Hem | Så här skiljer du dig | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Att orka

Hur känner du egentligen för sådana sms?

Känns det bra någonstans i dig att få höra att han saknar dig?
Eller gör det bara onödigt ont?

Tror du att han menar det han skriver?
Eller är det bara för att ha kvar lite inflytande över dig?

Jag tänke att du får vara lyhörd mot dig själv och hur du mår av det. Det går att hålla en bra ton och ett gott samarbete kring uppbrott/barn, men ändå sätta regler för hur er kontakt ska se ut. Om du känner att det är jobbigt med den typen av sms kan man med gott samvete säga att vi reducerar kontakt till framförallt praktiska ting och alltså inte nattliga sms som spelar på det emotionella band vi en gång hade

1 gillning

Jag känner nog både och. Dels en del som vill att han ska sakna mig och känna att han gjort fel val, dels en sida som tycker det är jobbigt och vill ha lugn och ro. Jag tror han menar det ,han mår väldigt dåligt i det här. Men samtidigt så är det just därför vi behöver avståndet han agerar på sina känslor hela tiden och jag måste hoppa av det tåget
Har sagt till om kontakten men han bryter mot det…

Så klokt och insiktsfullt skrivet av dig @onedaymore och oförmågan att bryta den sortens kontakt med hänvisning till “fortsatt bra kontakt kring barnen” visar också hur starkt och effektivt det emotionella gummibandet fortfarande fungerar och hur effektivt det kan utnyttjas.

Så, precis som du säger, så här gäller det att själv börja ta in varför sådant fortgår och besvaras. För den här typen av kontrollbeteenden handlar i grunden varken om “god ton”, artighet eller om några barn utan om ett eget behov som inte låter sig tystas från något håll. Där man helt enkelt inte förmår att inte fortsätta att gå igång på den sortens nonsensmeddelanden mitt i natten. Sms som inte betyder ett smack för den som skriver, iaf inte när det blir morgon igen och syftet med skrivandet visade sig uppnått bara genom att det blev uppmärksammat, åtlytt och besvarat i stunden.

Om du verkligen menar det du skriver så är det ju dags att även DU aldrig varken läser eller besvarar den sortens kontakt på nätterna och håller dig till det som du själv verkar ha “sagt till om” :muscle:

Jag tror att jag förstår hur du menar.
Någonstans vill man ha den där bekräftelsen och känna att man faktiskt betyder mer än en bortslängd disktrasa. Gärna också lite tillfredsställelse i att de ska ångra sina beslut och inse vad de går miste om.

Men samtidigt är du klok och vet att ni måste ha ett avstånd för att gå vidare och bygga upp en egen identitet igen. Du får vara den kloka av er två nu.
Om du vill kan du alltid spara sms:en och använda dem lite som en tillfredsställande karamell att suga på vid sådana stunder, men samtidigt känna att du har kontrollen och sätter stopp för den typen av kontakt framöver. Då är det ju ändå inte du som blir ratad igen, utan du som stoppar hans närmanden:wink:

3 gillningar

Menar gör jag väll men svårt att stå emot , är ju fortfarande kär i honom så det är inte så enkelt.

Jo exakt det är en snuttefilt mitt i allt. Ja jag har ju kvar sms:en så kan ju läsa dom igen istället. :slight_smile:

Nej det är verkligen inte enkelt, tvärtom så är det fruktansvärt svårt att låta bli allt det som iaf. skänker lite bekräftelse och tröst i stunden.

Men tyvärr så funkar det ju precis som talesättet säger om att “kissa i byxan”… varmt och gött en mycket kort stund och nästan direkt så förtvivlat iskallt :see_no_evil:

1 gillning