helt krossad!
Han säger att han inte tänkte, men han är ju som sagt vuxen och visste mycket väl vad han hade hemma…
Tack snälla för att du lugnar mig. Dina ord betyder massor!
@Lli Han tänkte ju inte. Det här kommer han nog att gå och grubbla på ganska länge. ”Varför stannade jag inte upp och sa stopp?”.
Kanske är det till och med så att du kommer på svaret före honom för jag tror du känner honom rätt bra.
Hur kunde han göra så här mot dig? Det ältar du. Kommer ta tid innan dom tankarna släpper. Jag tänker så här: hur kunde han göra så här mot sig själv? Han visade inte sig själv respekt. Han var inte ärlig mot sig själv. Han kan inte gå med rak rygg. Han måste leva med att han sårat dig.
Du däremot kan gå med rak rygg. Det gör dig stark. Även om det inte känns så nu.
En nyckel till att man kan läka är att han ångrar sig och visar det. Och där har ni fått en bra start. Att han kan visa att han är ledsen. Att du får vara ledsen i hans famn. Att gråta tillsammans. Att sörja det som hände.
”Han förstod att du skulle bli förkrossad.” Njaa det tror jag inte. För när dom befinner sig i den där röran så tänker dom inte. Det är som om dom är fulla dygnet runt. Ingen konsekvensanalys. Dom snärjer in sig i sina egna lögner och till slut så brakar allt samman och ibland så vaknar dom upp (som i ditt fall) och undrar ”vad har jag gjort?”. Han är vuxen? Ja nu är han vuxen! En vuxen person står för vad den gjort. Medans det pågår? Inte så vuxen tycker jag.
Så ställ inte frågan ”hur kunde han göra så här mot mig”. Fråga istället ”vad gav hon dig?” ”bekräftelse, en paus från verkligheten, 100 procent uppmärksamhet, sex, kände du dig attraktiv, lyssnade hon bra etc etc”. För hon fyllde nåt tomrum, nånting han saknade. Och när han kommer på det så börjar det kännas bättre. Sakta, sakta bättre.
Alla kan göra misstag. Även om detta är svårt att kalla för misstag. Jag omformulerar: alla kan misslyckas. Ibland gigantiskt. Men det som definierar en människa är hur man agerar EFTER det. Att våga stå för det man gjort är stort. Men han hämtar nog kraft i att han vill ha dig. Så ta åt dig. Du är värd att kämpa för och han vågar komma till dig och säga att han gjort fel.
Så ledsen att du har behövt vara med om detta. Förstår om känslorna är helt upp och ner och att du gärna vill lita på det din man säger. Men jag vill bara säga var försiktigt. Precis som Kaotisk skriver så han han valt detta. Han har valt att svika dig och göra det här mot dig.
Jag har varit med om samma sak. Mitt ex var otrogen. När jag kom på honom grät han och visade enorm ånger och han bedyrade att han aldrig, aldrig mer skulle göra något sånt här. Att jag var den enda han ville ha. Att han älskade mig mer än något annat. Osv osv. Vi gick i parterapi. Han gjorde allt, precis allt för att få mig att känna mig trygg med honom igen. Jag valde att fortsätta med honom.
Tiden gick och sakta, sakta började jag känna tilliten komma tillbaka även om den aldrig kom tillbaka helt och en bit av mitt hjärta alltid var skadat efter det han gjort. Tills han en dag gjorde det igen. Och igen. Så snälla var bara försiktig och tänk och känn efter noga. Kanske går han att lita på igen. Kanske inte.
Inte meningen att vara negativ men man hör tyvärr alldeles för ofta historier om partners som är otrogna igen.
Ja det är min största mardröm, att det skulle hända igen! Det gnager så klart i bakhuvudet hela tiden, men han säger att han verkligen vill vara med mig och att det är mig han älskar. Men jag förstår helt vad du menar. Tack!
Tänker att det är mänskligt att fela, men samtidigt så är det ett så grovt övertramp!
Tack, återigen! Jag har frågat vad hon erbjöd, men han har inget svar på det säger han.
Han säger att han hatar sig själv och hoppa att han kan förlåta sig själv en dag och att även jag gör det.
Jag vet varken ut eller in. Det var trots allt ett eget val och han visste vad han hade hemma…
Han säger att jag inte sett de bitarna där han faktiskt försökt att avsluta, men det är väl bara att bestämma sig? Åka hem, blockera människan och satsa på sin familj.
Jag vet att jag låter bitter och ältande och det är väl precis vad jag är.
Särskilt när man hör alla negativa erfarenheter.
Älska, glömma och förlåta… det skall man göra. EN GÅNG.
Jag tror som en hel del andra att den viktigaste svaret han är skyldig dig och er är att förklara varför. Hur han tänkte, vad som hände i honom osv. Det är väldigt svårt men jag tror nödvändigt för att han ska visa på genuint förståelse för sitt beteende och därmed också någon form av analys kring vad som ledde till detta beteende och hur han i så fall tänker att det inte kan ske igen.
Jag är ledsen att du behöver gå igenom detta. 