Känns som du börjar vakna upp ur en månårig dvala och sidor hos dig som alltför länge varit bedövade men som får dig att må får fart igen.
5 gillningar
Tack @Rulle . Kanske att det är något av ett brytskede. Jag känner att jag behöver läka mig själv lite nu, vara snäll mot mig själv. Behöver fylla på med sådant som får mig att må bra och bli stark, för att orka med att driva hela maskineriet. Det krävs lite träning och jobb för mig att våga släppa taget om vissa grejer, men jag känner att det är rätt väg att gå nu. Att försöka våga blicka framåt.
4 gillningar
Att du inte haft möjlighet att/ fått göra det tidigare säger allt. Alla behöver det även i en relation.
1 gillning
Jo, det hade varit fint om det hade funkat. Men jag försöker lära mig också för framtiden, att säga stopp tidigare, att inte ta på mig det som inte är mitt ansvar, att markera mina gränser tydligare och tidigare.
Det tog nog till slut bom-stop med min ork efter att jag tog del av alla handlingar i utredningen, turerna kring firandet av ett av barnens högtider i somras, och det intensiva arbetet med gränssättning som varit för ett av barnen under sommaren. Är tvungen nu att göra ett avstamp i ny riktning nu för att mäkta med att hantera allt. För att stå stadig och stark och tänka klart.
Den här ändringen i schemat som förhoppningsvis kommer starta inom kort (har dock inte fått klart besked än på mitt förslag på upplägg), hoppas jag ska göra gott både för barnet, och även mig själv. Söker lugn, stabilitet och bättre rutiner i vardagen. Det har varit för hattigt och det har blivit tärande för oss, fr a för barnet. Alla dessa samtal som förts har nog också tagit. Och så är det väl också tiden, att vissa saker har fått landa och mogna i mig lite.
1 gillning
Har varit lite hoppfull senaste tiden, inför framtiden, att vi ska kanske ändå hitta ngn slags stabilitet i vår vardag, har känt framtidstro.
Har inväntat respons på mitt förslag om ändrat schema. Hade nog förväntat mig att det skulle tas emot positivt att jag föreslog att yngsta barnet kunde vistas mer sammanhängande hos pappa, istället för täta byten, tre byten på en vecka, som det är nu.
Nu så har jag fått svar, och pappa vill fortsätta med täta byten, fast en annan variant. Men fortfarande tre byten per vecka för yngste.
Så det blev inte riktigt så enkelt som jag väntat mig. Trodde verkligen det skulle ses som att jag är mer tillmötesgående med detta, att skulle känna att han får förtroende och att såg det som positivt. Det har också signalerats att han ville byta över till 50/50. Nu är yngste i tidig skolålder och jag bedömer att sova 2-3 nätter åt gången är för tärande. Det blir ingen stabilitet eller kontinuitet med så många täta byten. Får ingen ordning på rutiner när hen är hos mig, många konflikter, gränssättning som blir tärande, för pappa och jag ser på detta så olika.
Så det lutar åt att försöka få till ett samarbetssamtal nu ändå. Hade hoppats slippa behöva involvera kommunen igen, så snart. 
Funderar på om det kanske har kommit ikapp att en vecka eller knappt en vecka blir för mycket, både att ha hen hos sig, och att vara ifrån hen.
Ja, får låta det bero lite, innan jag svarar eller tar kontakt för samarbetssamtal. Men vill inte heller vänta för länge. Hade hoppats det kunde falla på plats i samband med skolstart.
2 gillningar
Jag kommer inte riktigt ihåg hur ert schema för byten var nu?
Vilket förslag var det du lämnade så småningom och vilket blev det nya motförslaget från pappan?
2 gillningar
Jag föreslog ett visst antal nätter hos var och en.
1 gillning
Det är ju precis detsamma, även om han bytt plats på en tvåa och en trea.
