Att presentera en ny relation för barn

Just nu genomgår jag en separation där min partner varit otrogen. Vi har små barn tillsammans och vi tycker olika om när man ska presentera ett nytt förhållande för barnen. Min partner (eller ex-partner) har börjat “fasa in” sin nya partner som hon bedragit mig med och dennes barn och har presenterar sin nya “vän” för barnen några få veckor efter att jag flyttat. Detta hävdar hon inte skadar barnen, medan jag menar att det är för tidigt. Vad har ni för erfarenheter kring detta?

4 gillningar

Sitter i samma situation. Han har redan presenterat sonen för din nya som han varit med sen slutet av april början av maj nångång, dem ska flytta ihop snart😔.
Sonen 5 år verkar okej så länge det funkar märker jag men jag anser det är alldeles för tidigt. Han förstod att pappa har en ny mamma, som han hade uttryckt för mig :sob: blev lite orolig att han tror hon ska vara hans mamma…
Han lämnade för 7 mån sen… måendet inte bra alls sen vände det när dem träffades. Så lite oro över att depressionen kommer tillbaka, deras relation inte kanske funkar o då hamnar han där igen o sonen då…? Kommer inte förstå varför en situation ännu en gång ändras​:pensive::sob:
Hoppas det går smidigt för era barn :heart:

Jag håller med om att det är för tidigt, tänker att det är nog att hantera med separationen för barnen, men samtidigt så är det väl en del av det hela att inse att när relationen är slut kan man inte styra hur den andre gör med detta. Sen är det nog stor skillnad på att barnen “presenteras” dvs får säga hej och kanske göra någon lättsam aktivitet tillsammans som om det hade varit en annan kompis, och att typ flytta ihop direkt och att barnet inte bara “presenteras” utan i praktiken åker på en ny bonusförälder direkt. Det förstnämnda behöver kanske inte vara en så big deal ändå, det sistnämnda tror jag definitivt är svårt för många barn och också ett rätt effektivt sätt att se till att ens nya familjekonstellation inte ska bli så värst lyckad.

2 gillningar

Nu var ju min dotter 10 år, så det blir inte riktigt samma sak. Men det var 2 saker som hon tyckte var riktigt jobbigt:

Hon ville träffa sin pappa. Vara med sin pappa. Känna att han brydde sig om henne, fast han hade flyttat. I stället träffade hon pappan+den nya. Det var inte samma sak. De vuxna pratade med varandra och inte med henne, och hon fick ingen känsla av att hon var särskilt viktig för pappan. Den nya var viktigare.

Hon kände att hon måste tycka om den nya, för pappans skull. Den nya var viktig för pappan, så vad skulle hända om hon var negativt inställd? Skulle pappan välja bort sin dotter till förmån för den nya? De här funderingarna ledde till att vår dotter började fjäska för den nya väldigt mycket, för att den vägen få pappans gillande.

Jag tror det är svårt att ange en specifik tid om jag ska vara helt ärlig och mycket beror på barnens ålder. Äldre barn kan kräva längre tid, för ofta är dom betydligt mer medvetna om ena föräldern blivit sviken av den andra. Äldre barn ser nog inte heller en ny partner som bonusförälder på samma sätt som mindre barn.
Yngre barn kan nog lätt ta till sig en ny mycket snabbare men får ju också ett annat förhållande till nya partnern, de fäster sig på ett helt annat sätt och får en bonusförälder. Samtidigt blir de ju betydligt mer lidande om det nya förhållandet man klev in i mycket snabbt inte fungerar och kraschar. Och det tycker jag är det man ska förhålla sig till. Hur många separationer ska barnen genomleva?

2 gillningar

Tack för era svar! Efter ett halvt liv tillsammans är det ett så otroligt stort svek man går igenom och att gå så fort fram är för mig svårt att förstå. Den goda föräldrarelationen man så gärna vill ha blir nu svårare att nå. Det hade hänt förr eller senare, men av respekt tycker jag man kan vänta med detta, eller åtminstone ha en diskussion innan, eller iaf informera om det. Men, det kanske bara är mina sårade känslor som talar och kanske är det jag som löjlig. Faktum är att vi aldrig kommer vara överens om detta och jag är rädd att såren blir för djupa för att någonsin riktigt läka. Mitt ex, som uppenbarligen gått vidare, kan omöjligt sätta sig in i hur jag upplever det hela, även om hon säger sig förstå, och det blir som en avgrund mellan oss som bara blir större och större. Jag hoppas att tiden läker alla sår och svek och att ärren så småningom bleknar.

1 gillning

Hej! Har varit med om samma. Vi kom överens om att vi inte skulle presentera någon ny det första året men efter 6-7 månader började x ändå prata om att introducera den ”nya” som också är/var kvinnan han bedrog mig med i över ett halvår innan separation.
Jag protesterade och kände mig otroligt överkörd men var tvungen att inse att x ändå kommer göra som han vill och jag måste acceptera det.
Det gjorde det inte lättare att det var personen som x bedragit mig med som han ville introducera i vårat gemensamma barns liv. Det gjorde det hela värre för min del. Så antar jag du också känner?
Vet dina barn om otroheten?
Annars skulle jag låta det ske men ha en extra vakenhet inför barnens mående.
Om hon har bestämt sig är det tyvärr inte mycket du kan göra åt det. Endast vara en stabil punkt för dina barn i de förändringar som sker. Det blir lättare! Framförallt ifall ditt x nya är en hyfsat vettig person vilket jag hoppas!

3 gillningar

Nej, det kan hon inte. Jag kämpade för att få mitt x att förstå men fick kapitulera inför faktum att han inte förstod (eller ville inte förstå) hur det som hände och hänt påverkade mig. Han var redan på väg i något nytt och ville så snabbt som möjligt skapa en ny familjekonstellation utan mig och med sin nya. Därför måste du ta vara på dig själv så gott det går. Se om ditt eget hus.
Det blir lättare det lovar jag! Tiden kanske inte läker alla sår men det blir så mycket lättare i takt att man själv blir tryggare och starkare i sin egen tillvaro! Kram till dig!

3 gillningar

Håller med om att ens x inte förstår eller vill förstå hur man själv upplever allt. Har bara bråttom in till att skaffa ny familj. Finns ingen tanke kring vad han gjort, hur han hanterat allting längs vägen.
Längtar till när el om man någonsin blir trygg i sin egen tillvaro…

1 gillning