Prolog
Hej. Jag heter Rulle. Jag är överätare.
Så skulle jag presenterat mig om jag hade varit på ett OA (Overeater Anonymus) möte.
De arbetar som AA och NA med ett tolvstegsprogram.
När jag läser igenom trådar här får jag i vissa fall en känsla av att en hel del av dem som skriver sitter i ett medberoende till partners som är missbrukare.
Utan någon som helst koppling till Tolvstegsprogrammet tänker jag lista tolv punkter om vad det enligt min erfarenhet och högst personliga reflektion innebär att leva i och med ett missbruk/ missbrukare.
Låt mig först slå fast att alla är vi beroende.
Vi behöver mat, dryck, kärlek, spänning, romantik, bekräftelse, trygghet, avkoppling, pengar o s v. Mer eller mindre. Det är när det blir ett sjukligt beroende som går ut över relationer, jobb, familj o s v som det blir ett missbruk.
Låt mig för det andra slå fast att allt - jag repeterar allt - går att missbruka: alkohol, droger, spel, idrott, mat, dataspel, relationer, bekräftelse, sex, pengar, motorer - precis allt kan gå över styr och överta ens liv och sluka en med hull och hår så inget annat betyder något eller i varje fall är av underordnad betydelse. Allt annat har ett syfte; att ge mig möjlighet att meka, spela, dricka, äta, älska eller vad det nu kan vara.
1 Förnekelse
Den som har ett missbruk vill sällan inse eller erkänna det. Oftast är det de i omgivningen som först inser att det finns en missbruksproblematik. Familjen, de som är närmast, kan vara de näst sista som inser det. Allra sist den som missbrukar.
2 Relationer
Om en relation tar slut på grund av missbruk och den missbrukande hittar en ny så brukar den missbrukande skärpa sig så pass eller komma med fagra men tomma löften om bot och bättring, försäkringar om hur viktig den nyas kärlek är för att kunna skärpa sig och få till en förändring. Vad den missbrukande i själva verket är ute efter är ett nytt verktyg att luta sig mot som kan hjälpa till så att missbruket kan fortsätta.
3 Ursäkter/ trick/ lögner
Den missbrukande hittar tusen och en orsaker för att ursäkta sig inför andra och sig själv. När jag hämtade min fjärde fulla portion på en restaurang där jag åt lunchbuffé tittade personalen surt efter mig. Medan jag åt kom en välklädd herre och frågade hur det smakade. Jag antar det var ägaren som tyckte jag åt honom ur huset - jag åt förmodligen för mer än vad jag betalade för vilket ju var mitt syfte - har jag betalt ska jag ha valuta för pengarna.
Jul, utbildningar, hotellvistelser, sociala sammanhang, stresshantering - alltid finns det bortförklaringar för att man fortsätter missbruket. När jag är i missbruksperioder kan jag gömma snacks och godis på kontoret eller köpa med mig och äta i bilen.
Den missbrukande hittar på tusen tricks och lögner för att kunna fortsätta sitt missbruk och kan säga/ lova vad som helst utan att mena det eller göra det som den tror behövs för att kunna fortsätta leva i sitt missbruk.
4 Insikt
Hur ska man då göra för att få en person att inse sitt beroende?
Ack ja. Här stöter partnern på patrull. Så länge partnern ställer upp och ser till att missbruket kan fortsätta är allt frid och fröjd, då är partnern gullig, fin, snäll, det bästa som hänt o s v. När partnern sätter ner foten och i all välmening försöker få den missbrukande att inse sitt problem blir partnern hemsk, elak, känslokall, ful, oförstående.
Den som har störst chans att nå fram till den missbrukande är en nära vän, helst en som gått igenom något liknande. En person känd från bl a tv vittnade om det för ett antal år sedan. De vänner som accepterade missbruket och stöttade i det var schyssta, de som sade till var hemska som personen bröt kontakten med men en av dem som också varit fast i samma form av missbruk höll i fast det var ensidigt. Nu som nykter alkoholist var det den bästa vän personen hade haft.
Min personliga reflektion är att en partner ofta är för nära för att lyckas få en missbrukare att ändra sig. Missbrukaren skapar avstånd till dem som försöker hjälpa. De problem tidigare partners haft och som fått dem att lämna tar ofta missbrukaren med sig in i nästa relation. Det är s a s poängen med relationer, att hitta någon som underlättar missbruket. Därför kan en partner inte förändra missbrukaren om inte missbrukaren själv vill.
