Bästa tipsen för att bygga en bättre självkänsla?

Bästa tipsen för att bygga en bättre självkänsla?
Att bli lämnad för en annan gör ont men nu vill jag inte längre att han hans handlingar mer ska få såra mig. Jag har en tid bokad till psykologen men tills dess:

Ge mig era bästa tips! Hur har ni byggt upp er? Podd? Youtube? Affirmationer?

En känsla är just bara en känsla byggd på egna tankar. Känslan och tanken är inte alltid sann. Våga möta rädslorna i små portioner. Försök gör dig påmind om dina tankar, vänd på dem, du är bra. Självmedvetenhet. Försök komma på dig själv när du svävar iväg och trycker ner dig. Tillbaka till här och nu om och om och om igen. Sakta sakta blir du bättre på att avslöja bluffen/osanningen som du byggt upp i tankarna.

1 gillning

Att göra nya saker som är utmanande. Saker som gör att du glömmer bort dig själv, gärna med lite adrenalin.
Jag har börjat tala till mig i tredje person istället för affirmationer. Jag är tacksam för (A), jag litar på att hon kommer skapa ett intressant liv för mig. Jag är stolt över henne.

2 gillningar

Jag kände som du, att det är orättvist att jag ska bära på så mycket, att jag ska behöva bära på exets handlingar och ord. Jag bokade ett besök med mitt ex och tredje part (parterapeut) och berättade om konsekvenserna av hans agerande. Jag ville rituellt lämna tillbaka det för att jag tänker att det säger oändligt mer om honom än om mig. Jag sa till honom att han inte skulle få såra mig mer.

1 gillning

Självkänsla är inte detsamma som självförtroende… inte alls.

Så adrenalinkickar hjälper inte, du behöver omfamna ditt inre barn/själv (sorry för plattityderna) och hjälpa dig själv på traven till att DU duger precis som du är.

Acceptera dina svagare sidor och peppa dina starka. Du kommer misslyckas emellanåt, det gör vi alla, men det misslyckandet definierar inte den person du/vi är.

Det här är bra, när du snöar in dig på självklander… stoppa tankarna och gå ut och ta en nypa luft och starta sen om igen, från ett nytt perspektiv :+1:

4 gillningar

Det är spännande det där med vad känslor är… En del säger att det är bra att släppa ut känslorna… jag säger inte emot men just nu önskar jag mig lite mindre känslor…:woozy_face: Jag ska försöka tänka positiva tankar och har börjat med en dagbok där jag skriver vad jag är tacksam över.

Jag försöker adressera min sorg till honom och han delar sorgen över att våra 30 år tillsammans är slut, även om han har gjort valet att lämna.

1 gillning

Bra tips att prata i tredje person och att göra nya saker. Nya saker föder nya tankar tänker jag…

Ja det är sant att jag behöver omfamna mitt inre barn. Jag vill alltid vara stark och handlingskraftig. Jag försöker acceptera och navigera min nya situation. Men jag vill inte längre låta hans handlingar såra mig. Jag vill få honom att bli en med någon mindre viktig person i mitt liv.

Det är helt ok att misslyckas…att sväva iväg med sämre tankar om sig själv. Döm dig inte. Grejen är att lära sig bli medveten och att komma tillbaka till nuet. Öva, öva, öva. Våga gå emot dina rädslor, våga misslyckas. Forsätt skriva. Försök hitta någon sak varje kväll som du tycker du gjort bra under dagen och försök vara tacksam för något annat. Du är du och du duger precis som du är :smiling_face_with_three_hearts:

1 gillning

En bra självkänsla bygger man genom att bli kapabel. Istället för att fråga om hjälp direkt så försöker man själv.
Istället för att säga dåliga saker så säger man bra saker till sig själv.
Man kan lägga tid på en hobby och på så sätt bli affirmerad från likasinnade.
Självkänsla byggs inom sig själv, genom handlingar som leder till att man känner sig duglig och behövd.

Gör saker du aldrig gjort förrut, utsätt dig för nya situationer och det viktigaste. Våga göra fel.

1 gillning

För mig låter det mer hur man bygger självförtroende… självförtroende har jag nog mer och bättre än självkänsla…, ?!?

1 gillning

:heart::smiling_face_with_three_hearts:

Jag personligen har backat i tiden och utforskat min släkthistoria och min egen uppväxt för att försöka komma till botten med sådant som känns som medfödda egenskaper hos mig, men som kanske egentligen är inlärt från min första dag i livet. Eller i alla fall befäst innan den tid som jag kan minnas.

Dels har jag gjort detta i psykodynamisk terapi, dels har jag arbetat på egen hand, bland annat genom att prata med mina närmaste släktingar om hur de har uppfattat vår familjekultur, våra värderingar och vad som är acceptabelt och inte.

Undan för undan lägger jag pusslet med vad som kan ligga till grunden för min svajiga självkänsla. Då kan jag så sakteliga börja skärskåda vilka tankar, känslor och övertygelser som det är dags att frigöra sig ifrån.

För mig är alltså orsaken till alltihop en viktig del i att kunna ändra min syn på mig själv. Jag kan inte bara ändra mitt beteende och börja säga nej och peppa mig med positiva affirmationer eller något i den stilen. Jag måste först ta reda på varför det väcker ett sådant motstånd hos mig att säga nej. Annars blir det ingen varaktig förändring av den grundläggande självkänslan.