Är klokt att du tänker igenom saken innan du svarar och funderar på vad ett alternativ skulle kunna vara. Kan du säga rakt ut att det kommer att bli alldeles för hattigt när skolan börjar att byta så ofta, att det inte blir lugn och ro för barnet någonstans?
Skulle du kunna säga att du vill ha din hela vecka ograverad så att sonen hinner komma till ro innan det är dags att byta… kanske föreslå att du har din vecka hel och ograverad och “vill”/kan/orkar inte pappan sin vecka i ett svep, då kan du ta två onsdag + torsdag av hans vecka oxå. Då blir det 2+2+3 på hans vecka, men med skillnaden att de två i mitten är sonen hos dig och dina 7 har du i ett svep. Det ger det nio hos dig och fem hos honom under en 14 dagarsperiod… och annars är alternativet 7/7 hos er vardera… och/eller FR igen!? Kan det ta skruv tror du?
Lite kan du nog faktiskt sätta hårt mot hårt tänker jag, eller vad tror du själv?
1 gillning
Varför tänka på minstingens bästa när man kan tänka på sig själv.
Tydligen vill han vara motvalls och göra tvärtemot för att bråka med dig och använda minste som slagträ mot dig.
Din analys är klockren, det blir jobbigare för minstingen nu när skolan börjar. Ju äldre han blir, desto mer får han - jag gissar det är en grabb, kan ha fel - att själv säga till om. .
3 gillningar
Hittade precis hit, vad fint att du skapat en ny tråd och att vi får ta del av din resa och dina kloka insikter även fortsättningsvis.
Vad segt med den responsen på ditt förslag. För egen del tycker jag att det är mycket enklare med hela veckor kopplat till skolan, det blir då inte roddigt vem som ansvarar för veckans läxa, gympakläder etc.
Tycker att @Noomi skrev klokt och med bra förslag. Funderar också om det går att ta det stegvis på något sätt? En inkörningsperiod för pappan att vänja sig/se om han orkar. T ex att köra hela veckor men att t ex onsdagen får minstingen en kväll hos den andra föräldern? Så blir det en pauskväll för pappan under hans vecka och kanske om han tycker att det är tufft att vara ifrån minstingen en hel vecka under din vecka. För att sen gå över till hela veckor i nästa steg.
2 gillningar
Tack för ert engagemang och suppprt @Noomi @Rulle @Endagitaget @mordillo mfl 
Det här funkar tyvärr inte. Har redan försökt förmedla detta i samband med mitt förslag men det biter inte, går inte hem. Vi ser det tyvärr inte på samma sätt. Vad som är barnets bästa. Han ser det som barnets bästa att yngste får träffa oss båda och våra familjer så ofta som möjligt, på alla håll. Han tänker inte att det kan bli jobbigt för yngste att byta så ofta, utan att han tål det. Min erfarenhet säger mig att det kommer studsa rakt tillbaka, vilket gör att jag tror att ett samarbetssamtal blir det enda jag kan göra nu som nästa steg.
Detta upplägg kan jag absolut tänka mig, men det tror jag tyvärr inte heller han går med på. Men däremot att jag kanske kanta upp det som ett ultimatum, innan vi blandar in FR. Får stärka mig själv innan jag skickar iväg något sådant.
Han vill ha yngste lika många dagar som mig, men av olika anledningar, som jag tror att han inte vill vara helt öppen med mig om, så går det inte hem hos honom att minste är fler dagar i sträck hos oss vardera. Vi har testat under semestern, och ha en vecka var, och det har gått bra, men att få in det i vardagen verkar inte gå hem. Den veckan yngste var där var dock i samband med utflykt med hans familj, så det var ingen vardag.
Jag tror det är många faktorer som vägs in, både hans egen förmåga, hans anhöriges ork, risken att de inte klarar av detta upplägg, konsekvenserna av det, utifrån hur det gått med syskonen, kanske de ser en risk att yngste också ska vilja vara här mer, när han får vara här fler dagar åt gången i sträck. Jag vet inte, en känsla jag har är att de ser en risk att yngste ska bli påverkad av att vara här mer åt gången. Kanske de vägt in att syskonen inte vill vara där i vardagarna.
