Har en 2 åring vv. Det har satts igång en utredning på fsk då barnet inte pratar och vi tkr barnet “drar sig undan” och leker mkt ensam. Jag tkr det är normalt beteende hos ett så litet barn.
Nu ska barnet snart till en barnpsykolog.
Vad händer där? Går psykologen mkt på vad vi föräldrar berättar? Hur funkar ett sånt besök?
Mina barn har varit hos barnpsykolog och så här gjorde den psykologen. Först satt vi alla i rummet, psykologen skapade en stämning som kändes trygg för barnet och berättade varför vi var här, att det gick att leka med saker, rita osv. Därefter gick jag ut ur rummet medan barnpsykologen var kvar med mitt barn (mina barn fick alltså separata tider).
Barnpsykologen är till för barnet, föräldrar kan absolut ge sin syn och sina tankar, berätta om oro osv men det är barnet som är i fokus. För att barnet ska kunna berätta/rita eller via lek visa/berätta hur barnet mår, behöver barnet vara i trygg stämning och utan påverkan av föräldrar. Många gånger klarar/vågar/vill inte barnet berätta saker medan föräldern är med för att han/hon känt av vilka saker man får eller inte får visa/berätta. Och psykologen kan inte utesluta att någon av föräldrarna har en egen agenda, därför är det oerhört viktigt att barnet får berätta i trygghet.
Mina barn berättade om hur de upplevde sin pappa men det kom även fram små saker de inte tyckte om hos mig. När psykologtiden var över, bjöds jag in i rummet igen och innan jag kom hade de kommit överens om vad psykologen berättar och vad som stannar där. Vid ett annat tillfälle ringde psykologen upp mig och berättade om vad barnet berättat och vad det fanns för saker som hon reagerat på. Hon ringde även mitt ex och berättade samma sak.
2 gillningar
Tack för svar!
1 gillning