Exakt samma hände mig 
Vilket slag i ansiktet liksom…
Samma önskar jag mig, men det tycks inte vara lätt att hitta rätt 
Jag kan känna igen mig lite i det där med min fd fru. Jag träffade henne då hon var mycket ung och jag tog nog inte på allvar då att vi egentligen i stort sett saknade gemensamma intressen till vardags. Vi hade gemensamma intressen som att resa och gå på restaurang och så men under många år var ekonomin ansträngd och då blir det mindre av sådant. Gemensamma frukostar hade vi iofs nästan alltid samt gemensamma middagar.
Vi gled nog i sär pga att vi hade väldigt dåligt med gemensamma intressen och att vi hade svårt för att prata med varandra.
I relationen efter det så hade vi egentligen lätt för nästan allt detta som var svårt med min fd fru.
Nu är ni för hårda mot er själva tjejer. Det finns självklart rätt man för er båda. Det finns män av alla möjliga typer precis som det finns kvinnor som inte alls är stöpta i samma fack. Det är väl tur det att inte alla gillar att gå på gym och festa. I så fall skulle det var hopplöst för mig att hitta någon. 
2 gillningar
Du är för hård mot dig själv här. Övertygad om att det finns män där ute som skulle passa dig som handen i handsken.
Läsvärda tankar i tråden!
Jag är inte där ni är ännu i min relation men väldigt snart. Det jag funderar på är att det kanske är viktigt att själv också tänka att man väljer och inte bara faller för att bli vald. Att du funderar över vad som är viktigt för dig och vad du tror att du behöver i en relation.
Jag tänker mycket nu och inser att det är känslorna som är livet. Upp eller ner men bara det är något, bara jag får leva och känna. Jag har levt för länge i en relation utan känslor och det bryter ner mig. Jag läste något fint här om dagen som jag bär med mig framåt:
Plötsligt händer livet och man kan inte skydda sig. Vi måste leva fullt ut och älska allt vi kan, medan vi har möjlighet till det. Visa att vi älskar. Berätta att vi älskar.
2 gillningar
Det här är nyckeln. Det går inte att sammanfatta det bättre. Man måste hitta någon som vill leva ett liknande liv som en själv. Så är det bara. Det är viktigt att man kan prata med varandra. Chansen att man kan prata med varandra ökar förmodligen ju mer gemensamma intressen man har och livsstil.
1 gillning
Efter ett dåligt förhållande som slutade i skilsmässa har jag många saker som jag ville ha i det nya förhållandet jag ger mig in i. Saker som är viktiga för mig, men som trots det inte var självklara för min partner 
Så fast man vet vad man vill är det inte säkert att det lyckas med första gången.
Jag inser att det kommer att bli tufft framåt, som nyseparerad, att det tar på krafter och självförtroende. Grunden måste vara att skapa ett liv som jag trivs med, med barnen, med vänner, jobbet, träning osv. Får jag den grunden trygg och bra då tror jag att kärleken kommer igen när jag är redo för det. När man är glad och trivs så syns det utåt.
3 gillningar
Så är det. Man får ha tålamod. Annars är risken att man skalar bort mer och mer av det man vill av en person och så hamnar man i samma sits som tidigare igen. Här gäller det förstås att tänka igenom det man vill ordentligt så det inte blir krav/önskemål som kanske inte är så viktiga egentligen. En relation kan även utvecklas. Vissa saker som du gillar i en relation kanske kan komma att växa fram. Själv har jag fått nya intressen som jag inte hade för två, tre år sen. Om någon direkt efter skilsmässa ställt de kraven på mig hade jag i det läget inte uppfyllt de kraven/önskemålen.
Som nyseparerad kan det vara en rätt nedbrytande period. Ett tips här är att försöka aktivera dig med olika saker så mycket det bara går så du inte tänker för mycket på den tidigare relationen. Det är lätt att man blir arg och jagar upp sig själv. Du som har barn försök hitta trevliga saker tillsammans med dem.
Vi är alla olika. Jag avstår hellre helt kärlek i resten av mitt liv än att uppleva fler skilsmässor.
Gifta mig en gång till lär jag inte vilja göra. Där går gränsen även för mig.
1 gillning
Bara tanken på att orka lära känna en ny mans eventuella barn, familj osv…lockar inte. Priset för kärlek är för högt. Min första man dig, min andra lämnade mig. Hade jag inte fått mitt barn med min andra man hade jag sett våra 12 år som bortkastade. Aldrig mer. Det har gått 1,5 år. Vill bara komma över honom och lögnerna sen är jag nöjd.