Men det här är ju mina tankar och farhågor, utifrån min egna erfarenhet. Det förslag jag fått tillbaka, tror jag är noga genomtänkt från honom och hans nära. Detta tror jag inte bara han själv svarat på spontant.
Han och hans familj har varit iväg några dagar, och det kom t mig dagen efter att de kom hem. Spelar ingen roll, men jag tror att han samrått med sina anhöriga, och det förslag jag fick var det de gemensamt kommit fram till.
Tanken är absolut god, men jag ser en risk med detta, utifrån hur minste mår, och hur det har varit hittills, vad som skett, och hur det påverkar hen vid sådana här tillfälliga möten. Hen hamnar mitt emellan, och endast en kväll på besök hos pappa på min vecka t ex, kommer leda t att hen vill sova över. Pappa kan inte stå emot åt varken ena el andra hållet, och när jag försöker styra upp det, eller hålla mig t plan, blir det bara diskussion, pappa drar sig inte för att säga emot mig inför barnet, för att jag inte bara håller med automatiskt. Så jag ser tyvärr en risk med detta. Hos andra kanske detta funkar, men jag ser tyvärr inte detta hos oss, även om tanken var god!
Jag har i mitt förslag försökt få bort byten på hemmaplan, utan endast att vi har det på skoldagar, för att undvika att hamna i sådana här situationer att jag möter pappan, och yngste inte vet vilket ben han ska stå på. Jag trodde ju också att pappan var intresserad av hela veckor. Men när syskonen inte längre vill vara där på vardagar, verkar det inte som han längre vill ha yngste där själv så många dagar i sträck heller, om det bara är hen där. Vet inte om han tänker att yngste är för mycket iväg från sina syskon för länge, eller om han tänker att han kunde fått lite avlastning om också syskonen varit där, att det då kanske hade funkat med längre period.
Jag har en stor oro för hur yngste blir påverkad av sin pappas mående, och hens medberoende t honom. Hen pratar redan om att pappa blir ledsen om hen inte är där, och jag märker på det hen säger att hen känner ett ansvar för sin pappa. Försöker prata med hen om att pappa är vuxen, att han klarar sig, och att han annars har andra han kan vända sig till, att han också kan ta hjälp osv. Att det är pappas och mitt ansvar att ta hand om barnen och inte tvärtom. Men det räcker ju inte. Det kommer ändå. Jag vet inte vad pappa säger t hen när hen är där. Kan inte påverka hur pappa beter sig och vad han säger t yngste, att han sannolikt tar upp detta ofta för yngste att han känner sig ensam, sjuk, att man liksom ska tycka synd om honom, han ser sig som ett ständigt offer. Samtidigt säger han att han inte längre är sjuk.
Detta prat har ju förekommit mycket även när jag varit med. Och det är inte hälsosamt för yngste att höra detta hela tiden. Men jag tänkte att längre perioder här kunde få yngste att komma in i stabilitet ännu mer och bli starkare i sig själv, och att också jag fick lättare att bygga upp bra rutiner för honom. Ville komma ifrån de här täta bytena.
Jag tänker väl höra mig för hos familjerätten imorgon om hur de ligger till med tid för samtal, om det är lång väntetid osv. Saken är den att jag ska träffa min mamma några dagar i slutet på augusti, har tagit ledigt och ordnat så det ska funka, så det blir säkert först i september att vi kan få till samtal i så fall. Jag skulle i varje fall ha velat svarat pappan innan jag far iväg m mamma, och även satt igång bollen med en samtalstid, tills vi kommer tillbaka.
