Att inte förlora sig själv efter en separation

Tack @Brister det värmer :cherry_blossom::hugs: det är lätt att generalisera och visst finns det säkert bra kvinnor därute… men har bara inte haft turen att träffa den rätte för mig.:pensive:

Har du sett Sagan om ringen? Har två citat med mig efter det gångna året. Det ena är ”This too shall pass”. Det tänker jag när det är tungt.

Det andra är ”Run you fool”. Det tänker jag ha med mig när min magkänsla signalerar att ngt är galet med mannen som står framför mig :joy:

4 gillningar

Bra citat​:ok_hand:t3::smile:… tack :cherry_blossom:

Min man separerade från mig, mitt livs kärlek den 13 Nov, han säger att han inte hittar några känslor för mig. Vi har vart tillsammans I 22 år och jag älskar honom över allt annat.
Idag gjorde jag bort mig helt då jag gick till honom imorse där han sover, råkade väcka honom och sa att jag ville ha sex med honom. (idot jag är) Han sa att det var fel tidpunkt mm.
Fick sms sen att han inte tycker att vi ska ha sex och att det känns fel för honom i den situationen vi är i.
Fan vilken idiot jag är… Känner att jag trampade på mig igen liksom men någonstans tänkte jag väl att vi skulle kunna få kontakt genom det… Ähh inte vet jag men så idiotiskt iallafall

@vilsenochensam
Det är lätt att bli desperat/klängig och att man då gör lite snedsteg när man blir eller är påväg att bli lämnad. Men försök att stå på dig… bättre att distansiera sig … det kan väcka den andres intresse… eller också inte.
Styrke kramar :hugs:

När min exfrus mamma knackar på min dörr tänker jag på sagan om ringen del 1

You shall not pass!

2 gillningar

Hon blev kanske sårad av det du skrev även om du inte anklgade henne.

Jag vet att jag drämde till med det mest sårande jag kunde komma på när han hade sagt något som sårade mig.

@Restenavlivet
Nä mer troligt att hon inte orkar bry sig.
Skrev att jag hade uppskattat feedback men hon har aldrig velat ge mig det. Jag har också varit den som lämnat men alltid varit mån om att ge feedback och sköta det snyggt, att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Även om det är ett rakt och tydligt svar så kunde hon engerat sig lite. Men som sagt svårt för en person som inte kan prata känslor.

Tack för din omtanke, du kommer också gå stärkt ur din separation, så småningom. Stark av dig att skriva ett sista brev och berätta hur du har upplevt det, sen är det hon som äger sitt eget problem att inte kunna ta det på rätt sätt. Det är kanske nu du har vänt lite på allt för din egen skull, genom brevet du skickade, genom att ta bort henne från sociala medier. BRA JOBBAT!

1 gillning

Tack, det värmer :hugs:.
Det var skönt att ett sista avslut, samtidigt var det jobbigt och känner jag tappade lite av min stolthet. Som min tråd titel… ”Att inte förlora sig själv efter en separation”… så kändes det lite som jag förlorade mig själv. Hon har övertaget och är stark… jag ledsen och svag. Har ju kört noll kontakt hela hösten och tyckt
det gått åt rätt håll under de senaste månaderna och när man tror man börjar bli stark igen… då kommer bakslaget och man rasar igen. Men antar att det är så det är, det kommer bakslag… bara ”tugga” sig vidare.
Jag måste få tillbaka tron på mig själv och bli stark igen.

Jag känner också att mina känslor går upp och ner… Värst är morgonen och känslan av ensamhet då.
Saknar honom varje sekund men det blir lättare. Känslan varvas med att vara arg och vilja hata honom.
Fy fan för honom att han gör såhär mot oss!!
Känner mig helt sönder från och till… Som att jag lever men att något saknas mig… Min mening till glädje, min kärlek liksom…
22 år bara sådär kastade i sjön… Tre underbara barn och många underbara minnen…
Men tydligen inte värt att kämpa för.
Jag blir arg och ledsen och känner så jäkla besviken på honom… Och föremjukad

Du satte nog fingret på mina känslor med där.
Går inte en sekund utan att jag saknar henne men hon valde bort mig och oss.

Det jag inte fattar är varför han inte bara tar skilsmässa utan bara står där och säger att han inte vet vad han vill… Att han inte tänkt på skilsmässa alls mm.
Jag känner mig sjuk arg… Och sen kommer frågan…
Kan jag förlåta honom om han vill komma tillbaka?
Vill jag ha honom verkligen eller är jag bara rädd för ensamheten?
Han har verkligen inte behandlat mig med respekt, tillit eller kärlek på länge så varför skulle jag vilja ha honom.

