Att vara lärare trodde man skulle vara ett hedersuppdrag. Att lämna sina barn helt i händerna till samvetslosa personer utan moral. En lärare som lever dubbelliv med tre män. Gift med en, utnyttja den andra med arbeten. Den tredje som älskare.
Har det alltid varit så i lärarkåren.
Helt ointressant koppling mellan yrke och ev brist på moral, om vi talar om vuxna människor.
Helt fel forum, du kan försöka få klarhet rörande den frågan i någon fb-grupp för lärare 
2 gillningar
Nu ramlade poletten ner, men det tog sin lilla stund 
Fann frågan så otroligt märklig, men det var nåt som skavde fast jag inte kunde komma på vad det var.
Du talar om din fd sambo, eller hur? Som visade sig vara gift sedan evigheternas evighet med en annan man 
Vet eg inte vad du ville med din fråga, för jag tror du fattar att det inte går att läsa ut något om lärare i gemen utifrån er historia. Du får utveckla mer om du vill och behöver…
Att en person har en viss proffession säger inget om dens moral.
En läkare kan vara skicklig i sitt jobb men privat stjäla och nyttja narkotika.
En präst kan vara en god pedagog och uppskattad, skicklig konfirmandledare men privat gå på swingersmöten.
En polis kan vara en duktig yrkesman men privat ha udda böjelser och ha sexträffar med tonåringar.
En persons yrke och proffessionella utövande säger inget om den personens privatliv.
Har en biblotikarie ordning i sin egen bokhylla?
Är en elektriker lika noga med installationerna hemmavid som gentemot kundernas?
Är en kock lika noggrann med hygien, redskap och råvaror vid den egna spisen som i den exklusiva restaurangen?
Yrkesliv och yrkesskicklighet är inte samma sak som en oklanderlig vandel.
Vissa ljuger för andra och sig själva som en häst travar. Brister det i arbetet får det konsekvenser från arbetsgivarens sida men hur en person beter sig privat behöver inte nödbändigtvis återspegla den personens yrkesskicklighet även om det kan uppstå trovärdighetsproblem. Dock ska man skilja på sak och person. En konstnärs, författares, musikers verk kan vara enastående och fantastiskt fast personligheten, karaktären och egenskaperna är kassa.
2 gillningar
Håller med men måste trots allt ändå påpeka att man sällan blir riktigt bra på sitt jobb om ens personliga värderingar står för långt ifrån den värdegrund man måste besitta för att kunna utföra sitt jobb på ett korrekt sätt. Med de sagt innebär det inte att det är som beskrivet ovan. Mitt ex är socionom som tyckte ett telefonsamtal räckte för att avsluta ett 5,5år långt samboförhållande fast hon dagligen jobbar med människor i kris. Så nej ens yrke är oväsentligt men jag är ganska säker på att de aldrig kommer bli speciellt bra i sina professioner.
2 gillningar
Jag har sett det på nära håll.
En mig närstående var utbildad elektriker och blev lärare i teknik. Han var ytterst noggrann i sin undervisning och mycket uppskattad av eleverna. Han lärde dem hur de skulle göra. Hans egen son som blev elektriker grät över hur de elektriska installationerna såg ut på familjens sommarställe. Där hade han inte lagt två strån i kors för att tillämpa den kunskap och hantverk han själv lärde ut.
En mattematiklärare jag kände var oerhört skicklig på att med tålamod lära högstadieelver mattematik, särskilt elever som hade svårt för sig. Sin egen son kunde han inte hantera på samma sätt som sina elever. Där kom hans pedagogiska kunnande till korta.
En ståuppkomiker kan vara väldigt rolig på scen inför en publik men sur, trött och tillbakadragen privat.
Så utåt sett i en professionell roll kan man utöva ett skickligt hantverk och yrkesutövande som man inte orkar eller klarar av att tillämpa hemma där gränsen mellan yrkesrollen och det privata suddas ut och man orkar inte hålla masken och ta jobbet med sig hem.
Kommer osökt att tänka på den gamla historien om småskolefröken som skulle lära barnen be bordsbön. I klassen hade hon kyrkoherdens son och frågade honom “Nå, lille Per, vad brukar din far säga innan ni sätter er till bords därhemma?” Per “Spar på smöret ungar, det är uppe i fyra kronor kilot nu”
Det är komplext det kan jag hålla med om och man har ofta olika roller en hemma och en professionell men jag hävdar ändå att om man helt saknar moralisk kompass är det svårt att jobba i yrken som bygger på moralisk värdegrund. Åtminstone om man vill bli en bra sådan…
Så länge du i din proffession och på din arbetsplats står bakom och förmedlar den värdegrund din arbetsgivare/ organisation står för ser jag inga problem. Problemen uppstår om dina privata värderingar lyser igenom i din yrkeutövning och det går stick i stäv med dem som gäller på arbetsplatsen.
De flesta som känner mig säger att jag är en snäll, omtänksam och trevlig prick men jag var en djävul mot min fru. I min yrkesroll kan jag vara social och pratsam vilket vissa arbetsupogifer kräver men privat är jag en introvert, vresig surgöbb som inte kan leva i nära relationer och har betett mig som en skitstövel mot mitt x under tiden vi var gifta.
Betyder det att jag inte är lämplig som och urusel som samtalspartner för andra när de tvärtom uppskattar mig, berömmer mina arbetsinsatser och tycker att jag är en sjutusan till kollega, en kanonkille de gärna vänder sig till och anlitar för hjälp och stöd i olika arbetsupogifter?
