Tänker att här finns så många kloka människor. Min dotter som är 11 år och har ADHD (ADD) vill absolut inte träffa den mannen jag nu har träffat sedan sex månader tillbaka. Jag har respekterat det och de har bara träffat på varandra några enstaka gånger. Mina andra barn accepterar mannen fullt ut. Vi är båda överens om att ta det lugnt och inte forcera något med barnen.
Vi har tyvärr osynkade veckor och kan bara ses utan barn varannan helg. Ingen av exen vill eller kan byta vilket såklart är en stor frustration. Därför har vi börjat prata mer och mer om att ibland ses med barnen. Min dotter blir direkt ledsen och säger att hon vägrar följa med om vi ska ses.
Någon som har erfarenhet av detta. Givetvis är mina barn viktigast. Det är dock alltid svårt för min dotter med nya människor. Ska hon får styra detta, eller alltid vägra att följa med? Hon kan ju vara hos en kompis om vi ska ses men skjuter vi inte bara problemet framför oss då…? Jag känner att jag för första gången i mitt liv har träffat en väldigt fin och omtänksam man, vill inte att det rinner ut i sanden. Känner att min lycka också är viktig men har ändå svårt att gå emot dotterns önskan. För barnen är det 1,5 år sedan separationen eftersom jag flyttade ut då men beslutet togs för två år sedan. Det kan säkert kännas som nyligen för ett barn…
Om din dotter har svårt med förändringar och nya människor kanske det är lättare om hon får vänja sig i etapper? Vad tror du om att mannen ensam kommer hem till er en liten stund vid några tillfällen men att din dotter får lov att vara på sitt rum hela tiden, om hon vill? Kanske känns det lättare för henne än att ni alla ska göra en aktivitet tillsammans?
Efter ett par gånger kanske du kan begära att hon kommer ut ur rummet och hälsar när han kommer osv. Att träffa både honom och hans barn på samma gång kanske är för mycket? Det blir många nya människor för din dotter på en och samma gång samtidigt som hennes mamma är annorlunda. Mammas nya röst, mammas nya sätt, mammas uppmärksamhet på mannen och hennes gulliga sätt mot de nya barnen. Hon kommer förmodligen vara väldigt uppmärksam på alls små förändringar hos dig.
Du kanske till och med kan göra ett litet schema som du visar för din dotter så hon kan förbereda sig. ”NN kommer till oss på måndag, torsdag och söndag. Han kommer stanna i 1h på måndag och torsdag men på söndag ska vi se en film och fika så då är han här i tre timmar. Vi vill gärna att du är med oss alla tre dagarna men om det inte känns bra för dig så får du stanna i ditt rum på måndag och torsdag, om du vill. Men på söndag ska vi alla fika tillsammans och sen får du vara på ditt rum igen om du vill.”
Det kan låta som ett galet schema men det beror såklart på hur stora svårigheter din dotter har och i vilka sammanhang hennes diagnos gör sig gällande.
Din lycka är viktig och det är inte rätt mot dig eller din dotter om hon får styra ditt liv. Men hon kan nog behöva lite extra varsamhet med tanke på sin problematik.
Vi har gjort något liknande då han har kommit och ätit middag några gånger hemma hos oss men inte sovit över. Det har funkat hyfsat men dottern försvinner iväg in på rummet till och från vilket såklart är okej. Det pendlar mycket från att hon varit glad när han hälsat på till att hon vägrat sitta med vid bordet.
Din idé är bra, att göra det väldigt tydligt vad som kommer ske men samtligt låta henne slippa en del av det. Hon vill att jag och hennes pappa ska fortsätta leva ensamma men så kommer troligtvis inte livet se ut. Vill göra det så smidigt det går för henne.
Att byta veckor med exen är väldigt vanligt förekommande när någon träffar en ny. Varför skulle det innebära att vi lägger över våra bekymmer på exen? Helt normalt att ha den diskussionen och har aldrig hört talas om separerade par som inte måste prata veckor längs livets gång.
Det står också i min text att eftersom ingen kan byta har vi börjat fundera på andra Alternativ som att ses tillsammans med barnen så förstår faktiskt inte ditt påstående.
Håller med. Det skadar ju aldrig att fråga om man kan byta veckor, och att vilja göra det för att det ska lira bättre med ens partner är väl en helt ok anledning. Man kan dock inte kräva det av den andra föräldern. Att frågan ska vara helt off limits kan jag tycka är knepigt, men förståligt om man är ovänner och vill göra det besvärligt för varandra.
Det verkar som du är något på spåren med en fin plan för att långsamt introducera din nye partner i barnens liv. Skynda långsamt brukar fungera bra för de flesta barn i bonuskonstellationer (och faktiskt även vara rätt bra för deras föräldrar…). Du har också rätt att må bra, så ge inte upp.
Jag funderar på om du och barnens pappa har pratat något om hur ni introducerar nya partners för barnen? Har han en ny partner? Hur har han introducerat hen isåfall?
Den som ställer en fråga får vara beredd på ett nej. Skulle jag be om att få byta vecka för att då hade jag kunnat vara barnledig samma vecka och helg som min flickvän (vilket förstås hade varit trevligt) så hade jag blivit glad för ett Ok, men hade mitt ex sagt nej så hade det svaret varit tillräckligt i sig själv. Jag har ingen rätt att kräva att hon byter, eller ens motiverar sitt svar. Samma gäller åt andra hållet, om hon hade velat byta så räcker det med att jag inte har lust för att jag ska svara nej. Är man på god fot med varandra och det inte finns praktiska grejer som ställer till det så är det väl rimligt att man får ett ok. Är man ovänner, ja då är det lite jobbigare. Då skulle jag säga att det som är bestämt sen innan är det som gäller, och den som vill ändra på det får såklart motivera så långt det går men måste acceptera den andras svar.
Jag har inte diskuterat hur vi ska introducera nya partners med exet. Känns inte som att vi är där ännu. Men hade nog behövts, undrar ibland om min dotter är så motsträvig pga lojalitet till sin pappa…
Det är en diskussion som är bra att ta. Ingen kan förstås lägga sig i eller bestämma vem den andra träffar. Vi diskuterade sånt tidigt, långt innan nån av oss begav sig ut och dejtade. Det vi kom fram till var väl att ta det lugnt innan någon ny introducerades för barnen, minst 6 mån efter vi delat på oss. Och sen generellt tyckte jag att innan man introducerar nån för barnen så ska man ha dejtat ett tag, så att den första “prövotiden” är förbi. Jag tror inte att ungarna hade mått bra om det sprang nya vuxna in och presenterade sig på veckobasis.