Tack Kristinaa, så skönt att få läsa ditt meddelande.
Känner mig välkommen in i klubben 
Att faktisk inse att jag levde med en person som inte har förmågan att släppa in någon i sitt hjärta. Det gjorde så ont att att inte kunna få komma henne nära. Både hon oh jag har gått till samma coach/terapeut men inte i par utan var för sig. Hade nyss ett möte med honom och han får ju inte berätta om sina klienter men han sa att det är svårt för mig att nå fram till en person med otrygg undvikande anknytning och jag vet att hon har gått och förhoppningsvis fortsätter gå i terapi för detta. Synd bara att jag inte riktigt förstod detta i tid. Vet att hon nån gång sade till mig att inte vara så “på” typ klängig så kanske hon skulle kunna ta initiativet. Jag var nog inte så klängig däremot att ge varann en kram när man kommer hem från jobbet tycker jag är ett minimum men hon klarade inte det. När hon sa att jag skulle ta ett kliv tillbaka så kommer jag ihåg att jag sade, ja men då “dör all närhet” och iochmed det även vår relation.
Tog upp detta med anknytningsmönster med henne tidigare men hon fnyste bara åt det.
Svårt att veta hur man ska hantera en sådan person, men insett att jag ska vara uppmärksam på i framtiden att kanske inte ge sig in i relation med en person med en sådan anknytning. För mig är närhet väldigt viktigt i en relation, kan inte må bra utan det.
@Kristinaa jag uppskattar det du skriver men det här med anknytningsproblem, att förälskelse går över och otålighet i den inledande fasen kanske blir ett steg bakåt med en känsla att hmm, det här måste få ta sin tid?
Jag har själv tankar om att inte hamna i en relation som låser oss vid roller vi inte är helt bekväma med.
Blir jag livsfarlig då? 
Kan det inte också vara sunt att efter den inledande förälskelsen, eller vad vi nu kallar det, när det blir lite mer vardag fundera över den långsiktiga hållbarheten?
Eller är det i det läget som man blir en, en skurk?
Bör man ha bestämt sig för allt detta innan man har sex andra gången eller tredje eller efter 45 dagar, eller när?
För annars riskerar man kanske att hamna i en förlängd relation där man eg har funderingar på att detta inte är helt rätt? Men nog bra för att inte ha bråttom eller ens vilja lämna? Om man inleder med att vi träffas och har kul, det flyter på fint men den andra vill utvecklas till invecklad symbios?
Där ens parter signalerar att man valt rätt redan, dessutom rätt till dödagar och bara att ens lufta misstanken om att det kanske inte är riktigt så medför ett litet världskrig?
Vilket gör att man försöker skapa lite lagom utrymme, lagom om för en själv, för att få andas och hinna reflektera?
Efter lite frånvaro och saknad kommer man tillbaka med ny energi, en naturlig intervall?
Sen efter några såna intervaller kanske man känner att nä, jag längtar inte tillbaka.
Jag vill heller stanna hemma. Det tar lite mer än det ger…
Det är svårt att vara tydlig med någon annan innan man själv vet eller?
Och sen när man tror att man vet hur kommunicerar man det då?
Alla som inte känner sig tvärsäker på att en ny relation är den enda rätta, framförallt inte de som är inne på andra eller tredje repan, behöver väl inte vara elaka människor eller?
Jag vet inte, någon som har läst Egenmäktigt förfarande?
Bra bok med många perspektiv faktiskt, åtm för mig.
Det gäller väl att inte förlora sig själv i en relation först, för att sen kunna nå rubriken??
Eller??
November regnet strilar ner… fan kan det kännas mer deppigt än så här. Tänker hela tiden på mitt ex får henne inte ur mina tankar. Tänker att jag vill skriva till henne, men hindrar mig själv i sista stund. Jag kan inte göra någonting… känner mig maktlös.
Jag önskar att vi hade förstått varandra bättre, kunnat kommunicera. Jag hade gjort allt för att få relationen på fötter igen, ALLT.
Jag fylld med massa jobbiga känslor: sorg, ensamhet, skuld, rädsla, ångest… en enda MARDRÖM.
Har gått igenom för mycket de senast 15 åren, skilsmässa, ett par separationer. När ska man få landa med en person där kemin stämmer? Vet inte om jag vågar ge mig in i en relation igen, gör så satans ont när och man blir lämnad. Vilken jävla misär man lever i. Vänner och familj försöker stötta med ord som, hon var inte rätt för dig, finns någon bättre därute som väntar på dig etc… men det spelar ingen roll då jag ju har känslor för mitt ex. Sedan är min självkänsla och egenvärde körda i botten, 0% självförtroende att träffa någon ny. Finns det någon som kan ge lite goda råd i detta läge… please?