Den missbrukande måste vilja förändring för sin egen skull men som missbrukare vet jag att vilja och att faktiskt göra det är två skilda saker. Men det är den missbrukande som själv måste ta initiativet. Är det påtryckningar från omgivningen kommer den missbrukande att göra det minsta möjliga som behövs för att kunna behålla missbruket om än mer fördolt för att allt ska förbli som det är.
5 Sjukdom
Det är en sjukdom. När jag läste det häromdagen hamnade jag i punkt 1, förnekelse.
Nej, det är inte en sjukdom att äta, det är nödvändigt. Till skillnad från alkohol måste jag ha mat. Så tänkte jag ett varv till. Men vad är det jag väljer att äta? Hur mycket äter jag?
Sjukdom behöver inte vara fysiskt betingat, att det är ett kroppsligt begär, att kroppen känner ett brist på t ex alkohol, det kan vara psykiskt betingat. Det kan vara något yttre som utlöser ett begär, en betingad reflex.
Det kan vara psykosocialt eller stressbetingat.
6 Hjälp
Oki. Hit är det många som aldrig kommer.
Jag har lämnat förnekelsefasen, jag har en relation jag är mån om, jag är medveten om att undanflykter inte räknas, jag har insikten om att jag har ett missbruk och att det är en sjukdom. Nu måste jag, om jag menar allvar, ta reda på vilken hjälp som finns att få.
En människas styrka beror inte enbart av sina egna krafter utan också av den kompetens, metoder och verktyg som finns runt omkring. Jag måste inse att det här fixar jag inte själv, jag måste ha hjälp. Vill jag inte ha och ta emot den hjälp som finns vill jag troligen inte bryta med mitt missbruk, då är det något jag påstår för att jag tror att andra förväntar sig det av mig eller för att få behålla något/ någon som underlättar missbruket.
Någonstans tror jag att det jag innerst inne verkligen vill, det är vad jag verkligen prioriterar. Allt annat är verktyg för att nå det syftet.
7 Är Tolvstegsprogrammet en sekt?
En person i detta illustra forum skrev att partnern sagt att AA var en sekt.
Beror på ur vilken synvinkel saken betraktas.
Sant är att mötena följer en viss ordning, det finns en form, ramar, hur ett möte hålls. Det är också sant att en av hörnstenarna i programmet är att ha en högre makt.
I USA där programmet utvecklades ligger Gud nära till hands men även där och i Sverige bryr sig inte tolvstegsprogrammet om vilken högre makt jag väljer. Jag kan välja Satan, Buddha, Kosmos, Beatels, Putin, linedance, musik, fiske, prinskorv - vad som helst men något som jag värdesätter mer än mitt missbruk så jag kan hålla det i schack. Jag underordnar alltså missbruket den högre makten.
Så jag skulle inte säga att den är en sekt utan ett behandlingsprogram.
8 Den högre makten
Det borde ligga nära till hands för mig att välja Gud då jag definierar mig som kristen. Moraliskt, etiskt och religiöst bankrutt sådan då jag brutit mot nästan samtliga budord genom att ha betett mig allmänt illa. Tyvärr ser jag inte hur den högre makten skulle hjälpa mig att komma till rätta med mitt missbruk när det är abstrakt.
Inte heller hjälper det mig att tänka på idrott som en högre makt. En polare till mig och jag ska idka lite idrott tillsammans i sommar och då skulle det vara hejsan att ha tappat några kilo.
Inte ens min vän i viken som försökt stötta och hjälpa, kommit med pekpinnar och välmenande råd och utsikten till akrobatisk älskog har kunnat få mig att sluta överäta.
Jo då, det går i perioder, så faller jag i fällan, försöker hitta strategier som fallerar gång på gång då jag väljer missbruket och faller in i gamla osunda beteendemönster.
Varför skriver jag då det här kanske du undrar. Jag är ledsen, men sitter någon och tänker “kan inte min kärlek, vårt/våra barn, familjen vara den högre makten?” Det kan det säkert för vissa men ett stort, stort aber är “äsch, jag kan sluta när jag vill. Jag kan ta en jäkel nu, de märker de inte. Jag slutar i morgon istället. De finns där och stöttar i alla fall.” Just det där att det går att skjuta på. Jag kan ta det sen. Jag kan unna mig nu. Sista dagen i dag. Fast jag kan sluta på måndag. Fast sedan är det jul. Jag hinner efter." Hajar ni? Det där abstrakta, elastiska, icke mätbara som gör att jag inte behöver ta tag i det just nu. Jag kan skjuta på det lite till.