Man måste skilja på sak och person, yrkesroll och privatliv. Det finns präster som inte tror på Gud men som i sin yrkesroll säger det som förväntas av dem och är sjutusan till präster. Sedsn finns det de som är varmt, innerligt och personligt troende men rena katastrofen i sin interaktion med sin församling och kollegor.
1 gillning
Tack för uppmärksamhet. Klart att man är besviken att inte kollat upp sanningen om hon var gift men när hon bedyrar inför alla mina närmaste att hon är skild tror man ju på den man älskar. Tiden gick och utgifterna växte med husreparationer och bil utgifter. Hästar. Hasthagar, stallbyggnader. Allt delar vi på så jag förlorar inte på något. När sambon träffade en tredje man som hon haft sedan flera år bakom ryggen skulle jag flytta ut. Min advokat så att i mitt fall gällde sambolagen 50-50 på allt. Eftersom hon var gift gällde inte sambolagen. Förlorade 1,5, miljön.
1 gillning
Nja, jag drar vissa gränser inom detta område.
Om du exempelvis har begått sexbrott ska du inte jobba inom vissa yrken, oavsett hur kompetent du annars uppfattas.
Likaså finns det olämpliga yrken för personer som exempelvis har vissa missbruk eller vissa extrema åsikter, även om de själva inte anser att det påverkar deras yrkesroll.
Däremot anser jag att ursprungliga frågeställningen i tråden är märklig.
TS pratar om moral, inte brottsliga handlingar, det är väl ändå en viss skillnad?
Det finns personer som definitivt inte är lämpliga i sin yrkesroll även om de inte har dessa problem.
Det finns de som beter sig som drägg, högt uppsatta och offentliga personer som utnyttjar sin ställning och allmänhetens förtroende och kommer undan med svinaktigt beteende.
Sedan finns det de som är dömda som aldrig får en rimlig chans att visa sin bot och bättring fast de kommit till rätta med sina problem.
Jag vidhåller att så länge jag håller mitt privatliv och min privata moral åtskild från min yrkesroll ser jag inga problem. En kassör som har stenkoll på föreningens/ arbetsgivarens ekonomi och sköter den minutiöst med allvar och noggrannhet enligt konstens alla regler men har en rörig privatekonomi - inga problem. En lärare som lever dubbelliv men är en fena som pedagog, kan sitt ämne, har disciplin i klassen, stöttar eleverna och lär dem vett och etikett - anförtror med glädje mitt barn åt en sådan lärare. En familjerådgivare som är lyhörd, kan lyssna in, förstå och kommunicera med sina klienter men klarar inte av att hantera sin egna relationer - jag går hellre till en sådan än en som har ett oklanderligt privatliv men som är en katastrof när det gäller att möta och lyssna in dem som kommer för att få hjälp.
Väljer hellre en yrkesskicklig person som klarar av sitt yrke även om den har ett struligt privatliv än en som har ett välordnat liv, väl fungerande relationer och ekonomi men som - kanske just på grund av detta - är dålig i sin yrkesroll och inte klarar av att förstå eller kanske inte ens lyssna in andras problem.
2 gillningar
Håller med!
Själv brukar jag skoja om att jag använder all min ordning på jobbet så hemma är jag lite rörigare 
men det beror helt på vad det gäller.
3 gillningar
Håller inte med. En lärare som har tre förhållanden är inte någon förebild för sina elever. Våra gift med sin första man, våra förlovad med sin andra, älskarinna med tredje. Lova alla att hon är skild. Låter få allt uppbyggt med stora kostnader. När allt är färdigt dumpas den trolovade och får lämna allt. Eftersom hon är gift gäller inte sambolagen och äkta maken får allt ihop med lognerskan. Det borde vara straffbart att låta detta vara lagligt. Förr brändes dessa häxor på bal.
Det var länge sedan myndighetspersoner förväntades vara förebilder.
Det går inte att ställa de kraven idag.
Hur hon är som lärare och fungerar som pedagog har inget med hennes privatliv att göra så länge hon håller dem åtskilda.
Personligen tror jag inte på att bränna människor för att de har en tvivelaktig moral.
Det finns många som på olika sätt har blivit duperade och blåsta.
Personligen brukar jag innan jag intresserar mig för någon kolla upp dennes civilstånd, vart den bor, och om det finns fler skrivna på samma adress.
Du fick inte några dåliga vibbar? Inget du kände att det skulle kunna behöva kollas upp? Du tog henne på hennes ord utan att kontrollera fakta?
4 gillningar
Tycker frågan är komplex men för en del får deras privatliv konsekvenser för yrkeslivet. Läraren med nazisympatier och idag en polis med onlyfans konto fick båda avsluta sina anställningar så att helt hävda att det inte har betydelse är att förenkla frågan. Däremot kan tvivelaktig moral inte ses som något som är i direkt koppling till yrkeslivet.
Det blir en gråzon.
Ska en extrem muslim, en kristen, en vegan, en djurättsaktivist få sparken som lärare för sina åsikter och aktivism om det inte påverkar deras arbete? Så länge de håller sig till skolans värdegrund borde det inte vara några problem.
Vem ska bestämma vilka åsikter som ska godkännas och vart gränsen går?
Där håller jag absolut inte med dig, är lärare själv med mer än 20 år i yrket. Kan du inte stå bakom de styrdokument som styr skolan är du helt olämplig som lärare. Det innebär inte att du kan vara aktiv i demokratiska partier eller rörelser på din fritid. Men att aktivt driva något som står långt ifrån skolans värdegrund på sin fritid är inte förenligt med yrket som tex nazism. Detta är inte mina åsikter utan skolverkets och de finns de som förlorat sin legitimation för att man haft extrema åsikter. Så det finns en gräns och det ska det finnas.
3 gillningar