Det klassiska rådet - prova psykodynamisk terapi. Det är något som verkligen kan fungera och förändra mycket i livet. Dock ingen quick-fix. Men så som du beskriver din situation så låter det som något du verkligen skulle kunna få hjälp av. Vi är många som har varit i din situation och det mest hoppfulla vi kan säga är att det faktiskt kan, och brukar, bli bättre!
Var snäll mot dig själv och härda ut!
Söndag morgon. Dagarna och veckorna går sedan uppbrottet. Försöker ta dag för dag men det går väldigt upp och ner. Saknar mitt ex så otroligt mycket, ältar hela tiden vad jag kunnat gjort annorlunda för att hon skulle ha stannat. Var på fest igår, försökte hålla skenet uppe och vara glad men det är tufft. När jag gick i regnet från festen så kom tårarna. Känner en sån avgrundsdjup sorg och ångest. Känner rädsla inför framtiden, vill inte leva ensam… tvingas såsmåningom ge mig ut i nätdejting träsket som jag hatar och trodde jag var färdig med. Hade tänkt skriva ett mess till mitt ex men vet att det är lönlöst. Fyfan för att bli lämnad av någon man älskar. Är det någon som känner igen sig i mina känslor? Skulle behöva lite pepp-talk just nu…
Det gör jätteont. Och det är bra. Träna dig på att möta smärtan, se den, förstå den. Försök att inte hindra den, då kommer den att äga dig.
Mina varmaste tankar till dig. This too shall pass.
@MedLivetSomInsats så bra råd, tack 
Ska försöka få in dagliga rutiner samt måna om mig själv. Ljudböcker är bra, har lyssnat på boken ”Att skiljas utan att förlora sig själv” (Michael Larsen) som jag kan rekommendera. Just nu känns det som jag har ett stort behov av böcker etc med ämnet personlig utveckling. Pratat mycket med min föräldrar och syster, går i terapi, jobbar hårt med mig själv.
Försöker röra på mig. Ska strax ut på en skogsprommenad 
Känner mig stark ibland och väldigt svag ibland…
ältar mycket …men det är så det är och ska vara ett tag. Bara att jobba sig genom detta.
Så skönt att kunna skriva av sig här och få stöd och goda råd. TACK
@MedLivetSomInsats … gör ont i hjärtat läsa din text.
. du har verkligen gått igenom tuffa händelser.
Bra att du och ditt ex kan vara bollplank till varandra
, har inte riktigt sån relation med min exfru.
Jag gick igenom en skilsmässa (15 år sedan), har därefter några spruckna relationer, den senaste höll i ca 3,5 år då jag blev lämnad. Känner ju att det var inte det här jag ville få ut av livet. Jag är en väldigt lojal person som alltid vill min partner det bästa och satsar på tvåsamheten. Känns så tungt… som att jag aldrig ska få landa i en harmonisk relation.
Nej. Nej nej. Nej nej nej. Det är värdelöst att ha en relation för relationens egen skull. Börja med att trivas med dig själv. Hur ska du få någon att trivas med dig om du otrivs med dig själv? Du måste börja med att lära älska dig själv och stå på egna ben. S
Fixar du det inte själv, tala med en terapeut. Sedan kan du börja se dig om efter en partner om inte ngn kommer neddimpande i dina armar under resans gång.
Det här kommer låta jävligt hårt men det är inte det som jag är ute efter.
Livet går vidare. Ibland är det tufft och ibland så är det en barnlek.
Men är det något jag vet så är det så att det man inte dör av härdas man av.
Det är helt ok att vara ledsen. Absolut inget fel med det. Det är helt ok att sörja. Det är inget fel med det heller.
Men jag lovar dig. Du kommer inte vara ensam för resten av ditt liv.
Passa på att njut nu att du får vara du utan att någon annan kan bestämma om vad du ska göra och när du ska göra det.
Jag brukar tänka så här.
Vindrutan är större än backspegeln!
Hur vill jag leva. Hur ska mitt liv se ut om 2 år?
När jag hittade det målet så tog jag sikte på det!
Sakta men säkert närmar jag mig det målet. Men vet du. Det kommer ta tid att nå dit. Men jag ska fan i mig lyckas!
Inget ska få stoppa mig. Inte ens min ex-fru!
@Gitarristen du har helt rätt. Jag borde nu försöka se på det positiva, är ju fri att göra som jag vill, sätta upp min egna mål etc. Jag har mycket som är bra, underbara söner, fint hem, bra jobb. Ska jobba med att bli lycklig i mig själv och stärka min självkänsla, passa på att njuta lite av livet som singel … Tack för peppning.