För mig måste det högre syftet vara glasklart, konkret och mätbart, något jag kan “belöna” mig med vid dagens slut om det gått bra eller “bestraffa” mig med om det gått dåligt. Jag tror att fler än jag skulle behöva något liknande.
9 Medberoende
Det sägs att demens är en anhörigsjukdom. I mångt och mycket är missbruk det också. Det finns några likheter. Läs punkt 1,3-6. Jag skulle säga att det stämmer in på medberoende också.
Låt oss nu säga att du känner någon som lever i ett missbruk. Den personen har nu gått igenom punkt 1-8. Det är en dum idé att utsätta någon som håller på eller kommit ur ett missbruk att utsätta den för frestelser, för situationer, sammanhang där den kan få lätt att återfalla. Det var en pina för mig när jag försökte vara duktig och mitt x köpte hem chips, godis med mera. Så försök låta bli att utsätta den som är fast i ett missbruk för onödiga frestelser. Jo då, det kan visst göra något att andra dricker eller äter när den som lever med ett missbruk är med.
10 Det är inte ditt fel
En sak som är oerhört viktig för en medberoende är att inse att det är inte ditt fel. Det är inte ditt fel att din kärlek, omsorg, engagemang - inte ens ert/ era barn räcker till för att få den missbrukande att avstå. Den missbrukande kan vilja att få dig att tro det. Det är alltid någon/ något annans/ annats fel att det är som det är.
Den som missbrukar kan känna en sorg över det, vara besviken på sig själv men sjukdomen har överhanden, i synnerhet om den missbrukande inte inser och erkänner sitt beroende för sig själv.
11 Det finns ingen bot
Laktosintolerans. Diabetes. Pollenallergi.
Blir man någonsin fri från det? Säger en pollenallergiker: “Nu när det är vinter är jag frisk. Nu har jag inte pollenallergi”? Säger en diabetiker: “Nu när jag inte äter socker är jag fri från min diabetes”? Säger en laktosintolerant “Nu när jag inte äter laktos är jag fri från min laktosintolerans”?
En missbrukare blir aldrig fri från sitt missbruk. Det är därför många i AA kallar sig för nyktra alkoholister. De vet hur lätt det är att trilla dit. Igen. En gång missbrukare, alltid missbrukare. Jag måste lära mig leva med att kontrollera mitt missbruk. Min omgivning måste lära sig att leva med det. En partner, en familj kan vara ett bra stöd. Men det är jag som måste inse och själv komma till rätta med mitt missbruk.
12 Du kan inte ändra på någon annan
Ett stalltips från hästens egen mun är: Gå aldrig in i en relation med inställningen att “det där och det där vill jag ändra på hos min partner”. Tro inte att en partner kommer att ändra på sig för din skull. Snarare kommer partnerns egenheter att med åren utvecklas och tillta snarare än att de kommer att slipas bort och försvinna. Vissa kanske gör det men kanske inte dem du skulle önska. Var så säker som möjligt på att ni båda vill ha ut samma sak av en relation. Gå inte på vad personen säger, titta mer på vad han gör och i den mån du kan få reda på hur andra partners haft det.
Som paret som var hos bilhandlaren. Hon: “Du ska inte köpa en begagnad bil, du får bara överta någon annans problem”. Han: “Du har rätt. Jag skulle ha lyssnat på din förre man”. Träffar du någon som har missbruksproblem, tro inte på att personen kommer att ändra på sig för din skull. Ett kort tag kanske det går att avstå för att få dig fast men sedan blir det samma visa igen med skuldbelägganden, hot och anklagelser om du vill få till en förändring eller lämna.
Den som missbrukar måste i ord och handlig visa att den inser och arbetar med att hålla sitt missbruk i schack. Behandlingen måste s a s pågå och personen vara “vit”, d v s vad AA kallar nykter alkoholist. Då kan en partner fungera som motivation och stöd. Är det ett pågående aktivt missbruk är risken stor att du blir ett verktyg för att missbruket ska kunna underlättas.
Epilog
Jag vet inte om det här är så genomtänkt eller välformulerat men förhoppningsvis kanske det kan hjälpa någon som lever i missbruk eller medberoende att få en aha-upplevelse, kanske få en insikt om att ens partner/ en själv lever i/ med ett missbruk.
Och jo, medberoende kan också vara en form av missbruk. Vissa knarkar dåliga relationer av olika anledningar.
Med detta lyktar jag denna epistel med förhoppning att den kan vara någon till hugnad.
Nåd och frid åt er alla.
