Hur lägger ni upp sommaren när ni har varannan vecka? Har ni barnen längre? 
Vi har gått åter till varannan vecka, barnen är 9 och 11. Vi har tidigare haft två veckor på sommaren, praktiskt om man vill resa men för länge att vara ifrån tyckte barnen. För mig har det fungerat utmärkt att jobba varannan vecka och vara ledig varannan vecka. Sommaren blev mycket längre och tyckte att jag jämt var ledig 
Och ja, jag har väldigt lätt att stänga av jobbet.
1 gillning
Med start midsommar har vi barnen 2 veckor i stöten i 2 omgångar, alltså totalt 8 veckor.
Vi bestämmer vartannat år vilka veckor vi önskar ha barnen, besked ska vara lämnat 1mars.
Barnen är 3 resp 4 år nu.
Allt enligt tingsrättsdom.
Hur funkar det för barnen att vara hos er i 2 veckor? Mitt ex tycker att vi ska ha varannan, men jag tycker 2 veckor. Detta är första sommaren, så det är svårt att veta hur man ska göra, mitt barn är 7 år.
Omöjligt för nån annan att svara rakt av på, det beror på er och barnet.
För oss, eller mig och barnen iaf, så fungerade det utmärkt förra sommaren iaf. Det var första sommaren med detta schema. Vi packade bara in oss i bilen o flyttade till sommarstugan.
Om barnet är ovant vid att vara ifrån ena föräldern längre perioder så brukar ett standardtips vara att stötta upp med lite telefon/facetime efter behov.
1 gillning
Hej!
Jag måste bara få fråga… och hoppas det är ok?
Hur gamla var barnen när ni skiljde/separerade er och hur har umgänget sett ut från början av separationen…
Är väldigt fundersam på hur det är bäst för barnen att lägga upp det… jag är pappa till två söner på 2 och 4…
Tusen tack!
Hoppas det är ok att jag svarar @sideswipe
Mina barn var 2 och 4 när jag separerade från deras pappa. I början hade vi 2 dagar 3 dagar systemet, på den tiden rekommenderades det när barnen är så. Vi bodde i samma område och bytet skedde alltid på dagis, dvs den ena lämnade på morgonen och den andra hämtade. Fördelen med det var att barnen kunde träffa båda föräldrar relativt ofta. Nackdelen var förstås att det var hackigt. Barnen kom liksom aldrig till ro med tanke på täta byten. Hade jag gjort det idag, hade jag funderat på en annan variant, om det går att vara längre tid hos båda. Jag märkte mycket tidigare att barnen behövde gå över till varannan vecka, men mitt ex ville inte det. Då fick vi kompromissa. När det väl var dags för varannan vecka, har det fungerat mycket bättre! Å andra sidan känner jag en 8-årig pojke som fortfarande har 2 dagar 3 dagar systemet och det verkar fungera utmärkt för alla parter. Barn är olika 
Mitt tips är, oavsett vad ni väljer, att du är lyhörd till barnens signaler och mående och att du vågar lita på magkänslan. Om du har ett fungerande samarbete med barnens mamma, kan du alltid be om att ni testar. Jag har tyvärr aldrig haft ett välfungerande samarbete (mer än på praktiska saker), men jag vet att de allra flesta skilda föräldrar brukar kunna agera utifrån barnens bästa oavsett sina egna känslor.
Allt gott!
2 gillningar
tusen tack @Buenita !
Kan jag få skicka ett meddelande till dig med lite frågor om hur det gick till med barnen när ni berättade och processen runt det?
Tusen hjärtlig tack,
1 gillning
Min stora var straxt över 2 och den lilla hade precis fyllt 1 när jag separerade.
Det var mycket fram o tillbaks med barnens boende första tiden då deras mor ansåg att jag inte klarade av att ta hand om barnen. Det tog runt 13-14månader innan vi fick en dom i tingsrätten som fastställde boendet till veckovist. Under dessa 13-14 månader så “fick” jag lov att ha barnen hos mig 2-3 dagar och 1-2nätter per vecka i genomsnitt, men det var aldrig något regelbundet.
Det som socialtjänsten förmodligen kommer rekommendera er om ni går dit för hjälp att komma överens är antingen växelvist med täta byten, typ det 2-2-3 system som nämndes av tidigare skribent. Eller veckovist växelvist.
Det beror nog mycket på en samlad bedömning kring hela er situation, men i främsta hand barnens mognad.
Min uppfattning är att det går en gräns runt 3år nånstans när de börjar luta mer mot veckovist, så din 2åring är gränsfall.
Köp gärna boken “Att skiljas med barn” av Malin Bergström.