Idag har jag fått väldigt bra råd det tar mig med mig.
@Rulle du har helt rätt, man ska relation för relationens skull. Jag är nog rätt van att stå på egna ben, men gillar tvåsamheten bättre. Jag har tidigare jagat kärleken, men ska ta det lugnt nu och låta den komma till mig. Vilket jag tror den gör när man minst anar det.
Det har gått ett par dagar sedan jag skrev. Har gått väldigt upp och ner. Jag hade tänkt ha noll kontakt med mitt ex, men föll för frestelsen… skickade ett mess, bara ett kort, typ hur mår du, fick svar men ganska korta svar. Inga tecken på ånger eller så.
Fan att jag inte kan skydda mitt egenvärde, känna som jag förnedrar mig själv. Vet inte hur jag någonsinn ska våga ge mig in i en relation igen.
Mitt ex är glad och lycklig med jag känner sån misär, sorg och lite tro hopp om en bra framtid med någon ny. Känner mig ju så sårad/skadad in i själen.
Hade en telefon rådgivning med relationscoach Michael Larsen (han som skrivit boken ”Att skiljas utan att förlora sig själv”) vilket var en givande timme.
Det vi kom fram till var att det stora problemet i min relation med mitt ex var att jag träffat en person med en otrygg undvikande anknytning, så det var skönt med bekräftelse på detta. Han gav en del goda råd och försökte få mig att inse att det finns någon därute som kommer vara mycket bättre.Kändes bra efter mötet men nu är jag tillbaka i min starka oro för framtiden.
Hur känner ni andra som blivit lämnade, har ni börjat få förhoppningar om framtid med en ny partner? Eller känner ni också er skadad in i själen? Hur får man tillbaka sin självkänsla och hur blir man hel igen.?
Den info jag fick angående otrygg anknytning stämmer exakt på mitt ex.
”De föredrar ytliga relationer och håller en känslomässig och/eller fysisk distans i nära relationer. Personer med ett otryggt undvikande anknytningsmönster drar sig ofta undan nära relationer då krav på närhet uppstår. De väljer ofta att lämna relationen efter en intensiv förälskelse eftersom de då blir så upptagna av partners brister att det tvivlar på att partnern är den rätte, men egentligen handlar det mer om en rädsla för närhet och oförmåga att känna, visa och hantera starka känslor. De bär ofta på en känsla av ensamhet”
Wow vilken fantastisk resa du gjort! Är så glad för din skull. Verkligen inspirerande, tack för att du delar! 
@MedLivetSomInsats inspererande att läsa ditt svar. 
Att lära sig umgås med sig själv och trivas med det tror också är rätt väg att bli glad/hej och få tillbaka självkänslan. När man kommit så långt ja då tror jag att kärleken kommer till en utan att msn behöver jaga den. Gäller bara att fokusera på nuet och framåt och inte blicka bakåtni bsckspegeln.
Som jag har förstått det så har du precis blivit lämnad. Det är en helt normal reaktion på en så tung livshändelse, att känna sorg och uppgivenhet.
Jag vet tyvärr inte alls hur man ska hitta sig själv igen. Brottas själv med samma sak. Försöker träffa bra människor som känt mig länge och som älskar mig för den jag är.
Jag försöker se det här som en jättejobbig period som jag bara måste ta mig igenom. Under tiden jag kämpar på försöker jag vara extra snäll mot mig själv. Jag har sänkt alla onödiga krav på mig, och försöker påminna mig själv om att det BLIR bra längre fram.
Jag vill verkligen träffa någon så småningom men är väldigt sårad nu och har svårt att föreställa mig det. Jag försöker acceptera de rädda känslorna, men också intala mig att jag kommer att bli redo för kärlek igen och att det då kommer att lösa sig.
Fint att ni hade ett bra samtal! Vad skönt att få den bekräftelsen.
Ta hand om dig!
@Cillen tack 
Jag fick höra det under mitt terapi samtal, att inte kämpa emot smärtan. Jag är som ett öppet sår nu men behöver arbeta mig igenom sorgen och smärtan för att läka. Inser att jag inte ska fly in något, t ex ny relation. Ska ta mig tid att lära känna mig själv bättre, bygga upp min självkänsla och bli trygg med mig själv i mitt eget sällskap. Jag ska också försöka ge mig själv mycket kärlek (har varit väldig kritisk mot själv tidigare), vara snäll mor mig själv, umgås med människor där jag kan vara mig själv. Jag ska helt enkelt bli kär i mig själv 
️:smile:
Ta hand om dig
Styrke kram 