Tack för pepp, @Vilsenman_74 - och egentligen tror jag att du har rätt. Nog finns det bra män som skulle vara rätt för mig. Det jag tvivlar på är min egen förmåga att hitta en av dem.
Det finns ju helt klart två sidor av detta med att bli vald. Dels är det bekräftande. Särskilt för en sån som jag som har lite issues angående rädslan för att inte bli vald, eller ännu värre bli bortvald.
Men det är även passivt. Om jag accepterar en man som anstränger sig för att få mig - när kommer då MITT val in i bilden? Gjorde jag ens medvetna och aktiva val? Jag vet inte helt säkert. Gör någon det? Bedömer och kalkylerar? Jag sveptes väl med, men är det inte så det känns om båda två väljer varandra…?
Och jag vill heller inte ha en man som jag har “valt” om det innebär att jag liksom måste övertala honom för att han inte har valt mig. Det låter som en usel start.
Lite lösa tankar om aktiva och passiva val. 
1 gillning
Att lära känna en ny människa tycker jag oftast är spännande. Om det bara handlade om den delen skulle jag inte alls tveka. Men risken för svek och uppbrott däremot.
Jag tar så fruktansvärt illa vid mig. Det finns nog de som skulle tycka att jag har reagerat överdrivet hårt på att bli lämnad, så jag har i viss mån hållit masken gentemot omgivningen. Vi var ju bara särbo, och vi var bara tillsammans i fyra år. Det var inget egentligt trauma att tala om, särskilt inte när man jämför med alla historier här.
Jag “borde” kanske inte ha kraschat så hårt. Men det gjorde jag ändå, och jag tror inte jag vågar utsätta mig för det en gång till.
Som du vet…det “borde” ju inte jag heller ha gjort.
Jag är en slow-starter i förhållanden och det är tur att den andre har varit drivande…annars hade det aldrig blivit något med någon.
Samtidigt så undrar jag ju då om jag var så glad över att så tydligt bli vald…att jag framkallade känslorna?
Kan det inte vara så att man ibland egentligen redan har valt, men man väntar på att den andra ska ta ett initiativ och visa sitt val och välja en. Jag själv är lite försiktig av mig och vid ett flertal tillfällen har jag i mitt huvud redan valt, men jag är lite rädd för att bli avvisad och väntar på ännu säkrare tecken innan jag tar initiativ till en relation. Då hinner ofta tjejen före och fångar in mig.
Så kan det ju vara…jag har ju ändå valt att göra ett försök och se vart det bär.
Egentligen är det nog bara en man som jag verkligen, verkligen ville ha redan från första mötet…jösses, vilken härlig känsla han gav mig och jag sprudlade i hela kroppen! 
Så det är väl kanske det jag vill känna i fortsättningen…
Jag vet ju också med mig att jag har en tendens att läsa in och lägga till positiva egenskaper hos en person som visar intresse för mig.
Lite av “Om han nu tycker att jag är intressant och trevlig…så kan han ju inte vara helt väck”
Haha, Den kommentaren gillade jag. Det var rätt tänkt för du skulle ha allvarliga problem med självförtroendet om du i stället hade tänkt, “vad är haken, varför är han intresserad av mig?”
1 gillning
Jag tror helt enkelt inte att jag kan få en tillräckligt bra kille. Visst finns det de som visar intresse. Inte minst diverse kufar. Men jag tar ju inte bara någon för att slippa vara ensam. Jag hade rätt höga krav sist. Och mitt ex uppfyllde åtskilliga av de punkterna. Åtminstone i början… 
Men sen visade det ju sig att flera av hans fördelar (t ex att han var så otroligt mån om att ta sig tid för mig) klingade av ganska duktigt. Och dessutom kom han på efter flera år att han nog inte ville ha en relation som går ut på att dela vardagen. Precis tvärtemot vad han sa i början alltså.
Med andra ord har jag ingen aning om hur jag ska hitta rätt. Jag vet inte vilka egenskaper jag ska titta efter hos en man som verkar vara intresserad. Jag kan inte känna igen tecknen på vem som vill satsa och vem som inte vill det. Jag kan inte skilja ett kortvarigt intresse från ett djupare. Om mitt ex kunde ge fel signaler, då kan precis vem som helst göra det. För han har noll skådespelartalang. Han bara är. Och det där genuina och okonstlade hos honom fick ju mig att tro att det var äkta.
Han valde verkligen mig i början. Han gjorde allt för att få vara tillsammans med mig. Men det räckte inte ändå. Därför är mina odds rätt usla att det ska gå vägen om jag vågar testa igen.