Nä det är ju konstigt… min fru hade nog redan papprena gömda för tror jag skev på dom bara nån dag efter hon valde att lämna.
Allt känns så planerat. Så sjukt… men det är väl så de gör de som lämnar.? De ältar och mår dåligt och gnäller och surar. Istället för att se det fina…
jag har förlåtit förr och är nog sån som människa. Men nu vet jag inte längre heller… satt och pratade med en kompis igår när vi åkte bil. Berättade att efter det hon gjorde sist och om det hade vart jag som gjort så mot henne så hade jag fått kämpa med att hon skulle ha nått förtroende för mig… men hon bara slog ifrån sig. Allt som hände var ju mitt fel…
Så jag antar att hon bara utnyttjat mig ända sen hon kom tillbaka förra gången. Så nä hon är väl inte den som anser att hon någonsin gör fel eller vill göra att vi skulle få en fin framtid tillsammans… jag är nog inte så mycket mer värd än dasspapper för henne…
men åter igen så är jag så jäkla stolt över att allt från mig var äkta. Att jag verkligen älskade henne av hela hjärtat. Det är för mig så värdefullt att veta att jag iallafall var sann…
jag är nog ganska så kärleksfull och busig av mig och många tjejer verkar vilja ha det?

1 gillning

Jag vill inte vara ledsen mer… Jag måste inse att det var länge sen vi var bra… Vi slutade vara vi mot världen och jag ville ha något han inte kunde ge mig längre…
Det var väldigt länge sen vi var vi… Han lämnade mig egentligen för länge sen och jag behöver bara inse det.

1 gillning

Hmm känner nästan exakt lika… hon valde bort vi för längesen… @Nysep det där med nollkontakt… hon kör det med. Det smärtar som fan…
det går upp och ner… man önskar bara att allt kunde vara som det borde vara…

2 gillningar

Jag ska köra det jag också… Funderar på att blocka honom på Facebook men det är svårt…
Men jag kommer inte ha mer än nödvändigt kontakt mer än om det har med barnen att göra…
Idag har jag svårt att somna…

LJa jag med… ligger på jobbet och grubblar.
Ja jag kör ingen nollkontakt eller det kanske jag gör haha. Jag hör bara inte av mig. Hon vet hur mycket jag älskar henne. Men jag är bara tankspridd och ledsen nu… alla känslor är ju åt helskotta för det mesta och man får försöka sortera allt så gott det går… men lever efter nån form av regel jag satt. Hon har övergett mig… jag kan inte vara på… sen om hon nån dag i sitt liv skulle inse att det är mig hon vill ha och vill leva med eller nått så får hon visa det… ganska simpel regel jag satt för min egna skull.
Men gudarna ska veta hur mycket jag saknar henne… den varma fina person hon kan vara… vem hon blivit nu har jag ingen aning om mer än att sist jag hörde nått så var hon lycklig… jag har slutat umgås med en del för jag känner att jag blir bara påmind och ledsen…
Jag hänger här och på Badoo och ältar haha

Andreasnoord@ Du har alldeles för mycket hopp kvar för att kunna gå vidare. Glöm det där om framtiden och ex:et. Det är du själv nu och framöver, ingen annan. När du är i mål eller nästan så dyker det kanske upp någon annan skön donna. Thats it!

@Andreasnoord & @vilsenochensam
Det var jobbigt att blockera mitt ex på FB, men enda vägen till emotionell utrensning… detox helt enkelt :smile:
Jag gjorde det på nyårsafton tyckte det var en bra dag att börja sitt nya liv. Dagen efter skickade jag mitt ”avskedsbrev” där jag skrev om hur jag upplevt vår relation mina egna tillkortakommanden etc . Tycker det är bra att kunna ge varann feedback när man fåt distans och klarhet… men från henne inte mycket feefback tillbaka. Kommentaren var som sagt väldig kort ”Det enkla svaret är att jag inte var kär i dig men ville erkänna det”. Ok, rakt men också jäkligt sårande då inte känns som om hon aldrig varit det under vår 3,5 år tillsammans. Jag vet ju att hon varit förälskad och kär åtminstone första åren så bra teater kan hon inte ha spelat. Trist att den andre inte kan bjuda på något utan bara fokuserad på att såra och stänga dörren. Hon sa att den dagen jag vill återkoppla på FB så var jag välkommen att bli FB kompis igen. Men jag vet inte om det kommer leda till något gott att se henne med ny partner etc, inte så länge känslorna finns kvar. Men åter till er ni verkar vara i samma känslomässiga status som mig., rådet från mig.”Rensa” bort dem från sociala medier… nu. Tufft men efter ett tag kommer ni tycka det befriande att inte dagligen kolla den andres aktiviteter. Samt ha nollkontakt.Ni kommer må bättre av detta på sikt, det säger alla som gjort det.