Det är dock ingen quickfix. Jag har hållit på aktivt i flera år. Ändå tvivlar jag väldigt ofta på mitt eget värde fortfarande. Sällan på min kompetens och duglighet, men desto oftare på min person och min rätt att vara en individ med egna krav och gränser.

Dock blir det bättre och bättre. Jag är en tryggare person numera som vågar stå för mina egna behov och önskemål på en helt annan nivå än vad jag gjorde för fem år sedan. Min ängslan för vad andra ska tänka om mig har också börjat krympa.

2 gillningar

Tack för att du delar. Jag funderade ofta kring det när jag var yngre, innan jag fick barn. Jag läste Inger Alvens bok Dotter till en dotter. Jag växte upp i en familj där prestation och tävlingar var en stor del. Jag var aldrig framgångsrik. Fick ofta höra att alla är bra på något… men har som vuxen tänkte mycket på att det är ett uttryck som skapar stress. Inte måste man vara bra på något för att duga som människa. Det är saker som säkert format mig och min självkänsla.

Egenvärde. Slipat av gener, uppväxt, familj, kompisar, vänner, skola, arbete, relationer mm. Det är verkligen inte konstigt att den får sig en rejäl törn vid en skillsmässa/seperation, ännu mer när vi känner oss lurade, förda bakom ljuset, förrådda, rädda, odugliga, fula osv osv. Det är skammen som talar till oss och skammen är inte nådig. Den har oxå format oss under lång tid, i uppväxten och när vi blir äldre. Är den verkligen sann? Hur får vi kärlek när vi är små? Ibland genom att anpassa oss, ta liten plats, göra oss osedda. Hur slipper vi bli avvisade? Genom att anpassa, ta liten plats, undvika. Vi gör vissa betenden automatiskt då vi blivit programerade under lång tid. Det är som motorvägar i hjärnan men där det nu blivit långa köer. Dax att bygga lite mindre sidovägar, kanske inte lika snabba då de är krokiga men 100 m blir plötsligt 1 km, 5 km, 1 mil osv. Tillslut har vi skapat förändring, mod att gå mot skammen o rädslan, nya betenden, nya sätt att se på oss själva och ta oss fram. Halvfullt glas smakar bättre än ett halvtomt.

1 gillning

Jag är inne på samma spår som @Trassel
Detta är ett jobb som måste gå ned på djupet. Jag tror att du måste börja med att förstå dig själv, ditt beteende och dina mönster. Jag tror att du måste frigöra den du är från den du har blivit gjord till. Jag tror att du måste separera dig själv från ditt ex (och kanske andra destruktiva personers) beteenden mot dig. Här tror jag inte att affirmationer eller någon pod kan hjälpa, utan det är ett jobb som tar flera år att göra och som först då kan ge en varaktig och långsiktig lösning.

Mitt andra tips är att tänka på allt det som begränsade dig i din tidigare relation och fokusera på det. Alla relationer kräver ju olika mått av anpassningar och ofta även begränsningar, och fundera på vilka anpassningar du gjorde som var begränsande för dig. Och tillåt dig det idag.
För egen del gällde det exempelvis museum han vägrade besöka, musik han inte gillade, aktiviteter han klagade på etc (och gudarna ska veta att det var mycket, för han var en riktig gnällspik). Och sedan såg jag till att göra allt detta. I början tvingade jag mig till det med gråten i halsen, men sedan gav det mig verkligen ett mervärde. Jag kände mig mer fri. Jag blev mer lyhörd gentemot min egen vilja.
Kort sagt, jag började tycka om mitt liv och min fritid, vilket var väldigt viktig för min självkänsla.
Och än viktigare var att börja se till mitt beteende. Vilka anpassningar gjorde jag där? Trivdes jag med den jag blev i vår relation? Att jag tog störst ansvar i hushållet och i det emotionella arbetet, trivdes jag med det? Svaret var nej. Att jag ofta stod tillbaka och ibland till och med blev undflyende, trivdes jag med det? Nej. Att jag slätade över, såg till att försöka hålla honom på gott humör, förväntades ställa upp och aldrig fick något av detta tillbaka, trivdes jag med det? Nej.
Genom att börja identifiera allt jag inte gillade hos mig själv i min relation började jag flytta fokus till vem jag ville vara, när jag var fri att utforma mig igen. Och då började jag också känna en inre harmoni, en känsla av att verkligen vara vän med mig själv igen. Och jag började tycka om den person jag blev.

Och när jag dels började tycka om mig själv (den som jag verkligen var, inte den mina ex försökt göra mig till) och dels började tycka om mitt liv växte också en bättre och tryggare självkänsla fram. Och detta skedde då parallellt med det jobb @Trassel pratar om, dvs att gå djupare i förståelsen av en själv, relationer och mönster.

Helvete, vad det var tufft. Men efter det väntade flera väldigt bra och lyckliga år som singel :slightly_smiling_face:

P.S. Jag hade också jättestor hjälp av detta forum! Genom andras input på min historia tillsammans med andras berättelser om sig själva lärde jag mig enormt mycket!

1 gillning

Tack för dina kloka tankar. Jag är iväg en vecka i ny miljö med nya vänliga människor som inte känner mig. Jag inser hur mycket av mig som sitter fast med honom. Minnen, referenser mm. Inser att jag behöver skapa nya minnen, nya referenser och samtidigt fundera över vad som format mig. Jobbig men även spännande resa.

1 gillning