Min ambition är att återkomma med någon slags återkoppling t pappan före helgen. Vill bara landa i hur jag ska svara honom. Men samtal tror jag att det lutar åt. Men det vore förstås bra om han kunde bita på det förslag som t ex du @Noomi förslog, och ge honom ett slags ultimatum. Jag är ju inte bra på det, men tror också att det krävs nu. Antingen skriva något sådant, eller svara direkt att då få det bli ett samarbetssamtal då vi ser på det olika vad som är bäst för yngste i längden, att vi helt enkelt inte är överens.
Svårt.
1 gillning
Sedan är nu ytterligare en farhåga till vad som kommer hända i samarbetssamtalet. Är det nu så att han och hans familj gemensamt kommit fram t detta förslaget, att detta bedömer de vara bäst för yngste, så är det det bästa alternativet i hans ögon. Min erfarenhet säger att det tyvärr inte kommer spela någon roll om en FR-person säger t honom att de här täta bytena blir för uppslitande för yngste, han brukar tycka att hans familj vet bäst i allt, snarare än att lyssna på en främmande person på FR, även om den ska ha kompetens och erfarenhet inom vad som anses vara barnens bästa. Det är väl det jag känner att det finns en risk att det kommer bli som samtalen där för två år sedan, att vi inte kommer någon vart, att det inte biter det varken jag eller personer på FR säger. Skillnaden nu är att vi har gått en vända hos familjebehandling och det har gjorts utredningar. Det underlaget har jag. Men jag hade verkligen velat undvika att komma dithän att ta upp detta vidare och stämma om boendeschema. Då vet jag ju inte heller på vilken nivå jag bör lägga mig om jag skulle hamna i det läget.
Men återigen, får inte gå händelserna i förväg. Ändå är det klart att man inte kan låta bli att tänka på hur det sannolikt kan komma att bli, utifrån hur det varit hittills.
Tja.
Ensam vårdnad kanske?
Ditt x och hans familj har inte barnets bästa för ögonen. De biter sig själva i den gren de sitter på. Ju äldre minstingen blir, desto mer får den bestämma själv var och hur mycket den vill vara där.
Som ditt x beter sig känns det som att ju äldre den blir, desto mer vill den vara hos dig för att slippa oron hos fadern som den kommer att märka allt mer.
Stå på dig annars gör de sndra det.
3 gillningar
Det här är det sista jag vill dra i, men håller det på så här i varje vända, så kanske det blir så till slut.
Men jag försöker tänka att nu handlar det om boendeschemat, och att det är det som jag försöker fokusera på. Men vem vet hur det blir framåt. Vad allt leder till. Hur lång tid det tar att få igenom ett nytt schema. Om det jag föreslår inte funkar, då får man ta upp det igen.
Jag känner att om vi inte kommer överens om schema nu, inte funkar i samtal, utan att man måste stämma om ett nytt schema, då vill jag ju att det verkligen ska utgå från barnets bästa, att det är något som är hållbart på lång sikt, ur flera aspekter. Är då 6+8 eller 7+7 det bästa eller ska jag tänka annorlunda då? Sådana tankar snurrar. Nu är jag tillbaka där jag var i våras. Då tänker jag att jag behöver väva in vad utredningen visade på ett annat sätt än det förslag jag lämnat nu på 6+8.
Ja, min historia här på forumet är verkligen en följetong som liksom aldrig tar slut
1 gillning
Syster.
Ni kommer inte att komma överens.
Han krånglar för krånglandets skull.
Eftersom du är så elak och inte tvingar de två äldsta till honom ska du minsann få känna på hur det känns att ha någon som motarbetar och saboterar ditt umgänge med minstingen.
Eftersom du msnipulerar de två äldsta mot honom har han sin fulla rätt att manipulera minstingen mot dig.
Naturligtvis gör du inte det men jag är rätt övertygad att det är så han tänker.
Utiftån vad du tidigare skrivit anser han att du har saboterat för honom när du lämnade honom. Nu tror jag att han försöker sabotera för dig. Du måste utgå från att han inte vill dig väl utan gör allt vad som står i hans makt att försvåra för dig.
