Det är lite det som är min akilleshäl, att mitt sociala nätverk har blivit väldigt svagt.
Lite av det är mitt fel, eftersom jag tidigare inte var så orolig ifall jag gled ifrån folk. Där en försvann stod tusen åter när man var ung! Speciellt när man pluggade, för då var det nya vänner och nya bekanta varje dag. Klasser och kurser och föreläsningar och pubkvällar med nytt folk jämnt och så gott som alla var öppna och trevliga. Vi hade superkul och kände fler personer än vad jag rimligen kunde hålla kontakten med.
Och sen så hade jag mitt supergäng från gymnasiet där vi alltid hållit ihop i vått och torrt. Jag behövde inget mer, och var kanske inte så ihärdig i att hålla kontakt med folk som jag borde. Och det har jag bittert fått ångra nu.
För när mitt supergäng ungefär samtidigt skaffade partners och barn och radhus i förorten var jag fortfarande singel med lägenhet i stan. Jag blev the odd one out, och eftersom de mest träffades för playdates med småbarn och familjemiddagar slutade de ringa mig. Vilket kanske var rätt tänkt på ett sätt, för det var inte jättekul för mig att vara med på deras träffar ändå, vilket de nog visste. Men tyvärr var inte de den typen av småbarnsföräldrar som fortfarande ibland ville ta en kväll och umgås utan barn eller barnprat.
Idag har jag bara flyktig kontakt med en av dem, och vi hörs och ses kanske två gånger per år. Utöver det har jag några andra bekanta som jag hörs med och träffas några gånger om året.
Men jag har inga längre några nära vänner. Ingen jag kan ringa och prata med och ingen jag kan spontanträffa. Ingen jag firar större högtider med, såsom nyår eller födelsedagar.
Det är så mycket svårare att skaffa nya vänner som vuxen, kan jag känna. Vid 30-40 brukar de flesta redan ha ett rätt fast umgänge. Och de flesta i den åldern är rätt familjeorienterade, vilket absolut inte är konstigt eller fel, men kan bli lite svårare att komma in i gemenskapen om man varken har partner eller barn.
Jag har försökt de senaste månaderna att gå med i lite organisationer och olika sällskap, bara för att vidga mina vyer lite. Har anmält mig till en AW i en av de sällskapen om ett par veckor, och då kanske jag ändå kan få chansen att prata lite med folk. Får hoppas bara att alla inte har med sig någon vän till dessa träffar, för då lär man bara stå som ett fån mellan massa klickar av folk som redan känner varandra.
I många år har jag ändå försökt att göra det bästa av ensamma högtider. Köpt god mat och fint vin, exempelvis. Men det ekar ändå lite tomt i längden att äta en vällagad middag helt själv och bara ha TV eller radio som sällskap.
Herregud, trodde verkligen inte att de skulle bli så för mig förr om åren! Inte på den tiden då man blev bjuden till massa fester och tillställningar och ens största problem var att veta hur man skulle prioritera. Då mitt största gnäll var att jag fick för lite egentid, för man blev så uppbokad.
Saker och ting kan svänga fort, och nu vet jag åtminstone att får jag vänner igen ska jag hålla hårt.