Hej!
Ber om ursäkt på förhand för extremt långt inlägg.
Hur vanligt är det att Inte ha växelvis boende för barn med autism och separerade föräldrar?
Lite bakgrund: Sonen är 6 år och har autism nivå 2:1, exmannen har adhd och de har aldrig haft någon jättebra relation. Sonen var en high need baby och de första åren var hemska rent ut sagt, exet var sjukt egoistisk och var inte intresserad av att försöka avlasta mig när jag fick sova sittandes i sängen i 40-minuters intervaller dygnet runt. Han har aldrig haft något intresse för att lära sig sonens specialintressen för att kunna va delaktig i lekar. Avfärdat det med att det e ju skittråkigt att lära sig namnen på 100 dinosaurier, och likadant när intresset skiftat till nånting annat under lång period.
När sonen har sagt åt honom att han inte får va med utan han kan gå till sitt rum har han med glädje gjort det och tyckt att det va skönt att kunna ligga därinne o kolla på sport istället.
Eftersom exet har ADHD så har de ju extremt olika syn på hur saker ska göras också. Sonen vill ju ha allting likadant och exet kan inte för sitt liv bemöda sig med att t.ex göra hans mat på det sätt som han kan äta (har selektiv ätstörning så det är bara ett fåtal maträtter som går ner och superviktigt att det görs på samma sätt varje gång) eller torka honom på toa så att det känns bra (har även sensorisk överkänslighet). Sonen har dessutom aldrig sovit tillsammans med honom bortsett från ett par månader när han var pappaledig vid 1 års ålder och jag var helt paj av sömnbrist. Han behöver riva på ett födelsemärke jag har på magen för att kunna somna så de få gånger jag varit borta på kvällen vägrade han gå o lägga mig förrän jag kom hem igen, så jag har ju tagit alla läggningar.
Nu har vi varit skilda i ett halvår och sonen vill inte va med honom då han inte respekterar att han är trött efter förskolan och behöver komma hem efteråt för att varva ner och återhämta sig. Han är jätteledsen över att pappan inte lyssnar på honom och vill inte gå till förskolan de veckor pappan ska hämta. På grund av att exet går tvåskift lämnar den ena och den andra hämtar men sonen bor bara med mig. Ofta vill han inte träffa pappan på helgerna heller för han tycker att han bara håller på med sitt. Men exet är fast besluten om att målet ska va varannan vecka och tror inte på mig när jag berättar hur sonen reagerar och känner efter att de har träffats. Och jag känner bara att eftersom de är så långt ifrån varann i hur de fungerar skulle det va så mycket lugnare och stabilare för sonen om han bara bodde med mig och bara träffade sin pappa på helgerna.
Och jag tänker att det måste ju finnas fler barn som inte mår bra av att bo varannan vecka när det skiljer sig såpass mycket i hur rutiner följs och vardagen fungerar hos föräldrarna. Jag skolade dessutom om mig under 2 års tid och då skötte jag alla lämningar och hämtningar så det är ju vad sonen är van vid.
Nu funderar jag på att ta kontakt med en advokat för att stämma i tingsrätten då de hittills 3 samarbetssamtalen vi haft med kommunen inte har lett fram till något beslut om vart sonen ska bo och hur umgänget ska se ut. Finns det några som varit med om liknande scenarion där det har dömts till att inte ha växelvist boende?