Har ni fungerat i samtal förut? Är svaret nej vet du utfallet redan nu. Du har inte nått fram till honom, de som ni gått hos har inte nått fram till honom. Vad har ändrats nu som gör att ni ska kunna ha ett fungerande samtal?
2 gillningar
Absolut så är det dags för det nu, allt kan inte fortsätta att vara helt enligt hans premisser för evigt. Lägg fram två förslag där det ena är märkbart bättre för honom och kanske inte så väldigt många dagar färre för hans del. Orkar de inte med fler dagar än tre åt gången och han ändå envisas med lika många dagar, då måste det andra förslaget vara ett kompromisslöst 7/7 och DET är vad han kan välja på.
Accepterar han inte ett av dem så säg att då är det FR direkt. Nu måste du nog börja styra dem alla lite fastare, inte med enbart lock och pock utan nu genom att peka med hela armen.
För du försöker göra det bra för alla och då är det dags att sluta kura inför det, tycker han det är oacceptabelt eller orättvist så kan han ta det till FR själv, om han vill och väljer inte han så väljer du. Väldigt korta tyglar alltså. Ibland i sådana här lägen måste man nog orka /våga se lite utanför boxen och i de fall där hela armen måste fram så får man se det som att det är för the greater good 
Även du har ett liv, det är faktiskt inte bara pappans och sonens behov som är allena saliggörande… dina behov är minst lika viktiga, i synnerhet som de gagnar barnet.
[EDIT] Du tror inte att ett extremt lugnt, stadigt och fullkomligt orubbligt samtal vore mer effektivt än det här mail/sms’andet?
4 gillningar
Tack för stöd och support @Rulle @Noomi , det behöver jag, igen!
Jag tror i ärlighetens namn också att det bara blir invecklat att dra upp nya förslag via sms/mail, utan vi får nog helt enkelt ha med en neutral person i detta.
Jag är inne på att endast svara honom att jag inte ser hans förslag som det bästa ur yngstes synpunkt, utan vi får ta en diskussion kring detta i ett samarbetssamtal hos FR. Jag kan ju ha med mig detta i bagaget som alternativ att lyfta fram vid ett samtal i så fall.
Men jag tänker att jag vill prata med FR först igen, för att kolla av hur processen går till, hur lång väntetiden är för närvarande, så jag själv är förberedd. Nu blev det liksom skarpt läge, nu har vi kört fast, och då är det bättre att ta ett samtal direkt, utifrån hur historien sett ut.
4 gillningar
Har ringt och rådfrågat FR nu.
Det får väl bli samtal som nästa steg. Men det bygger på frivillighet och båda måste vilja. Annars blir det en annan nivå, att ta det vidare t tingsrätten. Det jag helst inte vill.
Sekreteraren jag pratade med sa också att som vårdnadshavare har man en skyldighet att beakta och ta det vidare, det som framkommit i en utredning, för barnens bästa. Så är det, och det vet jag ju. Ord som står i skrift ska omsättas i praktiken.
3 gillningar
Syster.
Tror du det kan bli en annan utgång?
Du är dum, alla är dumma som inte förstår hur synd det är om honom och alla andra måste förstå det, ta hänsyn till och rätta sig efter honom och hans behov…han kommer inte dit frivilligt och gör han det slutar det med samma jeremiad igen.
Du kan ta av dig silkesvatarna. Du kommer ingen vart med dem. Det är du som driver det framåt, han gör allt för att spjärna emot.
1 gillning
Ja. Jag tvingas fatta alla dessa beslut. Och det gör jag för barnens och min skull. Men det tar på krafterna.
Personen på FR sa att det finns i botten en utredning och den väger ju tungt. Att kommer vi ingen vart hos dem (jag tror han går med på samtal, men inte säker på att han ger upp förslaget), då finns det inget annat än att vända sig till tingsrätten.
5 gillningar