Jag har skrivit olika inlägg här och alltid fått kloka svar - TACK till er alla som orkar svara på inlägg och finns där ute nånstans!!
Min man berättade för mig i februari att han vill skiljas. Vi har två barn ihop, 4 och 6 år gamla. De vet inget än men vi har nu bestämt att vi ska berätta för barnen i helgen. Jag får så ont i magen av att tänka på det, jag vill inte såra barnen! Jag vill inte förstöra deras värld!
Vi flyttade till hus i september vilket vi nu var tvungen att sälja, vi skrev på pappren i söndags. Barnen kommer bli förkrossade, nu när de fick egna rum och ett trädgård att springa runt i.
Tyvärr var vi tvungna att sälja först och letar nya boenden nu vilket dock blir tufft med tanken på hur marknaden ser ut här just nu.
Ni som har barn inblandad och har berättat nyheterna redan, hur har era barn reagerat? Hade ni berättat om både skilsmässan och husförsäljningen samtidigt eller hade ni delat upp det? Tillträde är först 1:a oktober så det är ingen stress så. Är det “bättre” att inkludera barnen i jakten på nya bostäder eller skapar det mest oro inför framtiden hos barnen?
Vi har sagt att vi vill berätta allt för dem i helgen, mest för att det är många andra som redan vet och vi vill verkligen inte att någon tredje part ska säga något till barnen. Dessutom känns det ju på ett sätt bättre att inte behöva ha hemligheter för barnen, även fast de fortfarande är små.
Jag vore så tacksam om ni kunde dela med er av era erfarenheter och/eller tankar!!
Det var positivt för mig och mina barn (som är tonåringar) att jag involverade dem i jakten på ny bostad. De var med och tittade på olika alternativ innan vi alla tre fastnade för det hus där vi bor idag. Alla nöjda!
Deras pappa åkte själv och tittade på nya boenden och barnen kände sig då utelämnade och att han inte ville höra deras åsikt.
Lycka till i jakten på en ny bostad, fokus på att det är ett spännande nästa steg i livet!
Vi väntade med att berätta till vi kunde säga något konkret om vad som skulle ske rent praktiskt, eftersom det kändes som att det var den informationen barnen bäst kunde förstå. Dina barn är ännu yngre så då tänker jag att en sådan sak som att berätta att ni “ska skiljas” med ev känslomässiga förklaringar nog kan framstå som förvirrande och oklart för så små barn, att de inte förstår vad det betyder. Men att det däremot blir betydligt mer begripligt (och mer relevant för deras egna liv) att ni ska sälja huset och hitta varsin bostad. Så jag hade röstat för att ta det i ett svep.
Vad gäller det här med att involvera barnen i jakten på ett nytt boende så tyckte jag det var svårt. Jag visste ju att jag hade en begränsad budget, att budgivningarna var brutala och att risken var stor att jag inte skulle kunna välja fritt utan snarare ta det jag kunde få. Så blev det också, jag gick på många visningar och blev nedbudad gång på gång, trots att jag valde objekt som lades ut långt under min budget. Av den anledningen tog jag inte med mig barnen på visningar för att de inte skulle fästa sig vid något vi inte kunde få, men jag visade dem bilder och prospekt på de jag valde att buda på. Jag vet inte om det blev så bra, de blev besvikna när jag förlorade gång på gång och jag tror inte riktigt att jag lyckades dölja min egen ångest över det heller helt och hållet, även om jag försökte låta som att jag tog förlusterna bra. Så har man möjlighet att låta barnen vara med och välja som Caro beskriver så är det väl en bra idé att involvera dem, men vet man att det kommer bli tufft som fan att alls kunna få tag på ett tak över huvudet med sin budget, så blir det kanske inte bättre av att de får dela bakslagen och besvikelserna när det inte går vägen gång på gång.
Jag tänker lite som Nimue att det kanske blir tydligare för barnen att berätta att mamma och pappa ska bo på varsitt ställe så då hade jag nog också valt att baka in det. Har hört många exempel på där barnen tolkat in helt olika saker i vad det innebär att skiljas eller separera så tror också att det är bra att vara så konkret som möjligt.
Vi hade tur att vår boendesituationen löste sig fortfarande än jag kunnat ana och då hade vi redan planen klar när vi berättade för barnen. Visst hade det kanske varit bra och fint för dem att få vara med och välja sitt nya boende hos pappa (jag bor kvar i ursprungsbostaden), men här är marknaden rätt galen så hade lite samma farhågor som Nimue. Nu är jag faktiskt också sugen på att flytta och har då valt att inte heller involvera barnen så de vet ingenting alls om detta, dels för att de inte ska fästa sig vid lägenheter och sedan bli besvikna (kan säga att jag hittills tittat på åtta stycken och är långt ifrån en flytt), dels för att de också prioriterar annorlunda och att jag som vuxen behöver kunna se långsiktigt på behoven och tänka in det praktiska också.
Mina barn var mycket äldre, men ändå var deras första funderingar vad det skulle innebära rent praktiskt för dem.
Eftersom dina barn är så små, så skulle jag inte överösa dem med information. Berätta att mamma och pappa inte vill bo tillsammans längre, och så säger ni hur det kommer att bli den närmaste månaden. Inget om vad som kanske händer om ett halvår, för det är en hel evighet för en 4- eller 6-åring.
Jag tror att det viktigaste är att förmedla till barnen att ni vuxna har koll på läget och att ni har en plan. Sen är ju inte allt fix och färdigt än, men det jobbigaste för barn är att inte ha en känsla av att mamma och pappa har kontroll på läget.
Sen blir de såklart ledsna. Att berätta för barnen var det absolut värsta jag har gjort i mitt liv. Me efter att vi hade berättat släppte också en del av ångesten. Det var förfärligt att låtsas att allt var bra och samtidigt veta att man snart skulle vända deras värld upp och ner…
Vad ledsamt, du måste vara jätte ledsen. Hur gick det för er? Vad sa ni till barnen och hur har de tagit det?
Vi har precis sagt stt vi ska skiljas. Barnen är 4 och 8 snart.
Vi ska ha de varannan dag och varannan helg med gemensam söndagsmiddag till en början.
Vet inte alls vad vi ska säga, stora killen kommer bryta ihop. Han vill inte ens att jag är borta en kväll.