Det som fick mig att börja må bra igen efter min skilsmässa var att börja dejta. När jag insåg att det fanns kvinnor som villa ha mig förstod jag att livet inte var över, utan att det fanns en massa fint där ute.
Det jag dock märkt är att jag har väldigt svårt att få känslor.
Det jag funderat mycket på den senaste tiden är hur mycket ni låtit känslor styra när ni träffade er nummer två och huruvida de kom sedan?
Jag har exempelvis nu träffat en kvinna som på pappret är helt fantastisk. Hon har alla egenskaper jag högaktar, som kommunikativ, stort behov av närhet och väldigt vettig och sund. Men! Jag känner ännu ingenting.
